Vintips!

Svepte häromdagen igenom någonstans runt hälften av importören Terrific Wines viner och hittade där några fynd jag vill tipsa alla HR särskilt om. Möjligen kan någon sur och högst sannolikt dessutom rälig – detta i och med att sur- och rälighet går hand i hand av det uppenbara skälet att den sure förr eller senare också blir rälig (i förekommande fall kan det vara tvärtom så att den rälige blir en sur fan, men det är inte ödesbundet på samma sätt; bevisligen finns det massvis av räliga människor som på intet vis är sura medan sura människor antingen är räliga eller på väg att bli det) – individ invända ”men, du är ju kopplad till Terrific via dina åtaganden i livet, du du du du ber för din sjuka moster!”, japp så är det och passar inte det så finns det massvis av vinspalter som verkar vara objektiva men som i själva verket är reklam och så finns det i sammanhanget ett ytterst litet fåtal spalter som, tro det eller ej, står så obundna en kritiker nu kan stå i sitt förhållande till omvärlden. Nog av, till saken: tips! Vad tyckte jag stack ut så positivt att jag inte kan avhålla mig från vilseledande konsumentupplysning? Jo, detta:

Château Bellevue La Randée 2015, nr 71155, 109 sek (en ärlig, terroirdriven bordeaux för 109 spänn, är det möjligt? yup, släpps i beställningssortimentet på måndag (1 oktober), god att dricka nu). Mullineux ”Syrah” 2016, nr 95608, 219 sek (att Andrea och Chris Mullineux gör röjarbra viner vet vi sedan en tid, och här har vi en syrah som är så mycket syrah att det bara är en tidsfråga innan Cyril Ramaphosa kommer tilldela Andrea, som är jänkare och därmed kan få priset, Order of the Companions of O.R. Tambo, släpptes i ett begränsad antal i ett begränsat antal butiker för en tid sedan, beställ nu, missa inte, oerhört mycket syrah för i sammanhanget en liten peng – jag vet, jag har kommit trea i Vinolympiaden för syrah-viner och kan det här med syrah, vilket jag skulle påpeka i sammanhanget om jag inte var så ödmjuk).

 

När vi är inne på ämnet syrah, stod sannolikt också för den som inte är lika hårt syrah-skruvad som er utsände i de av såväl morgon- som kvällssol rhônande druvornas egensinniga vingårdar Domaine Combier ut. ”Cuvée Laurent” 2016, nr 70422, 169 sek, Crozes-Hermitage 2016, nr 74696, 199 sek och Clos des Grives 2016, nr 73722, 399 sek (samtliga ok att dricka nu samtidigt som de alla vinner på att lagras, men se upp med syrah-tunneln på Clos des Grives, så välmatade syrah-viner brukar vara utmärkta de första tre åren efter skörden sisådär för att sedan gå in i en tunnel och komma ut som magnifika exemplar när de är någonstans upp emot tio år).

Vidare erbjöd provningen ett utmärkt tillfälle att spana in olika stilar av pinot noir. Jag tipsar om två sinsemellan mycket olika. Först ut är den oerhört mumsiga och lättomtyckta Ponzi Tavola Pinot Noir 2013, nr 74091, 269 sek (börjar få fin mognad nu, den som inte tycker om det här har antingen dålig smak eller fel eller är bara dum), mot den godingen ställer jag dess motsats, en stram, disciplinerad och framförallt nyklassicistisk skönhet från Bourgogne: Ladoix Premier Cru ”La Micaude” 2016, nr 74614, 399 sek (den som inte gillar det här behöver inte ha dålig smak eller vara dum, men den har fel och behöver träna mer, drickbar för nyklassicismens tillskyndare, övriga bör lagra det några år).

På tal om nyklassicistiska viner så har den här tidigare omskrivna champagnen Waris Hubert ”Albescent” Blanc de Blancs Grand Cru, nr 74767, 399 sek, mognat fram lite mer gäddhäng och muskler på den från början vackert skelettliknande konstruktionen och blivit både stilig och elegant, fortsatt inget för klåpare och amatörer, men ack så bra för er som gillar stramhet, syra och studs i stussen, drick nu eller lagra flera år och se den få en liten dubbelhaka och fördubblat midjemått och hyggligt bastanta vader.

