International House of Wine & Scott McKenzie

Du befinner dig Downtown San Francisco och är i skriande behov av enInternational House of Wine Petrus, en bra cigarr, en vertikalprovning av Opus One, youghurt, frukt och lite krimskrams. Klart du känner dig lost. Men misströsta inte ity på 395 Geary Street ligger International House of Wine och ruvar på allt det där du går och drömmer om. Låt dig inte missledas av butikens småskumma yttre och missa inte att be att få se den riktiga vinkällaren och tro inte på den gamla damen som tycker att du ska gå och handla någon annanstans eftersom allt är för dyrt i International House of Wine, bara kliv på och köp din Petrus, cigarr, vertikalprovning av Opus One, youghurt, frukt och krimskrams. Scott McKenzie.International Hous of Woine vinkällaren

Godello, L’Annonciade & Beach Boys

Trogna HR:are har sedan länge kollDominio de Tares Godello och vinifierat har lovatLannonciade_bottle att berätta när en ny årgång släpps i Sverige. Nu. (årgången på SB-sidan är ej korrekt, men vinet ska finnas) Och det gäller att skynda på för det som hänt de senaste ett och halvt åren är att det här vinet blivit om inte kult så i vart fall väldigt i ropet och plötsligt säljer producenten rubbet redan innan det buteljeras. Ett annat vin som varit slut ett tag är i vår nya Provence-klassikern L’Annonciade. Finns nu åter i lager. vinifierat påminner också om nyliga tips om grillviner, roséviner samt vinklubbslåda, som fortsatt finns att tillgå och skulle vinifierat ta miste där så påstås en ny låda vara på gång i juni. Beach Boys gör som jag och surfar USA.

Torstenson

Ja, du läste rätt. Äntligen ett vettigt namn på en musikgrupp. Här hör vi medlemmarna – Torstenson, Meadows Judge Pillar BachburnerMike Meadows, Amy Judge, Ken Pillar och Bachburner – framföra Movement One och Piece Two och det fascinerande är att det ofta låter så där när jag får vara i fred med min gura, särskilt som i Piece Two. Vackert.

Grekland tvålar till oss

En vänligt sinnad HR har tagit del av vinifierats tillkortakommanden i världens duschkabiner och då särskilt med de tvålar hotellen plägar tillhandahålla sina gäster. För att göra en lång historia kort försåg HR:n vinfierat med några påstått högkvalitativa tvålar från Grekland, tvålar som skulle få vinifierat att inse hur stor skillnad det faktiskt är på tvål och tvål. Om man får tro HR:n är merparten av dagens tvålprodukter, flytande som fasta, av undermålig kvalitet och vi borde alla rikta blickarna mot Grekland, som inte bara bjuder oss på underskattat vin och finfina oliver utan också vad som kan vara världens bästaKnossos tvålar, i det här fallet, Knossos, gjorda av 80-84 % olivolja, lite havssalt och vatten. Det glycerin som finns bildas under uppvärmningen av olivoljan. Enligt uppgift måste olivoljan vara av högsta klass och helt ren. Noterbart är att det, enligt vår sakkunnige ciceron, inte går att ha mer än cirka 84 % olivolja om allt inte ska bli en kladdig sörja. Hundraprocentiga olivtvålar är alltså en bluff och, ja, tänker man efter skulle en sådan tvål bestå av olivolja och då kan man lika gärna tvätta sig i lite dito. Det som imponerar med de här grekiska supertvålarna är att de kan användas till det mesta – påminner i det fallet lite om arméns gamla salva som dög till allt utom att skjuta fienden – som tvätt av kropp, hår och kläder, dessutom påstås den effektivt kunna rengöra feta grillytor, golv och annat. vinifierat har inte kunnat göra en så omfattande test av tvålarna, men det som står klart är att de fungerar fantastiskt bra för rengöring av kropp och hår. Det där sistnämnda är det som överraskar. Normalt brukar håret bli ganska konstigt om man hugger hotellets hårdtvål och kör en vända på skulten, så icke här, faktum är att håret verkar må bättre än på länge och dessutom slipper man doften av ammoniak som förfärande många schampoprodukter har en ovana att sprida i duschkabinen. Japp, vakna HR har förstått: vinifierat rekommenderar Knossos olivtvålar, läs mer här, finns i välsorterade tvålaffärer i Sverige. Tvålmusik och rengörande musik.

