Vin, litteratur & film i Malmö

I veckan var er utsände i de sippande skribenternas understundom väldokumenterade environger och världsdelar på ett intensivt kort-besök i Malmö. Till det minst intressanta från visiten hör de utsvävningar av mer privat art som utspelade sig. Om dessa finns det egentligen inget att säga. Ja, förutom att ett fullständigt unikt vin inmundigades av ett glatt och om stundens storhet fullt införstådda vinvänner och det vill vi förstås gärna berätta om. Inte för att vara retlig eller irriterande eller för att få någon att sukta, nej inte alls. Vi gör det av ren människokärlek; vi som fick uppleva detta, vi upprepar, extremt unika vin, känner oss förpliktiga att dela med oss av hur fullständigt sanslöst bra det här unikt unika vinet var.

Vinet var en Twoson Barbaresco Starderi 2005 på magnum från ett unikt, på plats och för tio år sedan utvalt (Taransaud-)fat, ett fat som buteljerades enkom för Twoson Club The Torstenson Hanzon Collection. Ja, det är lika exklusivt som det låter. Av de knappt 130 magnum som gjordes torde mindre än hälften finnas kvar. I hela världen. Och Giorgio Rivetti, Signore La Spinetta alltså, tycker själv att den här versionen är bättre än den egna. Och han vet vad han talar om. Ville bara säga det.

Vin

I övrigt då? Jo, en dags föreläsning på Gustibus Sommelierskola. Gör detta en gång om året sedan tio år. Vad skolan och eleverna egentligen tycker om detta är svårt att mer exakt veta, men för den i den första meningen på det här inlägget nämnde har detta blivit en kär tradition, där frågvisa studenter vill veta mer och därmed får föreläsaren att tala om sådant som inte ingår i vanliga föreläsningar.

Vin & Litteratur

En premiär var det emellertid att tala om Litteratur & Vin, och mer explicit romanen Kronos väv respektive ”Ekologiskt och annat vin”, på WG Film i Malmö. Ett drygt femtiotal entusiaster infann sig för att få höra om alla kannibaler och alternativa sanningar som förekommer i Kronos väv och för att prova ett knippe viner och få sig serverade sanningar en masse om ekologiska och andra viner och få diverse fördomar komna på skam, fördomar som lätt uppkommer då vinets värld är fylld av om inte charlataner så i vart fall folk som mer än gärna uttalar sig om sådant de egentligen inte vet tillräckligt för att uttala sig och det gör de för sådana som kan för lite för att förstå att de inte borde lyssna på personen i fråga. Ungefär som att tycka någon spelar piano bra för att den kan spela Kalle Johansson aka Fröken Johansson. Vinerna som provades var Les Lauzeraies Tavel 2015, nr 2724, 115 sek (ekologiskt), Château de Brescou 2013, nr 71705, 139 sek (hållbart/Terra Vitis), ”Le Comptoir” (Brescou) 2013, säljs inte i Sverige (hållbart/Terra Vitis, natur), Robert Sinskey Vineyards (RSV) Pinot Noir 2011, nr 78814, 299 sek (biodynamiskt).

Film

Som vi var på med rätta framgångsrika WG Film passade de vakna filmmakarna där på att visa en trailer för ”Dead donkeys fear no hyenas” och berätta att de i veckan startar en Kickstarter för att dra in pengar för att kunna sprida den här viktiga filmen i världen. Ett lovansvärt initiativ, som vinifierat på alla sätt och vis vill stötta varför alla HR:are med ett perspektiv bara aningen längre än den egna näsan uppmanas att bistå med en liten slant – alla bidrag mottages enligt uppgift tacksamt, låt vara att 100 sek är bättre än 1 sek. Dead donkeys fear no hyeans (trailer här) är enligt WG Film tillsammans med uppmärksammade Bananas* den farligaste film bolaget gjort. Folk har fått leva under jorden för att kunna göra den, andra med koppling till filmen har hamnat i fängelse. Och så vidare, som det brukar vara när någon upptäckt något orätt som den som gör orätt tjänar stora pengar på och därför för nästan allt i världen vill mörka. Nej, hörni, de här dokumentärfilmarna, som är så långt från alternativa fakta och kändisreportage vi kan komma, de inte bara förtjänar att stöttas, de ska stöttas (gör du här), det är en demokrati-fråga och ett viktigt slag för det fria ordet i civilisationens kamp mot den avgrundsdjupa ignorans som dväljs i trollskogen.

Go West: amerikanska viner & Jimi Hendrix

För den som inte är inne i den svenska vinsvängen är det omöjligt att uppfatta hur omfattande denna är. De svenska vinskribenterna har kort sagt ett större utbud än de klarar av även om de arbetar övertid. Provningar, producentmöten, winemaker’s dinnerar och annat avlöser varandra i en aldrig sinande ström. Skälet till detta är bland annat att många producenter satsar på att bearbeta marknaderna på plats och att importfirmorna å sin sida också måste ligga i. En viktig faktor är de evenemang som arrangeras av exportorgan och producent-sammanslutningar av olika slag, inte sällan i samarbete med landets ifråga ambassad. Igår, fredag, ordandes i Stockholm något som kallades Go West och föga överraskande för den som kan skilja väst från öst handlade det om viner från USA: Kalifornien, Oregon och Washington.bild