Sist men inte minst, från Rheingau, Weingut Achim von Oetinger, kul snubbe, bra viner, väljer två: Jott Alte Reben Trocken 2016, nr 73199, 179 sek (ingen nämnd ingen glömd tror det här är riesling eller så, men det är mestadels… Müller-Thurgau!… bra vin att servera skitnödiga som mår dåligt av att gissa fel, dessutom gott), Hohenrain Riesling Grosse Gewächs 2015, nr 78307, 379 sek (inbjuder inte till analys, därtill är njutningen för stor, drick nu eller låt den växa som mossa i källaren ett par år).

PS Ny årgång av Girard Old Vine Zinfandel 2016, nr 22337, 199 sek (kanske den snyggaste årgången hittills av det här ytterst smakrika och ändå i strama tyglar hållna zin-vinet från Marco di Giulio – få vinmakare klarar som han att balansera på slak lina…).

Musik! Repris.

Amerikansk fägring

Den sanne och trogne och dessutom vakne HR:en torde vid det här laget ha förstått att hjärtat i er utsände i de guldkantade och grönskimrande fällknivsskogarna i västerled klappar lite extra för klassiska Chateau Montelena. Slottet i sig är som sig bör ett förfärligt och kitschigt schabrak försett med en slags amerikansk-kinesisk trädgård som är malplacerad på alla sätt och vis. Hela härligheten ligger fint inpackad i den kuperade naturen runt cowboy-staden Calistoga. Kunde inte vara bättre.

Vinet!

Eller jo, vinet så klart! Som tidigare nämnts vann etablissemangets chardonnay ”Judgement of Paris” 1976 och gården blev legendarisk och alltihop blev till Hollywodd-filmen Bottle shock (med Alan Rickman i huvudrollen). Vid sidan om denna vita nektar tillverkas här förstklassig cabernet sauvignon men också zinfandel och riesling. I Sverige hittar vi dels gårdens båda ”chateau-viner”, Chateau Montelena Cabernet Sauvignon 2015 (nr 71926, 399 sek) och Chateau Montelena Chardonnay 2014 (nr 71649, 399 sek), dels ikonvinet Montelena Estate (slut för tillfället). Enligt uppgift är det möjligt att såväl riseling- som zinfandel-vinet dyker upp. Återstår att se. Produktionen är begränsad, efterfrågan oändlig. Export

På tal om det där sista är det kul att Sverige är Chateau Montelenas näststörsta exportmarknad. Fast kanske det säger mer om hur lite vin gården har att avstå för marknaderna utanför hemlandet. Men ändå…

Eld

Bilderna här visar några exempel på hur det ser ut på och runt Chateau Montelena. Notera gärna bilden med de avbrända kullarna. Så nära kom den stora branden förra året. Lätt att inse att gården och allt i dess närhet evakuerades. ”Självklart” stannade Bo Barret, gårdens ägare som för övrigt är rollfiguren ”den unge rebellen” i filmen Bottle shock, kvar och stod där med en slang och väntade på att lågorna skulle svepa in och attackera hans allt. Nu blev det inte så. Vinrankor brinner inte och den naturliga brandgata odlingarna runt slottet är stoppade elden. Den som nu kan lite mer om de här hiskeliga skogsbränderna vet att lågorna lätt kan hoppa en eller ett par kilometer om vinden friskar i och att också en brandgata då kan vara otillräcklig. Nu blev det inte så. Istället vände vinden just då det stod och vägde och vi kan konstatera att Chateau Montelena i all sin hiskeliga och barocka prakt står intakt ännu i våra dagar.Musik!

 

 

Kalifornien, vinrankan & eld

Kalifornien i allmänhet och de berömda vinområdena med Napa och Sonoma i spetsen har drabbats av de förmodligen mest förödande bränderna någonsin i regionen. Exakt hur illa det är lär vi få veta först om några dagar när bränderna är under kontroll och skadorna kunnat fastställas. Att folk dött och att hem och vinkällare brunnit ner vet vi redan. Återstår att se hur illa det slutar.

Har för egen del stått öga mot högahopphopptornshöga flammor och förödande bränder ett par gånger. Nu är det länge sedan vi drabbades av en riktigt stor brand härnere i sydöstra Frankrike men historiskt har vi fått vår beskärda del. 1990 fick vi evakuera Domaine Rabiega och rent privat fick familjen och jag då också ta vårt pick och pack och fly undan lågorna. Brandkåren var på plats och jagade på, ”vite, vite, il faut partir maintenant!” skrek de medan röken tätnade och sikten försvann och vi funderade på vad av alla affektionsvärdena vi skulle ta med oss. Det slutade med att vi insåg att vi inte hade tid att välja och vraka bland våra minnen så vi tog med ett golfset istället. Så kan det gå. (Nåja, huset klarade sig mirakulöst nog.)

