Stjärnkock bjuder ut sig!

I gårdagens DN ger sig Sanna Blomquist på så kallade stjärnkocksviner. Kort sagt, menar hon, är det för bedrövligt att dessa smakprofiler inte har någon feeling för vare sig känsla eller anständighet när det kommer till viner vilket leder till att stjärnkocksvinerna överlag kan avfärdas som mindre prisvärda produkter etiketterade för att sälja i alla fall.

Det som er utsände i de kommersiellt smarta stjärnkockarnas guldkantade vardag slås av är den bittra insikten att han trots sin numer oomtvistat högst-på-kockpiedestalen-liknande status inte har ett eget kockvin, för matlagning och andra högtidliga tillfällen som förtjänarDN att dränkas i en glömskans dimma. Den tidigare nämnde vill därför be mindre nogräknade svenska importörer med omfattande finansiella muskler att bekosta en PR-byrå samt annonsera och på andra vis marknadsföra in ett icke prisvärt vin i Systembolagets fasta sortiment, att snarast ta kontakt. Märk meddelandet med den årliga summa ni med säkerhet kan utlova i utbyte mot den högst på piedestalen sittande stjärnkockens namn, ja, ni vet ju vem.

Vill sist men inte minst göra hugade affärskontakter uppmärksammade på att en resa med krogbesök och ansenliga mängder alkohol gärna får ingå i dealen, har däremot inga andra krav på vinet än att det är extremt billigt i inköp så det finns utrymme för en rejäl stjärnkocksroyalty trots att vinet kostar under hundringen, vilket gissningsvis måste anses som en psykologisk gräns för den som kan tänkas köpa och bli lycklig av det utan tvekan oprisvärda vinet.

Hoagy Carmichael!

PX: segerns sötma!

Hustrun var, det måste sägas, lätt hånfull när er utsände testpilot bland de oanade kombinationernas lika farofyllda som underbara värld föreslog att vi skulle dra ett vin till hennes lördagslunchmat, parmesanspäckat potatismos och steak haché. Nu, det måste också sägas, föreslog den ovan nämnde inte vilket vin som helst utan en Vieja Solera PX 30 Años, eller med andra ord en gammal, ursöt sherryvariant. Tanken var, varken mer eller mindre, att det bara måste gå och att det på något vis är civiliserat att hinka 30 +-årig PX till lördagslunchen så där i största allmänhet.IMG_0812Nu är det säkert mer än en HR som likt Hustrun snörper på munnen och tror sig veta bäst trots att de då är ute och cyklar enhjuling i Novemberkåsans spår en kulen natt i början av december. För visst går det! Till och med Hustrun tvingades göra tummen upp (se bildbevis!) sedan hon i det längsta försökt kämpa emot den härligt koncentrerade och syrligt bautasöta PX:en i dess virvlande gomsegelsdans tillsammans med det parmesanspäckade potatismoset och i viss utsträckning den medvalsande steak hachéen. Ha! Jag visste det!IMG_0813

Den som vill prova själv införskaffar lämpligen en steak haché eller dess råvaror, självklart av bästa kvalitet, samt slänger ihop ett mumsigt potatismos och späckar det med parmesan – kan dessvärre inte ge närmare anvisningar avseende maten men den som känner sig manad vet säkert hur den grytan och stekpannan ska dras eller vad man nu gör med grytor och stekpannor. Vad jag helt säkert vet är att det högst civiliserade vinet, som dessutom i sig utgör en fantastisk dessert utan något annat än sig själv, kan beställas på Systembolaget i Sverige: Vieja Solera PX 30 Años, nr 76475, 449 sek.

Lämplig musik.

PS Färgen på rosévin: svavlet för tusan!

Skam till sägandes glömde er utsände i de orangeskimrande rosévinernas föråldrade värld en ack så viktig detalj avseende rosévinernas färg (läs här om rosévinernas färg). Hur kommer det sig, måste en eller annan vaken HR ha frågat sig, att äldre roséviner tenderar att få en högre färgintensitet medan rödtjut ljusnar? Jag menar, antocyaner som antocyaner!? lade kanske HR:en för säkerhets skull till som om den tillfrågade var ett riktigt dumhuvud.IMG_2132Ja, med tanke på det där fräcka tillägget förtjänar egentligen frågeställaren inget svar men då fräckheten är ett diskutabelt fantasifoster hos svaranden själv skulle det vara djupt orättvist att inte svara på frågan om rosévinernas med tiden allt högre färgintensitet, detta inte minst med tanke på den teaser som återfinns i rubriken och som bjuder in till en annan fråga: Vad menar du, påverkar svavlet rosévinets färg?IMG_2129

