Kategoriarkiv: Rött vin

Vintips maj-26

Publicerat av
Svara

Toklängesedan vi såg till någon regelrätt reklam här på vinifierat, med andra ord hög tid för slikt. Först som sist Bastien Papleuxs tolkning av vad en frisk och fullt ut ren champagne är för något, kort sagt en härlig blanc de blancs från en stram vinmakares hjärna: Champagne Goutorbe Bouillot ”Champ de Craie”, nr 90408, 400kr (fyndpris!). (För den som inte talar franska men ändå vill försöka imponera med sin kunskap: ”craie” betyder krita och ”champ de craie”  således kritfältet, typ.)Och så är det vår/försommar/sommar och rosévinerna kommer till heders. Stående tipset är, förstås, Les Lauzeraies, nr 2724, 149kr, detta smakrika och vuxna rosévin från rosévinernas egen appellation Tavel (en av de två första appellationerna då när systemet infördes, 1936). I beställningssortimentet finns också syskonet Cuvée Royale, nr 79236, 179kr. Medan Les Lauzeraies har tydligt avtryck av sin uppväxt i den kalkhaltiga delen av Tavel bär Cuvée Royale med stolthet sitt kraftfulla avtryck av de galets (stenar) som dominerar den delen av Tavel där Cuvée Royale växte upp. I beställningssortimentet återfinns även det undersköna rosévinet Mart, nr 56307, 199kr, från biodynamiska superproducenten Gramona, annars mest känd för sina fantastiska bubbel, men de kan göra stilla vin också.Under det senaste decenniet har lätta rödviner som på något vis möter Tavel av Cuvée Royale-typen (se ovan) på färg- och smakskalan blivit allt populärare. Ljust röda viner som med fördel avnjutes svala eller rent av kalla, kanske till en paella, ljust kött eller, som det brukar heta, vegetariska rätter (som förstås kan vara snudd på precis vadsomhelst, men ändå…). Här några tips på viner i den stilen: La Corte del Pozzo Bardolino, nr 23400, 115kr. El Paisano de Tares, nr 52337, 149kr. Selvaggia, nr 56405, 179kr.Sist men inte minst, i år är Bierzo i de mer nordvästliga delarna av Spanien ”Årets vinort” enligt Munskänkarna. Kul. Ett område som är tämligen okänt trots att här gjorts fantastiska viner under lång tid nu. Några tips, först rött: Sangarida Mencia, nr 71262, 149kr.  Baltos, nr 79246, 169kr. Sangardia ”Pico Tuerto Mencia”, 73497, 249kr.  Bembibre, nr 70110, 399kr. (Mencia-druvan och Bierzo-området tolkat genom Sangarida Mencia som är ett utmärkt exempel på lite lättare mencia/röd bierzo via ett par fina mellanlägen fram till lagringsvinet Bembibre.)Och så vitt: Sangarida Godello, nr 70768, 179kr. Godello (Dominio de Tares), nr 72451, 259kr. Sangarida ”La Yegua”, nr 74672, 249kr. (Tre x godello, denna urläckra druva som sällan blir annat än en favorit hos den som har lyckan att upptäcka den.)

 

 

Domaine Rabiega: Avslut & 2003

Publicerat av
5

Många frågar mig hur det går för Domaine Rabiega och hur årets skörd var. Svaret är att jag inte har koll på vare sig det ena eller det andra, eftersom jag avslutade mitt konsultuppdrag som ansvarig för vintillverkningen i mars i år. Förhoppningsvis går det alldeles utmärkt och förhoppningsvis var årets skörd utmärkt.

En följdfråga när jag berättar att jag lämnat Domaine Rabiega är ”Vad gör du nu då?”.  Redan innan jag tog på mig konsultuppdraget på Domaine Rabiega 2020 hade jag mer än fullt upp och så är det nu också. Snarare är det så att jag idag för första gången sedan gymnasiet, eller så, nöjer mig med att arbeta heltid. Med andra ord fortsatt arbete med importfirman Terrific Wines, fler böcker på g och fortsatt konsultande som vinmakare (även om jag på grund av allt resande försökt och fortsatt försöker dra ner på det).

På tal om Domaine Rabiega och äldre årgångar och hur förändrade förutsättningar påverkar våra viner kan det i det här sammanhanget vara lämpligt att avlägga en rapport från den senaste provningen av en Clos Dière från 2003, vilken skedde i hemmets lugna vrå häromdagen.

