Idag släpps Bränna vass!

Postat av
Svara

Idag släppas min nya novellsamling ”Bränna vass”. Finns hos välsorterade bokhandlare och på nätet. 38 berättelser av olika slag. Långa. Korta. Mittemellan. Ibland roliga, ibland inte fullt så roliga, kanske rent av motsatsen. Provläs gärna här.Har alltid varit förtjust i novellen som form och novellsamlingar ger, förutsatt de är välskrivna och väl berättade, läsaren en mängd  upplevelser över ett brett spektra. Mycket för pengarna. Som om sju-åtta olika viner kunde buteljeras i en och samma flaska. Sist men inte minst har novellsamlingen den fördelen att det går bra att läsa en eller ett par berättelser, glömma boken några veckor och sedan fortsätta läsa utan att uppleva att ett uppehåll gjorts. Kort sagt bjuder novellsamlingen in till ett mer fritt och mindre kravfyllt förhållande än romanen.

Vinlagring

Postat av
4

Fick en fråga på det några dagar gamla inlägget ”Om beställningssortimentet & ett vintips”. I korthet kom spörsmålet från någon som alltför ofta blir besviken när den plockar fram gamla viner ur sin källare. Varför? Tycker frågan har allmänt intresse och återger därför lite av mina erfarenheter i frågan här.

Komplicerat kapitel

Lagring är ett synnerligen komplicerat kapitel. Till detta bidrar att så många producenter, mellanhänder och säljare sedan alltid kommit undan med säljargument som ”oj, om några år, vad bra det kommer vara” och ”ja, det är lite knutet och saknar frukt idag men det kommer med lagringen”. Nej, det gör det inte. Tvärtom. Är inte vinet okej från början och har det inte rätt förutsättningar kommer vinet vara ändå tråkigare och i än större avsaknad av frukt ”om några år”. ”Skit in, skit ut” fungerar också när vi talar lagring av vin. Det hjälper inte heller med en massa syra, vilket en del påstår är det enda som tarvas, men finns det inget att bygga på med runt syran blir det inte bättre – däremot håller vinet kanske i sin halvt eländiga stil en evighet på grund av syran. Uttorkat och surt.

Lagrings-och utvecklingspotential

Jag brukar skilja på lagrings- och utvecklingspotential. Många viner håller för lagring, men det är inte säkert att de utvecklas, eller att de, om de utvecklas, gör det till det bättre. Att ge några direkta råd för vad den hugade lagraren ska känna i vinet är svårt, vi behöver ha ett antal viner framför oss och diskutera dem vin för vin för att på ett begripligt och handfast kunna förklara. Rent generellt skulle jag dock vilja säga att allt det som allmänt sägs om vad som behövs, syra till exempel, stämmer för lagringsdugligheten, men för att också få en spännande utveckling av vinet  måste flera beståndsdelar finnas där; en viss koncentration, ett visst mått av frukt, tillräckligt med (rätt) tanniner med mera, och inte minst en balans mellan beståndsdelarna.

”Bygger inte på sig”

En del tror att vin ”bygger på sig” och växer under lagringen. I själva verket förhåller det sig tvärtom. Vinet snarare tappar sin kropp undan för undan. Riktigt gamla viner, > 50 år, är så gott som alltid ”tunna”, ofta rejält tunna. Det som sker under lagringen är en kemisk utveckling där aromer/smaker ändras på gott och ont, tanninerna polymeriseras och blir mindre påtagliga, färg och syra fälls ut. Har vinet förberetts för lagring (se nedan) brukar där finnas en växel till att ta ut och en ”vinst” infinner sig när alla komponenterna under tidens varsamma hand kommer ihop till en harmonisk enhet. Men det gäller som sagt att hitta vinerna som lämpar sig för lagring… (Som vinmakare gillar jag själv unga, ”disharmoniska” viner där potentialen är påtaglig, men har mindre lätt för att uppskatta samma viner som fullvuxna och detta även om det fullvuxna vinet är till allmän belåtenheten – en av få baksidor med mitt yrke…)

