19.02

Klockan var nu exakt 19.02 och han satte sig till bords i det lilla utrymmet vid sidan om sovalkoven. Bordet hade plats för två personer förutsatt att där fanns två stolar. Det gjorde det inte. Drog han pinnstolen bakåt bara några decimeter över de obehandlade golvplankorna hamnade han i sovalkoven, där den obäddade britsen tog upp all plats. Hade det funnits ett fönster hade han kanske tittat ut genom det, på den vidsträckta slätten med det gulbruna kämpande gräset och de låga buskarna och de kringstrykande djuren. Ibland tjöt det om knutarna och en bitande kyla letade sig in till honom och han hade ingen lust alls att gå ut på avträdet sådana dagar. Andra gånger kastade sig solen över honom och hans kyffe med en sådan intensiv hetta att han ville skrika.Dammet på golvet rördes upp när han stampade takten till en låt som fastnat i hans huvud. Det var åratal sedan han hörde den, eller för delen musik överhuvudtaget. Det var en enformig och käck sång om ingenting. Den tog stor plats där den gick på repeat i hans huvud. Golvet var kallt, och vinden jagade fram över det även då den stod stilla ute på slätten. Det enda ljus han hade var det som kom in genom springorna i väggarna och taket. Inte tillräckligt stora för att skänka utsikt men väl för att släppa in drag och damm, och lite ljus så länge det fanns en dager som kunde spilla över, in i hans värld.

Han åt med god aptit. Någon fågel vars namn han inte kände till och som han snarat tidigare på dagen. De små benen knastrade när han tuggade på dem och blodet i fågelns knappt genomstekta kött retade som vanligt vilden i honom. Han tittade på klockan på väggen. 19.58 nu. Han reste på sig, lyfte ner det runda urverket och ställde tillbaka visarna till 19.02.

Klockar var nu exakt 19.02 och han satte sig till bords i det lilla utrymmet vid sidan om sovalkoven.

Time.

Långtidstest: Korkskadat vin efter två veckor

Lägesrapport efter två veckor, kraftigt korkskadat vin i oförsluten flaska, stående på en skuggad terrass i ett smällhett Provence (läs mer här): Tegelröd färg och en doft som skriker mögliga, gamla fat och russin samt gammal, dammig mjölnarkvarn i bruk, jäst och en liten touch av kork. För övrigt sammanfattar Yngsta Dottern vinets karaktär väl med sitt spontana utrop då hon oförberedd fick sätta näsan i eländet ”Åh fy! Det äckligaste vin jag doftat på!”.

Klassiker med stort K.

Postnord-packet

Har fått ännu ett meddelande från Postnord. Den här gången är rubriken, och den tar jagpostnord som en uppmaning, ”spåra packet”. Sagt och gjort. Vem har skickat det där egentligen? Den här gången är det Resoluteman. Igår var det någon i Italien och då vägde packet 3.99 kg, nu väger det 2,78 kg. Med andra ord är det någon på Postnord som konsumerar packet. Därför vägrar jag lösa ut det. Bara så ni vet, Postnord. Ni kan behålla ert pack.pink-floyd-us-and-themUs & them.

Vår bästa glöggköpstid är nu

Glöggkonnässören vet precis vad klockan är slagen idag: det är glöggpremiär och dags att inhandla årets ranson. Varför? undrar den infantila glöggklåparen och får här svar på tal: Jo, därför att nu säljs restlagret från ifjol ut och all välgjord glögg blir bättre med ett års lagring. Ergo: Passa på, handla nu, och låt klåparna köpa de nyss blandade och tappade primörerna om ett par veckor. Mitt köptips är i år som ifjol: Tomtemors Starkvinsglögg, nr 31312, 96 sek (så långt lagret räcker, sedan blir det årets tappning, nr 30746, 96 sek).bildDen här finglöggen görs av ingen mindre än Solveig Sommarström, som var med och kvalitetssäkrade den svenska glöggen redan på 80-talet. Klart hennes egen version är hur bra som helst när hon nu bestämt sig för att göra en egen glögg. Hemligheten? Ett bra basvin, väl avvägd kryddning och skickliga smaklökar.nominerade-dryck-matbloggspNågot från Obscured By Clouds och något från The Endless River samt Rock ‘N’ Roll Lullaby och Falling Down.

