Vit 45-åring öppnad & analyserad

Allt är förstås relativt. Om å andra sidan en ”vit 45-åring” likt en ”smålänning” enligt Västgötalagen ”ligge ogill”, varför skulle jag inte nacka den? Måhända lite synd sett ur samlarvinkel: en gång nackad, öppnad och analyserad så är det slut. Och kanske också från en rent moralisk ståndpunkt: varför fick inte den här vita 45-åringen bara vara i fred och fortsätta sitt dagdrivarliv? Vad ont hade den gjort? Och vad ont gjorde den?

Den gjorde inte ont någonstans, kunde vi konstatera då vi öppnade och analyserade den, ja kort sagt slukade den under mycket tjo och tjim och lattjolajbans med klackarna i taket och händerna mot himlen. Nej, ont gjorde den sannerligen inte, tvärtom var den riktigt god och uppvisade en såväl ren som fyllig lekamen: så snart vi öppnat den fylldes våra näsborrar och sinnen av en tämligen väl tilltagen doft som vittnade om viss mognad – vitingen var trots allt 45 år – och därunder ett skönt lager av ungdomlig frukt framförallt i form av vit persika och, förstås, de vanliga attributen för en hyggligt utvecklad men fortsatt i icke föraktlig grad fruktdriven riesling, jaja, så klart petroleum, men inte så mycket faktiskt. Därtill inslag av gamla liggare som väl var comme il faut i Alsace då, 1978. Jämrans fin och frisk syra i smaken! Den satt som en åtdragen spännfjäder på tungans sidor och överallt i övrigt där syra kan göra sig påmind då den stöter på smaksinnets utsända spanare: med ett ryck vaknade de små svampformiga papillerna och drog åt spännfjädrarna så snart vätskan sköljde över dem, och sedan satt de där, krampande och pirriga, till dess att eftersmaken tog över och konstaterade att jaha här har vi förvisso syra men på intet vis kramp- och pirrframkallande syra, bara syra, och lite frukt, och gamla liggare, och mogen riesling.

Med ett undantag, som vi snart ska återkomma till, visade sig denna vita 45-åring från Alsace vara högst vital och ytterligare ett bevis för den lagringspotential som syrarika vitingar kan besitta. Dock finns ett smolk i glädjebägaren – ja, bortsett från att det ur samlarvinkel nu är kört och att vi har lätt dåligt samvete för att ha tagit 45-åringen av daga då den stod mitt i livet: naturkorken hade på naturkorkars vanliga vis satt sitt avtryck i både doft och smak. Många tar de här korkinslagen för mognad – har det visat sig inte minst vid jämförande provningar då samma vin med olika förslutningar provats blint sida vid sida – och inbillar sig att den något dova frukten beror på ålder och sekundäraromer och annat som de kanske inte heller har full koll på. Så är det alltså inte alltid. Snarare är fallet så mer sällan. Rent ut sagt djävlas korkhelvetet med oss och det är skälet till att vi borde göra som vi säger och lagra våra flaskor stående (flaskorna, inte vi…) och gärna med glaskork eller skruvkapsyl. Men det, det kommer aldrig att ske och då kan vi lika gärna lura oss själva med att det fördovande korkinslaget i gamla viner är mognad.

Gammal musik.

Vintips!

Svepte häromdagen igenom någonstans runt hälften av importören Terrific Wines viner och hittade där några fynd jag vill tipsa alla HR särskilt om. Möjligen kan någon sur och högst sannolikt dessutom rälig – detta i och med att sur- och rälighet går hand i hand av det uppenbara skälet att den sure förr eller senare också blir rälig (i förekommande fall kan det vara tvärtom så att den rälige blir en sur fan, men det är inte ödesbundet på samma sätt; bevisligen finns det massvis av räliga människor som på intet vis är sura medan sura människor antingen är räliga eller på väg att bli det) – individ invända ”men, du är ju kopplad till Terrific via dina åtaganden i livet, du du du du ber för din sjuka moster!”, japp så är det och passar inte det så finns det massvis av vinspalter som verkar vara objektiva men som i själva verket är reklam och så finns det i sammanhanget ett ytterst litet fåtal spalter som, tro det eller ej, står så obundna en kritiker nu kan stå i sitt förhållande till omvärlden. Nog av, till saken: tips! Vad tyckte jag stack ut så positivt att jag inte kan avhålla mig från vilseledande konsumentupplysning? Jo, detta:

