Vinakademiens Stora Pris 2017

Svenska Vinakademiens Stora Pris går i år välförtjänt till PM & Vänner i Växjö. Det är första gången en restaurang får det prestigefyllda priset, som delas ut för enastående insatser för en god dryckeskultur i Sverige. Kul, tycker er utsände i de prisade vinmänniskornas guldbehängda och diplomerade hall of fame. Dels för en fantastisk insats för att höja matkulturen i Kronoberg, dels för en i sanningen enastående insats för en god dryckeskultur inte bara i Sverige (som brukar innebära Stockholm och i undantagsfall Stockholm-Göteborg-Malmö) utan dessutom i den svenska obygden, för vad är Småland annat än obygd och vi västgötar som fortfarande tycker att Äldre Västgötalagen är lagen som gäller vet att smålänningen ligge ogill. Å andra sidan: med smålänningar som Per Bengtsson och gänget på PM vill vi västgötar inget hellre än att smålänningarna ska föröka sig och sprida sig över landet och ge upphov till nya små PM lite varstans där de slår sig ner.

Svenska Vinakademiens Stora Pris till PM & Vänner, från vänster
preses Mats Hanzon, krögare Per Bengtsson och chefsommelier Rubén Sanz Ramiro
©Foto:Claes Löfgren/winepictures.com

Men, undrar nu den som varit med förr, vad drack ni till detta? Jo, detta: Twoson/Legras&Haas Blanc de Blancs 2007 magnum (mums för mumma), Paul Bara 2002 magnum (dito), Paul Dethune 1996 (mycket bra, finfin nu), Chassagne-Montrachet 1er Cru ”Les Chaumées” (Philippe Colin) 2006 (jamen, var det bra eller var det bättre?), Corton-Charlemagne GC (Laurent Ponsot) 2006 (Ponsot!, frågan är bara hur bra det blir och det blev det även 2006), Twoson Nuits St Georges 1er Cru ”Aux Champs Perdrix” 2009 magnum (det här är bara såå bra, fast den här buteljen var dumt nog korkad), Twoson Chambolle Musigny (Laurent Ponsot) 2009 magnum (den där Ponsot igen, och de där Twoson, äckligt bra), Clos de Vougeot GC (Hudelot-Noellat) 2006 (bra), Château La Conseillante 1995 (underbart med ett lite Bordeaux mitt i bourgogne- och champagneträsket, och när det är en Conseillante i högform blir saken inte på något vis sämre av det), Cornas (Auguste Clape) 1996 (och på tal om annat än Bourgogne och Champagne, lite Cornas, som smakade precis så som den skulle och så som Clapes grejer brukar, klassiskt snyggt), Rivesaltes Ambré (Gerhard Betrand) 1985 (vi dricker alldeles för lite dessertviner, fråga Ulf Sjödin MW och tidigare akademipristagare, han vet att det är så och gör vad han kan, varje lördag, mer eller mindre, då han ger sig på något sött, om vi får tro honom själv, och varför inte en Rivesaltes då?, himla gott) och ja, sedan blev det inget mer så slokörade fick vi bege oss av hemåt eller vart vi nu skulle.

Smålandshumor. Musik!

På begäran: Septemberfrossan med Vinakademien

Nu har inte mindre än tiotalet HR:are hört av sig och undrat vad för viner som serverades i samband med att Svenska Vinakademien presenterade årets pristagare, Ia Orre Montan. Kort sagt frågar de sig, och mig, varför er utsände i de bortskämda snyltarnas mest framgångsrika snikningars förlovade himmelrike där bäckarna flödar över av den finaste Bourgogne, bergen består av de bästa Bordeauxernas torrextrakt och kolsyran i coca-colan kommer från Comtes de Champagne, varför denne inte inkommit med en retlig rapport från årets tillställning. Svaret är enkelt. Orkade inte. Hade alltför mycket att stå i, vilket var och en kan förstå då den ser Svenska Vinakademiens officiella dryckeslista från 2015 års hittills bästa försök att skilja kreti från pleti:Richard Strauss1990, Champagne Deutz Rosé; 2002, Champagne Legras & Haas; 1990, Champagne Perrier Jouët, Belle Epoque (Magnum); 1976, Champagne Ruinart, Cuveé Dom Ruinart (Magnum); 2001, Asinone, Vino Nobile de Montepulciano, Poliziano (Magnum); 1996, Yakima Valley Merlot, Chateau St. Michelle (Magnum); 2007, La Forge Corbière, Gerard Bertrand (Magnum); 1997, Grans Muralles, Torres (Magnum); 1990, Château Pape Clement; 1977, Napa Valley Cabernet Sauvignon, Sterling Vineyards; 1981, George de Latour B.V. Private Reserve; 1976, George de Latour B.V. Private Reserve; 1975, Château Montrose; 1995, Cornas, August Clape; 1984 Napa Valley Cabernet Sauvignon, Mondavi; 1989, Romanée St. Vivant, Dom. de la Romanée Conti; 1985, Amarone Vaio Armaron, Masi; 1997, Clos St. Hune, Trimbach; 1990, Domaine de Chevalier Blanc; 1961, Château Climens; 1971, Erdener Prälat Auslese, Berres; 1976, Bernkasteler Badstube, J.J Prüm; 1970, Vintage Port, Fonseca.bild

