Gräsänklingskocken tipsar: Prosecco!

Kom hem efter semestern. Huset hade haft gäster. Någon hade lämnat prosecco. Denna näst intill alltid skit- och förhårtpressadedruvor-beska dryck för gombedövade konsumenter. Vad göra? Testade att slå en skvätt i gräsänklings-tortellinin under själva tillredningsfasen, alltså koket. Mycket lyckat! Ergo, gräsänklingskockens tips: Häll proseccon i maten!

Nu finns det en mindre munter uppföljare till den lycksaliga upptäckten ovan, som skänkt också en meningslös dryck som prosecco en plats i vår vardag. Uppmuntrad – intill hybrisens förblindade brist på insikt – av de framgångsrika försöken med proseccon som, tog er utsände i de övergivna männens lugubra kök sig för att uppgradera den femte dagens tortellinikok med något mer uttrycksfullt. Om proseccon fungerade så bra, hur bra skulle inte tortellinin då bli med en skvätt, nej en rejäl skvätt! smakrik chardonnay från Domaine de Brescou?

Sagt och gjort! Vi kokade tortellinin i lite vatten och en flaska chardonnay från Domaine de Brescou, ett rent och fruktdrivet vin från Languedoc. Gick åt helvete. Ja, det finns inget skäl att hymla. Det gick åt helvete. Knappt hade det börja koka förrän hela huset stank som en vinfabrik i full gång med en varmtappning. Absolut outhärdligt. Måste nu sanera huset innan Hustrun kommer hem. Hon kommer inte bli glad över detta.

Musik.

Idag släpps ”Herdedikter & Mord”!

Äntligen – idag släpps min nya roman ”Herdedikter & Mord”. Finns i välsorterade bokhandlar och hos nätbokhandlarna.Alldeles bortsett från att det är synd om mig om ni inte köper minst ett ex vardera, måste ni så klart läsa den här burlesken, långt från autofiktionen, de förutsägbara historierna och andra i tiden liggande sömnpiller, anpassade för en av modernitet förstörd människa som slutat bry sig på ett mer påtagligt emotionellt plan, varför den istället för att på riktigt leva i Nuet åser världen genom det ständigt pågående och därför overkliga informationsflödet.”Herdedikter & Mord” är uppdelad i tio delar. Var och en skriven i sin egen stil. I del I, den längsta delen, försvinner en novell och en svampdealande herdepojke. Novellen glöms snart bort, men många försöker klara ut vad som hänt ynglingen, som en dag bara inte fanns där på sitt fårafält utanför den provensalska byn Riensac. När den lokala polisen går bet, infinner sig ett flertal mer eller mindre kända detektiver för att lösa mysteriet, bland dessa Tintin och Miss Marple. På bokens sista sida får vi veta vad som hänt. Förhoppningsvis har läsaren så långt kommen  låtit sig roas furstligt av de vilt sluggande och lätt absurda och emellanåt rent psykedeliska utsvävningarna den otyglade texten tagit sig friheten att göra på sin resa från sidan ett till 224.

Herdedikter & Mord uttryckt i musik: Musik. Musik. Musik. Musik. Musik. Musik.

Be för Lund

I skrivande stund står det och väger om huruvida kommunalrådet Sandberg i Lund är ett geni eller en samhällsfara som omedelbart borde spärras in. Karln har kommit på den vanvettiga, eller om man så vill synnerligen vettiga, idén att fylla Stadsparken i Lund med hönsskit i syfte att hindra festglada ungdomar, och liknande element, från att ge sig ut och låta sig coronasmittas medan de fyller sig med alkohol och mer eller mindre välartikulerat och tonsäkert framför vårvisor och glatt viftar med inledningsvis tämligen vita mössor.Till Sveriges Radio säger kommunalrådet att ”lukten försvinner inom ett par dagar”. Så är det. Förmodligen. Problemet kan vara att Lunds befolkning också hunnit försvinna på den tiden och att kommunalrådet, om han själv är kvar i staden som en annan lundensisk Bagdad Bob (”Cirkulera, här finns inget att lukta på! Och våren är här!”), är ensam i en öde stad fylld av olukt.

En annan hemsk tanke som kan bli verklighet enär veterligt ingen annan någonsin genomfört en sådan här drastisk åtgärd i ett modernt samhälle och särskilt inte mot den egna befolkningen är, att doften sätter sig i allt som kommer i dess närhet. Kort sagt kan Lund för alltid komma att lukta hönsskit och alla Lundabor och -studenter och andra som dristar sig till att närma sig denna oas av fasansfulla odörer drabbas på samma vis så att också de kommer lukta fan och hans moster under kanske oöverskådlig tid, varför de, då de försöker lämna Lunds kommun, stoppas vid kommungränsen och skickas tillbaka in i de djävulusiska ångorna för att där en dag sluta sina dagar.

Sverige ber för Lund.

Glad Valborg.

Musik.Musik. Musik. Musik. Musik. Valborgsspecialmusik. Valborgsspecialmedspecialsmedvän.