Château Bellevue La Randée 2015, nr 71155, 109 sek (en ärlig, terroirdriven bordeaux för 109 spänn, är det möjligt? yup, släpps i beställningssortimentet på måndag (1 oktober), god att dricka nu). Mullineux ”Syrah” 2016, nr 95608, 219 sek (att Andrea och Chris Mullineux gör röjarbra viner vet vi sedan en tid, och här har vi en syrah som är så mycket syrah att det bara är en tidsfråga innan Cyril Ramaphosa kommer tilldela Andrea, som är jänkare och därmed kan få priset, Order of the Companions of O.R. Tambo, släpptes i ett begränsad antal i ett begränsat antal butiker för en tid sedan, beställ nu, missa inte, oerhört mycket syrah för i sammanhanget en liten peng – jag vet, jag har kommit trea i Vinolympiaden för syrah-viner och kan det här med syrah, vilket jag skulle påpeka i sammanhanget om jag inte var så ödmjuk).

 

När vi är inne på ämnet syrah, stod sannolikt också för den som inte är lika hårt syrah-skruvad som er utsände i de av såväl morgon- som kvällssol rhônande druvornas egensinniga vingårdar Domaine Combier ut. ”Cuvée Laurent” 2016, nr 70422, 169 sek, Crozes-Hermitage 2016, nr 74696, 199 sek och Clos des Grives 2016, nr 73722, 399 sek (samtliga ok att dricka nu samtidigt som de alla vinner på att lagras, men se upp med syrah-tunneln på Clos des Grives, så välmatade syrah-viner brukar vara utmärkta de första tre åren efter skörden sisådär för att sedan gå in i en tunnel och komma ut som magnifika exemplar när de är någonstans upp emot tio år).

Vidare erbjöd provningen ett utmärkt tillfälle att spana in olika stilar av pinot noir. Jag tipsar om två sinsemellan mycket olika. Först ut är den oerhört mumsiga och lättomtyckta Ponzi Tavola Pinot Noir 2013, nr 74091, 269 sek (börjar få fin mognad nu, den som inte tycker om det här har antingen dålig smak eller fel eller är bara dum), mot den godingen ställer jag dess motsats, en stram, disciplinerad och framförallt nyklassicistisk skönhet från Bourgogne: Ladoix Premier Cru ”La Micaude” 2016, nr 74614, 399 sek (den som inte gillar det här behöver inte ha dålig smak eller vara dum, men den har fel och behöver träna mer, drickbar för nyklassicismens tillskyndare, övriga bör lagra det några år).

På tal om nyklassicistiska viner så har den här tidigare omskrivna champagnen Waris Hubert ”Albescent” Blanc de Blancs Grand Cru, nr 74767, 399 sek, mognat fram lite mer gäddhäng och muskler på den från början vackert skelettliknande konstruktionen och blivit både stilig och elegant, fortsatt inget för klåpare och amatörer, men ack så bra för er som gillar stramhet, syra och studs i stussen, drick nu eller lagra flera år och se den få en liten dubbelhaka och fördubblat midjemått och hyggligt bastanta vader.

Sist men inte minst, från Rheingau, Weingut Achim von Oetinger, kul snubbe, bra viner, väljer två: Jott Alte Reben Trocken 2016, nr 73199, 179 sek (ingen nämnd ingen glömd tror det här är riesling eller så, men det är mestadels… Müller-Thurgau!… bra vin att servera skitnödiga som mår dåligt av att gissa fel, dessutom gott), Hohenrain Riesling Grosse Gewächs 2015, nr 78307, 379 sek (inbjuder inte till analys, därtill är njutningen för stor, drick nu eller låt den växa som mossa i källaren ett par år).

PS Ny årgång av Girard Old Vine Zinfandel 2016, nr 22337, 199 sek (kanske den snyggaste årgången hittills av det här ytterst smakrika och ändå i strama tyglar hållna zin-vinet från Marco di Giulio – få vinmakare klarar som han att balansera på slak lina…).

Musik! Repris.

Rings å idag spelar vi Tellemar

Plats: Vinmässan Prowein i Düsselsdorf. Europas, kanske världens, mest effektiva handelsplats för vin.

Närmare bestämt: Avdelningen för tyska viner, underavdelningen Pfalz med mera.

Tidpunkt: Måndag 14 mars 2016, en timme innan mässan stänger.