Årgången 2003 innebar, enligt mig, att ett paradigmskifte som vi kunnat ana 1999, 2000 och 2001 blev tydligt. De svalare och till och från mer nederbördsrika åren på 80- och 90-talet ersattes av varmare år med längre torrperioder. För producenterna längre norrut var 2003 generellt ett gissel. Kort sagt var de ovana vid att hantera den typen av frukt som de här ”nya” åren ger. För oss som redan hade vanan inne och inte överraskades av torkan och värmen, i alla fall inte på samma vis, var det ”bara” ett något varmare och torrare år.

Det är glömt nu men många fick panik, då 2003, och andra visste inte riktigt hur de skulle hantera frukten. Detta samtidigt som vinvärldens krämare hade siktet inställt på Parker och hans idealbild av det fullmatade vinet. Föga förvånande gjordes därför en hel del uppblåsta viner utan balans, elegans och seriös ryggrad. Viner som med självklarhet inte hållit över tid.

Den som läst så här långt inser att 2003 Clos Dière än en gång visade sig vara i ett superbt skick och inte bara det: det vara dessutom otroligt gott. Ett av de bästa viner jag gjort. Ja, det var bara det jag ville ha sagt. Resten av den här texten är bara falsk blygsamhet.

Musik.

Maison Renard Lirac

Publicerat av
Svara

Månne som bekant är Maison Renard ett samarbete mellan Terrific Wines och undertecknad. Sedan en tid finns tre viner från Maison Renard i Sverige. Maison Renard Bordeaux 2022, nr 54496, 119kr (klassisk bordeaux med en dos modern frukt, perfekt när grillen kommer fram) och Maison Renard Bordeaux Malbec 2022, nr 53875, 179kr (också en klassisk bordeaux med en dos modern frukt samt inte att förglömma något så snudd på unikt som en ren malbec från Bordeaux) finns att beställa på Systembolaget sedan en tid. Nu har de här två rödtjuten från sydväst fått en kusin från Rhône-dalen, längre österut: Maison Renard Lirac Côtes du Rhône Cru 2022, nr 70599, 135kr.

Jordgubbsmusik. Mer musik.

 

Påskvinstips

Publicerat av
2

Lite sent ute med årets påskvinstips, men bättre sent än aldrig. Först några viner som dessvärre ofta måste beställas så lycka till med dem – å andra sidan smakar de bra även efter påsken…

Inleder med de tre vinerna i ”min” nya vinserie Maison Renard. Alla tre ok att dricka nu, men alla vinner också på lagring. Inte direkt några ”pratviner”men däremot ”matviner” och ganska allround sådana, har till och med testat Maison Renard Bordeaux till så kallad Ottolinghe-mat, som jag inte alls vet vad det är, men det var vad de andra kallade det, själv såg jag en slottsstek eller ett par biffar på älgfärs framför mig när jag tänkte mat till det vinet. Hursomhelst funkar alla tre till grillat på bred front: Maison Renard Bordeaux 2022, nr 54497, 119kr; Maison Renard Lirac 2022, nr 70599, 135kr; Maison Renard Bordeaux Malbec 2022, nr 53875, 179kr.

Ett stående tips till påsklammet är Muga Reserva 2019, nr 73711, 235kr. Måste sannolikt beställas precis som det här likaledes spanska alternativet till lammet, Rioja Bordòn Reserva 2016, nr 2726, 149kr. Vitt som nog måste beställas, först det synnerligen personliga ”måste-vinet”för var sann vinälskare, Bordón Viña Sole reserva 2017, nr 73994, 199kr, sedan det nästan lika personliga och i allra högsta grad högklassiga Chateau Montelena Chardonnay 2020, nr 71649, 775kr.

 

 