Den torra, heta sommaren 2003 var det Château d’Esclans, vars vingård arrenderades av oss på Rabiega, som drabbades. Att Rabiega, och vårt hus en bit bort, klarade sig 1990 berodde på ren tur: vinden vände. 2003 var det vinfälten som räddade byggnaderna på Château d’Esclans. Vinrankor brinner nämligen inte. Istället utgör de fantastiska brandgator. Visst, de kan torka ut, rent av torka sönder och dö, men de hejdar brandens framfart.

I Kalifornien hade en stor del av skörden bärgats när bränderna bröt ut häromdagen, men det som inte var plockat lär få hänga kvar, för även om stockarna inte brinner så kan dels druvorna torka ut, dels tar de i ett sådant här skede och en sådan här situation smak av askan och röken. (Bilderna visar vingårdrar som klarat sig medan allt runt omkring brunnit upp, från trakterna kring Coulliure, Frankrike.)

För övrigt hoppas jag att alla HR dricker ett vin från Kalifornien i helgen.

Våga vargavintervinet

De sociala medierna har sällan känts så insnöade som idag. Skälet är att det snöat i Stockholm. I en värld där många talar om för den tomma etern när de går och lägger sig, vad de äter och hur de mår är det såklart en nyhet som heter duga. Tar tillfället i akt och pushar för ett riktigt vargavintervin, nämligen det här på vinifierat då och då omnämnda Girard Old Vine Zinfandel, nr 22337, 189 sek. Det och något lika imponerande på tallriken så är kvällen räddad.img_0366Family Four!

Clos Pegase lyfter igen

Har av olika skäl kommit att besöka Clos Pegase i Napa Valley några gånger de senaste åren. Här talar vi om en riktig klassiker som inrymmer både en fin kärlekshistoria, unik arkitektur och viner av bästa snitt, men som kommit på lätt dekis och nu är på väg tillbaka till de högsta höjderna.img_1849Men låt oss ta det från början. På 1980-talet gick en strid ström av pengar till Napa Valley. Många som tjänat en och femtio ville visa det genom att bygga någon form av monument över sig själv och då i form av en vingård. Nu kanske inte just det var den stora drivkraften utan lika mycket ren kärlek när Mitsuko och Jan Schrem gav sig i kast med projektet Clos Pegase. Bästa arkitekterna (tillsammans med San Fransisco Museum of Modern Art utlyste de 1984 en arkitekttävling som vanns av Michael Graves; bygget var klart 1987), bästa vinmakaren (legendaren André Tchelitscheff gjorde första årgången!) och så vidare och allt baserat på kärlek (vingården som heter Mitsuko spänner över 365 acre – en för var dag om året då Jan älskade sin Mitsuko, som han sägs ha sagt då han överlämnade denna gåva till sin hustru på hennes födelsedag, bara en sådan sak). En anekdot är att en del av Mitsuko’s Vineyard erbjuder samma jordmån som högra stranden i Bordeaux och här, menar många, kan man göra de bästa merlot-vinerna i Napa.img_1858Men som med så mycket annat här i livet finns det upp- och nedgångar för vingårdar och om ägarens/initiativtagarens engagemang svalnar eller om någon annan får ta över driften så går det där magiska om intet. Så skedde här på Clos Pegase, om ni frågar till exempel mig. Kanske berodde detta ytterst på att Mitsuko Schrem gick bort alltför tidigt i sjukdom. För några år sedan köptes dock gården av Vintage Wine Estates, en allt större spelare, som arbetar lite grann som Roederer i Europa, genom att köpa på sig familjeägda verksamheter, låta dem vara ungefär som de är men en eller ett par klasser över där de nyss var.img_1861I fallet med Clos Pegase har detta inneburit att gården rustats upp till sin forna glans och att vinerna i snabb takt tar sig tillbaka mot de höjder de en gång befann sig på. Avseende de vita är man där, när vi talar de röda så ja, de också, men de senaste årgångarna har ännu inte hunnit lanseras. Å andra sidan är redan 2012 och 2013 ett rejält snäpp upp och vi ser med spänning fram emot att de senaste skördarna ska nå oss i buteljform. Om detta kommer det finnas anledning att återkomma! (Clos Pegase viner finns ännu inte i Sverige, men de lär trilla in vad det lider.)img_1859Pegase.img_1873