Vad: Hysteri. Trots avtalat möte är det omöjligt att nå fram till syskonen Rings, som förtvivlat försöker hälla vin i girigt framhållna glas och svara på frågor som haglar som hade Thor fått ett megaraseriutbrott och i vredesmod slungat Mjölner med en sådan kraft att allt som kom i stormens väg sveptes iväg med den, och landade först långt ut i vattnet, sydväst om Brittiska öarna, där allt sakta svävade till botten för att bli ett pittoreskt inslag i Atlantis stadsbild.IMG_0503

Så vad göra? Tja, skrika ikapp med de övriga och fåfängt säga ”Hej, känner du inte igen mig? Nu har vi möte och jag pockar på att du tar dig tid med mig nu!”. Njaee, bättre då att tjacka spikskor och listigt dra iväg som Blomman en gång så fint skaldade.

Och se! Det var en taktik som fungerade! Nästa morgon, iallafall om man hängde på låset och direkt tog sig till Rings ganska väl tilltagna monter (ser man nu när det hysteriska folkhavet tillfälligt lämnat synfältet), så fanns chansen att få en pratstund med de tre omsvärmade syskonen Rings: Simone, Andreas och Steffen.IMG_0506

Eller pratstund och pratstund. Trion är hur talbar som helst och de har både det ena och det andra att säga, men här gällde det att framförallt snika till sig deras viner i rikliga mängder. Sagt och gjort. Att påstå att allt är outstanding vore att överdriva, men kvaliteten är genomgående där, och framförallt: här talar vi personliga viner. Inte så konstigt att intresset är så stort. Och så är de unga och trevliga och ja, det brukar räcka rätt långt för att bli omsvärmad det också. Dessutom har de esoteriska samarbetsprojekt med odlare i Burgenland och krögare på Sylt och annat som kittlar den som vill känna att det här är lite mer än vilken gammal mossig producent som helst.IMG_0505

I Sverige släppte Systembolaget rödtjutet Rings Freinsheim Spätburgunder 2014, nr 90506, 199 sek (1200 pavor) första september i år. Enligt uppgift finns vinet fortfarande kvar både i en del butiker och det går fortsatt att beställa till butiker som inte har vinet hemma. Enda förklaringen till detta torde vara att Rings rykte ännu inte hunnit upp till Thors hemland (för visst bor Thor och hans kompisar i ett svenskt Midgård?). Bara att gratulera er som har kvar att upptäcka syskonens bedrifter, och på tal om dem: i oktober släpps (i beställningssortimentet) tre Riesling-varianter från Rings. Riesling Kalkmergel, nr 79957, 139 sek, Nussriegel Riesling, nr 79224, 225 sek samt Weilberg Riesling, 299 sek. Ett hett tips till er som vill bli ringmärkta är att inte bara prova Spätburgundern som just nu finns som tillfällig vara utan att också beställa hem en, eller flera, Nussriegel Riesling när den släpps om ett par veckor.Hasse Tellemar

Sväng!Steve Marriot

Marriot-bonus med Marriot & co.Steve Marriot med gitarr

Steve Marriot får Stones att skämmas. Steve Marriot får Eddie Cochran att skämmas. Steve Marriot gör cover på sig själv.

 

Hustrun vintipsar!

Hustrun fick syn på Marie Menger-Krugs vin Motzenbäcker Marie. Ett vin precis så som Marie ville ha det. Blenden på riesling och weissburgunder. Sättet att odla och vinifiera på. Doften. Smaken. Till och med etiketten är precis som Marie ville ha det. Och det har resulterat i ett tämligen inställsamt vitvin med ganska stor och frisk doft och en ren, behaglig smak med en upplevd liten sötma.IMG_0477Hustrun gick i spinn. ”Det ska jag ha!” skrek hon och såg till att införskaffa ett gäng. Er utsände i de seriösa vindrickarnas allvarliga korridorer skruvade vid detta utrop på sig och kände ett obehag växa från tårna och uppåt. Inte blev det bättre av att Hustrun gick på i ullstrumporna. ”Det här är precis ett sådant vin jag letat efter, ett vin att ha hemma i kylen, ett vin för varje tillfälle, men sådant förstår du dig inte riktigt på eftersom du i likhet med andra allvarliga vindissekerare inte kan njuta av vin!” sa Hustrun så övertygande att er utsände i de utsatta och hånade vinälskarnas sorgliga skara fann för gott att ligga lågt. I förbifarten undslapp sig Hustrun också ett ”Om det här vinet finns bara gott att säga och storyn är alldeles för vacker för att ni”… (ni?! här klumpades ni vet vem ihop med en massa andra förmodat trista och navelskådande företrädesvis män med en stor oförmåga att njuta av livet)…”ska bevärdiga er med att erkänna att så är fallet”.bild