Viner som funkar bra till påskens olika läckerheter och som förhoppningsvis finns i butik: Les Lauzeraies, nr 2724, 149kr (”Fruktig smak med inslag av granatäpplen, körsbär, jordgubbar, hibiskus, vattenmelon och blodapelsin. Serveras vid 8-10°C som sällskapsdryck eller till fisk-eller kycklingrätter, gärna sallader.”); La Désirée Chardonnay 2022, nr 6321, 109kr (”Fruktig, ungdomlig smak med inslag av päron, honungsmelon, örter, persika och citrus. Serveras vid 8-10°C till vegetariskt eller till rätter av fisk eller skaldjur.”); Clotilde Davenne Aligoté 2022, nr 51929, 129kr (”Fruktig, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, färska örter, persika och citrus. Serveras vid 8-10°C som aperitif eller till rätter av fisk eller skaldjur, gärna sallader.”); Les Sorts Selecció, nr 70217, 125kr (”Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, plommon, ceder, skogshallon, örter, viol, peppar och vanilj. Serveras vid 16-18°C till rätter av lamm- eller nötkött.”); Al Caleri by Chiara Condello, nr 51901, 129kr (”Nyanserad, kryddig smak med inslag av mörka körsbär, salvia, skogshallon, blåbär och lakrits. Serveras vid 16-18°C till rätter av lamm- eller nötkött.”); Krugscher Hof Pinot Noir, nr 22388, 149kr (”Kryddig, nyanserad smak med inslag av fat, mogna jordgubbar, fransk nougat, sandelträ, skogshallon, blodapelsin och vanilj. Serveras vid cirka 16°C till vegetariskt eller till rätter av ljust kött.”);Muga Reserva Selección Especial 2019, nr 90384, 327kr (”Komplex, kryddig smak med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av plommon, kakao, mörka körsbär, kardemumma, svarta vinbär, kaffe och vanilj. Serveras vid cirka 18°C till rätter av mörkt kött.”); La Fuga 2018, nr 12330, 399kr (”Komplex, kryddig, utvecklad smak med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, pomerans, sandelträ, salvia, choklad, nötter och kanel. Serveras vid cirka 18°C till rätter av mörkt kött.”).

Påskmusik, Easter & ett requiem.

Två nya ikonvinmakarviner i BS

Publicerat av
2

Det finns sådana som gör vin. Och så finns det sådana som verkligen gör vin. Som kan variera sig inte bara beroende på de geografiska, klimatologiska och årsspecifika förutsättningar, utan också i rödaste rappet; som kan tänka en slutprodukt och göra den: som är skickliga nog att ha en egen stil, ett eget, omisskänneligt avtryck, som konnässören noterar ungefär som den kan höra vem som spelar den och den versionen av det klassiska stycket eller sjunger den och den arian eller spelar det och det gitarrsolot. Och precis som i så många andra världar – pugilisternas, musikernas, dansarnas… – handlar det om att antingen vara tekniskt skicklig eller att också kunna utföra sitt uppdrag med känsla och elegans.

Föga förvånande är det inte särskilt vanligt med Nacka Skoglundar och Muhammad Aliar vare sig i fotbollen, musikens eller vinets värld. Men visst finns de. Begåvningarna. De som kan joxa med trasan, dansa undan när motståndaren sluggar loss i vilda krokar och uppercutar eller spela saxofon som Jorja  Chalmers och Claes Carlsson. Exakt vilka de här spelarna varit i vinhistorien är hart när omöjligt att få koll på. Inte sällan dväljs de i skuggan av sin arbetsgivare, alltså gårdens ägare, som (alltför) ofta ensam får all ära.

Om inte Clotilde Davenne startat eget i början av 2000-talet hade hon kanske försvunnit i skuggan av sin arbetsgivare, Brocard, vars viner hon såg till att styra upp rejält under 1990-talet. Men nu köpte hon ruckelgården Les Temps Perdus i Chablis och startade sin egen verksamhet. Sannolikt mot många rådgivares kloka invändningar om den ekonomiska risken och den sannolikt lilla sannolikheten att hon skulle lyckas med sitt osannolika vågstycke.

Gudarna, särskilt Bacchus, vet att livet inte alltid varit en dans på rosor för Clotilde. Det har frost och hagel och annat elände sett till, och så klart alla som klappat henne på huvudet istället för att ta henne på allvar. Men nu är det annat ljud i skällan. Clotilde är sedan länge en etablerad och högst respekterad producent och vinmakare, som får all cred för sina viner och sitt vinmakeri. Specialiserad på stilla och bubblande vitt gläder hon oss år efter år med alltid lika stringenta, rena och fräscha viner. Att gå och prova tankar hos henne efter skörden innebär att gå från klarhet till klarhet. Aldrig en bom, allt är bra, och med hennes tydliga avtryck. En ikonvinmakare. En av de få. Och nu i maj släpps ett nytt vin från Clotilde Davenne i beställningssortimentet, och det är inte vilket vin som helst utan en Bourgogne Aligoté (äntligen!) för ett i sammanhanget löjligt pris. Ska vi gissa att Clotilde Davenne Bourgogne Aligoté 2022, nr 51929, 129kr, kommer bli sommarens vitvin för några av er som läser detta?

