Värmebölja får vinbonden hålla andan & vintips

Sydfrankrike – där det också bor både folk och bloggare och inte minst den sanne HR:ens favoritinfluencer – hemsöks i skrivande stund av en värmebölja med toppar runt 40+. Egentligen inget att orda om såvida det nu inte vore för att vi bönder är besatta av vädret. Noterbart är att den inte bara sydfranska utan tämligen väl utbredda europeiska värmeböljan i år är den varmaste sedan peak-året 2003. Rent anmärkningsvärt är att det faktiskt är varmare nu än då och, detta är viktigt: i år händer det redan i juni, 2003 hände det vid en mer ”normal” värmeböljetid på året, sent juli/tidigt augusti. Merparten av de europeiska vinrankorna mår dock för tillfället bra tack var rejäla vattentillskott under året – vattentillskott som vi inte fick 2003 – men exakt vart det kommer ta vägen vet vi först om några veckor. Vi vinbönder håller andan!Den enes död…

Nåväl, den enes död den andres bröd, ni andra ska ju ha semester nu och dricka vin som funnes det ingen morgondag och då behöver ni heta vintips och de kommer här: Ni har väl inte missat årets comeback i den svenska vinmyllan och på systemhyllan, La Corte del Pozzo Bardolino 2018, nr 2340, 89kr (ja, priset är löjligt), precis så ljust i färgen och lätt i gumpen som en bardolino ska vara, en hel del röda bär och örter, funkar som förstärkt rosé eller som röd motvikt till Parker-följarnas värsta felsteg och missuppfattningar på 00-talet. Till pizza, grillat (fisk, grönsaker, rotfrukter, kyckling), sallader och charkuterier, perfekt antipasti-vin. Från italienska eko-pionjären Fasoli Gino.Rosé

På tal om rosé, en gammal favorit är rosévinet från Bodegas Muga i Rioja. Just nu finns deras topp-rosé, Flor de Muga 2018, nr 95201, 199kr, i ett fåtal butiker i landet (tror det går beställa till ”din” butik men bara genom butiken), läckert, personligt, smakrikt och oerhört välgjort rosévin på garnacha.Fruktansvärt bra vinmakarkonsult

Slår också gärna ett slag för ett vin jag haft äran att vara med och skapa från grunden: Domaine de Brescou ”Fleur d’été” 2018, nr 70323, 99kr, ett mycket smakrikt rosévin på grenache och pinot noir, bara gott och på tok för billigt – hade det inte stått VdP d’Oc utan Côtes-de-Provence på etiketten hade priset varit det dubbla (jag vet, jag har ju gjort och gör rosé i båda områdena). Noterbart, kanske, är att Brescou numer är certifierat hållbart och ekologiskt och CO2-neutralt och att gården har vad som i den här bloggen måste anses som en fruktansvärt bra vinmakarkonsult.Rödtjut

Och så ett kort hopp tillbaka till rödtjutens värld och repetition på tipset Les Sorts Seleccio 2016, nr 70217, 115kr, fortsatt en av Systembolagets mest prisvärda varor för er som söker en fin mix av frukt, kraft och väl integrerad ek, satt i balans av en vinmakare som kan sin sak. Mer rött: pinot noir från Tyskland, eller Spätburgunder som druvan heter här, hursomhelst talar vi om Rings Spätburgunder Freinsheim 2015, nr 71723, 219kr, bröderna Stephane och Andreas Rings har fått massvis av utmärkelser de senaste åren och bland annat utsetts till bästa rödvinsproducenten i Tyskland vid ett flertal tillfällen och av olika organismer och det här vinet kan kanske ge en vink om varför.För bövelen! Allt är inte svart!

Vitt! Det är sommar för bövelen! Och även utan värmebölja kan det sitta fint med ett uppfriskande vin utan färg, som Krug’scher Hof Riesling Trocken Kabinett 2016, nr 72449, 119kr, ett friskt och ursprungstypiskt vin att läska sig med när värmen står för dörren eller räkfrossan sätter in eller när snittarna kommer fram eller mest närsomhelst. Marie Menger-Krug, som gör vinerna på Krug’scher Hof och Motzenbäcker, är dels gammal elitryttare, dels vegan, men viktigast av allt en fantastiskt sympatisk människa och det är bara de sympatiska som lyckas göra de där riktiga fullträffarna också i de lägre prisklasserna (snackepellar och företrädesvis män med sökta manér och inövade berättelser går det tretton på dussinet i vinets värld; Marie är inte en av dem). Ekologiskt och vegan-certifierat.Habil harmoni