”Men,” försökte vi då, ”det är ju spännande att druvorna kommer från ett fält med träfigurer som talar med kosmos, klart vi kan tala om det här!”. ”Gör dig inte dummare än du är, du hånar träfigurerna men du kan inte håna det strikt genomförda ekologiska jordbruket, grisarna som plöjer marken och den biologiska mångfalden som är fulländad i Maries vingårdar”. Eftersom vi nu hånar träfigurerna fanns inte så mycket att tillägga och vi for hemåt med vinerna och i hopp om att de inte alls skulle fungera som någon slags universallösning.IMG_0544

Efter att Hustrun med framgång, stor framgång, serverat Marie till så vitt skilda rätter som choucroute – eller kanske ska det heta sauerkraut till det här vinet – och pasta med chorizo, tomat, parmesan och broccoli och till och med serverat det som aperitif till sina vänner – inte mina vänner, de får moscatel som stått öppen i 25 år och sådant – måste er utsände i de lättillgängliga vinernas lättsvalda värld fylld av klunkar och välbehagligt smackande medge att Motzenbäcker Marie är ett oerhört allround vin och att det är… gott… och etiketten är inte mesig och gullig den är vacker, oerhört vacker. Skit också.

Motzenbäcker Marie, nr 75997, 139 sek. Passande musik.

Méthode Rurale för LOHAS & veganer & alla andra

-Marie gör vin för LOHAS, säger mamma Regina Menger-Krug och tillägger: så våra viner är vegan.bild

Månne kräver nu det där påståendet sin förklaring så här kommer den: 1. ”Marie” är skickliga vinmakaren Marie Menger-Krug med bas i Pfalz och Rheinhessen i Tyskland. 2. ”LOHAS” står för Lifestyles of Health and Sustainability och avser ett marknadssegment och en konsument inriktad på hälsosammast möjliga mat och leverene. 3. ”Vegan” betyder i det här fallet att Maries viner görs utan de processhjälpmedel som veganer och en del andra inte vill ha haft i närheten av det de äter och dricker – i vinsammanhang innebär det framförallt att inga klarningsmedel med ursprung i djurriket används (äggvita till exempel).IMG_0466

Med det sagt är det ingen överraskning för någon att Marie också sett till att certifiera familjens alla 75 hektar vingårdar ekologiskt – marken är framförallt samlad kring släktgårdarna Krug’scher Hof och Motzenbäcker – eller att hon satt upp insektshus lite varstans och planterat blommor överallt i syfte att nå större ekologisk mångfald. Möjligen är det lite oväntat att hon använder grisar för att plöja i vingårdarna under hösten och vintern.IMG_0495

-LOHAS är miljoner och åter miljoner idag, fortsätter Regina och menar att även om inte alla förstår varför ett vin måste vara ”vegan” är det inte svårt att förstå den kommersiella sidan av saken. Sant. Skulle vi å andra sidan tala ”vegan” med vegetarianen Marie Menger-Krug skulle hon bli upprörd över att den kommersiella aspekten alls nämns, hon lever som hon lär och det känns också i hennes viner: balanserade, personliga, lågmälda men med djup och komplexitet för den som tar sig tid att tala med vinet. Om man så vill är Maries viner som Marie själv. Just det, att viner verkligen blir som sina upphovshen, händer bara undantagsvis i Vinets värld och det är lika fascinerande varje gång det inträffar.IMG_0485

Den som nu vill lära känna Marie och hennes viner måste gå försiktigt till väga. Här talar vi om personligheter som knappast dansar på bordet och som inte höjer rösten bara för att höras. Med andra ord måste du ha ett uppriktigt intresse för att kunna tillgodogöra dig umgänget med Marie och hennes viner. Den som tar sig den tid som krävs blir inte besviken. Marie är en synnerligen sympatisk person och hennes viner är sinnebilden av renhet och balans. Kanske kan vi kalla henne en tysk Clotilde Davenne.IMG_0477