Hur vet man om man alls kan göra vin? Och även om nu alla borde kunna göra vin, för grundrecepten är universella och allom bekanta, hur vet man att man är en undantagsvinmakare? Mitt tips är att den som ”har det” är medveten om det. Och vackert är det när sådana personer står kvar med fötterna på jorden – vilket för övrigt förefaller vara en förutsättning för att fortsatt kunna tillhöra undantagen. Gissningsvis fattade Chiara Condello redan första året hon fick ta sig an en liten del av famijegården Borgo Condé i Predappio att hon har det. Och hennes föräldrar förstod det också. Idag är hon överöst med fina utmärkelser och priser, har tagit över gårdens alla 70 hektar och trollar med Borgo Condés sangiovese-druvor inte bara i de dyrare skikten utan också på en, prismässigt, mer vardaglig nivå. Till lycka för oss som uppskattar en perfekt vinmakad, elegant – ja, här dansar Muhammad Ali undan från en arg och frustrerad Sonny Liston och Ronaldinho skruvar in frisparken på England VM-02 – sangiovese med fräschör, stramhet och blygt flörtande frukt till ett vardagspris, släpper nu Chiara sin Al Calieri i beställningssortimentet. Nr 51901, 129kr. Skål!

El Rey 2.0

Publicerat av
12

Att vara konsulterande vinmakare innebär, åtminstone i mitt fall, ett synnerligen omväxlande arbete. Uppdragen kan handla om ”totalen”, dvs att hjälpa till med att skapa affärsidén för en gård/producent, och i nästa skede de av affärsidén följande strategierna och planerna och, inte minst, att genomföra detta i praktiken. Eller så är det någon som vill ha hjälp med att sätta en blend eller att få tips på hur den ska förändra sitt arbete för att få till mer rena och fruktdrivna viner eller så vill uppdragsgivaren ha hjälp med att anpassa sin produktportfölj till samtiden.. Till exempel.

Lite speciella är uppdragen jag får inom ramen för den svenska importfirman Terrific Wines, som jag var med och startade för ett drygt decennium sedan (och fortsatt är delägare i). Jobben i sig är som alla andra, men det är kul att efter själva uppdraget kunna följa händelseutvecklingen på nära håll. Hur går lanseringen? Vilken feedback får vi på vinet? Och blir det några återköp? Vilka marknadsåtgärder vidtar mina kollegor?

I dagarna lanseras i Systembolagets beställningssortiment vinet El Rey (Loco) 2022, nr 59616, 99kr. Det är ett lätt och fruktdrivet vin på druvan garnatxa (eller garnacha eller grenache). Den här stilen med lätta och fruktdrivna, ofta ljusa, rödviner, som med fördel kan drickas lite svala, har till mångas lycka, inte minst min, blivit riktigt populär de senaste två-tre åren. Det är nu inte så att stilen inte haft tillskyndare även förr, men på det stora hela har det varit svårt att på en bredare bas få gehör för sådana här lättviktare.

Idén till El Rey (Loco) kom för flera år sedan i samband med att Terrifickollegan och jag var på plats hos Celler Masroig i Montsant och blandade till grunden till Les Sorts (nr 70217, 121kr). I samband med det stötte vi på några tankar med en fantastisk garnatxa. Ren och med skönt sjungande frukt utan falska toner i epilogen. Då bedömde vi att det inte fanns tillräckligt med intresse för stilen, men vi bokförde båda i minnets del för framtida projekt ett tänkt garnatxa-vin, drivet av frukt och inkvalat i en lättare viktklass.

Sedan kom coviden och innan vi hann blinka hade två år försvunnit ut i tomma intet. Det kom att dröja ända till hösten 2022 innan vi var tillbaka för att sätta blenden. Och som den satt (obs! kraftig varning för subjektivitet här… å andra sidan är det dagens sanning): mumsigt, fruktigt och lätt som en fläkt i vårsolen.

Någon kanske känner igen namnet El Rey. Det kan bero på att jag för ett tiotal år sedan gjorde ett vin med det namnet i Campo de Borja. Sedan en spanskägd svensk importkollega gjort en exakt kopia i samma prisklass på det vinet och tryckt in det på Systembolaget, slutade den historien med att båda vinerna avlistades eftersom inget av dem på egen hand uppnådde tillräckligt stor försäljning för att få hänga kvar i monopolets fasta sortiment.