Horses.img_1874

Ponny.img_1872

Riders.img_1899

Crazy horse.img_1860

Jeff Beck, säger bara det

Gubbgammal kommer så Jeff Beck med ett nytt album han skrivit tillsammans med Carmen Vandenberg och Rosie Bones. Albumet heter Loud Hailer, är fullständigt magnifikt och vi lyssnar på The Revolution Will Be Televised. Avnjut gärna tillsammans med en Chateau Montelena 2013, nr 71926, 379 sek. Det skulle Jeff gilla, och Carmen och Rosie.beck-vandenberg-bones

Bonus!

De bästa EM-vinerna!

Vi befinner oss mitt i ett brinnande EM och har redan dragit några slutsatser – BelgienEM-bollen 2016 fungerar inte som lag, Italien som vanligt bra, Sverige kanske EM:s sämsta lag hittills, Island har vi inte sett än men räknar kallt med att de kommer göra ett strålande mästerskap, huliganerna särskilt de ryska en skam för fotbollen i allmänhet och respektive land i synnerhet, vi älskar svenska och irländska fans, Kroatien som alltid starka liksom Tyskland, och bäst är Frankrike – samtidigt som vi vet att vi bara sett början och att från och nu blir det bara bättre och bättre och då krävs det både vin till er som menar att EM och grillning hör ihop och till alla er andra som kanske bara vill ha ett pratvin eller rent av något att slå klackarna i taket med.

1.Pratvin: Motzenbäcker Marie, nr 75997, 139 sek. Går till det mesta, och håller sig lätt en vecka i öppnat skick. Friskt och fruktigt.IMG_0477

2.Rosa grill- och pratvin: Les Lauzeraies, nr 2724, 109 sek. Är måhända en aning tjatig om det här vinet, men faktum är att det trots alla lovord överallt inte sitter särskilt säkert på Systembolaget. Många konkurrenter som har stora marknadsföringsbudgetar försöker slå sig in i det lilla segmentet som Systembolaget lämnat för rosévin i den här prisklassen (att vinet är ekologiskt tar man till skillnad från många andra fall ingen hänsyn till). Hursom är Les Lauzeraies utmärkt till mycket av det du kan få för dig att slänga upp på grillen och trots att det i första hand är ett uttalat matvin går det utmärkt att prata med det också. Kraftfullt, fruktigt, smakrikt, gott – ett rejält rosévin från norra Provence med en kraft som får kusinerna från södra Provence att rodna.image1

3.Rött grill- och pratvin: El Rey, nr 2260, 79 sek. Innevarande årgången (i beställningssortimentet) börjar mogna till sig, öppet och finfint nu, fungerar som ett lättare alternativ till grillen och som pratvin för den som vill sippa rödtjut till matchen.

4.Röd klassiker: Rioja Bordón Reserva, nr 2726, 95 sek. Ett fynd. Mycket upplevelse i den klassiska skolan för en i sammanhanget billig peng. Fungerar till grillen och en massa annat. Bra bjudvin. Ingen brukar protestera. (Du som vill invända och påpeka att vinet på bilden är Gran Reserva och inte Reserva, kan jag upplysa om att maten i bakgrunden är paella och inte grillat samt ge dig det goda rådet att du ska skaffa dig ett liv.)IMG_1008

5.Röd hästspark: Girard Artistry, nr 99659, 349 sek. Tro det eller ej, det här är billigt för det här vinet. Kraftfullt så det förslår. Även den som varit hos tandläkaren och fått sig en bedövning kan njuta av det, och den som tycker vinet är för mycket kanske har en tandläkarkompis som kan trycka in en bedövningsspruta före maten? Våga prova.IMG_0617

6.Segerns sötma: Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 139 sek. Segerns sötma avsmakas bäst av genom ett kruttorrt skumvin. Vi vet alla dels vilken mästerlig vinmakare Clotilde är och vi vet att hon i likhet med de flesta andra i Chablis i år drabbats svårt av hagel och frost och att odlarna där behöver vårt stöd mer än någonsin. Förslagsvis ska Munskänkarna utropa 2017 till ett ”Stöd-Chablis-år”. Vi börjar vårt stöd-år med att fira segrar och dränka bedrövelser under EM med Clotildes fina bubbel.

