Förbud mot obruksanvisad potatisgratäng!

Hälsar på barn. Säger till yngste måg-villbliaren ”Jag lagar mat ikväll.” Han: ”Du?”. Jag: ”Ja?” Han: ”Lagar mat.” Jag: ”Ja!?!” Han: ”Jag menar, vad, öh, hm, vad, ja, vad spännande!” Jag: ”Ja, jag vet. Jag går till butiken och hittar på något nu.”Vad som sedan flög i er utsände i de vidbrända grytornas och sönderstekta köttbitarnas förtappade köksenvironger står skrivet i Michelin-stjärnorna ity, plötsligt!, på plats i fina butiken, köpte denne de finaste köttbitarna och en bytta potatisgratäng. Hem. Steker köttbitarna med oväntad framgång. De blir så lyckade att de på sina håll är välstekta, mycket välstekta rent av, för den som gillar det, medan de på andra håll mer är att betrakta som blodiga eller åtminstone råa. Med andra ord något för alla, och det gäller varenda en av köttbitarna. Paul Bocuse hade inte gjort det bättre. Framgång! Lycka!Men så var det det där med potatisgratängen. Tror ni inte att den förbannade fina affären packat sitt halvfabrikat i någon slags aiuminiumlåda utan vidare instruktioner. Låt det sjunka in… Utan instruktioner. Vad göra när köttbitarna  håller på att krympa ihop i det fräsande smöret i stekpannan och det är hög tid att rädda dem om det alls ska bli kött till middag??? Inspirerad av en kär, gammal kollega tog man vad man hade och lade upp de mosaik-stekta köttbitarna på tallriken och kletade på lite potatisgratäng vid sidan om.Det stod ganska snart klart att måltiden inte var en succé. Yngsta dottern: ”Pappa, det är jättegott, men vanligtvis äter man potatisgratängen varm eller åtminstone lite ljummen. Inte kall. Tror du tänkt på potatissallad.” Nederlag. Misslyckande. vinifierat kräver ett omedelbart och till hårda straff knutet förbud mot försäljning av potatisgratäng utan bruksanvisning eller annan handhavandemanual!  

Musik.

Förbud mot dockskåpstvättställ

Det torde vara omöjligt att spåra upp och lagföra den arkitekt eller inredningsarkitekt eller på annat vis störda person som kommit på idén att utrusta hotellrumsbadrum med tvättställ från plundrade dockskåp. Däremot går det att förbjuda dessa hån mot vuxna människor. vinifierat kräver, från ett nedskvätt minibadrum betraktat av ett fortsatt otvättat ansikte, ett omedelbart förbud mot dockskåpstvättställ!  

Musik.

Förbud mot humle- och beskapolluerande mikrobryggerier

I spåren av den folkliga resningen mot fulkapitalets miljöförstöring och undergrävande av de gemensamma möjligheterna till överlevnad för den mänskliga rasen utan att en kolonialisering av Mars blir ett obligatorium, drar nu en våg av folkligt missnöje med världens mikrobryggerier fram. Från Mumbai via Oran till Vancouver framförs krav på ett globalt förbud mot de humle- och beskapolluerande mikrobryggerierna.Enligt ett gemensamt rysk-kinesiskt-amerikanskt förslag som lagts fram för FN:s säkerhetsråd, ska överdrivet humlande och beskande med omedelbar verkan och retroaktivt kunna bestraffas med att ansvariga bryggare och investerare ska sättas på bröd och bävergäll i lämplig jordhåla i en tid som inte får understiga tre år och fyra dagar, medan den som på ett eller annat sätt, må det vara städning, att ha kört ambulans eller att ha sålt verktyg eller ingredienser till smakförbrytarna, ska kunna ådömas tre veckors 7/24 tvångsmatning med bävergäll och röd paprika. Sist men inte minst ska de med avsaknad av självkritik rikligt utrustade och inkompetenta flanarna som kallar sig bryggare trots att de inte kan känna skillnad på Fanta, Pripps Blå och bävergäll likt moderna Lajkor skickas ut i rymden för att utforska snabbaste och enklaste vägen till Mars.

Musik!

Förbud mot minisnablar i maxipåsar!

Cloetta har inte varit nådigt mot oss gottegrisar de senaste åren. Nedläggningar av lönsamma fabriker bara för att man kan och med det, som ett brev på posten på den tiden posten fungerade, ändrad smak på godiset. Det senaste hånet mot oss finsmakare är bluffen med kolasnablarnas paket. ”Maxi” står det på påsen och priset sätts därefter, men när det stackars lurade barnet och den tillika lurade fine finsmakaren sliter upp förpackningen letar hen förgäves efter snablar i påsens övre regioner ity Cloetta/Malaco har bara maximerat påsen. Innehållet är lika litet eller, tycker sig vanegodisätaren se, mindre än tidigare!

vinifierat kräver, såvida inte ett slikt förbud redan finns, ett omedelbart förbud mot överdrivet stora gottepåsar i allmänhet och mot blufförpackade kolasnablar i synnerhet! Godisfabrikörer som bryter mot förbudet ska straffas med att resten av livet gå runt i på tok för stora kläder och skor i storlek 60, oavsett hur små fötter det kriminella elementet har. Dessutom ska hen bära dumstrut på huvudet och en clownnäsa under en tidsperiod som inte får understiga fyra (4) år.