När nu det här nya garnatxa-vinet, med flera gemensamma faktorer med första El Rey, skulle lanseras, tyckte vi på Terrific Wines att det var kul att plocka fram det för oss betydelsefulla namnet. För säkerhets skull har vi för oss själva lagt till ett (Loco) efter själva namnet. Dels för att skilja version 2.0 från version 1.0, dels för att vinet känns, ja, aningen om inte fullständigt galet så i vart fall uppsluppet och, förlåt förlåt, carpe diem.

El Rey Loco som musik.

Korsika nu i Sverige!

Publicerat av
2

Ända sedan jag hamnade nere i södra Frankrike har Korsika varit ett nära och kärt resmål. En underbart vacker ö med ett trubbigt rykte och en massa spännande viner. Trots det nyss nämnda är nog Korsika för många svenskar ett aningen vagt begrepp. Betydligt mindre öar som Mallorca (3650 km2) är mer kända och omskrivna. Både vad gäller sol och bad och vin.

Korsika är med sina 8600 km2 Medelhavets fjärde största ö. Störst är Sicilien (25000 km2), följt Sardinien (24000 km2) och Cypern (9000 km2). Korsika följs sedan av Euboia och Mallorca. För att ge något att jämföra med så är Gotland med sina knappt 3200 km2 jämförbar med Mallorca, medan en vacker liten pärla som Visingsö blott täcker 25 km2.

Befolkningsmässigt dominerar bjässar som Sicilien (5 milj inv) och Sardinien (1,6 milj inv) men även Mallorca har sett till ytan många invånare (860 000 inv). Detta kan jämföras med i det sammanhanget lilla Korsikas knappt 330 000 inv och Gotlands 60 000 inv (Visingsö? 750 inv).

Sett till vinnäringen är sannolikt idag Sicilien den mest kända av öarna, inte minst sedan Etna-vinerna gjort succé ute i världen, och Mallorca är väl på många vinkännares läppar sedan ett antal år. Korsika är, trots en omfattande produktion, mindre känt. I Sverige är kanske rent av Gotland mer känt som vinproducerande område.

Att Korsika förblivit så okänt som vinområde beror förmodligen på två saker: 1. De inhemska druvorna har knepiga namn och fram till nyss har vi genomlidit en lång period då det egenartade och ursprungliga inte nödvändigtvis premierats. 2. Korsikanerna är inte direkt kända för att vilja välkomna hela världen till sin ö. Kort sagt har vinerna druckits på plats och det har producenterna varit nöjda med.

Idag torde det där sista kvarstå. Med undantag för ett kooperativ och ett fåtal producenter är vingårdarna här små, i största fall medelstora. Det gör att vinerna inte sällan är personliga för att inte säga egensinniga, inte alltid billigast och snarare handlar det om att komma över vinflaskorna än att få dem kastade efter sig.

Med allt det ovan sagda sagt är det frågan om det inte är dags för de korsikanska vinerna att erövra världen (tanken att världen skulle erövra de korsikanska vinerna är otänkbar för den som känner till korsikanernas härliga men ibland lite trubbiga sinnelag). Här finns allt det vi nu, äntligen, vill ha: inhemska druvor, egensinniga vinproducenter och därmed dito viner, ekvilibristisk elegans och sensationella stolpskott.

Korsika, en snabbguide: Ligger snarare söder om den ”italienska rivieran” Riviera dei Fiori i Genua-bukten än söder om Frankrike, del av Frankrike, uppdelat på två departement (Haute-Corse, Corse-du-Sud), huvudstad Ajaccio, ön där Napoleon Bonaparte föddes, kallas även Ile-de-Beauté (Den vackra ön), det sägs att Napoleon under våren och sommaren kunde navigera till ön med hjälp av näsan, språken är franska och korsikanska, fina små städer, lantliga byar, badorter och stränder, berg, vandringsleder och skidåkning, små kringelikrokiga vägar, lösgående tamdjur. Anekdotiskt vetande: Korsika var den första delen av Frankrike som befriades från de nazistiska ockupanterna, detta skedde 1943 och trupperna var de fria franska styrkorna som agerade tillsammans med italienska trupper.

