Grillad chorizo & kokt plastbacksravioli & Stone Roses

Vet inte hur hon tänkte, men Yngsta dottern ville att vi, i Hustruns frånvaro, skulle äta middag hemma. Detta trots att jag lockat med restaurang och påtalat att det enda som fanns i kylen var plastbacksravioli och chorizo, som enligt förpackningen skulle grillas. Nåja, jag tänkte att det är väl på tiden att jag försöker mig på något nytt. Värmde på en panna och slängde i korvarna hela. Kom på att jag kanske skulle steka dem som Tini Houdini Ellingtonkorvskivor. Försökte ta de varma korvarna ur pannan. Två av sex åkte ner på golvet. Åts upp av hundarna. Skivade de kvarvarande bitarna. Stekte dem. Hällde raviolin i kokande vatten. Kom på att jag inte hade en aning om koktiden för färsk ravioli. Kokade dem som påstortellini. Då. Helt plötsligt. Sprack de. Och löstes upp. Och försvann.  Försökte samla ihop slamsorna så gott det gick. La upp dem på en tallrik. Garnerade med korven. Yngsta dottern dök upp. Sa. ”Har du lagt på ost eller kom den ut ur raviolin?” Jag sa. ”Kom ut ur raviolin.” Hon sa. ”Ja, det är lätt hänt att överkoka färsk pasta, men hur har du lyckats bränna korvarna så?” Superintressant youtube-klipp om ravioli. Matlagningsmusik. Pastavin.

Åt var och en full frihet… och fullt ansvar

Sedan tre ledamöter i Vinkademien i Sverige, för snart ett år sedan och på SvD:s Brännpunkt, förde fram tankarna om Systembolagets – och i grund och botten vissa importörers – oförsvarligt stora utbud av omoraliska skräpviner, tillkomna i ”marknadsanpassningens” och, paradoxalt nog, ”rättvisans” namn, har en verklig debatt i frågan tagit fart. Senast genom artiklar i DN och en debattartikel i AB. Självklart fanns en pågående diskussion redan tidigare, men den lyckades inte riktigt tränga igenom till gemene hen. I samband med all diskussion i frågan, ända sedan debattartikeln på Brännpunkt, följs varje försök att uppmärksamma orättvisor och omoral av upprörda känslor och ett väldigt ojande över att någon försöker begränsa individens rätt till full frihet. Detta är förståeligt. Vem vill få sin frihet beskuren? Bortsett från fanatiska anhängare av obsoleta, men dessvärre fortsatt gångbara, tolkningar av vissa ideologier och religioner, förmodligen ingen. Samtidigt följer med den fulla friheten också fullt ansvar. Således: köp och ät ommärkt, billig köttfärs, köp och ät kött från djur som matats med kadavermjöl, gå på i ullstrumpor stickade i vedervärdiga sweatshops som i dina ögon är finfina arbetstillfällen, sitt i soffor gjorda av regnskog och tillverkade av utnyttjade barn som du på fullt allvar tror att du hjälper, drick dig full och glad på billigt skräpvin tillkommit med hjälp av i onödan bevattnade och övergödda fält och med underbetalda och av undermåligt hanterade växtskyddsmedel skadade arbetare och gläds åt allt cancerogent ochratoxin du samtidigt får i dig, ja, ät mat smittad av amöbor och gläd dig åt din frihet att inte efterkomma någons råd eller pekpinnar eller uppmaningar om en mer eftertänksam konsumtion. Allt detta är helt i sin ordning. I alla fall så länge du inte förväntar sig att någon annan ska ta ansvar om du behöver magpumpas eller drabbas av någon sjukdom till följd av det du stoppat i dig och så länge du inte förväntar dig att någon annan ska stå upp och hjälpa dig om sociala oroligheter blossar upp på platsen varifrån du köpt omoraliskt vin och där du just då befinner dig på semester: i det läget har du din fulla frihet att ta ditt eget ansvar. Pedagogisk musik.