Enligt uppgift dök inte mindre än 700 vinintresserade svenskar upp och förgyllde utställarnas fredag med muntra tillrop, positiva kommentarer och intresserade frågor. I dessa tider då dollarn stärks i rasande takt varmed också jänkarvinerna blir allt dyrare är det viktigt för producenterna att få möta marknaden på det här viset och förklara varför det blir dyrare och kanske också visa nya årgångar och viner under utveckling och annat som kan öka uppmärksamheten för de här produkterna.bild

För de seriösa Zinfandel-producenterna var det också ett tillfälle att visa lite äkta vara och markera avståndet till de billiga skräp-zinfandlarna och inte minst de oäkta ful-zinfandlarna från Italien. Det förtjänar att än en gång påpekas att den som köper de där ”zinfandel”-vinerna runt eller under 100 kronor mycket väl kan göra det, men den bör vara medveten om vad för slags fulviner det handlar om: italiensk primitivo utstyrd i cowboydräkt och/eller druvor från högintensivt jordbruk som pimpats för att ha rätt färg, frukt och rondör. Tips på amerikanska viner med äkta druvuttryck och utan bimbokosmetika: Girard Old Vine Zinfandel, nr 22337, 189 kr; Girard Chardonnay, nr 74963, 175 kr; Cartlidge & Browne Pinot Noir, nr 79245,119 kr; Chateau Montelena Chardonnay, nr 71649, 325 kr; Chateau Montelena Cabernet Sauvignon, nr 71926, 325 kr; Robert Sinskey Pinot Noir, nr 78814, 299 kr; Ponzi Pinot Noir, nr 71890, 299 kr; HFE, nr 70976, 199 kr; Hedges Limited Edition Malbec, nr 73061, 399 kr. Jimi Hendrix.Jimi hendrix2

RSV-Cab Franc till Twoson

Den för HR:en bekanta, exklusiva vinklubben Twoson, eller The Torstenson Hanzon Collection, handlar om att välja ut och i förkommande fall sätta ihop småpytsar vin, buteljera dessa på magnum och sälja dem till klubbens medlemmar. Antalet magnum landar alltidRobert Sinskey mellan 125 och 150 stycken. Vanligtvis cirka 130. Det beror på att merparten av de utvalda vinerna kommer från unika fat om 225 liter, fat som Hanzon och er utsände i vinklubbarnas mångfacetterade universum fått välja ut hos producenter som de nyss nämnda vinresenärerna tycker om på ett mer eller mindre hejdlöst sätt. I förra veckan fick de tillfälle att sniffa tunnor hos den ekologiska pionjären och egensinniga vinproducenten Robert Sinskey Vineyards i Carneros, Napa Valley, och närmare bestämt alldeles intill Silverado Trail i Stags Leap. Exakt vad det kommer att leda till är ännu inte klart. Bland annat finns det funderingar kring en finfin, vingårdsbetecknad (”Three Amigos”) pinot noirAbraxas från 2012 och en eventuell möjlighet att köpa loss ett knippe Abraxas 2006 på magnum – ett vin som är störtskönt idag och som understryker vikten av att inte hinka i sig sina Abraxas för tidigt. Dock ledde besöket och sniffandet till att ett nytt fat mellanrostad Troncais-ek från Nadalie till brädden fyllt med cabernet franc köptes in. Detta kommer nu med det snaraste att buteljeras. Vinet kommer från Sinskeys utmärkta Vandal Vineyard – prov kan köpas i Sverige – men kommer till skillnad från RSV:s eget vin bara innehålla en av två kloner cabernet franc samt få betydligt mindre ek. Det kommer göra Twoson-varianten mer ren och fräsch i druv-uttrycket, men mindre koncentrerad. Två goda sidor av samma sak.

Grekland, Sinskey, Flinck, Innebandytränaren, BFT & Cortex

Vi får ständigt höra, att om inte Grekland gör si eller så, blir det mycket värre. För vem? bör

RSV Cabernet Franc - på upphällningen

man kanske då och då begrunda. 2. Okej, glöm mina glada tillrop om våren. Tydligen är vintern här igen. Satsa på en tungviktare istället: Sinskey Cab Franc (OBS! hett insidertips till viniferats hängruntare: Sinskey har slutat göra det här vinet; jag ska dit om ett par veckor och försöka förmå dem att göra åtminstone en liten volym varje år, men vill man vara säker på att få njuta fler flaskor av RSV Cab Franc är det nu som gäller). 3. Hm, grabben (alias Innebandytränaren) behöver fila på såväl sin förmåga att använda åtminstone tre procent av hjärnans kapacitet, och gärna då ett uns av vardera hjärnhalvan, och kanske också en aning på språket, men på det stora hela taget har han ett uttryckssätt som skulle kunna ge honom en plats i vinets värld. 4. Sedan har det inte heller undgått vinifierat.se, att Josefsson varit taskig mot Flinck, däremot är det mindre klart på vilket sätt eller om vinifierat verkligen bryr sig eller om det här kanske bara är ytterligare en kupp för att få folk som läser den meningslösa artikeln i AB att klicka in på vinifierat och upptäcka en mycket bättre värld. 5. Vi har alla ett val: Innebandy i Ängelholm eller vinifierat; AB eller vinifierat; rosé eller rött; Blue for Two eller Cortex. Vad väljer du?

Diderot & Sinskey

Fick tips på att Diderot tycker om Sinskey och hans Cabernet Franc och det förefaller vara sant. Vill samtidigt passa på att nämna att Sinskeys Marcien också släpps nu i februari, men i en upplaga om blott 120 buteljer, varför den mig veterligt ej bedöms någonstans, dock kan jag gå i god för den (jag menar, om inte jag gör det, vem ska då göra det?).