”Förbered” vinet för lagring

Hur ”förbereder” man då ett vin för lagring och utveckling? Som vanligt börjar allt i vingården och som vanligt är arbetet där avgörande för vinets egenskaper både på kort och lång sikt. Rätt växtplats och förutsättningar för druvan, återhållsam gödning, levande jordar, gärna äldre stockar, friska druvor, låg avkastning. Det gäller att skörda vid för målsättningen det rätta tillfället, just då balansen mellan syrorna, sockret, strukturen och aromerna finns där (ett arbete som sållar agnarna från vetet när vi talar vinmakare…). När druvorna väl är i källaren gäller det att känna sina druvor och sin must och att fatta rätt beslut avseende skalurlakningens längd och annat och sist men inte bör, måste inte, bör, vinet genomgå en oxideringsprocess på ett eller annat vis, till exempel lagring på ekfat (utan att eken tar överhanden, det kommer bara torka ut vinet över tid). Noterbart är att många kraftfulla fruktbomber sällan har den grundstruktur som krävs för att utvvecklas väl över tid, däremot kan de hålla mycket lång tid.

Sherry!

Måste i sammanhanget nämna att de gamla viner jag själv kanske blivit mest imponerad och glad över är gammal sherry av olika typer och någonstans mellan 40 och 80 år gamla. Fantastiska lagringsviner. Men även bourgogner, bordeauxer, riojor, ja allt det klassiska och inte minst champagne och riesling och vit bordeaux och… kan ge de mest fantastiska upplevelser när de blir riktigt gamla – noterbart är också att vitt håller väl så bra för lagring som rött, förutsatt att vinmakaren gjort hemläxan.

Tips

Sist men inte minst, tips på två dagsaktuella rödtjut att lagra: Les Sorts 2016, nr 70217, 115 sek (lägg undan årgång 16 och sedan också 17 och 18 när de släpps och prova de tre mot varandra låt säga vid ett par tillfällen under perioden 2021-2025), idag släpps ett riktigt bra lagringsvin som ”tillfälligt exklusiv vara”, Muga Seleccion Especial 2014, nr 95268, 279 sek (kommer vara ok om 15 år också). Eller ta det säkra före det osäkra och kör Vintage Port, Madeira, Sherry och annat som blir så otroligt kul över tid…

Muriel Spark: The Mandelbaum Gate

Postat av
Svara

Kring en, liksom Muriel Spark själv, halvt judisk, till katolicismen konverterad kvinnas tänkta pilgrimsfärd till Israel och Jordanien i början 1960-talet kretsar den här välskrivna romanen. Ja det, och livet rent allmänt och det uppenbarligen ständigt pågående spionerandet i det brittiska mandatets efterdyningar och situationen sådan den var i området innan allt exploderade i Sjudagarskriget 1967.

Vi får, som sagt, följa pilgrimen Barbara Vaughan, men också en rad andra existenser; britter, araber, palestinier och judar. Romanen är inte minst intressant som ett tidsdokument. Så mycket som förefaller sig vara likt och så mycket som inte är det. När Spark låter en romanfigur fundera kring den goda business det innebär för så många att driva flyktingläger och det därför är osannolikt att dessa kommer att försvinna, framför hon en så här cirka 50 år senare intressant tanke. Lägren finns som bekant kvar – och har utökats.En annan spännande tanke i backspegeln är funderingarna kring Storbritannien och EU.  UD-tjänstemannen Freddie Hamilton läser högt ur en tidning om att Australien absolut inte vill att Storbritannien ska gå med i EU. ”What utter nonsense,” utbrister han då, ”Australia should keep her nose out of it. We must have our markets abroad and trade with the foreigners. We always have and always will. What’s the point of having foreigners on your doorstep if you’re going to let them put you out of business.”

Mandelbaum Gate belönades med James Tait Black Memorial Prize 1965 och Anthony Burgess har med den i sin ”Ninety-Nine Novels: The Best in English since 1939 – A Personal Choice”. Ali Smith gillar boken, bara en sådan sak (”Mercurially funny, playful and mischievous”).

Musik.

The ”Bränna vass.” Tour

Postat av
1

Förhoppningsvis har ingen undgått att jag släpper en ny novellsamling 12 mars. ”Bränna vass.”. Med anledning av det kommer jag resa runt i Sverige och prata om boken och samtidigt försöka mig på att kombinera text och vin. Flera platser är redan inbokade och fler tillkommer efterhand.