Sommarvintips en masse, UKF & Steve Vai

Innan ni svenskar nu ger upp och tror att det är snarthöst bara för att augusti står för dörren, vill vinifierat påminna om att det är nu det blir som skönast i vattnet, kräftornaPaco y Lola simmar till och det är minst en månad kvar på rosévinssäsongen och därför vill vinifierat slå till med ett sommaranpassat sommarvintips: 1. Nu i sommar blev kalkstensbyggnaderna vid Les Vignerons de Tavel i Tavel K-märkta och det är ett skäl gott som något att påminna om detta Systembolagets mest pålitliga matrosé 2724 Les Lauzeraies Tavel 2012 (95 sek). 2. Det har tydligen varit mycket strul med beställningsfuktionen för 73000 L’ Annonciade Rosé 2012 (75 sek), den superklassiska provence-rosen, men om Systembolaget fått ordning på sin mjukvara ska det fungera nu (peppar peppar). 3 Flera av er har på egen hand upptäckt att det numer också finns ett rosévin från Clotilde Davenne i det svenska beställningssortimentet och visst är det lika bra som allt annat Clotilde gör, 71682 Clotilde Davenne Bourgogne Rosé 2012 kostar 109 sek och fungerar både som aperitif och till maten. 4. Uppe i Italiens nordöstra hörn görs en massa fräscha, läckra och snygga viner och till de snyggaste, läckraste och fräschaste hör Elena Walchs viner, nu finns att beställa både hennes 72508 Elena Walch Pinot Grigio 2012 (109 sek) och Elena Walch Castel Ringberg Pinot Grigio 2012 (149 sek). 5. I elrey2011Tyskland, och beställningssortimentet, hittar vi fler fräscha och friskt läckra viner i Menger-Krugs 72449 Krug’scherhof Riesling Kabinett Trocken 2011 (99 sek), 72615 Krug’scherhof Weissburgunder Trocken 2011 (99 sek) och 72603 Motzenbäcker Rieslng Kabinett Trocken 2011 (109 sek). 6. Mer friskt sommarvin, den här gången från Spanien och närmare bestämt Galicien, också i BS, 71513 Paco y Lola 2011(109 sek). 7. Och så ett par viner från vinifierats favoritproducent i södra Bourgogne, François Feuillat-Juillot, Montagny 73009 ”Les Crêts” 2010 (129 sek) och 70768 Montagny 1ere Cru ”Les Coères” 2010 (149 sek). 8. Så undrar alla trogna HR ”men Clotilde då, ska du inte tjata om hennes vitviner igen?”, jo, så klart och den här gången går tipset till 6307 Chablis 2010 (139 sek) och 72258 Chablis 1ere Cru ”Montmains” 2006 (299 sek). 9. Billigt tacosvin som även duger till att grilla med är 2260 El Rey Old Vine Garnacha 2012 (65 sek). 10. Lite dyrare och snäppet upp är 79246 Baltos 2010 (89 sek) och från samma producent, Dominio de Tares, 75659 Exaltos 2008 (179 sek) och 99349 Bembibre 2007 (249 sek). 10. Mer spanskt hittar vi i 72763 Leon Dormido Rioja 2008 (159 sek) och 71885 Mazuelo de laCartlidge & Browne Quinta Cruz 2009 (169 sek). 11. Vidare till spansktalande Sydamerika och Argentina, där vi hittar Melipals budgetvin 72362 Ikella Malbec 2010 (85 sek), och vidare till Chile där vi hittar bassortimentets 6000 Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva 2011 (79 sek). 12. Från Syd- till Nordamerika och en budget-Pinot, 79245 Cartlidge & Browne Pinot Noir 2009 (115 sek), och ursnygga 73319 Lemelson Vineyards ”Thea’s Selection Pinot Noir” 2009 (225 sek), och den som är stadd vid kassa tar tillfället i akt och hugger ett av de få, unika exemplaren av 72337 Chateau Montelena Estate Cabernet Sauvignon 2009 (849 sek). UKF. Sist men inte minst tackar vi  med lite Steve Vai det svenska damlaget i fotboll för att de gjorde årets EM till en så spännande historia

Skörden i Frankrike 2013 & Sex Pistols

Det är klart att det inte går att packa ihop Frankrike till ett enda bedömningsområde när det gäller årets vinskörd, men, faktum är att 2013 rent allmänt präglats av en sval och framförallt nederbördsrik vår med många översvämningar och ovanligt höga vattenstånd och mängder av kvardröjande vatten i vingårdarna och sen blomning mest överallt. På detta har, på de flesta håll, följt en mycket varm sommar, när den väl kom vill säga,

Minervois 10 juni 2013

Minervois 10 juni 2013

kryddad med åskoväder och en hel del hagelskurar och det här med åska och hagel lär vi får se mer av innan det är dags att bärga druvorna. Så vad kan vi förvänta oss? Flera olika saker. För en gångs skull på riktigt lägre volymer till följ av hagel på sina håll, och därmed kanske högre priser, fast ibland lär priserna paradoxalt nog bli lägre därför att ett rykte om årets dåliga kvalitet kommer att spridas i inköpsledet, såsom skedde med Bourgogne 2002, och sedan kommer det att visa sig att den som vågade investera köpte på sig en massa bra vin till ovanligt bra priser. Men är det verkligen så enkelt? Nej, så klart inte. Se upp med dold rötskada i vinet om du tänker köpa ”en primeur” och kan du inte avgöra om en sådan döljs i doft och smak ska du avstå eller be om hjälp, chansa inte, för det kommer att vara en hel del rötskadade druvor i år och, det ska man ha klart för sig, det finns massvis av sätt för oss producenter att dölja sådana, men den vana näsan hittar alltid rötan även då någon försökt gömma undan den i det unga vinet. Johnny Rotten & Co.

