Beställ påskvin nu!

Julen är över och vi är nu inne i Fastetiden (40 dagar före och fram till Påska) och vips! så är det Påsk! Ja, de kloka har nu fattat att det är hög tid att se om sin vinkällare inför de backanaler som följer på Fastan. Kort sagt är Påsken tiden då fina rödvinet förgyller lammet, rosévinet hälsar våren, vitvinet ackompanjerar skaldjuren och skumvinet flödar. Årets tips för en lyckad påsk:

Skumvin

Pointillart Leroy, nr 73018, 299 sek, är en relativ nykomling i det svenska utbudet av champagne. Väl avvägt vin dominerat av pinot noir, fungerar både som aperitif och till maten om någon skulle propsa på den saken (på bilden ser vi vinmakerskan Juliette Pointillart i egen hög person). Vid sidan om champagnen måste det ständigt givna alternativet Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 149sek nämnas – varför inte prova det på magnum (nr 77741, 325 sek) och till skaldjur?

Rött

Något som funkar till lammsteken och påskosten kanske? Muga och Fuga då. Muga Reserva 2013, nr 73711, 169 sek (givet lammavin, förutsatt att kocken inte pangar på med ohemula mängder av konstig syra eller bränner köttet eller nåt annat onödigt). Brunello di Montalcino ”La Fuga” 2012, nr 12330, 299 sek (alltid gott, nu i en särdeles fin årgång, ett måste för finsmakaren medan andra lika gärna kan dricka Zingo Choklad, Merry eller mjölk (skummjölk för den som vill göra det extra festligt)). Budget: El Rey 2013, nr 2260, 79 sek. (Okej, det där med påskosten är hittepå, ingen vet vad det är, men om det funnes påskost skulle säkert ett rödtjut sitta som en gammal syntetkork i flaskhalsen.)

Vitt

Cabreo ”La Pietra” 2014, nr 76732, 299 sek, nysläppt ekad chardonnay (jo, faktiskt!) i beställningssortimentet, tokung med enorm utvecklingspotential och därför ett vin att köpa nu och öppna påsken 2022 (eller senare). Den som söker något på stört drickbart och med en frisk bris från Atlanten tipsas om Dominio de Tares Godello 2015, nr 72451, 185 sek. Budget: Krug’scher Hof Riesling Trocken Kabinett 2015, nr 72449, 119 sek.

Rosé

”Årets rosé” Les Lauzeraies Tavel 2016, nr 2724, 119 sek. Ni kan det här vinet nu, eller hur? Smakrikt. Gott. Matvin. Bör vara framme vid årgångsbytet vid Påsk. Hittar ni 2016, kör på det, det är finfint nu. 2017 har en extraordinär koncentration till följd av de små druvorna och den lilla skörden och är synnerligen god redan nu men vinner på ytterligare någon månads lagring.

Sött

Såvida du inte ska slå till på en gammal vintage port eller något annat exklusivt kan du lika gärna köpa Merito Cream, nr 8380, 85 sek (37,5 cl). Galet mycket smak för en bortskämd unges veckopeng.

Gågebortvin

Alla har hört talas om Alsace och riseling och om du tydliggör att det är dyrt också kan du, såvida inte mottagaren är alltför dum i huvudet, ta med en Louis Sipp Muehlforst Riesling 2015, nr 76941, 225 sek. Gott. Inte snålt. Men inte heller alltför dyrt förutsatt att du ser till så den öppnas när du är med.

Stående påskmusiktips.

Snart Midsommar: traditionellt vintips!

Det svettlackar så smått mot Midsommar och Sveriges verkliga nationaldag och dito fest. Vis av den erfarenhet irriterade HR:are gett vinifierat är nyss nämnde i år ute i så god tid med sitt Midsommar-vintips att HR:en hinner beställa och, inte minst viktigt, få hem vinet i tid till den stora begivenheten, ja i alla fall under förutsättning att beställningsvarorna beställes ganska så per omgående och varför skulle du inte göra det? Varför förlita sig på att varan du vill ha finns i din butik? Vi må klaga på tomma Systembolagshyllor inför de stora helgerna, men som butikskund kan du faktiskt också vara ute i lite bättre tid. Nog av. Till tipsen.

