Ulla Billquist & vinklubbsreklam

På tal om vinklubbar, en företeelse vinifierat, snarast, vill ha under lupp, följer här ett ogenerat försök att få vinifierats hängruntare att tappa besinningen och inom loppet av någon minut klicka in sig på Terrific Wines Club och beställa en låda eller två. vinfierat

Françoise Feuillat-Juillot

försöker, alltså, i detta nu och genom att berätta att vinifierat varit med och valt ut de ingående vinerna och att tanken är att dessa tillsammans ska utgöra ett hyfsat brett urval av, förhoppningsvis, inte alltid helt kända ursprung, producenter eller druvor, få hängrunten att inte bara upptäcka Terrific Wines Club utan också att impulshandla, utan närmare eftertanke, ja, det ligger i impulsköpets natur så att säga, en vinklubbslåda. I den första lådan, som går att beställa via nyss nämnda länk som här kommer i repris (alltså, klicka på den understreckade texten så händer något spännande: du slussas rakt in i vinklubbens allra heligaste), ingår tre flaskor vardera av fyra viner: Six Vineyards Pinot Noir (Lemelson), Oregon-Pinot i välansad och finfin form, Motzenbäcker (Menger-Krug), stram, snygg Riesling som behöver lite tid, Leon Dormido Reserva, en klassisk Rioja Reserva som står på å det grövsta i välbekant, ekad stil, och Crémant de Bourgogne (Clotilde Davenne), tjusigt bubbel som tillhör kategorin ”köp-hellre-det-här-än-billig-och-garantaret-inte helt-bra-champagne”, Clotilde-disciplinerad och med tryck i bubblorna. Nästa låda, kommer i mars, tror vi, och innehåller, enligt uppgift: Melipal Blend (nya Argentina, som fortsätter gå vid sidan som allfartsvägen i Sverige där beska sällan utgör ett hinder i vinprovarnas, uppenbarligen, inte alltid helt kräsna gommar varför smuts- alternativt överextraherat-bittra argentinare fortsatt utgör fokus i vårt land och

Ulla Billquist

säkert också ett skäl till att så få argentinska viner lyckas vara poppis över längre tid), Quinta do Pinto (spännande, ny producent från Lisboa, använder bland annat Roussanne), Monte da Peceguina (vardagsvinet från topproducenten Malhadinha, en smak av den fina världen, rödtjut som enkelt och smärtfritt slinker ner med en liten matbit vid sidan om), och, sist men inte minst, spännande ”Les Crêts” från Feuillat-Juillot (Montagnys Clodilde Davenne, som, av en händelse, dessutom är bästis med Clotilde; samma disciplinerade, raka, ärliga och härliga stil: sjungande Chardonnay utan ek och annat tjafs). Snittpriset på Terrific Wines Clubs lådor ska vara 1500 sek för tolv buteljer, en låda per kvartal erbjuds, klubbmedlemmen köper bara när den själv vill. Med andra ord inga förpliktelser what so ever, som den engelsktalande mexikanen skulle ha sagt förutsatt han ville tala engelska. Visst låter det sanslöst bra? Likväl bör den här vinklubben, precis som alla andra vinkubbar, sättas under lupp. Nu. Men som det inte lär hända precis nu lyssnar vi på Ulla Billquist istället. PS Fördelen med att bli medlem i Terrific Wines Club är att man får information om vinerna samt passande recept på köpet, den som inte bryr sig om slikt kan beställa direkt genom att klicka här.

Vitt vintips, gult äggtips & Linus på linjen

Tro det eller ej, men det här är reklam tillkommen efter upprepade uppmaningar från omgivningen, som under långliga tider nu skrikit efter vintips. Vi börjar här med vita viner och först som sist är det då lika bra att klara av vinifierats husgudinna Clotilde Davenne och följande fem viner (notera att alla hennes viner, även de som inte nämns här, alltid rekommenderas): Bourgogne Blanc 2011 (5562), 99 kr (ny, finfin årgång); Chablis 2010 (6307), 139 kr (börjar öppna upp sig på allvar nu, mycket god till torsk, skirat smör och potatis); Chablis Grand Cru Les Clos 2008 (72878), 499 kr (årgången är fullständigt lysande); Saint Bris 2010 (70241), 94 kr (fortsatt världens bästa Saint Bris) och, missa inte, Saint Bris ”Vieilles Vignes” 2008 på magnum (70274), 379 kr. Vi fortsätter med: Godello 2011 från Dominio de Tares och Bierzo (72451), 179 kr (ny årgång, mindre ek än tidigare, fortsatt spännande); Krug´scher Hof Riesling Trocken 2011 (72449), 99 kr (snygg budget-Riesling från Rheinhessens Clotilde Davenne: Menger-Krug); Quinta do Pinto Limited Edition 2010 (74351), 169 kr (Rhône-inspirerat vitt från vinområdet Lisboa utanför… Lissabon). Avslutningsvis en film från en matglad vinifierat-hängruntare (rena grekiskan för mig…). Allra mest avslutningsvis La Linea.

Huttenheimer Engelmannsberg Spätlese 1959

Ytligt sett förefaller Spritfabrikören och Spritfabrikörskan vara ungefär så normala som spritmänniskor i bästa fall kan vara. Till exempel hade de till Nyårsafton 2011 med sig den egenhändigt producerade Alberts Brännvin, som visade sig vara en riktigt bra vodka, med ett synnerligen positivt och smakrikt Wyborowa-drag parat med finess och väl avvägd rondör – tveklöst är Spritfabrikörskan, som skapat drycken, en fingom av Guds nåde. Dock kan man inte låta bli att fundera över hur ångorna i en spritfabrik påverkar människor. Varför, till exempel, hade Spritfabrikören med sig en 59:a till Nyårsfirandet, då det enda man med säkerhet vet är, att antingen kommer Barndomsvännen och jag att dricka upp allt i Förberedelserummet, eller så kommer givaren att tvingas se hur ett gäng giriga gommar slukar drycken på nolltid utan andra syften än att se till så att de andra inget får? Och varför, frågar man sig, försöker inte Spritfabrikörskan stoppa honom när han får sådana där idéer? Hur som helst kan vi som hann få i oss något av vinet innan det glupskt slöks av församlingen meddela, att det var helt fantastiskt! Gamla tyskar är snudd på oslagbara. I det här fallet tror vi oss veta att det var en Riesling, men något sådant gick inte att uttyda av etiketten och om någon vinifierat.se-hangaround vet varför det stod både ”Kabinet” och ”Spätlese”  och, för den delen, ”Naturrein” på etiketten får den personen gärna träda fram och sprida ljus över detta, för oss ovetande, stora mysterium.