Boken

Först boken: ”Bränna vass.” innehåller 38 berättelser av olika art och de spänner mellan realism och absurdism. Många utspelar sig i mitt fädernesland, Sverige, andra i mitt hemland sedan 30 år, Frankrike. Åter andra på inte närmare angivna platser.

Turlistan

Sedan turlistan: Dyker i mars upp på flera platser och somligt är redan fullbokat. Två evenemang det finns platser kvar till är Terrific Wines Club på Food & Friends i Stockholm onsdag 13 mars kl 18 och Ästad Vingård torsdag 14 mars kl 18. Arrangemang det bör finnas platser kvar till är WG Film i Malmö, måndag 11 mars kl 18. I de båda första fallen är provningen ganska omfattande. När det gäller WG Film och Malmö både vi minglar och provar. Längre fram i april,  tisdag 9 april närmare bestämt, finns platser kvar på Vinkällaren Karlberg i Stockholm. (Övriga nedslag i mars är ytterligare två tillfällen i Stockholm, två tillfällen i Hjo samt Linköping och Sundsvall.)

Text & Vin

Sist men inte minst några tankar kring det här med att försöka kombinera text och vin: Vad vi än gör, gör vi det med flera sinnen. Många gånger är vi omedvetna om detta, ibland är det uppenbart. Ett klassisk exempel är vinet som är så gott på terrassen i Spanien och så trist hemma i lägenheten i januari. ”Vinet klarade inte att resa”, heter det då, men sanningen är snarare att förutsättningarna, alltså dofter, ljud,  synintryck och allmän sinnesstämning, har ändrats.

Den som gör film vet hur stor påverkan musikvalet kan ha på en scen. John Waters gick i sin film Polyester ett steg till och försåg bio-besökarna med en doftkarta – tittarna skrapade vid givna tidpunkter på en slags skraplott och fick i vinst en doft tänkt att förhöja intrycket av scenen ifråga.

Vin och mat behöver ingen närmare förklaring och vin och musik är också ett tämligen väl beprövat grepp. Men vin och text? Jag har funderat länge på det, både utifrån min roll som vinmakare och min roll som författare. Kan ett vin förhöja upplevelsen av låt säga en novell? Kan en text ge ett vin en kvalitet det annars inte har? Det är de frågorna vi kommer söka svaren på under de här övningarna.

Bo och äta i San Remo

Postat av
2

Har tidigare tipsat om den utmärkta krogen Flipper nere i hamnen i Italiens eget Bagarmossen. Vid en snabbkoll häromdagen visade det sig att etablissemanget flyttat något drygt hundratal meter, upp från hamnen, och nu också till sitt yttre blivit det den alltid varit, nämligen en finkrog. Tipset på Flipper kvarstår.Den som vill ha ett annat hak att slinka ner till nere i hamnen kan till exempel ta sikte på Ristorante Delle Palme på Corso Nazario Sauro 31, en vinspott öster om gamla Flipper. Ett inte särskilt märkvärdigt ställe med fantastiska pizzor – prova gärna deras klassiska Calzone –, bläckfisk i olika varianter och en helt okej vongole och bra priser på det och en plats i solen på den rörigt, trevliga terrassen så här vintertid. Inte världens bästa vinlista men den duger och priserna är precis så låga som hamnen i San Remo kräver att de ska vara.Sist men inte minst ett litet tips på boende i San Remo. Ingen normalt funtat individ besöker San Remo utan att förundras över de där jättehotellen, drygt hundra år gamla, som stolt blickar ut över havet, inte minst vid sidan om infartsvägen från väster. Mer än en frestas också att vilja ta reda på hur det är att bo på ett sådant där klassiskt hotell. Så bra då att er utsände i de glassande goddagspiltarnas bekymmerslösa och rosenskimrande sjunde himmel tagit reda på det åt er så ni slipper bo där. Jotack, det är jättebra. Royal Hotel i San Remo kan varmt rekommenderas.San Remo-musik! Mer San Remo-musik!

BatC återfunnen i Mellanöstern!

