Côte-Rôtie (P Jaboulet Aîné) 1959

Vad ska två gräsänklingar hitta på en fredagskväll om inte dricka lite vin? Om det dessutom är så att vi är hemma hos mig och jag förväntas stå för matlagningen är det givet att fokus ligger på drycken. För allas bästa. Faktum är att gårdagens gäst väl förberett sig på mina bristande kokkonster och därför plockat med sig en Côte-Rôtie 59:a från Jaboulet (och kanske mer precist den egna vinkällaren). Eftersom även han tyckte att det skulle bli kul att prova vinet, glömde vi snart att det inte fanns så mycket att äta, vilket gjorde aftonen mer behaglig och lättsmält för min gäst. Hur var då 59:an? Till att börja med hade vi naturligtvis koll på att man i Côtes du Rhône som helhet producerade exakt 607 319 liter det här vegetationsrika året, då skörden i de norra delarna av Rhône-dalen pågick mellan den 17:e september och den 2:a oktober och gav druvor som alla var nöjda med. Styrkta av våra petimäterkunskaper angrep vi så buteljen, som visade sig ha ganska höga skuldror och en förvånansvärt väl sammanhängande kork, av vilken, måste erkännas, ett antal olyckliga smulor och en småstor bit hamnade i flaskan. Dessa tittade vi på en stund medan vi förde ett esoteriskt och upplyftande samtal om viners skuldror samt korkars förmåga att ruttna. Vi funderade också över varför det inte står ”Les Jumelles” på flaskan från 1959, fast vi egentligen struntade fullständigt i den saken; det enda som räknades var att vi skulle trycka i oss ännu ett gammalt vin som de flesta bara kan drömma om, så att vi senare, idag till exempel, kunde ringa avundsjuka vänner, blogga och på andra vis äckla världen med vår bedrift. Efter en stunds självgott diskuterande, där vi höjde varandras insiktsfulla påståenden om vätskor och korkar till skyarna, hällde vi så upp lite vin åt oss. Ganska brun färg, måste erkännas, men doften var faktiskt riktigt vital. Återigen ett av alla de där gamla vinerna som förmodligen skulle visa en stor mängd utvecklad frukt om det inte vore för den där mognadsslöjan av aromer från naturkorken – ett tips till någon av er andra, som inte har något annat för sig, är att låta analysera ett tjog femtioåriga viner i syfte att studera vilka mätbara aromer från naturkork som finns i gamla viner förseglade med… naturkork – men trots korksordin var vätskan inte oäven alls, riktigt bra i sin gammel-stil. Om vi kunde säga att det var Syrah och Côte Rôtie? Självklart! Herregud, etiketten var hur hel som helst. Smaken på vinet var, som ofta i sådana här lite korkstörda, egentligen ganska fräscha gamlingar, riktigt mumsig. Hatten av! Hade inte klarat en rejäl köttbit kanske, men det satt som smäck till den skinkprovning jag ordnat med toppskinkor från Spanien respektive Italien (som ni förstår blev det inte så mycket mer mat än så, men vi var glada ändå för vi tänkte hela tiden på idag).

The Coral, Jascha Heifetz & Bourgogne

Den som följer vinifierat.se får informationen först. Sedan ni alla rusat åstad och köpt Bourgogne Blanc, visade det sig att DN snart följde upp tipset och då tog vinet slut på nolltid. Dock finns enligt vanligtvis välunderrättade källor en ny laddning Clotilde Davenne Bourgogne Blanc i lager för nästan ingenting eller ynka 99 sek/panna (OBS! årgång 2008, och det var den jag skrev om; det står, i skrivande stund, 2007 på Systembolagets sajt men det kommer snart att ändras). Bortsett från denna viktiga information får ni här lite Coral att förhöja helgen med: Dreaming of you och Jacqueline. Jo, vi ska inte glömma Jascha Heifetz, här har ni honom.

Vingårdsförsäljning & ljuset i tunneln

Enligt rykande färsk info från min journalistkompis Åsa kommer regeringens utredare, EU-rättsexperten Lotty Nordling, att vid årsskiftet föreslå att de lokala vin- och ölproducenterna i Sverige ska få sälja sina drycker direkt på gården. Min journalistkompis Åsa hänvisar till TT som hänvisar till Riksdag & Departement. ”Vi kommer med ett förslag där vi säger ja till gårdsförsäljning,” säger Nordling till tidningen. Enligt TT är Moderaterna och Centerpartiet för gårdsförsäljning, bland annat som ett sätt att få fart på både turism och sysselsättning. Ser de svenska vinodlarna nu ljuset i tunneln och innebär detta att Riksdagen ser klarare?Länk till artikeln i R&D.

Parakvat & kavat prat om framtiden

För er som tycker att bananer och ananas och växtodling är hippt och oemotståndligt spännande eller åtminstone en fråga som har med människosläktets fortlevnad att göra tipsar jag om följande länk till SvD. Läs nu inte bara den aktuella artikeln utan även tidigare inlägg. Hippt, oemotståndligt intressant och en fråga som har med människosläktets fortlevnad att göra. Och vinets, vinodlarnas och vindrickarnas framtida väl och ve. Och så får ni veta vad parakvat är om ni slår upp länken.

Tips på Krav-odlat, kavat prat- och matvin att skölja ner parakvat och beska sanningar med.

Palomino Fino i München

Det finns många skäl att undvika flygplatser som Frankfurt och München i största allmänhet och om det handlar om kvällar gäller det i synnerhet. Oplanerade övernattningar är inte ovanligt och förseningar är regeln som gäller – alltid med hänvisning till ”sent inkommande plan” (jag flyger passerar Tyskland minst tre gånger per månad så jag vet vad jag talar om). Dock, ett ljus i mörkret! Star Alliance-loungerna i München erbjuder numer sina frustrerade gäster Tio Pepe Palomino Fino. Det gör att jag förlåter en hel del. Dessutom har de en riktig kaffemaskin, som, åtminstone då och då, sköts av en riktig barista.

Pressad vinmakare

Att vinmakare är pressade i skördetider är väl ingen nyhet, men att en av oss de facto trillade i pressen i år är måhända det. I alla fall har en del press tyckt det. Vinmakaren i fråga är min kompis chefsvinmakaren på Hedges Family Estate, Pete Hedges. Olyckan inträffade häromdagen och han blev dessvärre rejält skadad, bland annat brutna revben en masse. Dock är vi vinmakare ett segt släkte och senaste nytt är att Pete mot alla odds redan tagit några stapplande steg på sjukhuset där de försöker sätta honom i vinbart skick igen. Skörden i Washington State går för övrigt, som tidigare meddelats, planenligt.

Ångerfullt helgonämne ger Bourgogne Blanc – fyndtips

Jo, jag tjatar om Clotilde Davenne, men hennes viner är så bra. Provade mer eller mindre av misstag hennes Bourgogne Blanc på Kvalitetsvinsmässan i Östersund igår. 99 sek… Har, ända sedan jag släckte lyset för den Ukrainska damen på toaletten på Koktebel Café, funderat över vilka goda gärningar jag kan göra för att uppväga mina onda handlingar och jag börjar nu med att ge er alla tipset på detta underbara, klockrena, friska, eleganta vin från Bourgogne, som ni kan låta ackompanjera era måltider och lysa upp ert höstmörker så långt lagret räcker (måste beställas, men det går numer som en plätt via Systembolagets beställningsfunktion).