Passar i värmen också på att tipsa om det stående fyndet Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2016, nr 5562, 129kr, ja, ni vet, läskande läckert, svalkande syra och friskt fruktigt i habil harmoni med sig självt och omvärlden.Who? T Rex

Sist men inte minst ett synnerligen välgjort och skarpladdat krutpaket för er som vill ha ett friskt, stramt och kraftfullt vitvin, alltså en ekad chardonnay som inte ber om ursäkt någonstans men utan att bli baktungt eller flabbigt: Cabreo ”La Pietra” 2016, nr 76732, 299kr, funkar till så oerhört mycket, allt från skaldjurspasta till kyckling och varför inte grillade rotfrukten eller en grillad köttbit för er som helst dricker ett smakrikt vitt till slik kost.

Musik. Mer sommarmusik. Sommarmusik i original.

Förbud mot lekplatser i Stockholm!

Tveklöst är småbarn varelser fyllda av oljud. Skrän som oplanerat och mest närsomhelst slipper ur de små liven. Inte minst gäller detta på så kallade lekplatser. Ytor som avsatts för att hålla de små liven i schack, men som av icke ansvarstagande föräldrar förvandlats till rena skränytor. Platser dit föräldrarna går med sina barn, sätter sig på en bänk och slår dövörat till och låter i en aldrig sinande ström av tinnitusframkallande oljud ätteläggen primalskrika och göra andra smått omänskliga ljud som funnes det ingen morgondag. Detta gäller alldeles särskilt Stockholms stad.Den som passerat en sådan här plats eller än värre satt sig att njuta en kopp kaffe på en närbelägen balkong eller kanske på terrassen till ett kafé, vet hur ont detta oväsen gör både i själ och hjärta. För att inte tala om öronen och huvudet.vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot lekplatser i Stockholm! Skulle kommunen bryta mot förbudet och likväl ställa ytor till förfogande för ljudmissbrukarna skall kommunen kunna ådömas att betala en 97-procentig Robin Hood-skatt till kommuner som förstått värdet av tystnad. Vad gäller föräldrar som inte har vett att hyssja sina små eller åtminstone förse dem med en rejäl spritklut i offentliga sammanhang, skall de med omedelbar verkan placeras på uppfostringsanstalt.

Musik.

Vin på inköpta druvor

När Clotilde Davenne nyligen gästade Sverige förvånades hon över att hon, för första gången någonsin, fick frågor om huruvida hon inte måste köpa in druvor för att klara att leverera de volymer hon säljer. Clotilde förvånades dels över att de här frågorna dök upp från ingenstans, dels över att de alls ställdes med tanke på att hennes verksamhet fortsatt är i sammanhanget liten och att Bourgognes vara eller icke vara i likhet med andra områden med svindyr mark, som Champagne, bygger på att det finns odlare som säljer druvor till varumärkesägarna. Hur okunniga kan folk vara, var nog en tanke som for genom hennes huvud samtidigt som hon sannolikt med gott fog kan misstänka att en avundsjuk kollega försöker få det att låta som något negativt att handla med druvor.

Men hur är det nu med det här med att göra vin av inköpta druvor? Kan det bli lika bra? Visst kan det det. Till att börja med ska ett vin bedömas utifrån sig självt och inte etiketten –  är det bra så är det bra (förlåt denna oerhörda självklarhet, som trots sin övertydlighet tycks gå somliga förbi). Vad gäller köpe-druvor kan vi lugnt utgå från att kvalitetsproducenter bara köper in kvalitetsdruvor – de kanske till och med i detalj styr underleverantörernas sätt att arbeta. Omvänt kan vi förvänta oss att den som är ute efter billigast möjliga druvor köper in dåliga druvor.

Nämner ovan Bourgogne och Champagne som två områden där det görs mycket vin på köpedruvor. Ett annat är Provence. De stora rosé-märkena är nästan uteslutande gjorda på inköpta druvor/vin. Mest känt kanske ”Whispering Angel” från Château d’Esclans är. Enligt Göran Bomans nyutkomna bok ”Provence – Vita, röda och även roséviner” säljs nu 4,7 miljoner flaskor av vinet varje år medan gårdens odlade areal är 48 ha – andra välsäljande viner med köpe-druvor är Jolie-Pitts Miraval, ”M de Minuty” och ”GR” från Château de Berne. Inget konstigt med detta. Så länge vinerna är bra.