Om vinprovning & varför somliga inte känner vissa dofter

För något nummer sedan bredde La Revue du Vin de France ut sig om Gabriel Lepousez, kemist och doktor i neurovetenskap och hysterisk vinprovare, och dennes kunskap och tankar om hur vi vinprovare egentligen fungerar. Mycket är självklart, annat kanske mindre givet. Till att börja med, konstaterar Lepousez, aktiveras hjärnan förvisso av att prova vin men den går i spinn när flaskan hamnar på bordet: flaskans form, etiketten, priset, vinets färg… Synintrycket, menar Lepousez, är lika viktigt som doft och smak. Enklast understryks detta med att vi som provare anpassar vårt vokabulär till färgen och att vi lätt kommer av oss om vi inte ser vinet.

Trevligt är att Lepousez tycker att vi gärna ska prova samma vin under olika förutsättningar – ungefär som jag själv framhåller i mina böcker ”Vinprovning” och ”Vinprovningens abc”. Han föreslår att vinet först provas med förbundna ögon, därefter får vi se vinet och i nästa steg får vi information om det och sedan kan vi prova det på olika ställen och vid varierande temperatur och så vidare. Kul för nörden och lärorikt för alla.

”Enkla viner blir snabbt osynliga för hjärnan. De är helt enkelt för tråkiga. Kvalitetsviner med komplexitet och djup upphör aldrig att förvåna hjärnan,” menar Lepousez och fyller på med att hjärnan älskar viner som innehåller motsatser, champagne till exempel, där det finns fruktiga och kanske söta inslag som kombineras med en påtaglig syra och ibland rent av en viss beska. Vi både tycker om och tycker inte om och då det där blandas blir vi fascinerade. Kanske lite som en komplex människa eller rollfigur tilltalar oss mer än en schablon.

Riktigt intressant blir det när Lepousez talar om aromer i allmänhet och defekter i synnerhet och varför inte alla förmår uppleva alla aromer. Skälet är, säger han, att vi upplever mängder med flyktiga aromer och varje flyktig arom stimulerar en eller flera av våra 400 receptorer i näsan. Med andra ord är kombinationsmöjligheterna enorma. En normal människa kan pricka ett tusental distinkta aromer – det är det, säger Lepousez, som gör att somliga kan skilja på en Château Margaux från 1995 respektive 1996. Exakt varför detta sker, vet vetenskapen inte ännu, men den vet att det är så här det fungerar. I vågskålen ligger också Proust, alltså alla minnen som utlöses av de olika kombinationerna.

För att göra en lång historia kort, avseende det här med aromblindhet, kan somliga inte känna till exempel doften av viol eller för den delen TCA. I det första fallet beror det, vet vetenskapen, på en fallerande gen som hänger ihop med receptoren 5A1 – och de som inte känner animaliska toner i låt säga en syrah har förmodligen en fallerande gen kopplad till receptoren 7D4. Enligt Lepousez klarar bara två tredjedelar av västvärldens befolkning att känna de här animaliska dofterna.

En sommelier som inte kan känna doften av defekten TCA (kork) har enligt Lepousez lärt sig att känna igen ett korkdefekt vin genom att han lärt sig känna när ett vin är ”nedstängt”, i avsaknad av frukt. Med andra ord ett indirekt sätt att pricka problemet. Tänkvärt är att den som inte kan känna TCA eller hitta den där indirekta vägen, dessvärre blir korkblind – något som kan förklara att det då och då på gående provningar står halvfulla flaskor som inte anmälts korkdefekta.

Avseende förmågan att känna smak är skillnaden mellan oss människor mindre påtaglig. Lepousez påpekar att vi när vi talar om luktsinnet förekommer utöver aromblindhet en skillnad i känsligheten på upp till 1000 gånger; när vi talar smak landar vi på blygsamma 10 gånger (och antalet smaker vi känner är som bekant begränsat). Möjligen något överraskande säger Lepousez att det är de som använder munnen mest som är de mest pålitliga provarna. I blindtester där samma vin dyker upp fler än en gång, är det de här mer ”robusta” provarna som oftast känner igen, eller i vart fall noterar vinet likadant varje gång.

Musik.