Postat av
Svara

De som tillhör litteraturens mest upplysta krets har råkoll på den samhällstillvända novellsamlingen ”Ditt och mitt livs novell” från 1997 och den där flitigt florerande BatC, denne litteräre hjälte som i fyra olika noveller hinner 1. Genomföra en statskupp 2. Genom politiskt taskspeleri och klassisk och tidlös missnöjespolitik riktad mot invandrare och en påstått förstelnad politisk struktur ta över makten på demokratisk väg 3. Starta och med framgång driva en sekt 4. Göra kometkarriär inom näringslivet. Men sedan dess har det varit tyst om BatC. Fram till nu, då det visar sig att han tillbringat de senaste åren i Mellanöstern.  vinifierat har fått en exklusiv intervju med honom, där han sitter i ett av den USA-stödda kurdgerillans fångläger.vinifierat (Vin): Varför lämnade du ditt ordnade liv i Sverige?

BatC: Äsch, det vanliga. Äventyr och jag ville hjälpa till. Och leva under den enda sanna vägens lags beskydd.

Vin: Hade du inga funderingar kring mördarsektens essens, alltså det besinningslösa mördandet?

BatC: Det där vet jag inget om. Kanske har du andra uppgifter än jag.

Vin: Men du måste väl både ha sett och hört en del?

BatC: Oh ja!

Vin: Ja?

BatC: Men nej.

Vin: Det är ju en mördarsekt och du har varit en del av den.

BatC: Jag har bara lämnat blod och kört ambulans och räddat livet på små barn. En gång räddade jag en unge som höll på att drunkna, eller ja, nästan, jag funderade på att hoppa i och dra upp den.

Vin: Men det gjorde du inte?

BatC: Nej, men en annan gång kom jag springande med en defribillator när den som bäst behövdes.

Vin: Åh, så du räddade livet på någon med hjärtstartaren?

BatC: Nej, nej, men jag kom springande med en defribillator när den som bäst behövdes.

Vin: Såå, du använde aldrig defribillatorn?

BatC: Nej nej, jag gav bara blod och körde ambulans.

Vin: Enligt uppgifter utmanade du Baghdadis kalifat med ett eget kalifat?

BatC: Det vet jag inget om, men jag vet att mitt kalifat var det sanna kalifatet.

Vin: Enligt samma uppgifter var ditt kalifat om möjligt än mer bestialiskt?

BatC: Nej, vi följde bara det sanna ordet. Det har inget med bestialitet att göra. Det var bara som att vara vakt i ett av nazisternas dödsläger så det är lugnt. Men nu vill jag hem till Sverige. Vet du om det är ok att jag tar en taxi? Skickar jag fakturan till Försäkringskassan då? Kan du kolla det åt mig? Jag vill hem och ge blod och köra ambulans och vara badvakt.

Musik.

Vett & Etikett

Postat av
2

Det är inte bara vinflaskornas innehåll som designas – noterbart därvidlag är för övrigt att också ”hands off” är ett sätt att formge – utan också deras apparens och framförallt då själva etiketten, som talar till oss långt utöver namn, årgång och liknande. vitisphere.com åkte till vinmässan Wine Paris för att ta sig en titt på de uttryck som dominerar etiketterna för dagen. De hittade följande gäspningar (fritt kommenterade och kompletterade av er utsände i de desperata formgivarnas och producenternas allt annat än originella värld) :

1.Etiketter med autentiska bilder på producenter eller i alla fall någon som ser ut som en vindbiten gubbe (nästan alltid i svartvitt och med någon form av filter, gärna lite seipa sådär för att öka känslan av att det är på riktigt, eller iallafall var på riktigt en gång i tiden). Lite tveksamt hur de bilderna gör sig på matbordet, där de kan ses som oinbjudna gäster.

2.I syfte att ytterligare öka känslan av det genuina och autentiska kompletteras ibland den svartvita (tidningslikande) bilden under punkten ett med en liten notis där en odlare finns med i texten och kanske också en druva eller lite jordmån eller så. Snickesnack presenterat som fakta. Liksom.

3.Karikatyrer. Det kanske, i hård konkurrens, tröttsammaste uttrycket. Personen som gjort vinet (nästan alltid en gubbe när det kommer till karikatyr-etiketten) avtecknad lite lustigt så där, eller ja, lustigt i alla fall om betraktaren är synnerligen osäker och hämmad och tycker det är livet på en pinne med gubbar som kan bjuda på sig så det står härliga till.

4.Gamla släktingar. Jo, plötsligt placerar producenterna bilder på döda släktingar på etiketterna, och till det någon krystad historia som får en att intensivt längta efter ett låtsas-chateau.

