GUN:s vinetiketter i Toulouse!

Publicerat 2023-07-27 av Lars Torstenson

Runt senaste millennieskiftet lyckades jag lura den geniale designern Greger Ulf Nilson aka GUN, att inte bara göra layouten till min roman ”Skördeoffer” (Gong Gong 2002) utan också en radda etiketter till viner som jag då var inblandad i. Resultatet blev som förväntat nyskapande och högst personliga etiketter (”Skördeoffer” blev också både originellt och vackert layoutad med en cool omslagsbild och högkvalitativt papper och tryck), etiketter som kom att prisas på så olika platser som Guldäggsgalan i Sverige och VinItaly i Italien. Och nu ställs de där etiketterna ut på Galerie Château d’Eau i Toulouse (11 september – 5 november 2023).

”La photographie comme point de départ” heter utställningen, som visar ett flertal (prisbelönta) böcker, framförallt fotoböcker, (prisbelönta) fotografier och annat (prisbelönt) som den flinke Greger skapat genom åren. Tidigare har några av etiketterna han gjort varit med på ”Le mois de la photo” i Paris och hans verk i övrigt har visats lite varstans i världen. Något om etiketterna som kommer finnas i Toulouse:

”r-etiketterna” användes för vinerna som tillverkades i SARL Rabiega Negociant, ett bolag som startades i mitten på 1990-talet för att göra mer volyminriktade drycker vid sidan om gården Domaine Rabiega. Syftet med detta var att balansera det underskott som en liten gård som Domaine Rabiega (10 ha) alltid dras med. Det lyckades väl. Medan vi gjorde mellan 16 000 och 20 000 flaskor per år på gården snurrade vi runt cirka 700 000 liter i vinhandelshuset (vin som köptes in, förädlades och såldes vidare, alltså så som många av de ”stora” arbetar idag, t ex Château d’Esclans, Château de Berne och Château Minuty, med den skillnaden att de är mångmångdubbelt större än vi var).

Etiketterna domineras av ett ”r” som Greger skapat enkom för de här etiketterna – även om det kan förefalla så, finns det inget annat typsnitt som är exakt likadant som det här r:et. Vad gäller pinnen med en rund prick vid sidan om (användes för ”Rabiega Prestige”) är det däremot inte unikt för de här etiketterna och har heller aldrig, som det unika r:et, fått en massa priser. Den här designen fick för övrigt stort utrymme även på VinExpo i Bordeaux 1999 (tror jag det var) när de första gången visades där, och vi har sett många kopior ute i världen sedan dess. Kul är att gruppen som köpte Domaine Rabiega 2020 ånyo har lyft fram det unika r:et och gett det en plats på några av sina etiketter, och då inte minst på ultrapremiumrosén ”r Rabiega rosé”.

De svartvita etiketterna baserade på ”Rabiega r:et” gjordes för en serie viner på Château d’Esclans som vi arrenderade mellan 1995 och 2004. Här gjorde vi viner som Grebase, Mourbase, Carbase, Svala, Rouxanne, Concours, Tibouren, Rochêne och Recinsaut. Detta kunde vara rosévin jäst och lagrat på ny ek (Rochêne då, Garrus idag), rödvin på torkade druvor (Recinsaut, cinsaut gjord som recioto), fatjäst rolle och annat som var nymodigheter då. Men framförallt handlar utställningen om Grebase (grenache), Mourbase (mourvèdre), Carbase (carignan), Svala (rolle) och Rouxanne (roussanne) – samtliga endruvsviner.

Till varje vin gjorde Greger en positiv och en negativ etikett, dvs han vände på färgerna och lät vitt bli svart och svart vitt. Än mer originellt är att r:en på etiketterna är fotografier av en skulptur av urspungsr:et. Varje låda innehöll hälften negativa och hälften positiva versioner. Tyvärr försvann de här originella verken ut i intet när Vin&Sprit senare sålde sin verksamhet.

”Signature” skapade Greger för det bästa av det bästa från Château d’Esclans. De här vinerna gjordes alltid i mycket liten volym, max ett tusental flaskor, oftast färre, ibland bara ett par hundra. Dyra och exklusiva och de skulle ha en etikett som matchade det. Signaturen på flaskorna är min fula signatur, som Greger med hjälp av guld- respektive silverblad, en vacker flaska och en allmänt snygg och stram design med väl valda typsnitt och annat jox lyckats få riktigt exklusiv. När Vin&Sprit sålde fick jag rätten att behålla både namnet och designen, och faktum är att den här versionen av namnet ”Signature” förmodligen är den enda som någon någonsin lyckats skydda i vinsammanhang – vilket inte hindrar att det finns massor av ”signatur” och ”signature” på olika håll i världen. Jag själv har dock inte gjort något nytt ”Signature” sedan jag lämnade Château d’Esclans 2004.

Sist men inte minst Ententa, Sariza och Mammuth. Har tidigare skrivit om det här bulgariska äventyret på vinifierat.se. I korthet fick jag 2001 lov av min arbetsgivare Vin&Sprit att åta mig två konsultuppdrag. Detta sedan jag fått en mängd förfrågningar efter medaljerna och poängen som trillat in till Domaine Rabiega och Château d’Esclans och blivit utsedd till ”Vigneron de l’année” av GaultMillau. Det ena uppdraget landade i hos Hedges i Washington State, USA, det andra hos Vinzavod Assenovgrad utanför Plovdiv i Bulgarien.