För att göra det här brottets särskilt allvarliga art tydligt för alla skall dessutom börshajar med aktier i bluffande företag samt distributörer och återförsäljare av lurendrejerierna kunna dömas till påföljder att likställa med lagens allvarligaste straff avseende brott inom områdena stämpling, häleri och finansiering av terrorverksamhet.

Musik. Mer musik. Och mer musik. Musik.

Förbud mot att borda via comfortzoner

Bland många irriterande och vad som borde vara förbjudna typer på resor, torde personen som bordar genom att trycka upp sin ändalykt i fejan på intet ont anandes medresenärer vara den värsta. I väntan på att den tillträdande Riksdagen ska fatta beslut om en lämplig förbudslag och där till hörande, hårda, straff, skall flygbolagen förse välartade resenärer med en kraftfull elpistol, vilken de nyss nämnda kan fyra av upp i ändalykten på människor, om det nu går att kalla dessa ociviliserade ändalyktsinnehavare för det, som envisas med att borda via andras comfortzoner och det alldeles obeaktat hur länge de burit samma byxor.

Musik.

Förbud och varning för ensidig kost!

Den bedrövade och övergivne men också tappre gräsänklingen  scannar av livsmedelsaffärens hyllor. Rader av obegripliga produkter som förefaller ha det gemensamt att de borde vara förbjudna eller åtminstone belagda med åldersgräns och att de bara skulle få saluföras i särskilda statsfinansierade butiker med begränsade öppettider och tydliga varningssignaler till desperata gräsänklingar. Varningssignaler och -skyltar som skriker ut ”Varning för ensidig kost!” och liknande.

Nog av. Den utlämnade men tappre går där mellan raderna av produkter och blir alltmer alienerad ända tills, Gud vare tack!, det i frysdisken dyker upp ett paket ”Brandade de morue parmentier” från Tipiak! En tydlig och lättbegriplig tillredningsinstruktion medföljer på kartongen. Inte helt enkel att genomföra, tillredningsinstruktionen, men er utsände i de ömkansvärdas ynkliga och lugubra köksenvironger lyckas efter visst funderade göra som det står. En med bravur genomförd handlingskedja som HR:en inte ska tröttas med då den är tämligen omfattande och bland annat innefattar handhavande av ugn samt äggklocka. Samtidigt.

Brandade tillreds alltså, och det med sådan framgång att den blir stående klassiker för hela gräsänklingsveckan. Efter den första kartongen köps flera in, läggs på lager och tillreds allteftersom klockan slår lunch och middag. I den bästa av världar skulle vi här kunna lämna gräsänklingen lycklig i sitt hus med sin brandade och sina vänner hundarna, som håller honom sällskap när världen övergivit honom. Men nej! Efter bara några dagar händer det som inte får hända! Magen! Och allt, visar det sig efter ett samtal till Hustrun, på grund av ensidig kost. Förbannade vare livsmedelsaffärerna som inte tar ansvar för sina produkter och sina kunder. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot ensidig kost och livsmedelsaffärer som inte tar sitt ansvar!

Musik.

Förbud mot trycksensorspisar!

Vill på väldigt många medmänniskors, och mina egna, vägnar, kräva ett omedelbart förbud mot spisar med trycksensorer istället för rattar! Skälet till detta torde vara uppenbart för alla med en normal femårings intelligens och för alla världens ingenjörer och alla de som vare sig fått igång spishelvetet eller fått stopp på den när den väl satt igång.Innan Hustrun dyker upp och anklagar er utsände bland de ack så nödvändiga och av pöbeln så älskade förbudsivrarnas ordningsamma och tillrättalagda värld för att ha skrivit ett sexistiskt inlägg, vill den nyss nämnde utsände med emfas slå fast, att nej! så är det inte ity emedan möjligen en störd kock kan se något sexigt i en spis är en spis för den breda allmänheten inget annat än en maskin från helvetet och ett konkret hot i vardagen!

Musik.

Förbud mot stinkande mat!

Att folk stoppar i sig precis vad som helst torde inte var en överraskning för någon. Och det är illa nog, att de stoppar i sig vad som helst. Än värre blir det när dessa folk får för sig att det ingår i samhällskontraktet att de får ta med sig sina stinkande försök till mänsklig föda till allmän plats, och värst av allt: ombord på tåg! Där sitter de sedan och ser ut som om de vore Guds bästa barn och som om det inte alls är något fel på deras medhavda odör i tupperware och andra miljöförstörande plastlådor. Men det är det! Och all medhavd ”mat” som stinker måste bannlysas från allmän plats i allmänhet och instängda allmänna platser som en tågvagn i synnerhet.