I Sverige hittar vi ett flertal viner från Marie Menger-Krug. Mest spännande och det som freaken bör börja med i sitt närmande av de här vätskorna är Maries ”Méthode Rurale”, alltså bubbel gjort enligt det ursprungliga viset med en enda jäsning som börjar i en tank och slutar i flaskan. Detta brukar resultera i lite mindre alkohol och mousse samt mycket komplexa viner – där många inte alls är bra. Det kräver sin vinmakare för att få till en méthode rurale och frågan är vem som gör det bättre än Marie Menger-Krug. Hon gör tre olika endruvsviner på chardonnay, riesling och sauvignon blanc. Av de båda förstnämnda brukar det bli upp emot 10 000 av varje medan den sistnämnda sällan kommer över 500 flaskor. I Sverige hittar vi Menger-Krug Méthode Rurale Chardonnay 2012, nr 77559 , 299 sek, och Menger-Krug Méthode Rurale Riesling 2011, nr 77456, 299 sek.IMG_0469

Den som vill testa stilla stordåd från Marie i Pfalz och Rheinhessen kan till exempel ge sig i lag med Krug’scher Hof Riesling Trocken Kabinett, nr 72449, 119 sek, eller Marie 2014, nr 75997, 139 sek, eller Keltic Terre Weissburgunder 2012, nr 79879, 169 sek, eller Krug’Scher Hof Herrgottspfad Riesling 2012, nr 79873, 199 sek.

IMG_0483

Nytt från Jarre, och det är bra.

(Damerna på bilderna ovan är Marie, högst upp, och Regina Menger-Krug)

Julklappstips i magnumformat!

Under förutsättning att mottagaren är över 20 år, vinintresserad och dricker måttligt är vin en utmärkt julklapp. Det kan handla om ett vin att lagra länge, ett vin att lära av eller bara ett vin att njuta av snarast möjligt. Kanske är det extra roligt att få en magnumbutelj? Tveklöst tycker i alla fall er utsände i de glada givarnas gediget genompräktiga gråzon av gåvoalkohol att det är roligare att ge en magnum än en halvmagnum eller ändå värre en lillflaska. Därför följer här tips på ett antal magnum att sprida glädje med över de stundande fröjdefulla helgerna i allmänhet och på självaste Julafton i synnerhet.Julbild - tannebarum, Drei Kronen

Clotilde Davenne Chablis 2014 magnum, nr 6307, 329 sek (ung, men naggande god från vad som kanske är Clotilde Davennes bästa Chablis-årgång någonsin, drick nu eller spar många år, friskt, fräscht, mineraligt, ursprungstypsikt både för området och producenten).Clotilde Davenne ChablisClotilde Davenne Saint Bris Vieilles Vignes 2008 magnum, nr 780274, 399 sek (unikt vin från den lilla byn* i distriktet Chablis som envisas med att odla sauvignon blanc och därför gör vin som snarare drar åt Sancerre än Chablis, här ett smått unikt tillfälle att prova en Saint Bris som fått några år på nacken, ett vin för vinklubbsmedlemmen och den som vill komma med något som inte alla andra tror sig veta vad det är, *Saint Bris).Clotilde-Davenne1Ponzi Riesling 2014 magnum, nr 75634, 499 sek (rykande färsk till Sverige, släpps i beställningssortimentet i december, för er som vill testa det inte alltid kända och för er som gillar syrligt friska viner, vinner på lagring).Maria Ponzi, Ponzi

Girard Old Vine Zinfandel 2013 magnum, nr 74672, 425 sek (succé-zinfandeln från Girard finns nu på magnum-butelj, i likhet med 75:an ett vin som går att njuta ed en gång eller lagra några år om man så önskar, snygg hästspark från Napa inte helt utan uppstramande elegans, sopar banan med det mesta som det står ”zinfandel” på i Sverige).Girard, öppen spis

Barolo La Tartufaia 2010 magnum, nr 74025, 649 sek (från ”Barolo girl” Giulia Negri, för första gången fick vi nu i november en magnum från henne till Sverige, okej konsumera på studs men vinner på lite lagring). (Giulias nya ”cru”, Barolo Serradenari, nr 74393, 349 sek, förlänades Cinque grappoli i Bibenda 2016 härom dagen och utsågs till ett av Italiens bästa viner)Giulia Negri

Prado Enea Gran Reserva 2004, magnum, nr 74613, 749 sek (klassiker från en av Riojas bästa producenter, Bodegas Muga, underbart god i klassisk stil att njuta nu, men går fortsatt lagra för den som i framtiden vill impa med uråldrigt vin).Prado Enea Gran ReservaMunter julvisa. Mindre munter men längre julvisa.