Conde de los Andes 1964

Funderar allvarligt på ett aningen självdestruktivt förbud, nämligen ett förbud mot sociala medier. Saken är den, att för en tid sedan gick en känd bloggare och twittrare (@Reuterdahl) ut och tweetade om Rioja 64 och godis han provat från året och området och det skulle vara så himla bra och han hejades på av en annan bloggare och twittrare (@AndersOhman) och som jag, av egen erfarenhet, vet att det brukar stämma, det där med att 64:orna är så himla bra, började jag genast fundera över vilka 64:or jag eventuellt kunde tänkas ha kvar i den sorgliga vinkällaren och jodå, visst fanns där en Conde de losConde de los Andes 1964 Andes, den sista i en syskonskara, vilka har förgyllt både en och annan middag och, i förekommande fall, provning i hemmets lugna vrå. Således driven av vad som stått på ett socialt medium gav jag mig till att rota fram det sista syskonet från 64 och inte nog med det!: bara för att vara helt säker på att det skulle bli en lyckad afton – Äldsta dotterns födelsedag och hon älskar Rioja – plockade jag även med en Muga Reserva från 73, ett säkert kort. Men varför? undrar jag nu, när det heta blodet svalkats av något i min kropp? Hur lättpåverkad är inte jag? Nu sitter jag här utan Conde de los Andes 64 och dessutom! utan någon Muga Reserva 73. Uppgivet konstaterar jag därför, att båda var utmärkta och allra bäst var 64:an  med sin bruna färg, enormt stora doft som kastade sig på snoken, slet tag i den och vrålade med en fantastisk andedräkt, som en tornado rakt upp i näsborrarna, ”Riiiioojaaaa!!!”, och som om det inte skulle vara nog tog den ny sats och primalskrek, plötsligt, ”Teeempraaanilloooo”, trots att druvavtrycket i sig rent förnuftsmässigt borde vara utraderat, och därefter kastade det sig över gommen, tog tag i den och brottade ner den på mattan och satte sig att hoppa på den alltmedan den sjöng, till melodin ”Volare”, ”Riooja åh åh åh åh, Riiooja ohohoho, jag svävar högt i det blå….” och ja, nu finns bara ångesten och saknaden kvar och skulle jag, efter moget övervägande, bestämma mig för att kräva förbud mot sociala medier lär jag återkomma med ett sista inlägg här på bloggen, om inte, ja då klarade sig de sociala medierna med nöd och näppe den här gången. Ruben Romero & Lydia Torea.

Sommardebatten om Systembolaget & dess avarter & Pink Floyd

Ur en diskussion om näthandel med vin har, mitt i, och kanske på grund av, den nyhetstorka som drabbar oss varje sommar, en debatt om Systembolagets vara eller inte vara uppstått. Att en del monopolhatare far fram med ett emellanåt fanatiskt röstläge kan inte dölja den defensiva snömoshållning som monopolet och dess försvarare visar. Läste nyss på en blogg en monopolkramare som skriver ”Systembolaget har nästan 100 % uppslutning bland Sveriges befolkning. Världens bästa sortiment, bra priser och ansvar för folkhälsan har gjort att de förtjänar det stödet.” Men vad är detta för nonsens? 1. NästanA Saucerful of Secrets 100 %, kom igen, ingen vinner på dramatiska överdrifter och osanningar och det räcker ju med att 51 procent är för monopolet för att en majoritet ska vara det. 2. Världens bästa sortiment, hm, ja, sortimentet blir riktigt bra om man räknar med beställningssortimentet som Sveriges många fantastiska importörer ständigt fyller på och förändrar, men det är ingenting som SB, som inte lyfter fram det annat än i sådana här sammanhang, ska ha äran av. 3. Ansvar för folkhälsan: som vinifierat, och delar av Vinakademien i Sverige, tidigare skrivit finns det bara gott att säga om ålderskontrollen, men det oförsvarligt breda skräpsegmentet i Sverige, där det vimlar av omoraliska viner som slår både mot människa och natur, har till största delen byggts av Systembolaget självt och i den mån det utvidgats av omoraliska importörer och, i förekommande fall, deras PR- och reklambyråer, har SB inte gjort någonting för att stoppa den utvecklingen, vilket får var och en som på allvar studerar utbudet i Sverige att fråga sig på vilket sätt, annat än ålderskontrollen, SB värnar folkhälsan och står upp som den moraliska mur det utmålas som mot det giriga alkoholkapitalet. Det finns ingen som tjänar på att det slentrianmässiga snömoset dominerar bland argumenten från monopolets försvarare. För att en sund debatt, och jag menar då inte minst en sund debatt sett ur monopolisternas synvinkel, ska kunna föras måste saker och ting tas för vad de är, därför alldeles bortsett från debatten om monopolets vara eller inte vara finns det all anledning att rikta viss kritik mot SB och det finns, sannerligen, skäl för SB att lyssna på den kritiken. Till exempel hade ett sunt monopol för folkhälsan varit mer oroat av alla kändisviner, alla omoraliskt billiga viner, alla tonårskoncept, alla produkter med av monopolet självt dumpressade priser som bara tilltalar lågprisjägaren men knappast har med folkhälsan eller en sund alkoholkultur att göra, än de nya näthandlarna som sett till de nyss nämnda tillkortakommandena överlag har ett betydligt mer seriöst utbud än Systembolaget. Pink Floyd.