Den som bryter mot Förbudet mot stinkande ”mat” på allmän plats, skall straffas på hårdast tänkbara vis och minimistraffet måste, minst, innebära en vecka i isoleringscell tillsammans med de hemskaste aromer världens samlade sensoriker och essensmakare kan uppbåda och just då det kriminella elementet inte tror det kan bli värre och ligger där och håller sig för näsan och ber om nåd då, då ska en högtalare börja spela upp en skrikande bäbis på non stop.

Finns det då ingen mat som kan godkännas för den som vill ha med sig något eget att stoppa i magen under resan? Jodå, självklart gör det det. En enkel grönsallad utan dressing och gröna blad med doft ackompanjerat av ett glas vatten är en fullt acceptabel kompromiss som alla bör kunna acceptera och som torde rymmas inom samhällskontraktet.

Musik!

Förbud mot flygande skogsmulleoutfit!

Själva affärsidén med Fjällrävens, Hägglöfs och andra liknande företags ryggsäckar och slitstarka kläder för utomhus-bruk och med många fickor och smarta detaljer och i vattenavstötande material är, såvitt går begripa, att kläderna är avsedda för utomhus-bruk och att de ska klara av regn och rusk och annat som kan dyka upp där på promenaden. Det torde inte vara alltför mycket att be om att samhället ställer krav både på de här företagen och den som återförsäljer deras produkter att de skall informera konsumenten på ett sådant sätt, att det blir klart, solklart, för den som köper sådan här utrustning, att det är skogmulleoutfits och den som ikläder sig slikt hör hemma i skogen, på fjället, i vildmarken, ja var som helst förutom städade salonger, städer och, viktigast av allt, flygplatser och flygplan.

Företag som underlåter att varna för de egna produkterna i enlighet med det ovan sagda skall beläggas med näringsförbud medan flygplatser som släpper in de här vilsekomna individerna som har sin gemenskap i att de hör hemma i skogen och att de helt missuppfattat världen samt, i förekommande fall, måste få hjälp med att lära sig förstå karta och kompass, ska stängas med omedelbar verkan på det att normala resenärer, när de beger sig till sin anvisade flygplats, ska kunna känna sig säkra på att inte hamna mitt i en vilsekommen älgjakt.

Ryggsäcks- och vildmarksoutfittade personer som påkoms med feta ryggsäckar på fel sida säkerhetskontrollen måste  av säkerhetsskäl omhändertas. En individ som befinner sig där på fel sida säkerhetskontrollen, iförd sin skogsmulleoutfit och svängandes runt med sin feta ryggsäck i oförutsägbara och livsfarliga banor, skall, så snart den omhändertagits, föras till närmaste omskolningsläger från vilket det kriminella elementet inte ska släppas ut förrän det dels bevisligen lärt sig orientera, dels förstått att klä sig efter förutsättningarna. Samt, inte minst viktigt, förstått att ryggsäck i fel miljö är ett Djävulens påfund och något som vid upprepad felanvändning ger såväl medresenärer som flygplatsansvariga och i stort sett vem som helst rätt att behandla dessa Djävulens budbärare på lämpligt vis, exakt hur överlåter vi till den i den lynchande mobben som har sjukast fantasi att avgöra.

Musik.

Förbud mot toalettpipare aka isistaminutenpinkare

Det är illa nog att småbarn inte har vett att pinka i tid. När vuxna människor sätter sig längst in vid fönstret på flygplanet och sitter där obemärkt fram till dess de två i stolsraden yttre sittande resenärerna köpt på sig mackor, kaffe och vatten av serveringspersonalen, som ännu inte hunnit avlägsna sig från platsen, bara för att då, då de nedvikningsbara borden är fullbelamrade med dryck och mat, pipa ur sig ett ”ja, jag måste gå på toaletten”, när detta sker, då kan det inte finnas en enda lag, en enda mänsklig röst till toalettpiparens försvar! Tvärtom kräver resten av världen ett omedelbart förbud mot slika fasoner och de båda yttre sittande resenärerna skall ha all rätt att neka den inre sittande att gå på toaletten till dess de ätit upp.

Om så nu ändå inte sker, utan toalettpiparen faktiskt får sin vilja igenom, och om det kaos som då uppstår innebär att en resenär, den ytterst sittande, får sin nyserverade, skållheta, kaffekopp i knät, vilket dels gör ont, mycket ont, där det är som känsligast, dels gör att det ser ut som om individen i fråga råkat ut för en olycka som snarare kommer inifrån byxan än utifrån, då ska den drabbade ha rätt att på plats lyncha toalettpiparen. Skulle missdådaren dessutom, just då olyckan skett, pipa ur sig ett lätt glädjefyllt ”jag klarade mig!” ska kabinpersonalen vara skyldig att med omedelbar verkan genom en för ändamålet särskilt avsedd lucka i flygplanskroppens botten avlägsna det miljöförstörande fanskapet från flygmaskinen.

Musik.