5.Nygamla slottsetiketter. Ja, här kommer de, chateau-etiketterna. Det nya är att de nu saknar en bild på slottet – som ju kanske inte alltid ens finns eller, om det finns, ser förskräckligt ut – och så långt allt väl. Problemet är att de istället ska smälla på någon gammal symbol som ingen begriper.

6.Rött och guld. Varför? Kina.

7.Flotta rosé-flaskor. Sacha Lichine och Château d’Esclans startade vågen av UPR (ultra premium rosé) och gjorde det dels med bra vin, dels med ändå bättre formspråk – ett formspråk alltför många nu tar efter utan att göra någon som helst koppling till flaskans innehåll.

8.Tchin-Chic. Vad är nu det? Inget någon behöver veta något om, mer än att det är alla de där buteljerna som försöker sticka ut genom att ha en konstig form eller vara blå eller frostade eller meningslösa på något annat lika onödigt vis. Garanterar att innehållet har begränsade ambitioner på det rent kvalitativa planet.

9.Tecknade djur med skyltar. Påtagligt många som vill signalera att de arbetar med lite svavel och kanske också ekologiskt eller biodynamiskt försöker göra lustiga etiketter med något tecknat djur som håller upp en skylt med en del av etikettens information, uttryckt i handskrift. En sanslöst fånig etikettform som tangerar nummer 3 ovan och som är en direkt förolämpning mot den som försöker göra moderiktigt vin utan att för den skull regrediera. Serveras lämpligen utan att tas upp ur den bruna påse alla ansvarskännande människor och människor med självrespekt ofrånkomligen sveper in en sådan här etikett i innan de visar sig offentligt med flaskan.

Musik.

Att muta fritt är stort, att muta rätt större

Postat av
3

De Telia-direktörer som förra veckan friades från mutanklagelserna i Uzbekistan är i sanningen pionjärer, innovatörer och verkliga förebilder för alla som vill muta riskfritt då nöden kräver en liten dusör här eller där. Inte nog med att de kan visa för sin styrelse och sina aktieägare att de minsann också vet hur det går till ute i stora världen – de tre miljarderna de pyntat i mutor talar sitt tydliga och pekuniära språk i den frågan –, de har dessutom kommit på ett sätt att besticka utan att besticka! Detta då 1. Diktator-dottern Gulnara Karimova enligt domstolen är alltför korrupt för att kunna mutas 2. Diktator-dottern inte kan anses ha haft att göra med affären hon fått mutor för att fixa, alltså hon har över huvud taget inte haft med saken att göra, varför Telia betalat tre miljarder till en random person. Genialiskt! Möjligen kan aktieägarna och styrelsen fråga sig vad de fick för pengarna och det är då vi kan konstatera att det är så oändligt mycket finare att ge än att ta.

 

Googoosha aka Gulnara Karimova i storslagen show (hon har råd med dekoren).

(Enligt obekräftade rykten är ”Ota” Telia-direktionens favoritlåt,)

Om beställningssortimentet & ett vintips

Postat av
8

Under många år har den svenska vinmarknaden till del styrts av Systembolagets (SB) så kallade offertförfrågningar – ni vet de där via vilka SB sägs styra det svenska utbudet och locka fram hittepå-viner – och till del av viner påhittade av diverse importörer och intryckta i det fasta sortimentet via beställningssortimentet och dyra reklamkampanjer. Ofta är SB:s offerter till största delen redan skapade av någon importör innan SB gör sin egen variant. Detta beror på att importören går med sin idé till SB och om SB gillar uppslaget går det vidare med detta. Det som ligger i potten för importören är att denna varit med och skapat offerten och därför bör ligga bra till för att vinna upphandlingen (vilket det dock är mycket långt ifrån säkert att den gör). Fördelen för SB är att dess inköpare får det ena uppslaget efter det andra placerat i knät, och om vinet sedan är bra får SB all heder av detta medan ingen tänker på den som egentligen hittat vinet i fråga (fast omvänt får SB också skit för skräpviner som importörer trycker in via beställningssortimentet så på det hela taget jämnar det ut sig).

Kontrollerade varor?