Eftersom det här frosseriet – för annat kan inte denna backanal som inte står de värsta fyllekalasen i det gamla Rom efter kallas – rimligtvis sticker i ögonen på både en och annan vill vi skyndsammast tillägga att allt inte bara handlade om att dricka mest: för säkerhets skull hade preses också kallat in några av Sveriges bästa kockar som såg till att ingen behövde dricka i tomme.bild

På bilderna ser vi bland annat köksteamet, tidigare pristagare, Richard Strauss och några av vinerna som inmundigades.bild

Partymusik.Festmusik. Japansk festmusik.bild

Svenska Vinakademiens pris 2015 till Ia Orre!

Ära den som äras bör. Med undantag för Svenska Vinakademiens grundare (och Munskänkarnas grundare, vinimportören m m, m m) Nils-Bertil Philipson är det frågan om någon är eller varit mer värd akademiens pris än årets pristagare Ia Orre Montan.bild

Sverige hade knappt hunnit börja tala om sommelierer på 1980-talet förrän Ia var där och blev en av Sveriges bästa vinkypare och knappt hade hon etablerat sig i den världen förrän hon blev en av Sveriges första kvinnliga vinskribenter, kanske rent av den första, i alla fall den första som blev rikskändis genom att skriva i den tidningen som då hade högst upplaga i Sverige, Expressen. Därifrån svingade sig Ia ut i den internationella sommelier-världen och var en av de pionjärer som lärde världen att även svenska sommelierer är att räkna med. 25 år gammal blev hon hovmästare på Clas på Hörnet, med tidvis så många som 40 pax under sina vingar. Hon var med och byggde upp vinkällaren på redan då legendariska Grands Franska.

Ia har också varit studierektor på Restaurangakademien och är nu adjungerad lektor på restauranghögskolan vid Umeå Universitet, hon var med och startade Sommelierföreningen och hon är sedan länge Elles vinskribent. Vid sidan om allt detta konsultar hon i vin och ost och dryckeslistor och restaurangkoncept.

Självklart har hon redan tilldelats ett flertal utmärkelser som Ordre du Mérite Agricole och lika självklart är hon en Dame Commandeur en Ordre du Champagne. Det enda som inte är självklart är att hon inte redan fått Svenska Vinakademiens pris. Grattis Ia – en mer värdig pristagare får vi leta efter!

Queen.