Ett resultat av arbetet i Bulgarien, vars syfte var att dels skapabättre viner, dels utbilda personalen, blev ett antal nya viner, gjorda enligt principer som dittills inte använts i Bulgarien: grönskörd, extremt välvalda skördedatum per parcell, sorteringsbord, små jäskar, nya ekfat (franska och bulgariska) med mera. Inte minst lyfte vi också fram druvor som rubin, som dittills sällan setts i ensam majestät (om ens alls). Av rubin gjorde vi ett elegant vin kallat Sariza (kejsarinna), av mavrud gjorde vi ett power-vin som skulle gjort självaste Parker lycklig kallat Mammuth och så gjorde vi en blend av rubin, mavrud och cabernet sauvignon kallad Ententa (samförstånd). Hur väl vi lyckades kan diskuteras men vi var nöjda och Jancis Robinson och en internatilnell jury (med bland annat Mishca Billing) rankade samtliga tre viner topp fyra i samband med en provning då de skulle utse Bulgariens bästa viner.

Vad gäller etiketterna trollade Greger igen. Nu byggde han ett akvarium, fyllde det med vatten och droppade vin i det och tog bilder av de olika mönstren detta skapade. De här bilderna fick sedan dominera etiketterna, som också innehöll en massa text (i stramt typsnitt) om det unika projektet som låg bakom de här vinerna.

Idag torde dessvärre såväl etiketterna som vinerna vara ett minne blott – skälet till det finns i mitt inlägg på vinifierat från januari 2020, läs gärna det, och åk framförallt till Toulouse, denna läckra stad, och gå på Château d’Eau medan Gregers utställning pågår.

Musik.

Förbud mot godispillande!

Publicerat 2023-07-26 av Lars Torstenson

En kan tycka, att konfektyrtillverkarna detta nådens år 2023 skulle ha lärt sig att man rör inte beprövade recept. Men det har de inte. Därför ser vi oss tvingade att kräva ett omedelbart förbud mot godispillande!

Vi minns med fasa Malacos aka Cloettas av girighet och akut psykopati föranledda flytt av tillverkningen av de tidigare så supergoda snablarna och snörena till fabriker utan, som det verkar, vare sig rent vatten eller annat än smaklöksbedövad personal. För att nämna ett relativt dagsaktuellt skräckexempel på hur det kan gå till. Nu senast är det den klassiska tablettasken Friska fläktar som återuppstått som en tablettask med små geléartade tabletter. Inte alls de gamla syrliga färgexplosionerna. Att Friska fläktar 2.0 är godare och säkert också mindre skadlig än originalet förlåter ingenting: så här gör man bara inte! Man rör inte beprövade recept!

Då vi dessvärre måste utgå från att konfektyrprånglarna inte kommer hörsamma vårt krav, vårt rop på hjälp, vår bön om lite sunt förnuft också i konfektyrens sockervaddsluddiga styrelserum, skickar vi vårt krav direkt vidare till regeringen: Vi kräver ett omedelbart förbud mot godispillande!

Vi utgår från att framförallt de närmast berörda statsråden, alltså sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson, energi- och näringsminister Ebba Busch, socialminister Jakob Forsmed, justitieminister Gunnar Strömmer samt skuggminister Jimmie Åkesson, snarast tar sitt ansvar för den svenska konfektyren och den situation den hamnat i till följd av hämningslösa girigbukars och godisförnekares, enligt vanligtvis felunderrättade källor länkade till Ryssland och Odontologiska fakulteten vid Karolinska Institutet, okänsliga framfart med detta vårt kanske viktigaste historiska arv.

Friska fläktar.

Förbud mot Österrike – nu!

Publicerat 2023-07-12 av Lars Torstenson

Att köra bil genom Österrike är ungefär lika smart som att klicka på länken i spammeddelandet om paketet du inte beställt. Nu kan Någon invända, att om resenären bara köper sin i Österrike lagstadgade klisterlapp till framrutan, såsom österrikarna förväntar sig, ja rent av kräver att besökaren ska göra, då föreligger inga problem med efterhängsna, orättmätiga krav på ersättning för den stipulerade vägavgiften, vilka skickas ut till den som inte gjort rätt för sig. Då ska denna Någon veta, att så fungerar det inte. Själva poängen med det österrikiska systemet är genialiskt och ekonomiskt framgångsrikt ity det är inte nog med att resenären betalar för sin klisterlapp, i ett senare skede måste den dessutom betala en straffavgift för att inte ha köpt klisterlappen den har köpt.

Att skriva till den österrikiska myndigheten och skicka med bildbevis på erlagd avgift och i rutan uppklistrad klisterlapp hjälper föga. Efter en väl genomtänkt väntan på två månader utan svar skickar den profithungriga myndigheten sitt krav vidare till ett österrikiskt inkassoföretag som inte bara kraftigt höjer kravet utan också på ett effektivt vis informerar den lurade resenären om att om den inte passar sig kommer det mer av den österrikiska varan, eller snarare tvärtom: om den inte genast nu ånyo betalar för klisterlappen den tidigare köpt kommer det att göra riktigt ont och det är i det skedet den ömhudade pungar upp och bestämmer sig för att lika lite sätta ett bildäck i Österrike igen som den kommer att klicka på länken i spammeddelandet.

Då vi gärna slår oss för bröstet och konstaterar att vi är den lilla människans bästa vän i en hård och grym värld fylld av spam och statliga rättsövergrepp på oskyldiga resenärer ser vi oss nödgade att kräva ett omedelbart förbud mot Österrike!