Det mest givna vinet under midsommarhelgen är Les Lauzeraies ”LL” Tavel, nr 2724, 109 sek. Från och med den nya årgången, 2014 ,som nu säljs i Sverige är vinet, bortsett från Lauzeraies i sommarskrudatt vara mumsigt, gott och välsmakande och fruktigt och välbalanserat, ett perfekt ackompanjemang till den grillade fisken, de grillade grönsakerna, fisksoppan, salladerna och utesittandets påfrestningar, ekologiskt certifierat. Dessutom slutblendat av er utsände i de rosenskimrande drömmarnas verklighet. Den som nödvändigtvis måste ha ett alternativ till detta rosévinernas rosévin får tipset Muga Rosé, nr 90130, 109 sek. Systembolaget påstår att det vinet har en bärig, frisk smak med inslag av vattenmelon, färska örter, smultron och röda vinbär och det håller vi med om. Dessutom är det gott.

Näst efter rosévinet kommer på Midsommarens nödvändighetsskala grillvinet och det är tveklöst så att Girard Old Vine Zinfandel, nr 22337, 189 sek, har vad som tarvas för att stå upp mot mygg, vind och kyla och lätt övergrillade smaker från köttbiten, fisken,Girard, öppen spis grönsakerna, haloumin och allt det andra som hamnat på grillen. Kort sagt ett vin som smakar även då midsommarfton och midsommardag blivit midsommarnatt. Den som riskerar få oönskat besök av grannarna och därför vill ha ett billigare vin till reds utan att sjunka ner till skräpvinssegmentet trots att grannarna förtjänar det, den kan med fördel slå till på El Rey Old Vine Garnacha, nr 2260, 79 sek. det här vinet låg tidigare i bassortimentet, måste numer beställas till de flesta butiker. Dock fortsatt samma välbalanserade, fina Garnacha-uttryck och därmed ett allroundvin i dess bästa bemärkelse. Lite för bra för irriterande grannar, men den som öppnar flaskan i god tid, kanske två veckor i förväg, får på så vis till en mindre angenäm och för dumma grannar mer välanpassad doft och smak. Den som nu inte hinner chocköppna buteljen ska veta att den serverar ett fruktigt och behagligt vin som funkar till det mesta.

Vitt! Klart det måste finnas vitt för den som inte dricker rött och kanske inte heller rosé samt för den som faktiskt bara vill ha vitt eller föredrar slikt vin till fisken, skaldjuren, osten och salladen och kanske också köttbiten. Tipset här går till i Sverige nyss släppta Clotilde-Davenne1superårgången 2014 av Clotilde Davennes Bourgogne Blanc, nr 5562, 127 sek. Detta friska vin har förmodligen aldrig varit bättre än i sin nya upplaga. Systembolaget beskriver det som ”Fruktig, nyanserad, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, päron, citron och mineral” och det kan vi väl skriva under på. Den som trots det nyss sagda vill ha ett alternativ också på vitvinssidan får här tips på av er ovan nämnde konsultvinmakade Domaine de Brescou Chardonnay, nr 71421, 89 sek, en kompromiss mellan sydfransk värme och rondör och nordbons svalka och fräschör (nåja…).

Sist men inte minst bubbel. Även här måste vi tipsa om Clotilde Davenne och hennes ursnygga Crémant de Bourgogne, nr 7725, 135 sek. Närmare äkta champagne kommer du inte. Den som vill ha annat bubbel utan att hamna i i och för sig underbara Champagne får tipset på Gramona Tres Lustros, nr 96021, 281 sek. ”Torr, nyanserad, något utvecklad smak med inslag av gula plommon, nötter, päron, mineral, kex och citrus”, säger Systembolaget och ja det kan vi väl också hålla med om samtidigt som vi applåderar att allt som glimmar inte är champagne.

Sommarsång.

