Vintips nyheter december

Ja, det är inte så att det här är en objektiv vinspalt eller så – å andra sidan förefaller allt färre vinspalter vara helt fristående och de köpta redaktionella texterna inom vårt jästa druv-skrå allt fler så frågan är om ni konsumenter snart inte lika gärna kan läsa vad importörer (och misstänkt importörs-anknutna bloggar som vinifierat), producenter och Systembolaget tycker och tänker lika gärna som att förlita er på något/n som endast är spefullt objektivt. Men, hallå, kan man inte lita på någon nuförtiden??? Jodå, men inte så många som du tror. Det är bara det. Seså, nog om detta och nu kan du lika gärna lita på mig och då är dagens tips från december månads nyhetsflöde tre:img_3279Gramona Imperial 2011, nr 99007, 199 sek. Gramona är enligt er utsände bland de dubbeljästa flaskorna i Spanien den bästa cava-producenten. Det tycker för övrigt även Penín Guide som precis utsett bodegans ”Enoteca” till Spaniens bästa vin, alla kategorier. Därtill har guiden gett cavan den högsta poängen, 99, den någonsin delat ut. ”Imperial” är så klart inte på samma nivå som husets toppcava ”Enoteca”, men den är god nog och dessutom kostar den en bråkdel av den runda penning som du tvingas pynta för storasyskonet (ligger på en bra bit över tusingen). ”Fruktig, nyanserad, mycket frisk smak med inslag av gula äpplen, rostat bröd, päron, apelsin, nougat och rökig mineral. Serveras vid 8-10°C som aperitif eller till rätter av fisk och skaldjur”, skriver Systembolaget. Gramona arbetar sedan många år ekologiskt och numer även biodynamiskt och 2011 borde vara klassad som ”grön” i SB:s web-katalog. Varför det inte är så har vi inget bra svar på. OBS! Begränsat antal buteljer.img_3291

Hedges Family Estate (eller HFE – OBS! med amerikansk uttal – som vi i familjens krets säger) 2013, nr 95390, 225 sek. Arbetade mellan 2001 och 2015 som konsult åt Hedges och har väl i alla fall ett finger med i utvecklingen mot renare viner med tydligare terroiravtryck som skett under den tiden. Numer odlas nästan hela gården ekologiskt och i övrigt biodynamiskt – familjen har dock valt att låta merparten av sina viner (som detta) vara ocertifierade medan en mindre volym certifieras biodynamiskt varje år. ”Nyanserad, fruktig smak med fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, ceder, plommon, mynta, mörka körsbär, kaffe och kakao. Serveras vid cirka 18°C till rätter av mörkt kött”, skriver Systembolaget. Tilläggas kan att det här är ett vin de flesta brukar gilla och det går bra att lagra länge för den som vill det. OBS! Begränsat antal buteljer.img_2121

Sist men inte minst ett vin som förvånar mig själv högeligen. Trodde aldrig att jag skulle rekommendera en Cream Sherry (Merito Cream, nr 8380, 79 sek (375 ml)), denna sliskiga vinstil som förstörts av Bristol Cream, ungdomsfyllor och smaklöst sörplande östermalmstanter. Nja, nu är det nyss sagda så klart en både orättvis och onyanserad bild, rent av förutfattat korkad, och desto bättre då att vi kommit på sundare tankar! Merito Cream är en naggande god liten sak från utmärkta Diez-Merito i Jerez. ”Nyanserad, söt smak med inslag av torkad frukt, valnötter, knäck, kanel och choklad. Serveras vid 12-14°C till desserter, gärna innehållande nötter eller choklad”, säger Systembolaget. Man frestas här att understryka att det här vinet är oerhört koncentrerat och komplext och det är inte svårt att ösa på med fler ord i beskrivningen. Har varit med och provat Merito Cream till alla möjliga saker och kan konstatera att det är ett sådant där vin man alltid bör hemma och plocka fram när tillfälle ges, som när en ”omöjlig” dessert ska njutas, eller kanelbullar, eller äppeltosca, eller choklad, eller nötter, eller… Hemligheten med den höga kvaliteten på det här vinet är att en ohemult stor andel PX ingår (och ni ska veta att firmans PX går lös på uppemot femhundringen… se här!). Och självklart kan du ha den öppnad i en evighet i kylen, så någon brådska med att hinka i sig den har du aldrig.img_2153

Frankie Valli & The Four Seasons!

Tips: Två tämligen typiska viner & Iggy Pop

Länge sedan HR:en fick ett vintips här på vinifierat varför vintipsandet gör storstilad återkomst här och nu och vi tipsar om två tämligen typiska viner, så tämligen typiska att de bör prickas i var blindprovning och därför fungerar utmärkt som övningsobjekt, vilket emellertid, såklart, inte ska hindra HR:en från att njuta dessa Bacchus lättidentifierade avkommor så som de njutningsmedel de är avsedda att vara.Iggy Pop1.Rioja Bordon Reserva, nr 2716, 95 kronor. En i alla avseenden klassisk reserva från Rioja, som dock uppvisar en renhet som inte alltid var och är fallet med de riktigt klassiska varorna från detta Spaniens mest kända vinområde. Ni som aldrig suttit på Rioja-tåget har här chansen att lära er mer och ni som satt på tåget när det begav sig kan återupptäcka en kär, gammal vän eller undvika den beroende på huruvida ni saknat stilen eller tycker att rödvin ska innehålla mer alkohol, färg, kraft och ny ek. Rioja Bordon Reserva kan tänkas ledsaga ett rosmarinkryddat lamm eller kanske en tallrik iberisk skinka. (Bilden här visar crianzan men reservan ser i stort likadan ut…)IMG_1195