Malbec & Nirvana

Är precis på väg till Red Mountain och min uppdragsgivare sedan 14 år Hedges Family Estate. Ett sammanträffande är att jag från producentens svenska importör idag fick ett mail där en vinnörd konstaterade att Hedges Malbec egentligen är en Cabernet sauvignon. En synnerligen intressant upplysning för mig som gjort vinet och trott att det var Malbec. Skämt åsido, faktum är att jag, som varje år sätter ihop Limited-serien åt Hedges, alltidHedges-RedMountain måste slåss för varje blend som inte är Cab eller Merlot. Skälet är enkelt. Amerikanen, och det här är viner som framförallt säljs i USA, betalar gärna för Cab och Merlot, men inte för för dem mindre kända druvor som Petit verdot och Cabernet franc eller druvor som har eller nyligen haft en lågpris-stämpel, som Malbec från Argentina och Syrah/Shiraz från Australien. Således blir det få Malbec, Cabernet franc, Petit verdot respektive Syrah i Limited-serien. Är då den mailande vinälskaren helt ute och cyklar. Nej, det tycker jag inte. En av de häftiga sakerna med Malbec från Hedges/Red Mountain är att den inte liknar, eller i vart fall överensstämmer med, Malbec från Cahors och Mendoza. Låt vara att jag som vinmakat och/eller blendat i såväl Red Mountain som Mendoza och Cahors vanligen hittar druvtypiska avtryck i alla tre stilarna (bland annat brukar där finns ett stänk av vad jag vill associera till viol). Samtidigt tror jag att det uttrycket som bland annat finns i Hedges Limited Malbec är det som ligger närmast den Malbec-stil vi vanligen kommer mötas av om låt säga 15 år. Traditionell Cahors, med sin trash-extrahering och uttorkande ekfatslagring, och power-Mendoza-Malbec med sin överpacade och aningen finessfattiga stil, är knappast något för en framtid med alltfler eleganta och välgjorda viner med tydliga druvavtryck (vid sidan om brandade industriviner och rent skräp). Terroir-musik från Wa.

Kurt Cobain Day: Wa.-vin & Nirvana

Den 20:e februari, är det “Kurt Cobain Day” och som vi alla tycker det är något att firaNirvana ser vi till att i tid beställa lite vin från Washington State, till exempel DLD och HFE som vi kan få från Systembolagets beställningssortiment, och så spelar vi idag precis som den 20:e februari massvis med Nirvana förstås: 1, 2, 3.

Wa.musik för Seattle Seahawks

Mike Casey heter en förvirrad morgonvärd på den lokala så kallade rockstationen, öh?, ”The Mountain” i Denver. Med anledning av den stundande Super Bowl-matchen mellanSeattle Seahawks Broncos och Seahawks har Casey fått för sig att inte spela Wa.musik den här veckan, det vill säga ingen Jimi Hendrix, inget Nirvana, inget Pearl Jam, och så vidare. Alldeles bortsett från att vinifierat tar ställning för Seahawks in denna amerikanska fotbollsfinal spelar vi i protest mot virrpannans Casey tillkortakommanden i livet en räcka Wa.musik och toppar med den nyligen bortgångne Pete Seeger, protestsångarnas protestsångare, som förvisso inte kom från Wa. men som var synnerligen bra på att skriva slagkraftiga protestvisor: Jimi Hendrix, Rosie Thomas, Nirvana, The Walkabouts, Alice in ChainsThe Presidents of The United States, Pearl Jam. Pete Seeger-variant. Lite Wa.-vin till Seahawks ära. Pete Seeger-bonus.

Vin för januari, Kent & tre Bowiecovers

Även om hågen är så lagd är det omöjligt för de flesta av oss att alltid dricka 88 La Mission Haut-Brion och 64 Vega Sicilia eller varför inte nya super-Pinoten Ponzi Anniversary Pinotelrey2011 Noir Reserve. Så vad gör då den suktande vinfreaken när januarikassan tryter efter december månads ohemula utsvävningar? Två saker: 1. Satsar på Vinets Dag 22 januari. 2. Söker med ljus och lykta efter moraliska viner som inte kostar skjortan. Avseende punkten ett är det upp till er, kära HR:are, att ta tjuren vid hornen och brandskatta era samlade vintillgångar, avseende punkten två har ni i vinifierat en sann vän i nöden ity i samma stund som er utsände bland de billigare vinernas förrädiska gungflyn och tunna isflak passar på att tala i egen sak får ni ett knippe sanslöst träffsäkra januaritips: 1. vinifierat har tidigare tipsat om Garnacha-kungen El Rey Old Vine Garnacha 2012 och gör det nu igen, varunr 2260, 67 sek – det enda problemet med det här vinet är att det är för billigt såtillvida att den som köper så här billiga viner inte vill ha den strama, rena Garnacha-karaktären, något som bland annat bevisades före jul då ett vin från samma tankar i Campo do Borja och gjort som en kopia på det här vinet dels av en vintidning bedömdes tillhöra en annan karaktärskategori, dels ansågs mer prisvärt trots det dyrare priset, något som stämmer till eftertanke för oss som försöker göra bra vin även till en rimlig peng (ja, den som läser rätt mellan raderna anar en kommande prishöjning). 2. Domaine de Brescou Chardonnay 2011, varunr 71421, 81 sek – se chardonnay2010-bottledet här som ett alternativ till Clotilde Davennes stiliga Bourgogne Blanc, medan den senare har massvis av fräschör och friskhet är det här en mer kraftfull och avrundad chardonnay. 3. Clotilde Davenne ”Brut Extra Crémant de Bourgogne”, varunr 7725, 122 sek – även om kassan är skral i januari finns det inga skäl att inte tillmötesgå behovet av uppfriskande bubbel när det finns så här bra mousserande att tillgå till så här lågt pris, inget för den som vill ha hög dosage och hellre dricker Asti Spumante än riktigt bubbel, men ett utmärkt alternativ för den som är van vid the real thing. En dag sent firar vi David Bowie med tre covers: White Stripes, Smashing Pumpkins, Nirvana.