Muga Rosé – en especial för Sverige

Först som sist och i all korthet: missa inte Muga Rosé Cuvée Especial 2014, nr 90130, 109 sek! Mugas rosé är år efter år ett av Spaniens bästa roséviner och det enda problemet med det är att volymen brukar vara så liten att Sverige icke göre sig besvär. 2014 var ett besvärligt växtår för Muga. Temperaturanomalier och mycket regn ställde till det och som Muga är en pålitlig kvalitetsproducent fick man kassera druvor en masse för att hålla den höga nivå man varje år vill nå. För rosévinet innebar detta att ungefär halva volymen944407 försvann. Till viss förvåning visade sig lyckligtvis de godkända druvorna vara av utmärkt kvalitet och Muga Rosé Cuvée Especial 2014 är för näsan inget annat än en av frukt och bär dignande skål sommar och vår och den balanserade smaken är med sin renhet och balans en fröjd för finsmakarens gom. Sympatiskt är att vinet redan nu är i toppform och att det lär fortsätta vara det något år framöver. Utmärkt till grillad fisk, sallader och kyckling som serveras utan alltför starka såser eller varför inte bara ett glas i sommarnatten där muntra grannar hörs glatt sjunga varandra till alltmedan gäddan slår i vassen och månen stiger upp i ett knappt anat men lockande fjärran? OBS! smickrande nog säljs denna ”Cuvée Especial” endast i Sverige. Till annat räckte inte druvorna. Låtom oss gotta oss!

Vin för de stundande högtiderna: Vitt

Nu är det vitt igen, nu är det vitt igen och det vita varar än till bubblet, för det var inte sant för det var inte sant för däremellan kommer det rosa. Ja, så där lustig och poetisk kan vinifierat vara när det står härliga till i hjärnkontoret. Nog av. Vitvinstips inför de stundandeApud Sariacum, skaldjur helgerna, en sextett som i första trion domineras av elegans och snökristallklar krispighet som kan hjälpa dig att få ner skaldjuren och i värsta fall fisken om sådan bjuds och i andra trion av punch och vänsterkrokar som till och med kan fälla en oxe för den som får huvudvärk bara genom att tänka rött och därför inte gör det och hellre dricker vitt till köttbiten, självklart också fina fisken till fina fisken: Trio med Krisp: 1. Krispkraft #9, Clotilde Davenne Chablis, nr 6307, pris 159 kr . 2. Krispman Krisper Krisperdrive, Apud Sariacum (Alain Raimbault), nr 78501, pris 175 kr. 3. La Krisptoma, Krug’scher Hof Riesling Trocken Kabinett, nr 72449, 109 kr. Trio med Ingo: 4. Solar Plexus, Muga Blanco, nr 72877, 99 kr. 5. Uppercut, Girard Chardonnay, nr 74963, 169 kr 6. Vänsterkroken som fällde Floyd, Meursault (Pernot – Belicard), nr 78528, 375 kr.Trio me’ Bumba med låten med sångtexternas sångtext, den som säger allt som behöver sägas.

Marsviner: Mullineux & Prado Enea & Arcade Fire

Mullineux är en liten, kvalitetsfokuserad och familjeägd producent i hjärtat av Swartland i Sydafrika. Gården är känd för sina strama, eleganta och komplexa viner och har bland annat av den sydafrikanska vinbibeln Platter (2014) förärats titeln ”Winery of the Year”. I senaste upplagan av Platter utsågs också Mullineux Syrah till ”Red Wine of the Year”. Jaja, vi talar sydafrikansk vinnobless här och nu är det oss så väl förunnat att vi kommer att kunna köpa flera av Mullineuxs viner i SverigeMullineux-Syrah framöver. Tre stycken släpps i små mängder på Systembolaget i mars och den första april lanseras ytterligare två i beställningssortimentet. 1 mars(så kallad T6:a): Mullineux Syrah 2012, varunr 99215, 189 sek. 13 mars (så kallade T8:or): Mullineux Schist Syrah 2011, varunr 99333, 599 sek och Mullineux Granite Syrah 2011, varunr 74963, 599 sek. 1 april (i BS): Mullineux White, varunr xxxxx, 179 sek och Mullineux Straw Wine 2012, varunr xxxxx, 199 sek. Tycker ni att de båda jordmånsspecifika vinerna (”Schist” och ”Granite”) är för dyra så passa åtminstone på att prova Mullineux Syrah. Vad det för övrigt gäller de ”jordmånsspecifika”: ta dig råd eller gå ihop med några kompisar och gör en provning där du jämför de båda jordmånerna – en lika god som lärorik och kul provning. Passar också på att tipsa om den alltid lika bra och pålitliga Rioja-klassikern Prado Enea, som släpps i årgången 2005 dem första mars (T 6 = begränsad mängd, 360 but, i litet antal butiker), varunr 95347, 351 sek. Slutligen: den första april lanseras som T 6 Kunde Reserve Century Vines Zinfandel 2011, varunr 99081, 299 sek, ett vin från Sonoma Valley och gården där filmen Bottle Shock, om Chateau Montelena, till stora delar spelades in, en otroligt vacker plats från vilken vi nu får tillfälle att prova det här kraftfulla Zinfandel-vinet gjort på stockar som planterades 1882. Arcade Fire i mars. Arcade Fire i april.