Vin & vatten & den globala uppvärmningen & vattenmusik

I Bibeln förekommer flera berömda vinmakare. Noa är en. Jesus en annan. Den sistnämndes trick att göra vin av vatten är just idag aktuellt då nyhetsbrevet WOW News berättar om en stor vinproducent som vill att EU ska tillåta vatten som en tillsats i vin. DettaWater-Interior för att bringa ner de skenande alkoholnivåerna i våra viner och till dess ”stockarna hunnit vänja sig vid värmen”. Dessutom påstår producenten att det är ett gammalt trick att slå vatten i vin för att sänka alkoholstyrkan. Hm, vatten har nog hällts i vin historiskt sett, men då mest för att dryga ut volymen. Förr handlade det snarare om att tillsätta socker, eller, från en bit in på 1990-talet, köra omvänd osmos, för att få upp alkoholstyrkan, inte minska den. En sak som förtjänar att upprepas är att det mestadels är odlarnas, eller möjligen konsumentens, fel att alkoholen skenat. Att skylla på den globala uppvärmningen är i bästa fall okunnigt. Visst ser vi klimatologiska förändringar, både över kortare cykler, om cirka tio år, och längre, trettioåriga och rent av hundraåriga, och det må påverka nederbörd, vind och i viss utsträckning temperaturen över året – få frågar sig för övrigt när de stora temperaturförändringarna infaller, under växtsäsongenWater by Lato eller ”off-season”, inte sällan är svaret det sistnämnda. Det som är den stora skillnaden idag jämfört med för tjugo år sedan är att vi idag ser det fulla genomslaget av den medvetna omplanteringen av världens vingårdar, där äldre stockar och rötter, som ibland gav mindre skörd och nästan alltid lägre sockerhalter, ersatts med kloner som sprutar ur sig socker. Lägg till det mer gödning, sockerfrämjande tuktning och mer effektiva jäsningsförfaranden. Ett sätt, sannolikt det bästa, att återställa ordningen är, alltså, att återplantera mindre sockerproducerande stockar. Sedan gäller det att komma ihåg att det ytterst är konsumenten, marknaden, som skrikit efter vinerna med de övermogna aromerna och den mjuka smaken, som kommer med långt gången mognad. Allteftersom modet börjat svänga och alkoholhalterna blivit väl höga har många producenter på olika vis försökt få ner procenthalten på sina viner. Ett sätt är omvänd osmos, fast nu för att få bort alkohol istället för att, som ovan, öka halten i förhållande till övrigt innehåll, ett annat sätt är att slå vatten i vinet. Poängen med detta är, som torde framgått ovan, att du får ett vin med det sent skördade vinets karaktär och en lägre alkoholhalt. Avslutningsvis: nu pratar alltfler om att ta ner alkoholen från 14,5 till 13 %, men under åratal har, liksom i skrivande stund, osmos och vatten använts för att ta ner alkoholen från skördetillfällets 16 – 17 till 14,5 %. Det är bara det att de flesta inte har en aning eftersom vi producenter av lättförklarliga skäl inte direkt låter detta ingå i varudeklarationen och de flesta som meddelar om och/eller dricker vin varken ställer frågan eller kan tro at det är så. Sist men inte minst: om det inte framgått ovan så är det självklart så att vinifierat delar nämnde producentens åsikt och tycker att det är direkt löjligt att man inte får tillsätta rent vatten till en dryck som redan består till över 80 procent av vatten. Vatten, mycket mer vatten.

