Ian McEwan: Nutshell

Har läst något av den så hyllade McEwan tidigare. Utan att fångas (helt) eller imponeras (helt). Tyckt väldigt bra om, men inte mer. Har nog läst fel grejer. Eller varit mentalt frånvarande. Hans senaste roman, Nutshell, är i ett nötskal fantastisk! Med vissa Hamlet-vibbar ligger ett foster i sin mammas mage och följer hur mamman och farbrodern planerar att mörda barnets fader. Prosa som emellanåt blir så vacker att språket överskuggar den tämligen spännande handlingen och allt det andra som en bra bok ska innehålla (ni vet, lite dråplig humor, gestaltning, miljöer…). Föredömligt kort. Ingen krystad utfyllnad. Rekommenderas.

Finfint nytt från Steven Wilson.

Meg Wolitzer: Hustrun

Hustrun! Jag gick där som vanligt på Pocket-shopen på Arlanda och lät ögonen svepa längs hyllraderna. Mest skräp. Bag-in-Box-pocketar. Svenska deckare och skit. Borde stå i ett snurrställ utanför pressbyrå-kiosken på stan och säljas tillsammans med Big Jim, OSS 117 och Bill och Ben. Eller på bokhandelns ungdomshylla tillsammans med Kitty och Tvillingdetektiverna. Då! Hustrun!

Vem hade haft den dåliga smaken att sno titeln till min bok om Hustrun? Skandal! Var självklart tvungen att köpa eländet och hann knappt hem förrän jag öppnade det och började läsa. Japp, kass. Banala liknelser staplade på varandra som korten i en kortlek. Men. Neej. Vad händer? Texten tar sig. Liknelserna upphör (nästan). Hjälp! Dras in i texten. Tycker den är bra och att hon som skriver är cool och att Hustrun i texten är cool. Detta är en bok jag förbannar! Samtidigt som jag måste rekommendera den till er. Ingen fantastisk intrig, inga överraskningar, däremot underhållande från böckernas och de (mestadels) framgångsrika författarnas innersta värld. Smart. Stulen titel.

Annette PeacockSalisbury. Annette Peacock. July Morning. Annette Peacock.

 

Zadie Smith: Swingtime

Enligt internationella, och därmed också snart svenska, bedömare är Swingtime Zadie Smiths hittills bästa bok och rent av en ”triumf”. Utmärkt. Ju mer Smith hyllas, desto bättre. Men hennes bästa bok? Njaee. För att tycka det måste man ha missat fullträffar som White Teeth och NW.Enligt er utsände i de välskrivna, upplysta och viktiga romanernas fantastiska och viktiga värld landar Swingtime någonstans i höjd – vi talar bara höjd när vi talar Zadie Smith – med On Beauty och The Autograph Man. Med andra ord en förträfflig bok som både lyckas underhålla och berätta en historia och säga något viktigt om vår samtid.Zadie Smith har (nästan) haft som genomgående tema i sina böcker diskussioner kring ras, ursprung, klass, globalisering och alienation – alltså sådant som upptar vår samtid i allra högsta grad. Samtidigt berättar hon märkvärdigt mänskliga historier om människor med fel och brister även då de är alldeles fantastiska. Så och i Swingtime, där hon på ett slugt vis jämför en känd Madonna-lik artists snabba adoption av ett barn i Afrika med Sarah Forbes Bonetta som en engelsk sjökapten (Frederick E. Forbes) tog med som en present till drottning Victoria på den tiden det begav sig. Då flickebarnet Sarah visade sig vara intelligent trots att det var svart bestämde sig drottningen för att upphöja det till guddottter. Men det handlar också om hur artisten med blandad framgång försöker hjälpa till i Gambia, om bokens huvudpersons – under lång tid assistent åt artisten – komplicerade förhållande till barndomsvännen Tracey, om huvudpersonens mors kamp för att som svart i förorten kunna bilda sig och ta plats i parlamentet och mycket annat. Självklart ska ni läsa Swingtime och Zadie Smiths alla andra böcker.Sona Jobarteh. Madonna.

Första reaktionerna på Kronos väv

Den hängivne HR:en vet att er utsändes i de litterära understundom lätt koketterande korridorerna nya roman ”Kronos väv” kommer ut först en bit in i september. Icke desto mindre förty finns den redan nu att inhandla via nätbokhandlare och mer fysiska boklådor som innehas av sådana som är på. Detta har lett till att en del läsarreaktioner och i något fall också kritik kommit oss tillhanda. Tidigare har nämnts Hans Artbergs ord om boken. Här kommer några till, hämtade från spontana reaktioner sända till den först nämnde samt i förkommande fall saxade ur recensioner av för oss okända.Didot”Läste med nöje din senaste bok!! Ett mycket lärorikt politiskt kåseri, som på ett lekfullt sätt beskriver både världshändelser och vardagshändelser. Både Första världskriget och Libyen toppar!! Tack!!” T

”Nu har jag läst din senaste bok. Helt klart underhållande och intressant… Den väcker en viss nyfikenhet att få veta mer. Ibland hade man velat haft en padda bredvid sig för att snabbt googla fram något. Sedan blir en lite intresserad av att åka till Draguignan och den där skumma kannibalbyn…” R

”Sträckläst klart! Så raffinerat! Anade tidigt att det var något lurt med… Att allt och alla på något vis skulle hänga ihop… Människogalleriet! Hur valde du ut alla personer? Intressant mix!…Likheter med Süsskinds Parfymen. Snyggt!” M

”Kronos väv är en spännande bok som känns osvensk på ett positivt sätt. Boken är full av personporträtt som det gäller att hålla ordning på. Slutet är oväntat och något bisarrt. Under resans gång bjuds vi på märkliga händelser och djupdykningar i vår historia. Författaren använder antropofagi som allegori över människans eviga förbannelse att förgripa sig på sig själv.” D

Musik!