Kortnovellvecka på vinifierat 6.0

En vecka, varje dag en kortnovell…

Hissen på tunnelbanestationen

Den lilla damen med bostonterriern gick in i hissen. Jag följde efter. Det luktade urin och var grus på golvet. Svarta tags på väggarna. Damen tryckte på knappen neråt. Jag tryckte mig upp i ett hörn. Höll händerna framför mig. Redo att försvara mig. Lyfte på ena benet för att få vaden så långt från hunden som möjligt. Och så talade jag:

”Oh, en sån fin liten hund, en riktig liten gullplutt, titta bara på den fina lilla trubbnosen… Charmknutte! När jag vara liten fanns det också en bostonterrier. Svart och vit. Skokrämshund! Den snarkade när den andades, snarkar den här lilla herrn också, kanske? Tydligen ett inavlat fel, är det inte hemskt att de avlar hundarna så hårt att rasrent är det samma som inavlat och förstört? Den bet min bästa vän. I vaden. Högg tag och höll fast. Snarkade. Morrade. Hundens husse fick inte loss den förrän efter vad som verkade vara en evighet, tyckte både jag och min bästis. Hon fick åka till sjukhuset. De gjorde allt möjligt men glömde rabiessprutan. Hon dog. Det var i Marrakesh.”

Under tiden hade hissen långsamt sjunkit ner mot entréplanet. Nu ankom den sin slutstation. Jag förberedde mig för att gå av. Väntade på att tanten och hunden skulle gå ut först, när hissdörrarna gled upp. Då vände sig den lilla damen om, blottade sina gula tänder i en ful grimas och bet mig i halsen. Hennes hund gjorde vad den kunde för att hindra henne men det gick inte. Hon var oerhört ettrig. Morrade och snarkade. Högg tag och höll fast. Mitt i halspulsådern. Blodet sprutade. Till slut dog jag. Det var i Johanneshov.

Television. The Jam.

Förbud mot kokböcker för barn & ansvarslösa TV-människor! & Television

Det finns inte ord för den cynism TV-människorna visar när de låter en person som skrivit något så farligt och onödigt som en kokbok för barn få breda ut sig – dessutom tillsammans med en hel drös barn som, uppenbarligen, tvingas se lyckliga ut – i rutan med mat och recept i ett slags låtsaskök i studion (TV4 morgon-TV). Knappt har vi fått ut kvinnorna ur köketTelevision Marque Moon förrän det är dags att sätta dit barnen! Med vilken rätt, frågar sig vän av ordning, tillåter sig den här författaren att ta barndomen från ungarna? Tänk när de små liven som lastgamla 25-åringar sitter där och summerar sin barndom och lyssnar till vännerna som idrottat, spelat TV-spel eller varit coola på riktigt och till exempel spelat el-gitarr, varit rebeller och haft tonårsproblem, vad ska de då säga? Att de med välbehag minns sin barndoms egentillverkade raggmunkar? Att de tycker att Electrolux induktionshäll modell 2015 är den bästa som gjorts? Att alla kanske inte vet det men olivolja har en kokpunkt? Och vad ska de göra när de andra barnen i ettan storögt bläddrar i boken om hur ett barn blir till? Bläddra storögt i en bok med kostcirkeln? Kort sagt: det blir inga nobelpristagare av barn som tvingas ägna sin uppväxt åt att stå i köket. vinifierat kräver förbud mot kokböcker för barn och ansvarslösa TV-människor! Television.