 

Insidertips: Nya viner i juni & Valerie June

Ni som följde vinifierats junitips förra året hängde på låset och kom över några flaskor av, i enlighet med vinifierats förutsägelser, tokhyllade Leon Dormido. Nu får ni, i god tid, ett nytt, hett junitips: samma vin, Leon Dormido 2007, släpps i år i en mycket begränsad magnumupplaga, varunummer 95786, 329 sek, 216 magnum. Låshäng! Kommer även iLeon Dormido nya, också utmärkta årgången 2008 i 75 cl-butelj (3000 pannor), varunummer 95628, pris 159 sek. Den som missat det ska veta att vi i Sverige kan köpa fler viner från projektet Leon Dormido: Leon Dormido ”Tepranillo Garnacha” (överladdad Joven som de facto är en Crianza/Reserva-kvalitet utan ek, ”weird” för somliga, ”wunderbar” för andra) och Leon Dormido Reserva (klassisk Reserva som de facto är en Reserva och vanligtvis gillas av de flesta). Samtliga viner ovan ligger i Systembolagets beställningssortiment. Avslutningsvis tips på ett vin, som Systembolaget köpt in i en liten upplaga (1800 buteljer) och som också släpps första juni och lär ta slut fortare än kvickt, i alla fall om den svenska marknaden har den minsta koll: Pircas de Liguai, varunummer 99203, 169 sek, från Maipo Andes-producenten Perez Cruz. Oss emellan: det här vinet har uteslutande gjorts på frukt från den svindyra Liguai-vingården och det är en specialvariant för oss i Sverige – med enträget tjat och mycket stövelslickande kommer man ibland långt. Det ”vanliga” Liguai från Peres Cruz – finns inte i Sverige – kostar ungefär tre gånger så mycket så passa på medan det här snudd på övermäktigt fruktkompakta men ändå eleganta och balanserade vinet finns att köpa – behöver väl inte tillägga att skicklige vinmakaren German Lyon som vanligt fått till ett hyperrent och perfekt extraherat vin? Valerie June.

Vinbacken Björk 2012 & Nicolai Dunger

vinifierat har fått ett varuprov på, och bedömer här och nu, Vinbacken Björk 2012, ett vin gjort på sav från ett 15-tal björkar i Bassholma, mellan Klippan, Örkelljunga och Munkaljungby, som tappats två veckor före lövsprickningen för att, som producenten själv säger, undvika den beska som uppstår om löven hinner komma. Vinet har sedan jästs till 12 % och tillsatts ett fåtal, naturliga, smakämnen. Årgången gjordes det 200 st 50 cl-flaskorVinbacken Björk 2012 – bara en sådan sak: merparten av ni andra kommer a-l-d-r-i-g att få sätta vare sig näsan eller smaklökarna i det här vinet och det får det att smaka extra bra. Hur smakar det då? frågar ni som kan se er i stjärnorna efter det här vinet oss som har provat. Jotack, vid första sniffen ligger lite dum alkohol och väntar på ytan, denna får dock snart välbehövligt sällskap av en doft av fräsch björksav och en lätt fruktighet av för min näsa obestämbar, rund, art, mjukt, balanserad syra, fin, ren smak av sav, lång, ren eftersmak av sav och ostbågar. En lite antydan till svavelväten spelar diskret i bakgrunden och bidrar säkert till vinets rondör samtidigt som det håller igen några av de aromer vi annars skulle känna tydligare. Vinet provades både i rumstemperatur och väl kylt. Tveklöst avnjuts det, som Vinbacken föreslår, bäst väl kylt och, tycker jag, gärna dekanterat/luftat. Den stora frågan är då bara: när dricker man det här? Och för den delen: hur får man folk att dricka detta? I dessa naturvinstider torde den här ”annorlunda” typen av vin ligga mångas näsor och smaklökar nära och som det är mer än en restaurang som försöker hitta spännande kombinationer både genom ”nya”/”nygamla” råvaror och produkter tror vinifierat att det finns en marknad. Både för det här vinet och andra liknande projekt som jämtländska bubbelvinet Sav. Vinbacken själva låter hälsa att vinet går bra till en kantarelltoast och tänk, det låter verkligen som att det skulle kunna fungera. Om ni kan komma över en flaska, förstås. Ganska förskräcklig björkmusik. Nicoali Dunger.