Futbol!

Mano Negra-bonus.

Inner Circle-bonus.

Osäkrad vinfrossa

Häromdagen gick säkringen på Twoson-kollegan och det ledde till en vinfrossa av hyggliga mått. Då er utsände i de yviga och väl tilltagna frossornas prunkande trädgårdar med sina dignande fat av frukter och legender kände ett djupt ansvar mot alla HR:are att ställa upp då nöden kallade och delta i den här frossan så att någon kunde sprida informationen om den för att säkerställa att den inte går någon avundsjuk näsa förbi, ställde den nyss nämnde sig än en gång till HR:arnas tjänst, bet ihop och genomförde, med viss bravur, övningen. (Allt på magnum såvida inte annat anges.)IMG_1344

Frossan inleddes med halvchansningen 1959 Moët & Chandon, ett fantastiskt vinår i största allmänhet och den här vintage-varianten från M&C var precis lika bra som husets vintageviner plägade vara på den här tiden, kort sagt en stor upplevelse med sina urläckra mognadstoner, de där som bara riktigt gammal champagne kan få, understödda av en imponerande syra och mousse, en livlig krabat som alla bubbelälskare borde få njuta en gång i livet.IMG_1355

Öppningen ställde krav på det kommande vinet, som lämpligt nog var en Dom Perignon från samma hus som ovan och det likaledes utmärkta året 1988. Tyvärr var den flaskan lite lätt störd av korken – inte defekt, störd – men även utan detta för den griniga näsan irriterande inslaget hade det här i grunden utmärkta vinet inte någon chans mot sitt äldre syskon. Således snabbt till en 1989 Clos des Goisses, som, som sig borde, uppvisade en rejäl syraskjuts och bra spets i doften, bra. Den inledande magnumskumpa-delen av frossan avslutades med en 1983 Salon Blanc de Blancs ”Le Mesnil”, som aldrig varit er utsändes bland de hajpade bubblens högljudda och följajohniga berg- och dalbana vinkopp, säkert bra för den som gillar den kraftfulla och aningen klumpiga husstilen.IMG_1360

För att inte rusa iväg blev det också en 75 cl-butelj av Pol Rogers gamla prestigebubbel (nedlagd 1988) ”PR” från 1986, mycket bra, mycket god, tur Winston Churchill finns kvar… samt en 75 cl-butelj Dom Perignon från 1969, ett vin som uppvisade fin mognad och fortsatt full form, utan att nå 59:ans ovan nivå (men det är mest ett uttryck för hur överjävlig 59:an var ska ni som aldrig kommer få dricka den veta).IMG_1366Så två stilla 75:or, en 1990 Corton-Charlemagne ”Bonneau du Martray” – ett seriöst och kraftfullt vin från den breda årgången 90 och med tanke på det fin balans, gott idag – och en 1985 Montrachet ”Marquis de Laguiche”, som jag vill minnas släpptes i Sverige på den tiden er utsände i de monopolitiska vinprovningarnas seriösa allrum presenterade nyhetssläppen för landets vinskribenter då den nyss nämnde under något år var en av två ansvariga för de då tämligen nya ”journalistprovningarna” i Sverige, det var ett väldigt hallå då, det var ju Marquis de Laguiche, men så himla bra är det inte, ganska klumpigt och överblåst, dessutom trött redan nu.IMG_1363

Äntligen lite DRC! Detta mänsklighetens livsluft, dess räddande elixir och det som visar varför människan behöver kultur och skönhet för att överleva som ras. Nu ställdes en Romanée-st-Vivant mot en La Tache. Båda från 1982 och 75 cl. Inledningsvis skrek RsV så mycket elegant och tydlig pinot att La Tachen kom av sig lite, men när den väl fått ordning på stämbanden var det inget snack om saken. Bäst fick på tafsen av bättre än bäst. Hatten av för det där vinodlandet och –makeriet de ägnar sig åt på DRC!IMG_1365

Finns det då alls något vin som kan följa upp det nyss nämnda? Det gjorde det faktiskt! En 1953 Château Mouton Rothschild var i ett så bländande och urgott skick att det för en stund blev knäpptyst runt bordet (och då ska ni veta att vi var många pratglada egon som satt där och spände oss); endast njutningsfullt sörplande och pinsamt hulkande från dem som inte kunde hålla tårarna tillbaka hördes. Satan i gatan! Ett råd: tacka inte nej om någon vill bjuda dig på ett glas 53 Mouton (men kräv magnum).IMG_1366