Vinfrossa med Vinakademien – igen

Er utsände på de vinösa oceanerna har än en gång navigerat sig fram mellan kringflytande tetror, försåtliga petflaskor och hastigt uppdykande boxar från muränors gömslen långt därnere i djupet och för er skull gjort årets goda gärning och genomlidit det sisyfosarbete den vinfrossa som ofelbart uppstår i samband med att Vinakademien i Sverige delar ut sitt Stora Pris innebär. I år avhandlades bland annat Pol Roger 2000 (synnerligen lyckad 2000-champagne, mycket bra, spänstig och god), Lanson 1959 (mogen i färgen och även i övrigt, gammalkork-anstruken låt vara att detta luftade ur hyggligt väl, mogensötma, roligare att titta på än att prova), Legras & Haas 1995 (ungVinakademien sep 14 om än på väg in i lite mognad, frisk, fräsch, bra syra), Deutz Blanc de Blancs 1989 (mycket bra, mognad, god, lite ostbågar, bra fräschör), Billecart-Salmon Blanc de Blancs 1997 (mycket bra, mogen från kul champagne-år, perfekt nu, lite för hög dosage), Puligny-Montrachet ”Les Perrieres” 1986 från Etienne Sauzet (inslag av nyduschad och nyskrapad fortfarande lite varm häst , fin syra, mogen, hustypisk, mycket bra), Twoson Meursault 1er Cru ”Les Genevrières 2005 (snygg, ren, viss mognad nu, lång, fin eftersmak, behöver lite mer tid), ”Les Cailloux” (finfin, superung Châteauneuf-du-Pape från Brunel, lime, äpple, outvecklad), Castello di Brolio 2001 (ganska ungt, mycket bra, god, bra strävhet, ren, snygg, en njutning från ett mycket bra år), Twoson Washington State Cabernet Sauvignon 2005Vinakademien sep 14 (bra utveckling, utmärkt att dricka nu, mycket bra, fin balans mellan koncentration och kraft och elegans och balans, uttalad Red Mountain-frukt och – kraft), Château Latour 1952 (fortsatt okej om än gammal och skraltig, mogen, en del flyktig syra, med tanke på vad det är och att ni nog inte provat det nyligen måste jag ändå säga att det var riktigt bra), Château La Mission Haut Brion 1986 (ursprungstypiskt, moget, mycket bra), Barca Velha 1978 (kork), Gran Muralles 1996 (mognad och fräschör, örter, garrigue, eldig, bra frukt och kraft), Marques de Riscal 1978 (håller ihop, ljus, god, lite trött och tunn men vad sjutton…), Dominus 2001 (som en topp-bordeaux med en lätt amerikansk brytning, finfint), Flonheimer Rothenpfod Scheurebe Eiswein 1983 (söt, drickbar, syrarik), Viña Tondonia blanco 1981 ( precis som den ska vara i sin underbara blandning av ungdomlig ålderdom och gammal ungdom), Puligny-Montrachet ”Les Reuchaux” 2011 från Lucien Le Noine (ung, kraftfull, mycket men bra ek) . För er som undrar om det var värt uppoffringen kan jag meddela att det är det såklart inte, ett jämrans slitgöra är vad det är, men med tanke på alla som aldrig provat en Latour från 52 är det ändå värt det någonstans. David Bowie.

Vinakademiens pris 2014 till Munskänkarna

Varje år delar den hedervärda Vinakademien i Sverige ut ett pris till någon som gjort betydande insatser för vinet i Sverige. I år gick priset för första gången inte till en person utan en organisation: Munskänkarna. Denna 55 år gamla förening har till syfte att främja vinet och kulturen kring detta och gör det med den äran. Historiskt har i vart fall enskilda sektioner betraktats som lika snobbiga som stängda sammanslutningar, men allteftersom kunnandetMunskänkarna logga ökat både på elitnivå och bland kreti och pleti har också självförtroendet och därmed en mer avspänd attityd spridit sig snart sagt till varje sektion. Bortsett från detta att Munskänkarna samlar och utbildar en bra bit över 20 000 medlemmar över hela landet, är föreningen idag mer livaktig, och kunnig, än någonsin. Framgångarna bygger på enskilda individers arbete och ansträngningar och det är i första hand dessa outröttliga utbildare, entusiastiska mässarrangörer och seriösa provningsplanerare Vinakademien haft i tankarna med årets pris. Kollektivet Munskänkarna har sannolikt gjort mer för vinets väl i Sverige än någon annan.