Mo Yan: Det röda fältet & Iggy Pop

Vår senaste nobelpristagare i litteratur, Mo Yan heter han för er som legat nedfrysta under stora delar av 2012 och 2013, visar sig, när vinfierat nu satt ögonen i honom för första gången, vara, i alla fall som han beter sig i ”Det röda fältet” från 1987, en blandning av en sentida, kinesisk Homeros, Quentin Tarantino och Robert Rodriguez, och, kanske lite Sam Peckinpah light, och med ett geggigt stänk av, vinifierats stående favorit till ett kommande Nobelpris, António Lobo Antunes mest kletiga stunder av feta spindlar som krälar i Mo Yan Det röda fältetkryptans dammiga och fuktiga mörker. Blodet sprutar, tarmarna flyger, hundar ylar, hästbukar sprättas upp, människor flås levande, våldtas och ja, det är ingen hejd på allt elände som utspelar sig i Gaomi nordöstra socken på 1920-, 30- och  (tidigt) 40-talen. Japanska ”djävlar”, kinesiska marionetter, nationalister, kommunister och banditer slåss om herraväldet och, som vanligt, får den vanliga människan lida. Det där med elände och lida får man klart för sig ganska snart i boken och upprepningarna på det temat intill så gott som sista sidan blir ganska tröttsamma. Är det då en tråkig, rent av dålig bok? Nej, inte alls. Illiaden är också blodig och eländig men likväl stor litteratur. Lite samma sak här. Tveklöst är Mo Yan en stor berättare och vi glömde säga att han har ett drag av Selma Lagerlöf också. Boken rekommenderas således för läsning samtidigt som vinifierat ser fram emot att ta sig an en annan av Mo Yans böcker, en som kanske inte är lika fylld av upprepningar och som inte känns lika hastigt avslutad – som om skrivarkraften tog slut rätt vad det var, halvvägs till slutet i en bok som skulle bli alldeles för lång om den inte avslutades snart – som den här. Iggy Pop.

Terrada – ett argentinskt äventyr & Gotan Project & Sven Tumba

Arbetade under åren 2007 – 2011 som rådgivare åt vingården Bodega Terrada i Mendoza. Vi startade från noll och med den gemensamma ambitionen att skapa ett vin olikt de ofta, gäller inte minst de dyrare varianterna, tråkextraherade och orena vinerna från området; viBodega Terrada Malbec ville ha mer stramhet och elegans, mer tango. Projektet kom att leva årgångarna 2007 – 2010, men därefter lades det ner. För att göra en lång historia kort: det är inte helt enkelt eller riskfritt att äga och driva en verksamhet i Argentina om du inte är på plats hela tiden, vilket ägaren fick erfara. Problem som inte var direkt knutna till tillverkningen ledde till att ägaren bestämde sig för att från och med 2011 sälja sina druvor, vilket han nu gör och det till tämligen kända producenter med hög status. Bra druvor, alltså. Kunde vi då göra ett bra vin? Ja, det måste man säga, låt vara att somliga av oss talar i egen sak. Under inte helt enkla förutsättningar – vi hyrde in oss hos andra producenter och arbetade i deras lokaler – fick vi till ett par bra viner. Själv skulle jag mer än gärna se att småskvättar av malbec-vinerna från 07, 08 och 10 fann sin väg till det svenska beställningssortimentet eller kanske en näthandlare. Det första vinet, 07, är riktigt gott idag (uppenbar Malbec från Mendoza, men trots det ganska ljust i färgen och inte mer än medelfylligt, mer komplexitet än kraft, snygg balans, lång, ren eftersmak, bra och gott), 08:an är förmodligen det bästa vi fick till och inte minst därför kräver det ytterligare några års lagring för att komma till sin rätt (medelhög färgintensitet, blåröd nyans, djup färg, ungt, outvecklat, stramt, elegant, oförlöst frukt, bra ek som behöver ytterligare något år för att släppa till frukten på doften, klar fruktdominans i smaken, lång, ren eftersmak), 10:an är den lättaste av årgångarna ochBodega Terrada 20017 - 2010 ganska öppen idag (ursprungstypiskt på doften men inte i smaken, har fått lite för mycket ek som det aldrig kommer återhämta sig från, känns att det på gott och ont fått svavelväten bortluftade, trots de invändningarna mycket trevligt, lätt och elegant i en för Malbec, särskilt i Mendoza, ovanlig stil, här har vi nästan gått ett steg för långt i jakten på elegans men vad gör det när det är gott?). Årgången 09 är inte lika bra som övriga. Inte dåligt, men i min näsa inte lika kul då det har en släng av gamla fat och därmed lite död frukt på näsan och aningen dumbeska i smaken, lite torkat är det också. Å andra sidan fin stramhet och gott för den som tycker om viner där eken står över frukten. Slutsats? Jo, hade vi fått hålla på något år till hade vi satt fullträffen och, inte minst, det går att göra elegant, snygg, stram Malbec i Mendoza. Synd att så få försöker göra det. Gotan Project. PS: VM-guld!