Fem sexiga grillviner & Adrian Belew

En påstådd kompis hörde av sig och ville ha tips på röda grillviner i olika prisklasser. På frågan om han inte läser vinifierat svarade han, så klart, ”så klart!”. Dock hade han,

Belew med röd strata

beklagligtvis, och tydligen, missat sommarens tidigare inlägg om grillviner och kunde jag nu inte vara så snäll och… nåja, här kommer tips på fem sexiga, röda grillviner: Viña Collado 2010 varunr 6282, 69 sek (bassortiment); Pérez Cruz Reserva Cabernet sauvignon 2010 varunr 6000, 79 sek (bassortiment); León Dormido 2007 varunr 92039, 149 sek (tillfälligt bassortiment); Girard Old Vine Zinfandel 2010 varunr 22337, 159 sek (var tredje butik, måste annars beställas); Torre Muga  2005 varunr 90227, 475 sek (måste beställas). Allt om Adrian Belew på 6,43.

Katalanske kocken & lilla vinfrossan

Normalt handlar en vinfrossa om att se till att man själv får så mycket som möjligt av det bästa, samtidigt som övriga får så lite som möjligt av det samma. Enda undantaget är när min vän Katalanske kocken får för sig att göra stor tapasafton, något som kräver flera dagars förberedelser och att man får stå ut med hans fantiserande och ständiga ordsvada om allt han ska göra. Det är det nu värt eftersom hans tapasaftnar får självaste San Sebastian att verka blott halvbra. Nackdelen är att man plötsligt står inför dilemmat hur man ska kunna äta mest själv medan… ja ni har förstått. Hur gör man då? Jo, man gör, hur mycket detta än svider i snåltarmen, en avledningsmanöver med hjälp av en liten vinfrossa. Således förberedde jag lite viner medan Katalanske kocken tillverkade sina tapas och eftersom jag inte vet exakt vad det var jag åt (hänvisar här istället till den utmärkta boken ”Mamma Lopez Katalanska Kokbok”, varuti man hittar en del av Katalanske kockens påhitt) får jag istället berätta om vinerna, som, må de vila i frid, dessvärre strök med denna afton: Château L´Arnaude ”Cuvée de Therese” 2011 (har det mesta av vad ett fullödigt rosévin ska ha; lagom kraft, mycket elegans och en hel del frukt och en lång, ren eftersmak, hade inte kunnat göra det bättre själv), Pourpre de Salvignan 2007 (en Côteaux du Languedoc, som det var något speciellt med som jag glömt), Malhadinha 2008 (ren, sjungande frukt från en av Portugals bästa producenter, aningen ung, men redan god att inmundiga, passade utmärkt till en mixad palett av typen tapasbuffé), Vignobles des 2 Lunes ”Pinot Gris” 2009 (extremistbiodynamiskt från Alsace, helt okej, snygg etikett), Grand Cros (Clos Cavenac) 2006 (Marmandais klart bästa producent och vin, kanske lite för mycket ny ek lite för lång tid, annars utmärkt och bra att dricka nu), Chateau Tahbilk ”Marsanne” 1987 (håller fortfarande, efter 25 år, ihop snyggt!, riktigt god dessutom, hatten av!), Château L´Arnaude Blanc 2011 (överlägset bästa vitvinsårgången hittills från producenten, ungefär så mycket disciplinerad frukt man kan kräma ur en Rolle utan att göra den jäststams-tuttifruttig/päronbananig och obalanserad, lyckad lie-lagring som kommer igen både i doft och smak), Goedhart Bel’ Vila Syrah 2008 (mycket bra utveckling under det senaste halvåret, mycket god, fullödig amerikansk Syrah som nu fått eken på rätt plats, dvs i bakgrunden), Muga Gran Reserva 1973 (lilla vinfrossans bästa!, vid synnerligen god vigör, visade det bästa av såväl producenten som området och året, allt intakt och perfekt att dricka nu), Domaine Serene ”Evenstad Pinot Noir” 2006 (haha, Katalanske kocken förlorade sig i det här, visste väl det, mycket gott vin och perfekt att dricka nu, men inget mot all maten jag hann äta medan de andra tjatade om Serene), Viña Real Gran Reserva 1985 (trodde jag skulle bli dagens bästa, var bra och vid god vigör, men fick pisk av Mugas 73:a, saknade lite ryggrad, men i övrigt mycket bra), Trio Infernal 2003 (Priorat i toppform och med bara ett litet negativt inslag av det varma och torra året, bra), Melipal 2007 (Mendoza´s finest, utmärkt att dricka nu, fick, medan jag högg in på Pata negran, övriga bordssällskapet att förlora sig i en av mig initierad, meningslös diskussion om huruvida Melipal på mapuche betyder Södra korset eller inte), Twoson Alsace Grand Cru Pinot Gris 2008 (senaste vinet som gått ut till medlemmarna i Twoson Club, en fullödig, oerhört snygg Pinot Gris från Domaine Weinbach, fortfarande väl ung, levererad i elegant Alsace-dubbelflöjt, bara en sådan sak), Tenuta di Tre Rose Vino Noblie di Montepulciano 1985 (ytterligare en positiv överraskning, tänkte bara få de andra att etikettsdricka årgången, som jag trodde var trött och utgången, men vinet var riktigt bra och vid full vigör, perfekt att dricka nu, synd…).