2.Krugscher’Hof Riesling Trocken Kabinett, nr 72449, 119 kronor. De där läckra, smäckra tyska vitvinerna, kanske med ursprung i Rheinhessen, kom helt bort när världen började leta viner, till och med vitviner, med minst 14 volymprocent, kraftfull smak och rent allmänt tyngande aromer och smakämnen. Ni som sitter fast i den där powerskolan kan glömma det här vinet, som är till för er som älskar klassisk riesling från Rheinhessen, smäckerhet, elegans och ett vin som både kan ta hand om skålen med räkor, aperitifen och kvällen framför dumburken. Bakom vinet står skickliga Marie Menger-Krug.IMG_1120

Iggy Pop och Iggy Pop.KrugsherHofreisling2011

Restaurante Tienda Area de Boceguillas & Paco de Lucia

Någonstans mitt i smeten vid sidan om vägen Madrid-Burgos, som för övrigt är densamma som Burgos – Madrid, vilket innebär att den, vägen, går åt och på två håll och kan användas såväl för södergående som norröveråkande trafik, där ligger Restaurante Tienda Area de Boceguillas i höjd med lilla byn Boceguillas, det sista torde för vakna läsare framgå av namnet. Här tillverkar någon hemgjorda, runda brödkakor typ, som fylls med diverse godis som hackat kött eller grönsaker eller skinka eller ost. Stället är gigantiskt och har flera matsalar men den norr- eller södergående resenären hamnar förmodligen i baren eller på terrassen med en sådan där rund brödkaka eller lite tapas eller någon mer omfattande rätt och, inte minst, en flaska Alhambra, denna sydliga bira som på outgrundliga vägar hittat till just Restaurante Tienda Area de Boceguillas. Paco de Lucia.bild

Lotionmannen, Saltmannen & Skuggkvinnan: El Torreón i Tordesillas

Trots hennes, i sammanhanget, avvikande, svartvita mundering, lyckas hon försvinna in i El Torreóns kitchigt mischmaschiga väggar, fyllda av färggranna, uppenbart hemgjorda,El Toerreon chuleta intryck av vad som eventuellt skulle kunna vara judiskt, aztekiskt, muslimskt, rysk-ortodoxt eller något annat, ja till och med i taken hänger turkiska intryck tillsammans med socialrealistiska fantasier från ett svunnet öst, det är bara när hon ska till att grilla som hon, i lika delar till vår fasa och glädje, stiger ut ur scenografin och tar plats vid grillen, som glöder muntert i väntan i på mer chorizo a la brasa, chuleta – El Torreóns eget namn på megastora chuletonvarianter – och annat godis. Tveklöst är Saltmannen Skuggkvinnans partner i ett radarpar som både skrämmer och lockar; när Skuggkvinnans perfekt grillade kött hamnat på tallriken kommer Saltmannen rusande, som skjuten ur en kanon, för att kasta, ja k-a-s-t-a, salt på köttbiten, något som innebär att alla runt bordet, och deras vinglas, såvida individen inte hinner lägga en skyddande hand över öppningen, får sin beskärda del avEl Toerreon flaskor havssaltets hagelstora flingor: den pipige resenären göre sig således icke besvär. Den som inte börjar lipa, lär inte ångra sig: köttet är av en utomjordisk kvalitet. ”Från Galicien,” säger Miguel Merino Navajas utan någon större brist på chauvenism, ”världens bästa kött kommer från de galiciska vidderna, där korna lever i det fria och äter en för kor gudasänd blandning av saftigt gräs, klöver och allehanda örter och blommor, en slags Chartreuse V.E.P. i biologisk form, och Tordesillas, och Rueda, ligger ju inte så långt från de himmelska koängderna.” Jaja, vad kan man säga, bättre kött får man leta efter. Och vin. En Valbuena 06 från Vega Sicilia ackompanjerar på ett utmärkt vis maten, och bäst av allt: Lotionmannen som har hand om vinet har helt missat räkneövningen att gå från pesetas till euro, med påföljd att Valbuenan, på krogen, kostar 73 € (147 € på flygplatsen Barajas), Vega Sicilia 03 150 €, Rioja Alta ”904” 32 €, Alion 45 €… ja, inte ens Laftite 64 eller DomEl Toerreon Valbuena Perignon 88 har han vett att ta betalt för. Två saker: 1. Lotionmannen känns igen på sin doft av solskyddsmedel från 1969. Även då han befinner sig i någon av krogens två andra matsalar är han närvarande i rummet du är i och när han står vid ditt bord är han direkt migränframkallande. 2. Den tunna vinlistan i krogens matsedel är ett skämt. Be Lotionmannen ta dig med till vinkällaren istället, och, om du vågar och står ut med doften, till den hemliga vinkällaren, som döljs bakom en lönndörr i det gamla cigarrummet. Här, bland spindelväv och allsköns damm, hittar du de tidigare nämnda fransoserna sida vid sidan med Petrus, Flor de Pingus (125 €) och mycket annat. Självklart värt en avstickare.

El Torreon lönndörren