Folii, Stockholm

Hör inte till vanligheterna att er utsände i vinbarernas kluckande och allt som oftast lätt självgoda environger tar sig tid att hänga på slika hak. Detta beror nu inte på ointresse, ovilja eller något annat som börjar på o utan snarare på tidsbrist och ytterst på att den nyss nämnde utsände inte bor i Stockholm, eller ens i Sverige, och därför inte har möjligheten att hänga på stockholmska eller andra svenska hak överhuvudtaget.

Häromdagen hände det sig emellertid att er utsände och så vidare tog sig i kragen och marscherade till vinbaren Folii utan att gå i fängelse eller hitta på något annat Monopol-aktigt på vägen då den nyss nämnde inte för sitt liv kunde begripa till vad nytta det skulle tjäna att gå i fängelse på vägen och, dessutom, hade han ingen aning om hur det skulle gå till.

Nog av. Folii. Ett litet kryp-in på Erstagatan. Små, goda maträtter som matchar vin i bredare mening. Givetvis kunnig och trevlig personal. Avspänd, behaglig atmosfär. Bra vinlista (såklart!). Möjlighet att handla cigarrer och att på kryp-inets lilla terrass röka dem sönder och samman tills bara aska och minnen återstår. Inga överraskningar således. Bara bra och utmärkt. Så långt. För som grädde på moset spelas här vinyl av yppersta klass. Under er utsände o s v:ares besök hanns ett knippe klassiker med och vi räknade in Abbey Road, Pink Floyd, ELO och Kinks under vårt inte direkt veckolånga besök och fann det vara både gott och högklassigt. Ett föredöme för alla ställen som fått för sig att loungemusik på fel volym är något som eftertraktas av annat än gäster man inte vill ha.

Dalai Lama & Paul McCartney

Rent allmänt i sociala medier och framförallt på Facebook dyker med jämna mellanrum upp en bild på Dalai Lama åtföljd av något klokt eller, väl så vanligt, kvasiklokt citat. Gissningsvis kollar inte den som gillar och skickar vidare budskapet om det faktiskt är ettPaul McCartney citat av Dalai Lama. Näst vanligast på sådana här ”bild med namn och citat”-grejer är Winston Churchill. Kort sagt har den mannen druckit det mesta och uttalat sig aforistiskt om snart sagt allting om man ska tro allt som påstås. vinifierat drar av det ovan sagda slutsatsen att det för en blogg i tiden gäller att då och då citera Dalai lama och Winston Churchill. Således följer här några hemsnickrade citat från Dalai Lama medan HR:arna, i ett desperat försök från vinifierats sida att vara interaktiv, inbjuds att skicka in sina egna hemkörda Churchill-citat:

”Det är bara den som lyssnar som hör.”

”Att du pratar betyder ingenting. Det är vad du säger som betyder något.”

”Att lyssna är att lära.”

”Den som pratar för att höra sin egen röst hör ingenting.”

”För att hinna fram i tid måste du ibland ta en paus.”

Vi avslutar med poesi och klokheter från en mindre citerad Paul McCartney.

vinifierat avslöjar: sanningen om Walkmens There Goes My Baby!

Understundom har enstaka individer inte fullt ut kunnat begripa er utsändes i de lo-fiierade covernas gråmulna himmel fullständiga och ovillkorlig kärlek till The Walkmens cover på The Drifters There Goes MyThe Walkmen Baby. vinifierat kan nu avslöja att det beror på att er utsände o s v tror sig kunna göra en Paul McCartney eller Stevie Winwood på den här versionen, det vill säga spela alla instrumenten själv samt, vilket sannerligen inte är vanligt, framföra sången lika vackert, tonsäkert och väl intonerat som i den högt älskade covern, som kan avnjutas här. Och så lite bonus: Bobby Darin, Bobby Vee, Bobby Rydell, Bobettes och Bobettes coola halvcover på sig själva.

Musikquizz med svar & Wings

Tänkte göra ett nytt quizz på den här låten med Lulu (Everybody’s Got To Clap) från 1971 och inte ställa den lätta frågan vem som komponeratWings Back To The Egg (Maurice Gibb) utan snarare vem som spelar trummor med sådant eftertryck. Ingen alldeles lätt fråga. Svaret är ingen mindre än John Bonham. Så! Lyssna nu och hör att det faktiskt är han. Så till Back To The Egg, ytterligare ett av mig underskattat McCartney-verk med likaledes av mig alltför länge underskattade, i själva verket utmärkta, Wings. McCartney-bonus.