La Cantine de l’Hippodrome

Intresserad av ett matställe på franska rivieran som hör hemma på listan med det mest klassiska av det klassiska och som är såväl rustikt som unikt och sett stjärnorna komma och gå och sittandes vid borden tala på bönders vis med bönder, något som de facto är i sanningen unikt, så finns alls den här platsen? Självklart finns den, annars skulle inte den här texten finnas och om den här texten inte finns, ja då finns högst sannolikt inte du heller. För att underlätta din vardag, se det så här: Texten finns, alltså är du.

Nog av. Stället är, tro det eller ej, La Cantine de l’Hippodrome i Cagnes-sur-Mer. Visst, det är bistron på stallbacken, men även du kan gå dit och äta och om du bara förklarar för den oftast mycket förstående vakten vid stallbacksgrinden att du vill besöka den fina kantinen så brukar han släppa in dig, och skulle denne mot förmodan krångla pekar du bara på dig själv och säger ”Ourasi” (blotta misstanken att du på något vis har någon som helst koppling till Frankrikes största nationalidol , den mångfaldige vinnaren av såväl Prix d-Amerique som Grand Critérium de Vitesse (på just hippodromen i Cagnes), kommer att få honom så imponerad och byxis att han släpper in dig per omgående).

Vad äter man då här och hur ser stället ut. Tja, där är en del flugor och stolarna är mestadels av stålrör och plast och där sitter folk som mockat skit hela morgonen sida vid sida med kuskar, tränare och hästägare och storögda sådana som du som just kom in genom grinden tack vare en lögn om Ourasi och maten, ja den är rejäl och väl tillagad, precis som det ska vara. Faktum är att det här är ett av rivierans bästa vardagsbistron – så missa det inte. Dessutom: alla kan ta sig till Chantecler på Negresco, varför det inte är så mycket att skryta med. Betydligt coolare att ha varit på La Cantine de l’Hippodrome i Cagnes.

Polly!

Prix d’Amerique 2014, Maharajah, lipsillar & Maharajas

1. Varför gråter en så ansenlig del av travmänniskorna titt som tätt? Dagen efter Maharajahs makalösa seger i Prix d’Amerique sökte allt från Nyhetsmorgon till Aftonbladet svaret på den frågan. Svaret är nu enkelt: hästmänniskor älskar hästar och dessa tappraPdA 2014 kämpars insatser så till den milda grad att deras ögon tåras bara de tänker på dem. Gör någon av de här hästarna en särdeles bra insats rinner tårarna i mer eller mindre rikliga mängder. Vinner en folkfavorit som Maharajah, hästen som alla som förstår det minsta om trav är störtförälskade i, världens tuffaste lopp i tuffast tänkbara konkurrens är det en bildsekvens som kommer få travnördar att gråta många decennier framöver, precis som många idag börjar hulka bara någon nämner Ourasi eller Victory Tilly. 2. Stefan Hultman, Maharajahs skickliga tränare som haft förstånd att minska hästens träning och matchvikt och därför haft honom i superform sedan, påstår er utsände i travdjungeln, våren 2013, älskar sina hästar så till den milda grad att han går runt och lipar mest dagligdags. Här i Frankrike kallas den storvuxne tränaren ”le colosse avec le coeur tendre”, ”kolossen med det mjuka hjärtat” eller kanske ”den blödiga kolossen”. 3. Den som inte rörs av Maharajahs seger behöver inte skämmas för det, men den kan inte heller räkna sig som travfreak eller sann hästälskare.Hultman m fl pda 14 4. Coolaste hästen, som nog gjorde sitt sista PdA i år, är Ready Cash. Han har ett sådant löphuvud att ingen vågar värma honom före loppet. Istället får kusken, Franck Nivard, köra precis bakom tränaren, Thierry Duvaldestin, så att Ready Cash kan gå runt med mulen instucken i sin tränares armhåla. Allt för att han inte ska få för sig att dra iväg. Före starten i år fick kommentatorn, som vanligt, ropa på honom, ”Mr Ready Cash, starten går om tre minuter” och först då körde Nivard bort från stallarna till starten.  Ready Cash har redan vunnit PdA två gånger och skulle kanske vunnit båda förra året och för fyra år sedan om han körts lite skickligare då. I år var han dock inte bäst. 5. Loppet kördes nu närmast som ett svenskt storlopp. Det bidrog till att skicklige Örjan Kihlströms taktik fungerade perfekt. Å andra sidan var Maharajah så stark i söndags att han skulle ha kunnat vinna från andra lägen också. Notera för övrigt hur Örjan kör över upploppet. Han visste att han hade segern bärgad långt före mållinjen. 6. I Frankrike älskar travfolket Stig H JohanssonHelen Johansson och Maharajah sedan länge. Nu kommer de även att ta Hultman och Kihlström till sina hjärtan. 7. Vi lyssnar på Maharajas med Systembolaget förre inköpare Jens Lindberg.

Ourasi till de sälla betesmarkerna

Ourasi, världens bäste travare genom tiderna, genrens Pelé, skrittade igår vidare till de sälla betesmarkerna. Vi minns honom gärna via hans fyra segrar i Prix d´Amerique, inte minst den andra segern som var totalt överlägsen trots att han travade i femtespår loppet igenom, frågan är om någon annan häst någonsin gjort ett lika starkt Prix d´Amerique, och inte minst hans fjärde, överlägsna, seger vid tio års ålder, något som, om inte annat, vittnade om en kapacitet långt utöver det vanliga. Att han dessutom hann bli nästan 33 år, en hög ålder för en häst och en mycket hög ålder för en gammal tävlingshäst, säger oss att han tävlats, tränats och skötts på ett schysst sätt livet igenom. Se Tony Ryttars utmärkta kortdokumentär om en undantagshäst (en fin film för alla) och se hans fyra segrar i prix d´Amerique (bara för nördarna). Passande musik.