Chez Panisse, Berkeley & Neil Sedaka

Om du kanske inte mot förmodan, snarare med förmodan, plötsligt finner dig själv vandrande på hungrig mage mitt i Berkeley och undrar ”Vad tusan gör jag nu då?” då kan det vara bra att ha svaret på följdfrågan – ”Vad tusan gör jag nu?” är att betrakta som retorisk, eller hur? mer intressant är frågan som följer sedan du konstaterat att du ska äta, nämligen, som den vakne HR:en räknat ut, ”Var?” – vilket är Chez Panisse på 1517 Schattuck Avenue. Schysst franskt brasserie mitt i Berkeley. Ge dig hän, frossa i det fransktraditionella och känn dig som en av alla de aktiva och pensionerade lärarna från universitetet som tycks ha utsett haket till sitt. Calender Girl. Oh, Carol. One Way Ticket.bild

Barrel House Tavern, Sausalito & Neil Sedaka

Mitt i smeten, vid vattnet, med bästa utsikt över San Franciscos skyline ligger Barrel House Tavern. Kör ut ur SF, över Golden Gate och ta strax av till höger. Där. Schysst mat. Fina Kumamoto-ostron. Vinlistan helt i sin ordning. Fullt acceptabel prisbild. Rekommenderas. Stairway To Heaven.bildbild

International House of Wine & Scott McKenzie

Du befinner dig Downtown San Francisco och är i skriande behov av enInternational House of Wine Petrus, en bra cigarr, en vertikalprovning av Opus One, youghurt, frukt och lite krimskrams. Klart du känner dig lost. Men misströsta inte ity på 395 Geary Street ligger International House of Wine och ruvar på allt det där du går och drömmer om. Låt dig inte missledas av butikens småskumma yttre och missa inte att be att få se den riktiga vinkällaren och tro inte på den gamla damen som tycker att du ska gå och handla någon annanstans eftersom allt är för dyrt i International House of Wine, bara kliv på och köp din Petrus, cigarr, vertikalprovning av Opus One, youghurt, frukt och krimskrams. Scott McKenzie.International Hous of Woine vinkällaren

Michael Mina, San Fransisco

Förutsättningarna för Michael Minas krog på California Street i San Fransisco – han har krogar även på annat håll – var, när Twosonkolleganoch jag häromdagen slank in där, inget vidare. Kort sagt hade vi just landat in från Europa och cirka 18 timmars resande, dygnsrytmen var satt ur spel och klockan var 22.00, ett klockslag då medelamerikanen redan ligger och

Michael Mina, California Street, SF

sover eftersom han tror att han mår bra av att gå upp före sex på morgonen. Trots att vi var trötta och att vi blev de sista, kvardröjande, för personalen irriterande gästerna och trots att våra ögon gick i kors och att vi pratade med varandra mellan allt tätare och mer ihållande ögonblick av mikrosömn, var stället alldeles förträffligt. Bra, vällagad mat, trevlig och kunnig personal som bland annat tyckte att vi skulle prova den ”europeiska och moderna” Copain Chardonnay Brosseau från Chalone och 2009. Vinet visade sig vara åtstramat så till den milda grad att vi såg oss nödda och tvungna att komplettera med en Puligny- Montrachet från Louis Carillon och 2002 – ett barnarov, men det var ett faktum som bekom oss lika lite som personalens alltför diskreta och väluppfostrade försök att få oss att inse att vi nu suttit själva i matsalen den senaste timmen.