 

Geco, E.U.R., Rom & Verdi

Benito Mussolini, han med kändisvinet, fick en idé. Han skulle bygga en ny stadsdel i Rom och den skulle stå färdig till den världsutställning samme Mussolini tänkte fira 20 års-jubileumet av det fascistiska maktövertagande i Italien med. Nu kom ett krig emellan och sedan fick italienarna nog av Mussolini och hans idéer så någon världsutställningen blevGeco Rom det aldrig. Men. Stadsdelen, kallad E.U.R. (Esposizione Universale Roma), den kom att färdigställas. Idag är den en fascinerande mix av storvulen arkitektur av det slag som diktatorer tycks älska, oavsett om dessa heter Mussolini, Stalin eller något annat för alltid i historien nedsmutsat namn, och parker och mer nedtonade arkitektoniska påhitt. Med andra ord många breda avenyer, pelare en masse, bokstavligen talat storslagna fönster och mycket utrymme. Mitt i detta E.U.R. kan såväl den som plötsligt känner tarmen suga som den som explicit tagit sig till E.U.R. för att sightseea med fördel äta på Geco, som finns delvis inrymd i en lokal med, milt uttryckt, högt i tak, delvis kastats ut på den, öh, breda, trottoaren utanför. Varken storslaget eller – vulet, men en schyst krog. Med detta sagt går vi tillsammans på opera i Rom och studerar Verdi.

Vildsvinsmatarejakt nu! & Black Sabbath

Även solen har fläckar och varje regel har sitt undantag, därför kräver nu vinifierat, sedan det blivit känt att det fortsatt finns tragiska och, uppenbarligen, av okunnighet, eller rent avParanoid dumhet, förblindade människoexemplar som matar vildsvin vintertid, med omedelbar verkan, en tillåtelse, nämligen att jakt tillåts på den som matar vildsvin vintertid! Jakten kommer, lämpligen, vara öppen mellan första december och femtonde mars och tillåtna vapen blir slangbella, pilrör eller luftgevär med ammunition som saltats samt snaror. Black Sabbath.

Historien om mitt bockskäggs korta levnad & Cornelius Vreeswijk

”Kan du inte raka dig?” frågade Hustrun vänligt då mitt anletes vilda hårväxt fått härja fritt några dagar. Kort sagt såg det inte så kul ut. Men den vänliga frågan fick mig, förstås, att vilja göra annat. Således såg jag snabbt till att forma den vildvuxna coiffuren till ett så kallat bockskägg. Mitt livs första. Och, plötsligt, förstod jag inte varför jag inte tidigare haft bockskägg. Sofistikerat. Moget. Elegant. Ju mer Hustrun suckade och bad om att få tillbaka anletet hon gift sig med, desto mer övertygad blev jag om att framhärda i dettaCornelius Vreeswijk uttryck för min mognad till man, en person som inte är obstinat eller visar skadeglädje. Fylld av en lätt euforisk insikt om mitt Jags fullkomligande, satte jag mig i förrgår på planet till Rom för att besöka en ny uppdragsgivare i Latina/Lazio. Som sig bör inledde vi med ett restaurangbesök i urbs aeterna, eller den Eviga staden för er som inte får ihop urbs med urban och aeterna med eternity/eternell – och ja, det här med urbs aeterna var mycket onödigt, men så är jag inte fullt lika mogen idag som jag var då, i förrgår. Allt gick bra ända tills middagssällskapets sista gäst anlände som femte benet på bordet. Bortsett från att personen ifråga, värmen till trots, var pinsamt välklädd, visade han sig dessutom ha vad som måste vara världens mest välansade och perfekta bockskägg! Italienare… Middagen igenom satt han sedan och höll fram sitt perfekta ansikte så alla kunde se den välskötta busken, särskilt jag, som gjorde vad jag kunde för att dölja mitt bockskäggs långt ifrån fullkomliga kanter och vilt spretande och av olika kulörer skrikande strån. Tror att till och med mitt bockskägg självt insåg där på krogen att dess saga snart skulle vara all. Någon slags bockskäggsmusik.