Liten vinfrossa med Vinakademien & Twoson lunch #1 2014

I samband med Vinakademiens i Sverige första sammankomst för året avsmakades ett litet antal vin, som det är er utsändes i akademiernas förgängliga gungflyt plikt att informera er om. Det och att förhoppningsvis imponera på någon enstaka HR. Årets första möte inleddes med enVinakademien våren 14 lagom lätt Chouilly-robust och mycket god Legras&Haas Grand Cru Blanc de Blancs 1996 och följdes upp med två jämförande provningar, där äldre vitingar ställdes mot yngre dito, samt en rödvinsprovning med mindre åldersskillnad. Vid handen gav detta, att Viña Tondonia 1981 var ett utmärkt exempel på gammal, skön, vit Rioja när den är som bäst (stor, mogen, nötig, komplex doft med en rejäl skjuts väl integrerad och ren ek samt ett uns svamp, mango, bivax och honung i doften, högviskos smak med en fin, bärande och uppfriskande syrastruktur), att Labores 2011 var ett snyggt och typiskt exempel på en förhållandevis ung verdejo från Rueda (ganska stor, frisk doft med inslag av citrus, bra och balanserad syra, ganska lång, ren eftersmak med inslag av grape), att Chablis GC ”Les Preuses” 2005 var precis så snyggt och vackert som bara Clotilde Davenne kan få till ”Les Preuses” (elegant, disciplinerat, komplext, läcker syra, tropiska inslag blandade med lätt yllekofta i positivaste mening, gott nu men kanske ändå bättre om några år, äh, klart det kommer vara ändå bättre om några år: det är Les Preuses från Clotilde Davenne för bövelen), att Twoson PonsotChablis GC ”Les Preuses” 1993 från Dauvissat inte är så dum den heller (här divergerade ledamöternas åsikter något, en överväldigande majoriteten tyckte det här var mumma medan en er närstående gnällspik påstod att vinet inledningsvis var stört, jo stört, på grund av onödiga svavelföreningar som låg där som sordin på den annars uppsluppna stämningen, dock ändrades detta något då syret attackerat svavlet och satt var sak på sin plats), att Marchese Antinori Chianti Classico Riserva 2001 var ytterligare ett vin värt att diskutera och i vanlig ordning tyckte en överväldigande majoritet att det här var mumma medan samme gnällspik som ovan påpekade att vinet var reduktivt och att acetaldehyd svävade ur glaset om någon dristade sig till att stoppa ner snoken och inhalera samt att ävenledes flyktiga syror fanns där och bara väntade på den nyss nämnda inhalerande snoken, dessutom, påpekade gnällspiken, var vinet lite orent, inget av detta godtogs som lämpliga argument av övrigaTwoson Barbera ledamöter som tyckte vinet var gott men då ingen av dem skriver historien här har de fel), att Querciabella Chianti Classico Riserva 1997 var ett väldigt trevlig och italienskt vin med rätt stramhet och strävhet för att bli älskat av hela folket. Nog av, låt oss gå vidare: Årets första Twoson-lunch serverades häromveckan på Pontus! Hedersgäst den här gången var Laurent Champs från Champagne Vilmart. Laurent lät gästerna prova ett större antal champagner av olika ålder och klass. Er utsände i de esoteriska lunchernas magiska värld tyckte, möjligen aningen subjektivt, att förra årets ”Twoson-champagne”, ”Twoson 1999 Vilmart Cuvée de Creation”, var bäst, trots den hårda konkurrensen. Dagens vin var annars årets första medlemsvin ”Twoson 2009 Echezeaux Grand Cru” från Laurent Ponsot – ett vin som endast kan beskrivas med ett enda stort ”oh boy!”, inte långt från det allra bästa från Bourgogne. Klubbmedlemmarna fick dessutom tillfälle att se hur väl Twoson 2005 Barbera Gallina från La Spinetta utvecklats, mycket gott nu, men fortsatt inte helt moget.

Vinets Dag 22 januari 2014

Både i Sverige och på annat håll har människor med hjärtat på rätta stället och sunda tankar firat Vinet på vinodlar-helgonets, Sankt Vincent, dag den 22:a januari. Någon riktig fart på tillställningen har det dock inte blivit, i alla fall inte i Sverige. Därför bestämde sig Svenska Vinakademien 2012 för att ta tag i saken. Första försöket 2013 blev väl ingen jätteframgång, även om en del krogar som Grodan i Stockholm hadeÄstad Gård vingård specialerbjudanden dagen och vinet till ära. Stärkt av motgången och efter att ha dragit de rätta slutsatserna kring varför Vinets Dag 2013 inte blev så lyckad, samlade Vinakademien ihop sig själv och bjöd in viktiga spelare som Munskänkarna, Sommeliergillet, Sommelierföreningen och Vinskribenterna till ränk- och plansmidande. Ett arbete som pågått sedan i våras och  nu börjar det se riktigt lovande ut inför Vinets Dag 2014. Kort sagt kommer alla nyss nämnda att bjuda till för att göra dagen till just denGlasskugga manifestation för vinet, dess kulturhistoriska värde, både Då och Nu, och dess plats på det moderna matbordet, som alla vi vinälskare vill att den ska vara. Svenska Vinakademiens tillika DN Kulturs Maria Schottenius tycker att vi ska göra som på Litteraturens Dag, fast med vin, och ge någon en butelj vin och en ros den dagen. Merparten av landets Munskänks-sektioner kommer ordna provningar i syfte att dels sprida vinets evangelium, dels locka nya medlemmar. Många vinskribenter har lovat att de ställer upp och bidrar till provningar som arrangeras av Munskänkarna, restauranger eller andra. Sommeliererna kommer uppmana sina medlemmar att på ett eller annat vis fira Vinets Dag, kanske genom bra erbjudanden på glas. Och så vidare. Själv kommer jag att tillsammans med kollegan Miguel Merino hålla i ett litet workshop och en winemaker’s dinner på Ästad Gård utanför Varberg. Kanske kommer vi då också visa upp de sprillans nya, ännu ofärdiga vinerna från Ästad  – det får nästa veckas provning avgöra: är inte vinet tillräckligt bra kommer ingen utomstående att få prova. Utgår från att ni alla kommer låta Vinet stå i fokus 22 januari 2014 – må Bacchus annars ta er. Musik!