Den här bilden vi har av att alla viner som säljs i Sverige är ”kontrollerade av Systembolaget” och därför bra i sitt slag ska vi ta med en nypa salt. Om inte annat så därför att SB faktiskt inte kontrollerar alla sina varor eller ens styr sitt sortiment annat än till viss del. På gott och ont gör det att utbudet är tämligen likt det vi skulle ha om marknaden vore fri. Till avarterna hör när det bildas kluster av skräpviner, till exempel halvtorra rödtjut från Italien i ett visst prissegment (något som för övrigt SB försöker komma till rätta med med hjälp av nya regler som nu ska sjösättas, återstår att se hur det kommer fungera).

De små & BS

Medan vinutbudet på en liten ort, där butiken kanske dessutom fokuserar på öl och sprit, brukar vara skralt, kan det vara desto bättre i en stor butik inriktad på vin, för att nu inte tala om beställningssortimentet (BS). Detta hav av både det bästa och det värsta. En väldig ocean att utforska för den intresserade och som placerar Systembolagets, eller egentligen de svenska vinimportörernas – för det är de som står för det här sortimentet; håller varorna i lager och tar alla risker – sortiment/utbud i topp, även internationellt sett (vill gärna här flika in, att likaväl som det finns ett antal importörer som fokuserar på hittepå och halvtorr vulgärdricka för massmarknaden, kryllar det av små, seriösa vinimportörer i Sverige, småföretagare som snarare drivs av passion och lust än pengar och girighet). Och då har vi äntligen kommit till saken, ett tips på ett vin som på måndag släpps i beställningssortimentet och som ingen HR ska lämna oprövat:

Les Sorts Selecció

Les Sorts Selecció 2016, nr 70217, 115 sek, är ett rödvin från högt belägna vingårdar i området Montsant, vid sidan om Priorat, i södra Katalonien, druvorna är garnacha och cariñena (ja, favvodruvor hos somliga av oss), smakrikt, välbalanserat, fin frukt och fransk ek som snyggt stramas upp av en välbehövlig syra boostad av växtläget. Tipsar om det här vinet av flera skäl. Har ett direkt intresse i det via importören och har varit närvarande på vineriet vid ett flertal tillfällen de senaste åren för att ge lite tips i syfte att anpassa vinet till både samtiden och vardagen (såtillvida att det ska fungera i många olika sammanhang och framförallt inte bli stereotypt så som många andra viner lätt blir i den här prisklassen). Visst egenintresse alltså. Men. Det är ett bra exempel på vad som kan dväljas i BS. Och ett avgörande men. Faktum kvarstår: Det här är förbannat gott. Och välgjort; rent och snyggt (och där faller all ära på producenten, inte den som är där och har en åsikt ibland).

Sorts. Lundi.

Kastrullering

Postat av
4

I sitt senaste vinbrev ( www.artbergomvin.nu) skriver Hans Artberg att syftet med den av mig påhittade proceduren ”kastrullering” är att snabbmogna vinet. Även om det vid något olyckligt tillfälle kan ha framstått som att så skulle vara fallet så är så inte fallet. Kastrulleringen är en brutalluftning, inte olik den vi vinmakare understundom företar oss i vinkällaren under arbetets gång, med syfte att syresätta ett mer eller mindre reduktivt vin och därmed få lite bättre fart på frukten, lufta bort svavelväten, i de fall sådana stör doften, eller lufta bort/binda en del av det fria svavlet i översvavlade viner – allt, i bästa fall, med resultatet att viner sjunger lite renare.Noterbart är att såvida inte den som provar är smått överdjävlig på sitt värv och vet vad den gör, ska en kastrullering föregås av ett ”treglas-test”. Detta går till så att testaren 1 ställer fram tre likadana, nyss sköljda och därmed förhoppningsvis luktfria glas 2 häller upp en skvätt av vinet i två av dessa 3 skickar vinet i det ena av de två fyllda glasen fram och tillbaka ett par gånger till det tomma glaset 4 avvaktar några minuter 5 om möjligt ber någon flytta om glasen 6 provar (helst blint). Om det brutalluftade glaset avgår med ”segern” ska vinet brutalluftas. Visar sig det oluftade vinet vara bäst, brutalluftar endast den som är mer eller mindre kokobäng. Kan provaren inte känna någon större skillnad finns det inget skäl att brutallufta, annat än om hen vill göra sig märkvärdig inför en häpen hop vinklantar som inte förstår bättre än att ta skeendet på djupaste allvar.

Musik.