Vinet, en snabbguide: Spännande druvor som niellucciu/nielluccio (har sitt ursprung i sangiovese), sciacarellu/sciacarello (har sitt ursprung i mamolo), vermentino (med sitt eget uttryck/klonavtryck här, särskilt i norr, Cap Corse) samt mer bekanta namn som grenache och carignan. Här finns AOP/AOC-vin sedan 1935. Mest omfattande är appellationen Vins de Corse. Under denna finns sedan mer begränsade områden, som fem ”villages” (Corse Porto-Vecchio, Corse Figiari, Corse Sartène, Corse Calvi och Corse Côteaux du Cap. Till detta kan läggas Muscat du Cap Corse för sött vin och, inte minst, två crun: Patrimonio och Ajaccio.

Fick av mig närstående Terrific Wines redan före pandemin i uppdrag att inventera ön och dess vinbestånd. Här har hänt massor sedan jag kom hit första gången för drygt 30 år sedan. Inte minst de senaste fem åren. Och det fortsätter hända massor. Har tillsammans med terrific-kollegan Terrific-Kollegan efter mycket huvudbry valt ut tre producenter som vi nu tar hem till Sverige och beställningssortimentet. Utmaningen är att alls få något vin från producenterna och mitt tips till den som blir nyfiken är att beställa så snart vi släpper något nytt. Vissa av de här vinerna lär försvinna snabbt.

Vad kan man då förvänta sig? Det går bara att svara på det vin för vin. Framöver släpper vi både rejäla käftsmällar och blekröda och syradrivna torrbollar. Men först ut är ett vin som nog alla kommer tycka om. Comte Peraldi 2019, nr 56610, 239kr. Det här är ett vin dominerat av sciacarello och därmed i en lättare stil. Ursprunget är crun Ajaccio och producenten är en av Korsikas bästa producenter i både modern och halvmodern tid – jag vill nog till och med gå så långt som att säga att Peraldi är bäst på ön. Iallafall om vi söker ett oerhört elegant, fruktdrivet, perfekt balanserat vin i en lättare stil som säkert kan föra tankarna till Bourgogne.

Musik!

Vintips!

Publicerat av
2

Många ber mig återkommande om vintips. Har det kommit något nytt man ska prova, kanske ett nytt vin eller en ny årgång, har ett vin legat till sig som ”hyllvärmare” och nu blivit färdigt att dricka? De mest vakna av er har redan – kanske tog de till och med hjälp av rubriken – listat ut att det nu följer några heta vintips, varsågoda!

I somras släpptes en ljuvlig liten pinot noir från skickliga Marie Menger-Krug och hennes Krugscher Hof i Rheinhessen. Kanske har flera av er sedan tidigare koll på systervinet, Krugscher Hof Riesling Trocken Kabinett 2018, nr 72449, 119kr. Ett friskt och lättsmält vitvin i en tilltalande prisklass. Klarar såväl räkan, som fisken och salladen. Men det var ju pinot noiren jag skulle tipsa om: Krugscher Hof Pinot Noir 2018, nr 22388, 140kr. Det här är ett riktigt fynd för er som gillar pinot noir i allmänhet och tysk sådan i synnerhet. Oerhört läckert och med all frukt och alla jordgubbsassociationerna på rätt plats i smakbilden. Provade nyss den kommande årgången 2019 och den är minst lika bra som 2018 och definitivt än mer druvtypisk.På tal om pinot noir är en annan frisk nyhet Laetitia Estate Pinot Noir 2019, nr 2192, 179kr. ”Stor och nyanserad doft och smak med fatkaraktär, inslag av jordgubbar, körsbär, nougat, örter, skogshallon, körsbär och kanel. Snygg balans, där syran träder in just där den ska för att hålla allt på rätt köl. Till fågel, fläsk, lamm, matiga sallader, svamp, risotto…”Ändå mer pinot noir: Upptäck Domaine Guyon! Det är ett välkänt faktum i vinvärlden att producenter har sina ups and downs över åren. Domaine Guyon genomlever just nu en revival som heter duga och det är bara för oss konsumenter att tacka och ta emot och hinka så mycket som möjligt innan priserna skjuter i höjden. Tre tips: Bourgogne Hautes Côtes de Nuits 2018, nr 73306, 199kr (vit). Bourgogne Hautes Côtes de Nuits ”Les Dames de Vergy” 2018, nr 5460, 179kr (röd). Volnay 1er Cru ”Clos des Chênes” 2017, nr 78763, 579kr. Ni som redan upptäckt ”La Fuga” och ni som inte gjort ska veta att en ny årgång nu finns att komplettera vinkällaren med (eller, för den delen, servera på närmast kommande finmiddag): Brunello di Montalcino ”La Fuga” 2016, nr 12330, 325kr. ”Ett komplett vin med en stor och komplex doft och smak med rejält djup och bredd, relativt utvecklad doft och smak med väl avvägd fatkaraktär och inslag av körsbär, choklad, vanilj, pomerans, nougat, tobak, ceder och kanel.”Sist men inte minst har det röda husvinet Les Sorts kommit i en ny, finfin årgång: Les Sorts 2019, nr 70217, 119kr.