Blues- & wop bop-tisdag

Om Pink Floyd spelat blues och haft Mica Paris och Jools Holland i sättningen hade det kanske kunnat låta så här. Och ni som inte tycker att blues är dagens tekaka får hålla till godo med Rosie & The Originals och deras Angel Baby. Och när vi ändå gungar där på wop bop-havets rytmiskt kluckande vågor hör vi sjölejon sjunga Sanna till, stilla som en vindstilla försommardag. Och någonstans måste vi sätta stopp med bångstyriga PMJ.

Klassrecept på nyårsdessert!

Det vi understundom fortsatt tror är en urskiljbar siluett i en fjärran horisont är året 2016 och om vi inte passar oss är det över oss utan att vi hunnit äta en förstklassig nyårsdessert. Därför har er utsände i TV-kockarnas kokande eter tagit på sig att skapa ett recept på en Nyårsdessert med som synes stort N och som passar alla! Voilà: Pudding au chocolat à la Grand Marnier truffé, servie avec sa chantilly.Ekströms ChokladpuddingIngredienser:

Mjölk

Chokladpuddingspulver

Gör så här:

Gå till din livsmedelsaffär. Köp den mängd chokladpuddingspaket du behöver för det antal desserter du ska göra – tänk på att ett paket för fyra brukar vara lagom för en person. Passa på att köpa lite blandade skogsbär, som blåbär och hallon (undvik rårörda lingon och andra krösamosvarianter), samt godis av geléartad typ, som Haribos nappar och geléråttor. Innan du lämnar affären ska du också införskaffa rätt mängd sprayflaskor med sprutgrädde. Gå vidare till ditt systembolag. Köp en flaska Grand Marnier. Gå hem. Glöm inte att ta de inköpta varorna med dig.Ekströms Chokladpudding

Väl hemma, tag fram en karott och en visp. Följ instruktionerna på chokladpuddingspulverpaketen. När chokladpuddingen är färdigvispad i karotten och innan den stelnat, tillsätt lagom mängd Grand Marnier till de vuxnas desserter (lagom mängd? smaka av! och kom inte med fler korkade frågor!). När spriten är tillsatt, häll röran i för ändamålet avsedda desserthållare. När du gjort detta är det bråttom! Nu ska du tryffera puddingen innan den stelnar helt och hållet. Det här är också momentet då du anpassar desserten efter gästen: skogsbären läggs i pudding avsedd för frisksportare, kruskaknuttar och skogsmullar; godiset läggs i barnens och de sanna finsmakarnas pudding; inget läggs i tråkmånsarnas lugubra puddingar. Nu är det nästan färdigt och dags för kronan på verket: grädden, eller chantillyen som vi TV-kockar och slotts-stjärnor säger. Tag fram de inköpta sprayflaskorna med sprutgrädde och spruta ut rätt mängd grädde ovanpå varje enskild pudding. Klart att servera till gästerna som kommer undra om de möjligen hamnat på Nobel-middagen och var TV-kamerorna är: om eller snarare när detta inträffar ska du le klädsamt och med uppriktig blygsamhet säga något i stil med ”tacka inte mig, tacka Lars Torstenson”.

Musik.