Efter det nyss nämnda gick det inte att gå vidare så vi gick tillbaka till Gå och tryckte i oss en magnifik 1983 Chateau Montelena (75 cl) i bästa form och hög mumsfaktor och med många år framför sig om man kan avhålla sig från att dricka eventuella flaskor i vinkällaren; denna följdes av en 1970 ”Martha’s Vineyard” från Heitz Cellars (75 cl), ett vin som aldrig varit min grej och inte heller var det nu, men alla som gillar skadade viner satt där och ojade sig i vanlig ordning ity det var inget fel på vinets form, bara vinet.IMG_1368

Äntligen port! 75:or så klart. Först en utmärkt Fonseca Vintage Port från året som vägrar växa upp, 1963. Överflödigt nämna att inte heller den här flaskan var mogen, men ack så god. Och imponerande. En stackars 1970 Graham’s Vintage Port som skulle matcha 63:an blev lite tunn i sammanhanget och fick därmed också lite väl påtaglig sötma, vilket å andra sidan inte är detsamma som att det inte var en njutning.IMG_1370

På tal om sötma. Kommen så här långt fick Twoson-kollegan plötsligt för sig att låta Barsac utmana Sauternes, som om det inte var samma sak, men jag håller på Twoson-kollegan, det är inte alls samma sak, och som vanligt vann Barsac den här kvällen också. Medan 1971 Château d’Yquem i vanlig ordning spelade med sina obalanserade och imponerande muskler dansade en fjäderlätt och elegant Château Climens som en prima ballerina hängandes uppochner i gommen, upplyst av Bacchus gudomliga spotlight.IMG_1344Sängdags och vad är väl en bättre sängfösare än en 1996 Pol Roger ”Sir Winston Churchill”, ett vin med skrämmande hög wow-faktor.

Judgement of Paris 40 år!

Idag bjuder flera amerikanska ambassader, bland annat den i Stockholm, in till jubileumsparty. Det som firas är att det är 40 år sedan den smått legendariska provningen ”Judgement of Paris”, provningen då jänkar-dryckjom för första gången gav sina franska kusiner på moppo. I samband med festligheterna i Stockholm får det fina folket tillfälle att se den inte alls tokiga filmen ”Bottle shock”, som, genomförd med de bästa av Hollywood-manér, handlar om begivenheterna då, för 40 år sedan. En film som alla, även den mindre vinintresserade, med fördel kan se.image3En del har kanske mer sådär en passant funderat över det genialiska i att sno titeln ”Judgement of Paris” från de gamla grekiska sagorna och mer närvarande över om det nog inte trots allt var något fuffens med den där provningen. Tja, till att börja med är sällan vinprovare hälften så bra som de själva tror, och om de får prova mer mogna och/eller välutvecklade saker jämsides med mer strama och eleganta varianter springer majoriteten på det lättillgängliga – det är för övrigt det som förklarar att väl mogna år alltid hyllas i sin ungdom, som nu 2015 (vilket, märk väl, inte alltid är fel). Det som hände 1976 var att utmärkta viner från USA med en mer tillgänglig sida ställdes mot purunga, mer svårspelade godingar från bland annat Bordeaux.MontelenaJuryn bestod av allt från provare som kunde det här med elegans, grundkvalitet och potential, sådana som trodde att de kunde det och sådana som varken kunde eller hade lust att kunna. Inte så konstigt att USA vann, i så väl röda som vita klassen. En del jury-medlemmar försökte ändra sina betyg i efterhand och flera menade att allt inte gått rätt till. Dumheter. Det är så det blir det när man vill vara något man inte är.Chateau Montelena fatIdag, då vinvärlden krympt och mognat, är det inte så konstigt att det som skedde 1976 i Paris skedde, och det är inte konstigt att jänkare och andra emellanåt vinner över de fantastiska referenserna från Frankrike. Avseende de internationella domarpanelerna vill er utsände i de inte alltid helt pålitliga bedömarnas grumliga synvinklar säga, att, utifrån 30 års vana av internationellt jury-arbete (senast här, som ordförande för Challenge Millésime Bio), har bedömarna alltid varit och är fortsatt av varierande kaliber och det händer lite då och då att halta viner vinner medaljer och det är nu inte så konstigt för var gång det sker är medaljören närmare den ordinära marknaden och dess förväntningar och i så måtto är de medaljerna mer konsumentupplysande än de mer elitistiska och navelskådande. Nog av.image1Judgement of Paris 1976, 40 år sedan i år. Vann på den vita sidan gjorde Chateau Montelena Chardonnay 1973. För er som är nyfikna på det här vinet så finns det i Sverige – i en yngre upplaga, sagt till er som är tappade bakom en vagn – och inte nog med det, här finns även den röda varianten av Montelena. Båda gjorda i samma med dagens mått mätt strama stil som då – Chateau Montelena är en av får producenter som aldrig fallit in i powerskolan. Vinerna:

Chateau Montelena Chardonnay 2013, nr 71649, 379 sek.

Chateau Montelena Cabernet Sauvignon 2013, nr 71926, 379 sek (enligt SB ”Nyanserad, mycket fruktig smak med fatkaraktäre, isnlag av svarta vinbär, kakao, plommon, mynta och vanilj. Serveras vid 18C till rätter av lamm-, nöt- eller viltkött.”).

Vintips

Här följer en radda vintips. Det de har gemensamt är att jag varit med och plockat ut vinerna eller producenterna åt importören, och att de köpts in som så kallade TSE, tillfälliga listningar, av Systembolaget. Med andra ord finns de bara i butik, eller att beställa till din butik, under en begränsad tid.Casa Marin vingård

Vitt

Châtetau de la Ragotière ”Vallet” 2012, nr 92141, 149 sek (det finns i skrivande stund några flaskor kvar av det här vinet att beställa hem (finns bl a i Varberg just nu), gör det, det är ett bra tillfälle att testa ”cru” Vallet från Muscadet, aromatiskt och friskt, inslag av mineral, melon, citrus och mycket mer, som all muscadet skaldjursvin men ”Vallet” klarar en hel del annat också)

Casa Marin Estero Sauvignon Gris 2014, nr 99053, 159 sek (missa inte det här unika vinet från Chile, sauvignon gris dricker du inte varje dag och särskilt inte från Chile och Marilu Marin, vinmakaren som blendade åt andra medan hon långsamt skapade sitt eget livsverk, Casa Marin; aromatiskt och friskt, bra som aperitif eller till fisk och skaldjur).

Mullineux White 2014, nr 95186, 179 sek (nyligen släpptes en ny, begränsad, laddning av vitvinet från Mullineux, enligt Platter’s Guide Sydafrikas bästa producent; nyanserat, fruktigt, smakrikt, varför inte till grillade rätter av fisk eller kyckling?).IMG_0617

Rött

Lalama 2012, nr 90266, 169 sek (den som ännu inte provat vin från området Ribeira Sacra har här ett gyllene tillfälle; enligt Systembolaget ”nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, viol, björnbär, choklad, plommon, färska örter, skogshallon och lakrits… serveras till rätter av lamm- eller nötkött”)

Girard Artistry Blend 2012, nr 99659, 349 sek (hästspark från Napa och Girard, som gjort det till sin grej att alltid ligga på gränsen till det oanständiga, men aldrig gå över den; Artistry är en blend på cabernet sauvignon, petit verdot, malbec, cabernet franc och merlot, i den ordningen; inte fel tänkt om du ska grilla en köttbit).

Girard Diamond Mountain 2013, nr 90239, 499 sek (ytterligare en hästspark från Napa och Girard, rejält med frukt och kraft, något för er som vill ha mycket Kalifornien och som tycker att ett vin ska smaka samtidigt som det måste hålla stilen).IMG_2119Rosé

Ingen sann vinnörd och än mindre rosénörden missar Château Henri Bonnaud 2015, nr 99093, 179 sek. Vinet har köpts in en gång tidigare till Sverige, då i årgången 2013 – ett vin som fortsatt är riktigt bra och definitivt spännande att prova för den som inte tror att rosé gjord för att lagras kan lagras. Årgången 2015 är förstås ung men med den tillgängliga årgångens rätt – 2015 är överlag mycket tillgänglig i hela Frankrike och därför väldigt hyllad – är den redan riktigt god. Årgången fick f ö guld i Challenge Millésime Bio 2016, tävlingen för ekologiska viner som jag satt ordförande för tidigare i år (lär mer här).

Popa Chubby utmanar Rory Gallagher om vem som har den coolaste Stratan!