Succéår i Rioja & påskvin

Enligt nyhetsbrevet  Det nya Rioja har skörden i Rioja 2011 klassats som Excelente, det vill säga ”utmärkt” och det tycker vinifierat.se är utmärkt. Som tidigare nämnts är vi mycket nöjda med Mazuelo de la Quinta Cruz från året och om övriga producenter är än mer nöjda kan vi bara glädja oss åt det. Passar på att påminna om att påsklammet kräver en Rioja, till exempel en Muga reserva. Den som vill chansa på att det är vår i påskhelgen kan för övrigt också passa på att hinka lite Muga Rosato (det står på Systembolagets hemsida att det är årgång 2009, mitt tips är att det snarare än de sista pannorna av 2010 alternativt de första av 2011, båda mycket bra).

Prado Enea & Torre Muga nyheter 2:a april

Formidabla favoriten Muga släpper två av sina lite dyrare viner i Sverige på måndag nästa vecka. Blott några hundra pannor av vardera sorten har köpts in av Systembolaget. Torre Muga är en oerhört snyggt vinmakad Rioja, som lyckas balansera på en slak lina mellan power-världen och perfekt vinmakeri, och, ha en fot kvar i ursprunget. Dyrt, men riktigt, riktigt bra. I tillfälliga sortimentet släpps årgången 2005, man kan också beställa 2006:an. Prado Enea är en klassiker, som snyggats till och som idag står för det bästa av det klassiska Rioja. Här kan man glömma powerskolan, däremot uppvisar det en imponerande balansakt mellan det traditionella och det moderna och det lyckas förena komplexitet med koncentration. Också väldigt imponerande vinmakeri. Släpps även på magnum. Glöm nu inte heller, att Rioja sitter som en smäck till påsklammet och ska man dra på aldrig så lite är Torre Muga och Prado Enea givna tips. Den som ska bjuda släkten och hellre dricker de bästa vinerna i snyltgästfria sällskap, kan satsa på det utmärkta påsklammsvinet Muga Reserva (i beställningssortimentet). Inte dyrare än att man kan stå ut med att se kreti och pleti dricka det – dock försvinnande gott även för en själv.