Dvärgtax kass jogginghund

Det är möjligt att det finns någon chow chow-variant eller så som är sämre men tillsvidare får dvärgtaxen dras med titeln världens sämsta jogginghund. Kort sagt är en löprunda med en kopplad dvärgtax både förenad med överhängande snubbel- och stukfara och lika ofrivillig som högintensiv intervallträning.IMG_0010Rent teoretiskt kan man tänka sig att springa med hunden lös vid sin sida, men det gör man bara en gång med en tax, den gången då den fick korn på något och försvann fyra timmar bortåt tjottahejti till. Således är det i praktiken koppel som gäller och man ska då veta att dvärgtaxen oavbrutet varierar sitt tempo mellan stillasittande och full galopp, vanligtvis på så vis att den kommer i en svindlande fart förbi joggaren, tar täten, drar i fem sekunder för att sedan går ner i trav och, slutligen, ungefär då husse är i höjd med hunden, sätta sig ner, eller i vart fall ställa sig att nosa intensivt på en plätt i marken. Och där står den till dess joggaren tvingas göra något mellan en tvärbromsning och ett ryck i kopplet, varpå dvärgtaxen återigen ger sig av i rasande galopp. Och så vidare.IMG_0011Det enda som kan få dvärgtaxen att avbryta det där beteendet är en rejäl uppförsbacke eller om/när den får vittring på någon halvrutten skank ett par hundra meter ut i skogen. Vid det sistnämnda tillfället kan dvärgtaxen låta sig släpas ett hundratal meter innan den ger upp, inser att skanken är förlorad och att det är bättre att sätta av i rasande galopp igen. I händelse av (alltför) kraftigt uppförslut använder sig dvärgtaxen av samma taktik, alltså sätter sig på baken och ser omedgörlig ut, varför joggaren har att välja på att kämpa sig uppför backen med hunden släpandes efter eller så får hen lyfta upp dvärgtaxen i famnen och joggbära den till dess marken planar ut igen. Överflödigt tillägga att det alltid blir som dvärgtaxen vill.IMG_0014The Hounds. Led Zeppelin. Pink Floyd. Bob Hund.

Förbud mot bluffbullar & året runt-försäljning

Emedan vinifierat, som den moderna röst i tidsflödet den är, kan tänka sig att bejaka alla käcka små upptåg som påstortelliniwraps, marängsuissepizzor och algbullar, måste er utsände i köksenvirongernas lugubra skrymslen och tankesmedjor protestera och kräva ett förbud när den gamla hederliga fastlagsbullen, understundom även kallad fettisdagsbulle,

Fastlagsbulle i sitt rätta element samt konsument redo att göra recessen kort med nyss nämnda föremål.

Fastlagsbulle i sitt rätta element samt konsument redo att göra processen kort med nyss nämnda föremål.

säljs under ett så nedsättande epitet som semla – att kaféer i delar av Värmland dessutom säljer bullen som Semla Lagerlöf gör verkligen inte saken mindre upprörande, tvärtom visar det på en okunnighet och en okänslighet både inför en av vårt lands främsta författare någonsin och generationer av skickliga konditormästare. Vid sidan av denna förklenande devalvering av fastlagsbullens namn och status till ”semla”, ett ofog som med förbud måste stoppas så snart Riksdagen öppnar i morgon, måndag, är det i sanningen hög tid för att sätta P för de alltmer accepterade övergreppen på rättsstaten som det innebär att fordomens säsongsvaror plötsligt säljs året runt, vilket gör att du kan äta kräftor och lussekatter på påsk, surströmming på Alla hjärtans dag och fastlagsbullar i samband med valvakan i september. Som rättsmedvetna medborgare måste vi kräva ett förbud. Nu! Var sak har sin tid. Så har det alltid varit och därför ska det fortsätta vara så. Det vet alla moderna människor.Tidlös musik sedan över 40 år.

Pink Floyd: The Endless River

Det lilla jag läst om det här Pink Floyds sista egentliga album är inte direkt översvallande och ofta vinklat på att det skulle märkas att det är ett hopplock av det som fanns/blivit över. Tja, det där med hopplock äger nog sin riktighet, men ett band av den här kalibern Pink Floyd The Endless Riverkan vara bra även i ett hopkok. Själv tycker jag det här är det bästa på väldigt länge av Pink Floyd (läs 70-talet!). Har ända sedan Waters försvann saknat den ursprungliga bredden och djupet i gruppens musik. När den förträfflige, och nyligen bortgångne, Wright här får större utrymme än på väldigt länge bidrar det till att återskapa en del av den där bredden och det där djupet. Med all ödmjuk respekt för den briljante Gilmour så behöver han motpoler och komplement för att komma till sin rätt och inte bli förutsägbar och rent av tråkig. Nog av. The Endless River är väldigt vacker och spänner över nästan alla skeenden i Pink Floyds historia. Ett måste för fansen och en utmärkt bakgrundsmusik för er som fortfarande inte upptäckt skönheten i Pink Floyds musik. Smakprov.