När jag arbetade med Hedges i USA, 2001-2015, både vi köpte och sålde druvor varje år. Det kunde vara så att vi ett år fick mer av vår egen merlot än vi behövde. Då det var dyr frukt från Red Mountain kunde vi sälja den dyrt och använda pengarna till att köpa billigare merlot från den enklare appellationen Columbia Valley avsedd att ingå i vårt ”entry level-vin” med just Columbia Valley som appellation. Under Rabiega-tiden var Domaine Rabiega med toppvinet Clos Dière basen för verksamheten medan arrendegården Château d’Esclans gav ett behövligt volymtillskott, men den stora verksamheten låg i det som hette ”Rabiega Negociant” (i Besse-sur-Issole) och som till största delen arbetade med inköpta duvor/vin. Det vi gjorde i det sistnämnda fallet var att göra ett noggrant urval, köpa in och blenda så att ett plus ett inte blev två utan två och en halv, vilket gav utrymme för en liten marginal som sett till volymen ändå gav ett hyggligt resultat.

Hursomhelst, kontentan av ovanstående är att köpedruvor på intet vis i sig är något negativt. Det är bara usla producenter och usla viner som i sig är något negativt.

Hög tid för T Rex på den här jämrans bloggen! T Rex. T Rex. T Rex. Lady Stardust (a song for Marc).

Skörden i Bulgarien & T Rex x 3

Vinproducenterna i Bulgarien och större delen av övriga Balkan kämpar i år mot vädrets makter. Regn, regn och åter regn och på sina hålla översvämningar och naturkatastrofer. Och i spåren av vätan aldrig tidigare skådade angrepp av mjöldagg och längre fram på säsongen röta av olika slag. I Strimona/Struma Valley, där jag konsultar, har vi i år rent av svartröta/blackrot, vilket torde vara en av ytterst få gånger det eländet visat sig i de här trakterna. Dessvärre är majoriteten av producenterna i Bulgarien inriktade på enkla volymviner och ett sådant här år tar de mycket stryk, i många fall tappar de merparten av sin skörd och det de får in från sina högavkastande fält är inget annat än skräp. Den som satsar på kvalitet och till vardags arbetar med mindre volymer drabbas vanligen i mindre utsträckning – kanske kan de till och med göra riktigt bra viner. Så kommer det att se ut i Bulgarien, och Balkan, i år. Som jag tidigare skrivit har jag från och med i år två nya uppdragsgivare i Strimona eller Struma Valley, i närheten av Sandanski och Melnik i sydvästra Bulgarien.bild En av dessa, Abdyika, arbetar redan på ett synnerligen kvalitetsinriktat och seriöst sätt i vingården och har därför kunnat skörda friska och koncentrerade druvor i år. Dock inte utan hårt arbete och ett gallringsarbete utan utrymme för kompromisser. På sina hålla har majoriteten av den redan begränsade skörden ratats eller gallrats de sista veckorna före skörden, och därefter har det finlirats på gallringsbordet vid vinkällaren. Även om det är väl tidigt att uttala sig om skörden på Abdyika, går det konstatera att vi kommer kunna tillverka de tre vinerna – Melnik Tradition, Estate Blend och First Selection – vi vill göra och såvida vi inte schabblar med vinifieringen eller mognadslagringen kommer de bli bra. Vid sidan om Abdyika har jag också Jivankin, som bland annat har fina odlingar nästgårds Abdyika. Det innebär att alla druvorna härifrån har utmärkta odlingsförutsättningar. Medan Abdyika har sin portföljstrategi klar och arbetar med cabernet sauvignon, merlot, melnik, melnik 55 och ruen, arbetar Jivankin med grenache, syrah, cabernet franc, petit verdot, cabernet sauvignon och caladoc, bland annat, och där fick vi börja med att utarbeta en affärsidé och en portföljstrategi.bild Uttaget i den här vingården är lite för högt i år men tack vare en mycket skicklig och noggrann förman i vingården är druvorna friska och uppvisar bra mognad om än kanske inte alltid med den koncentration man skulle önska. Vi har redan fått till ett hyggligt, lätt, ljust rosévin i aperitif- snudd på piscine-stil från Jivankin och försöker nu skapa något kul rött på dels grenache-bas, dels cabernet franc-bas – det sista blir förmodligen ett rent druvvin om Bacchus står oss bi. Mer om det i kommande inlägg från Bulgarien. T Rex x 3: The Sea Beasts, Pewtor Suitor, King of the Rumbling Spires.