Musik.

Påskosande vintips

Publicerat av
Svara

Vintips i påskens och vårens tecken och med sol, lamm, grillat, hammock, hagel och tagel i minne:

Mousserande: Upptäck den nya tidens sekt: Rings ”Blanc et Noir” Extra Brut 2014, nr 97039, 299kr (stor, inbjudande, nyanserad, fruktig doft och smak med inslag av gula äpplen, citrus, honung, ljust bröd och apelsin; balanserat och friskt; utmärkt aperitif men fungerar också bra med fiskrätter, skaldjur och lättare sallader). Upptäck Clotilde Davennes rosa bubbel: Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Extra Brut Rosé, nr 70576, 189kr (läckert, läskande, fullödigt rosébubbel; stor, fruktig doft med inslag av röda bär, blodapelsin och persika; stringent och disciplinerat mitt i all sin fruktiga yvighet, perfekt aperitif men också bra till lättare rätter av kyckling, fisk och sallader; pinot noir rakt av bara sådär).Rosé: Upptäck min nya blend (som jag är mycket nöjd med) av Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 129kr (nya årgången 2020 i dagsläget fortsatt lite knuten men redan nu angenämt fruktig och nyanserad; inslag av smultron, jordgubbe och andra röda bär, persika och granatäpple; smakrikt och ganska kraftfullt, rent och snyggt,  klarar både aperitifen, bersån, den grillade fisken, bondsalladen och det ljusa köttet, bara att panga på.)

Rött: Upptäck vilket bra påsklammsvin Les Sorts Selecció 2018, nr 70217, 119kr är (ganska stor och nyanserad och lätt kryddig doft och smak med inslag av väl avvägda fat, mörka körsbär, svartpeppar, björnbär, ceder, skogshallon och vanilj, fin balans och ett snyggt avslut på en för pengen mycket lång eftersmak, allround på matbordet men klarar, som sagt, även påsklammet.). Upptäck varför alla hyllar Chiara Condello 2017, nr 91224, 149kr (sangioveses framtid är nu). Upptäck Domaine Didier Desvignes och förstå varför tidningen Munskänken tokhyllade producenten häromsistens, dagens tips går till Morgon ”Terre de Charmes” 2018, nr 78082, 199kr (underbart fruktigt och gamayigt och beaujolaisigt och morgonigt, kort sagt en oemotståndlig gamäng att njuta i väl tilltagna klunkar till en påsktupp eller en påsksallad eller bara rakt av utan vinvirke). Upptäck varför det inte finns ett påskvinstips utan Muga Reserva 2016, nr 73711, 195kr (kort sagt: det perfekta påsklammsvinet).

Vitt: Upptäck nya årgången av det alldeles för billiga La Désirée Chardonnay 2020, nr 6321, 89kr (läckert friskt och fruktigt med viss elegans och stil och finess och därtill lite päron och lite melon och lite citrus och lite mineral och en hel del lie-karaktär som snyggt rundar av den tilltalande syran; mycket vin för pengen: bra till fisk och skaldjur). Upptäck en cowboystövel rätt i nyllet, drick Girard Chardonnay 2018, nr 74963, 225kr (smack! mitt i nian!).

Vintips!

Publicerat av
4

Long time no see vintips, och snart är det högtidsdags med allt vad det innebär i form av finmiddagar, gåbortpresenter, knytkalas och julklappar, kort sagt: Hög tid för vintips!