Vinmässutställare: en lathund & Händel

1. Tänk på vad du äter dagen före samt under mässan. Vitlök och annat som läcker via porerna är absolut förbjudet men även efterstinkande företeelser som cigarrökning och curry bör undvikas.

2. Var noga med att borsta tänderna samt tugga tuggummi – glöm inte byta ut gummit med jämna mellanrum, vilka som högst får vara 60 minuter – eller sug på en zinktablett varannan timme.

3. Respektera besökarens bekvämlighetsyta. Kort sagt: håll avståndet. Och framförallt: glid inte upp i besökarens ansikte när du talar.

4. Håll det kort. Så intressanta är inte dina viner och framförallt inte du. Enda undantaget från den här regeln är då besökare som vill berätta om sin svampplockning i dina hemtrakter dyker upp (se gårdagens inlägg).

5. Berätta inte vad du tror att besökaren ska tycka att den hittar i vinet såvida inte personen ifråga tillhör kategorin som serverar sig själv (se gårdagens inlägg).

6. Undvik att undvika väntade personer i din närhet.

7. Om du snörvlar och hostar: stanna hemma.

8. Var torr om händerna.

9. Undvik rakvatten, parfym, wunderbaumar och annat.

Händel.

Möjlig mässmat med mersmakande Marie

Möjlig mässmat med mersmakande Marie

 

Vin för de stundande högtiderna: Vitt

Nu är det vitt igen, nu är det vitt igen och det vita varar än till bubblet, för det var inte sant för det var inte sant för däremellan kommer det rosa. Ja, så där lustig och poetisk kan vinifierat vara när det står härliga till i hjärnkontoret. Nog av. Vitvinstips inför de stundandeApud Sariacum, skaldjur helgerna, en sextett som i första trion domineras av elegans och snökristallklar krispighet som kan hjälpa dig att få ner skaldjuren och i värsta fall fisken om sådan bjuds och i andra trion av punch och vänsterkrokar som till och med kan fälla en oxe för den som får huvudvärk bara genom att tänka rött och därför inte gör det och hellre dricker vitt till köttbiten, självklart också fina fisken till fina fisken: Trio med Krisp: 1. Krispkraft #9, Clotilde Davenne Chablis, nr 6307, pris 159 kr . 2. Krispman Krisper Krisperdrive, Apud Sariacum (Alain Raimbault), nr 78501, pris 175 kr. 3. La Krisptoma, Krug’scher Hof Riesling Trocken Kabinett, nr 72449, 109 kr. Trio med Ingo: 4. Solar Plexus, Muga Blanco, nr 72877, 99 kr. 5. Uppercut, Girard Chardonnay, nr 74963, 169 kr 6. Vänsterkroken som fällde Floyd, Meursault (Pernot – Belicard), nr 78528, 375 kr.Trio me’ Bumba med låten med sångtexternas sångtext, den som säger allt som behöver sägas.

Ponzi has landed!

Äntligen har vi fått de första Ponzi-vinerna till Sverige. Som jag varit med och smörat för Luisa och Maria Ponzi för att få det dithän. Tre år av förödmjukelse och stövelslickande togPonzi Pinot Noir Reserve det innan de ens började fundera på saken. Men det där är nu glömt för sedan någon dag finns inte mindre än tre Ponzi-viner i Systembolagets beställningssortiment och vinifierat rekommenderar å det varmaste alla tre. Utmärkande för Luisa Ponzis vinmakeri är tydlighet, balans och tillgänglighet. En snudd på omöjlig kombination. Dessutom är vinerna oerhört rena och, med tanke på hur många av deras kusiner från Oregon är, ”oextraherade”. Hatten av. Alla mycket goda, bra att dricka nu eller om några år. Vinerna: Ponzi Pinot Noir 2011 varunummer 7189 pris 279 sek, Ponzi Anniversary Pinot Noir Reserve 2010 varunummer 74967 450 sek, Ponzi Vineyards Riesling 2011 varunummer 72886 pris 179 sek. Musik som bor i Portland.

