En dag på skönhetssalongen

”Det dummaste du kan göra är att tvätta ansiktet med tvål.”

”Tvål?”

”Ja, tvål.”

”Nej… tvål måste vara bättre än smör. Till exempel.”

”Tveksamt, men ingen tvättar sig med smör.”

”Hur vet du det?”

”Gör du det?”

”Vet?”

”Tvättar med smör.”

”Självklart inte.”

”Där ser du.”

”Stålull. Stålull är sämre än tvål. Garanterat.”

”Jamen snälla du, ingen tvättar sig i ansiktet med stålull!”

”Hur vet du det?”

”Det vet jag!”

”Därför att…”

”Jag är expert. Jag driver en skönhetssalong. Jag kan det här med rengöringsmedel.”

”Asfalt.”

”Va?”

”Ingen tvättar sig med asfalt i ansiktet.”

”Men herregud! Varför skulle någon göra det?!”

”För att undvika det värsta.”

”Vad är värre än asfalt??”

”Tvål. Du sa det nyss.”

”Nu måste jag arbeta.

”Så jag ska vara tyst?”

”Ja.”

”Hade du hållit käften från början hade den här konversationen aldrig hänt.”

”Jag arbetar.”

Musik.

Varför taxar är olämpliga husdjur

Det är en grov missuppfattning att alla hundar lämpar sig som husdjur. Ett av de mest övertydliga exemplen på detta är taxen. Bortsett från att hundrasen rent generellt tror att den är en slags katt och därför inte behöver lyda människor eller ta hänsyn till någonting överhuvudtaget och att de är omöjliga att ha med sig på en joggingtur då de, lösa, springer bort för att leta efter benknotor eller bara försvinna ett dygn eller, kopplade, stannar var femtionde meter då de, hannarna, lyfter på benet och låtsas att de ska lätta på blåsan fast de i själva verket bara ska stå och nosa på en illaluktande fläck i en eon eller två.

Värst är dock att befinna sig ensam hemma med husets hundar, upptäcka att taxen rymt och nu står på utsidan av staketet och vill ha hjälp att komma tillbaka in och då du ger dig iväg på en undsättningsexpedition inser du redan då du närmar dig utbrytarkungen att denne luktar apa eller i vart fall som någon slags rutten vildsvinsavföring. Självklart är taxen både stolt och lycklig över detta i högsta grad självförvållade tillstånd varför den viftar glatt med svansen och hoppar och vill gosa så att du också ska lukta riktigt gott.

Hustrun! Kom hem! Taxen behöver dig! Hovawarten och jag har fått nog!

Take it, Povel!

Ekströms Chokladpudding, Povel Ramel, Hot Chocolate & Hard Stuff

När allt såg som mörkats ut, när påstortellinin inte längre räckte till för att stilla hunger och lustar och när den felmätta tagliatellin gått torr i kastrullens botten och intagit en form som gör den mer intressant för Vattenfalls kraftverk än matbordet, då, då stod den bara där i ett förklarat och gudomligt skimmer på hyllan i matvaruaffären: Ekströms Chokladpudding! Trodde först det var en hägring från en sedan längeEkströms Chokladpudding flydd och bortglömt barndom, men nejdå, den var på riktigt, en verklig produkt för verklighetens folk. Det fantastiska med den här nostalgitrippen är att den inte bara är god och nyttig utan också hyggligt enkel att tillreda för den som har tillgång till kall mjölk, en bytta och en visp. Och skulle du råka missa volymerna av det ena (mjölken) eller det andra (chokladpulvret) blir det gott i alla fall. Med andra ord är det i ett slag slut på den gräsänklingsblues som vanligtvis infinner sig vid Hustruns utflykter och vi talar numer snarare Hot Chocolate och Hard Stuff när hon är utflugen.