Rioja (rött)

Vi inleder med ett måste för den sanne rödvinsälskaren stadd vid kassa för tillfället: Den åttonde december släpps en begränsad volym  Muga Selección Especial 2016, nr 90384, 299kr. Det här är ett vansinnigt vackert hantverk, som sitt pris till trots borde kosta det dubbla. Drick nu och slås till marken av det, eller ge bort det som julklapp till någon du vet kommer bjuda dig på vinet om nio-tio år när hen lagrat det åt dig. (”Stor, mäktig, komplex doft och smak med inslag av allt från plommon och kaffe via vanilj till örter och kakao. Så gott att det är svårt att sitta still.” )

Corpinnat (bubbel)

Jaså inte det, corpinnat? Cava då? Den åttonde december släpps en begränsad volym Gramona Imperial 2015, nr 92682, 219kr. Corpinnat är nio producenter som med rätta anser sig var förmer än andra och framförallt mer än bara cava. Därför har de skapat epitetet/kvalitetsstämpeln/ickegodkändaappellationen corpinnat. Bland dessa corpinnat höjer sig  biodynamiska Gramona över mängden. (”Dunderfint bubbel på xarel-lo, macabeu, parellada och lite chardonnay. Personligt, uttrycksfullt, bubbligt, gott, friskt, fruktigt, brödigt, nougatigt, frukosttoastigt. Festligt. Om katalanen själv får bestämma.”)

Pfalz (rött)

Vid två tillfällen de senaste tre åren har Meininger utsett Weingut Rings till Tysklands bästa rödvinsproducent. I år ville inte Vinum vara sämre, varför vinmagasinet också utsåg syskonen Rings till bäst landet. Och nu, kära vänner, har vi chansen att försöka förstå varför. Den åttonde december släpps en ringa volym Rings Saumagen Spätburgunder Grosse Gewäch (= grand cru) 2017, nr 93136, 549kr. Mitt tips är att ni ska försöka förstå varför. Det här är ett fantastiskt läckert vin i den bästa pinot noir-stil som Tyskland kan uppvisa. Drick nu eller be gåvomottagaren spara ett par år innan ni kommer tillbaka och hjälper till att bedöma flaskans innehåll.

Red Mountain (rött)

Arbetade som konsult åt Hedges Family Estate mellan 2001 och 2015. Hur mycket man som konsult kan påverka varierar från uppdragsgivare till uppdragsgivare. Hos just Hedges  är en av de saker jag är mest nöjd med, att jag fick dem att satsa på syrah. Hedges Family Estate (HFE) Syrah 2017, nr 72701, 389kr, är ett strålande fint exempel på biodynamiskt odlad syrah på Red Mountain, väl hanterad i vinkällaren av Sarah Hedges. Fruktigt, mustigt, snällt men långt ifrån utan ryggrad. En sann macho.

Pouilly-Fuissé (vitt)

Välkomne ska ni vare till hajk. Idag ska vi tale om Pouilly. Men inte velket Pouilly som hällst, utan om Pouilly-Fuissé ”Aux Chailloux” 2017, nr 75705, 289kr. Och då är det så att Pouilly-fumé är en liten appellation, granne med Sancerre, längs Loire och där druvan heter sauvignon blanc. Vid sidan om detta Pouilly finns det tre till i Bourgogne: Pouilly-Vinzelles, Pouilly-Loché och Pouilly-Fuissé. I samtliga de här appellationerna heter druvan chardonnay och stilen är tämligen igenkänningsbar som burgundisk. Läget ”Aux Chailloux” har precis utsetts till premier cru i appellationen Pouilly-Fuissé, så ni förstår att det här är ett fint vin, som i förhållande till sin såväl drick-som lagringsbara kvalitet och löjliga pris är ett praktfynd. Producenten heter Domaine Trouillet och rankas av de flesta med smaklökarna i trim som, den något okända och därför underskattade, appellationens bästa.

Predappio (rött)

En magnum! Ett kungarike för en magnum! Le Lucciole 2016, nr 78607, 799kr (magnum), varsågod! Aah, tack,men: Att dricka eller inte dricka, det är frågan. Men så bra då att här går det bra att göra både och, i alla fall så länge vi talar om olika flaskor. Exempel: 1. En flaska att dricka väl ung, men likväl naggande god till en bistecca fiorentina; ett perfekt balanserat vin med en stram struktur som döljs väl av den mjuka frukten, som Chiara Condello makat fram ur sina sangiovese-druvor som vore det den enklaste saken i världen: kort sagt en snoa på tungan. 2. En flaska att dricka om tio år, då allt satt sig på plats och mognadstonerna finns där för att ackompanjera frukten och strukturens sofistikerade tango på tungan.

Alsace (sött)

Pinot Gris Vendange Tardives (Louis Sipp) 2008, nr 77944, 415kr. Sen skörd (”vendange tardive”) = sött. Dessutom är det gött. Och gammalt redan från start.

Musik. Musik. Musik.