Uppgraderad Perez Cruz, frisk Casa Marin, traditionell Weinert & musikalisk Achilles

Er utsände sökare i vinets universum sitter i skrivande, okristligt tidiga, stund på en flight mellan Santiago och Buenos Aires och dövar öronen med Led Zeppelin för att slippa höra på en gallskrikande unge i stolsraden framför. Allt är dock inte bara tidiga morgonar och skrikande ungar på sådana här resor. Således följer här tre trevliga saker att förtälja från denna sydamerikanska utflykt: 1. Har varit hos Perez Cruz, söder om Santiago, och A förhoppningsvis övertygat dem om att för oss i Sverige buteljera lite av vinmakarens German Lyon första, läckra försök med grenache – de är inte så pigga på detta, men det verkar som att vi i alla fall kommer att få några pavor våren 2014 B testat Germans nya cabernet franc, som vi helt säkert får en skvätt av till våren C tillsammans med German uppgraderat nya årgången av Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva (12), som vi redan säljer i Sverige (11); i samband med den skattehöjning som väntar på andra sidan nyåret och det årgångsbyte som följer i mars passar vi på att höja priset ytterligare något och, framförallt, uppgraderar vi vinet på så vis att vi lägger i en skvätt mer koncentrerat, dyrare, vin samtidigt som vi ändrar ekkompositionen något varmed vi, tro mig, uppnår en snudd på häpnadsväckande effekt och ett både stramare, seriösare och större vin – är mycket nöjda med resultatet.Glasskugga2. Besökte vinmakaren Maria ”Marielu” Luz på hennes Casa Marin. Maria bestämde sig för några decennier sedan för att snabbt göra sig en förmögenhet på bulkvin, gjorde det och satte sedan nästa steg i planen i verket: hon köpte mark, rev upp skog och planterade vin på de tokbranta kullarna i barndomens Lo Abarca (San Antonio Valley). Hon är fortsatt den enda producenten i detta svala läge och med tanke på svårigheterna med att hitta fler sammanhängande jordlotter med tillgång på vatten, lär hon förbli ensam. Oerhört friska och fräscha viner, där hennes Casa Marin-range, med rätta, är lite dyrare och Cartagena-rangen ger vardagskonsumenten en chans att känna på Lo Abarcas friska syra och lite lättare stil (Casa Marin Miramar Vineyard Syrah håller 11,7 % men har ändå nått en bra fenolisk mognad – inte precis vad man hittar varje dag i Chile). Även om vinet är dyrt utfärdas stark köprekommendation på Casa Marin Miramar Vineyard Riesling, särskilt årgången 2009 (förhoppningsvis kommer några av de få flaskorna till Sverige nästa år).Casa Marin vingård 3. Passade på vägen, i Mendoza, på att besöka den traditionella producenten  Bodega y Cavas de Weinert i Lujan de Cuyo. Här regerar, sedan många år, schweiziske vinmakaren Hubert Weber och kanske är det hans ursprung som förpliktigar men det finns få, om någon, vinkällare i världen som är så ren som den här. Enbart betongtankar och träliggare. Massor av träliggare, över 200, med en kapacitet på mer än 2 miljoner liter. Med andra ord upplagt för damm och orena träkar och därmed orena viner, men nej, inte alls, tvärtom. Snyggt jobb, som bland annat görs av en person som veckan lång dammar och putsar liggarnas alla håll och kanter. Vinerna går från vardagsviner (”Pedro de Castillo”) med bland annat en rejält rökig, läcker Bonarda – ”Bonarda som den i själva verket är”, enligt Hubert – en rejält dyr ”Estrella Malbec” som lagrats, öh, 15 år på träliggare, en hel del Tondonia-känsla här med andra ord (och ja, rosévinet Hubert föredrar att visa är en 08:a, vilket är gammalt i de här trakterna; en ganska snygg Malbec för att vara Mendoza-rosé). Kort sagt är inte Weinert precis vad man förväntar sig i Mendoza och helt klart en annorlunda stil att snarast inordna i sin erfarenhetsbank; titta då särskilt, utöver nämnda Bonarda, efter Cavas de Weinert Cabernet Sauvignon 2006 och Estrella Cabernet Sauvignon 1994 (i oktober i år av Vinum utsett till Sydamerikas bästa vin), notera då att nyss nämnda 06:a ännu inte släppts till försäljning. I bästa mening traditionellt och långsiktigt så det förslår.Weinert, källare