Påsklammet kräver Rioja

Liten vinfrossa, lång text: Middag med Manu Muga

Rummet är, egentligen, stort. Väldigt stort. Men det gigantiska bordet gör det mindre. Kring det runda bordet: sex personer. Långt ifrån varandra. Emellertid är akustiken god så det går, mot förmodan, att föra samtal som alla kan delta i. Bakom spanjoren placerad längts in i rummet, så att säga, sprakar en munter brasa i en majestätisk eldstad, där en halv fura ryms (inom parentes är det ingen tillfällighet att den nyss nämnde spanjoren, för övrigt ingen mindre än Miguel Merino Navajas, strippat av sig ända in på t-skjortan). Snett mitt emot den avklädde – ja, ni vet vem han är nu – sitter kvällens värd, Manu Muga, stor som en basketspelare och kastar, målmedvetet, vin på övriga sällskapet. Knappt märkbart, mellan vinskvättandet, smyger en svartklädd skugga fram överfyllda fat med vit sparris, pata negra, chuletas och annat smått och gott. Som en aptitretare bollar Manu iväg en Tempranillo gjord enligt konstens alla macération carbonique – regler i… öppna kar, ”jo vi måste vara försiktiga när vi lägger druvorna i tanken”, underdriver Manu och pyser korken ur en cava, gjord på Garnacha och zero dosage – ännu inte på marknaden (vi talar alltså inte om Conde de Haro) och därför känns det otroligt skönt att konstatera, att det kanske är Spaniens bästa mousserande vin. Nya årgången av Blanco, mer nedtonad i eken nu och snyggare än någonsin och oerhört rätt i tiden, följs av Spaniens bästa rosado som är lika bra i klädedräkten 2011 som alltid. En Prado Enea 1969, den första någonsin, visar sig vara utrustad med en rutten kork och måste, trots att den mycket värdigt gått i graven, kasseras. Den ersätts med en crianza från 1970, fortfarande fullt vital och extremt ursprungstypisk med sin blandning av vekhet och frisk pondus – ett resultat av att man på den tiden alltid hade mer eller mindre Viura i rödvinerna, förklarar Manu förstrött medan han sliter kapsylen av en Prado Enea 2004, ett vin som lanseras i begränsad upplaga i Sverige i april. ”Bra, va?” säger Manus bisittare Jesus Viguera, som får säga sådant som Manu själv inte kan säga. Vi nickar belåtet och inser att även om Prado Enea 2004 är bra redan nu så ska den antagligen sparas 20 år eller så, om korken håller, och anar i ögonvrån att svarta skuggan i samma stund, stånkade, släpar in en ny halvfura, som han med möda och efter ett farligt balanserande på eldstadens rand till slut lyckas få att falla in i den enorma eldhärden och det så till den milda grad att ett smärre gnistregn slår ut och får den bakre delen av rummet att likna ett skeppsvarv på ackord. På andra sidan de klassiska och ändå rena och moderna tonerna som flödar ut ur Prado Enean, in i näsan och upp i hjärnan, noterar jag ett svagt gnyende borta från eldstaden i samma stund som ett väldigt sprakande hörs och, när jag nu tänker på saken, visst pep svarta skuggan när den flydde ut i serveringsgången, lätt hopkrupen? Sedan fick Manu ett Reserva-spel och kastade årgångar och flaskstorlekar över oss som vore han en diversehandlare i just Reservor. En villfarelse han snabbt tar ur oss. ”Det är bara på export vår Reserva existerar”, säger han, ”här i Spanien säljer vi Muga”. Vi nickar som om vi förstått och sneglar förbi Gran Reservan från 1989, bort mot Torre Muga-avdelningen, som den svarta skuggan, uppenbarligen renoverad och möjligen inkletad i någon lämplig salva och kylbalsam, just svept över, sig efterlämnandes en svag förnimmelse av pomada och ett antal karaffer, som snart står på vårt bord och från den stunden struntar vi, högst vanvördigast mot vår värd, allra ödmjukast mot vårt vin, i vad vår värd säger och, handen på hjärtat, det gör nog han också. Och även om inte Manu på vår fråga kan instämma i att medan Prado Enea är en snudd på optimal Rioja för källaren är Torre Muga snudd på sinnebilden av optimalt vinmakeri och som sådant ett vin som ska konsumeras i närtid, kan Jesus göra det åt honom. ”Si,” säger han och ser ut att mena vartenda ord.