Grillvinstips! & Black Sabbath

Som vinifierat tidigare påpekat finns det egentligen ingen som tycker om att sitta ute och frysa och inte känna smakerna på grund av av köld igentäppt näsa och kringblåsande dofter från gräsmattegödning och grannens barbequeparty. Likväl envisas svensken i Baltosgemen med att ”grilla”, som det kallas när man sitter ute och försöker skydda sig mot kylan och myggen och snyter sig med jämna mellanrum för att kunna känna någon annan doft än de ovan nämnda. Kort sagt behövs tämligen karaktärsfulla viner för att nå igenom den svenska sommarkvällen och dess plågor bland vilka flintasteken bara är toppen på isberget. För er som tilläventyrs accepterar en inbjudan till ett grillparty följer här några tips på viner ni bör ta med er till spektaklet i fråga och detta för att ni i alla fall ska ha någon form av behållning av kvällen. 1. Man kan tänka sig vitt, men kör hellre ett rejält rosévin till den grillade fisken och grönsakerna, vårt tips är roséregenten Les Lauzeraies från Tavel (varunr 2724), för 95 sek slipper ni sötsliskig jäststamsskräp, felsyrade nyavärldenförsök och lika blekfisiga som smaklösa modeviner som inte räcker långt när midnattssolen står i zenit. 2. El Rey (varunr 2260) för fjuttiga 65 sek är inte bara perfekt till tacosmiddagen, det orkar trots sin ringa uppenbarelsen med sommarmörkret. Den nya årgången är för närvarande lite stramare i väntan på att växa upp och lär därför vara extra bra grillvin i sommar. 3. Den som vill ha lite mer tryck i smaklökarna tar sig anGirard Old Vine Zinfandel Baltos (varunr 79246), 89 sek. Mencia-druvan från Bierzo, bara det, dessutom både den luktar och smakar gott och orkar med det mesta, till och med grannens trädgårdsgödsel och kvällskylan. 4. Den som nu vill ha både livrem och hängslen slår till på en Girard Old Vine Zinfandel (varunr 22337), ja, visst, det är lite för mycket av allt och det är just det som är grejen, i alla fall när det, som här, hänger ihop. Kostar 159 sek och det kanske någon tycker är dyrt att kasta på vännernas grillparty men denne någon ska då veta att man inte får tag i en mygg-, kyla-, och tristessdödare tillika smaklöks-, grillaftons- och humörförhöjare utan att det kostar och det här är ett säkert sätt att säkerställa att det lika smak- som meningslösa påhittet med en grillafton i alla fall inte blir helt smaklöst. Känner att det här kräver liter mörk musik och med tanke på att Tony Iommi skrivit en låt till årets Eurovisionsschlagerfestival får det bli Black Sabbath.