Ja, det är så det är. Svavlet har en direkt inverkan på rosévinets färg. Rent krasst kan man dra iväg färgen åt det ljusare hållet genom att tillsätta mer svavel. Allteftersom det fria svavlet binds i vinet blir färgen mer påtaglig. Med andra ord sticker rosévinernas färg iväg åt orange och rent av brunt med tiden men samtidigt tilltar den också i styrka. Så när vinifierat påstod att hela färgskillnaden mellan de båda flaskorna på bilden kom av årgången och att den yngre fått sig mer gröna druvor till livs så var det inte hela sanningen. Den mörkare flaskan var de facto något ljusare i sin, om uttrycket tillåtes, grönaste ungdom då det fria svavlet kanske låg uppemot 30 mg/l jämfört med halten som nu, flera år senare, sjunkit till < 10 mg/l. (OBS! 25-30 mg/l är en ”normal-låg” nivå, de flesta lägger sina roséviner runt 45-50 mg/l fritt svavel i samband med buteljeringen)

Cowboy Junkies!

#TWWD: resumé

En gång om året arrangerar importören Terrific Wines en #TWWD. Åren 2012-14 stod det för Terrific Women Winemaker’s Day. Från och med i år utläses betydelsen Terrific Wines’ Wine Day. Ändringen kommer sig av att man redan från början bestämde sig för att byta tema efter tre år. En annan nyhet sedan premiären 2012 är att ”vindagen” numer arrangeras både i Stockholm och på Ästad Vingård utanför Varberg . Här följer en kort resumé från årets båda #TWWD.FullSizeRenderPå Ästad inleddes programmet lördagen den sjätte februari med en presentation av gårdens eget vin. Besökarna fick tillfälle att prova ”andra-vinet” från 2014, ett torrt och lätt ekat vin på solaris. Som jag själv är konsulterande vinmakare och är hyggligt ansvarig för hurudant det är vill jag inte säga mer än att det var riktigt bra.IMG_0576

Efter denna lokala kick-off avlöste så de tillresta vinmakarna varandra i en rasande fart ända tills det på kvällen var dags för en ”winemaker’s dinner” med flera producenter närvarande. Ästad Vingård satsar från och med i år stenhårt på att utveckla sin restaurang och sin vinbar. Av maten att döma den här kvällen är de på god väg att etablera sig som finkrog.IMG_0594

På söndagen for vinmakarna med Blå Tåget till Stockholm. En resa där de fick tillfälle att vid sittande bord med vit duk serveras klassisk räkmacka och nubbe av den trevliga personalen.IMG_0621

Medan #TWWD på Ästad var öppen för alla med rätt ålder var dagen i Stockholm, påföljande måndag, inriktad på ”branschen”. Precis som på Ästad gavs tillfälle att prova viner från de tillresta vinmakarna och att prata med desamma (vinmakarna alltså). Den som ville kunde höra Isabelle Ogier från Domaine de Nalys tala om mikrolägen i Châteauneuf-du-Pape och vikten av att välja rätt rotstock. IMG_0631Marco di Giulio på Girard gav oss en lektion i Petite Sirah (flaskan nedan dock en bordeauxblend från Marco).IMG_0617 Dorli Muhr berättade hur man gör premium-syrah i Österrike. IMG_0638Philippe Guillanton från Château Margüi talade om eko-odling i olika varianter och om trender i Sydfrankrike.IMG_0600 Laure Poisson (Les Vignerons de Tavel) visade på variationer i färg och aromer mellan olika år och lägen i rosévinernas hemland Tavel. IMG_2138Miguel Merino underhöll med några väl valda ord om mazuelo i Rioja.IMG_0598 Via länk från Swartland gav oss Andrea Mullineux senaste nytt och allt vi i övrigt behöver veta om syrah i Sydafrika. IMG_0633Sist men inte minst talade er utsände i de föredragande vinmakarnas pratglada show-off-föreställningsvärld om carignan och syrah.IMG_0630Enligt uppgift återkommer #TWWD som #TWWD2017 om ganska precis ett år, närmare bestämt första helgen i mars 2017 (om tilltänkta lokaler är lediga, i annat fall kan dagen komma att flyttas en vecka åt endera hållet, vilket, vilket den vakne HR:en redan listat ut, innebär framåt eller bakåt).IMG_0595

Gravity (spelad på den snyggaste stratan hitom Rory Gallagher)! Mayer-bonus för er som tycker om en slow blues.

 

Ät & se London från ovan

Slå två flugor i en smäll: ta en titt på London från ovan och ät gott. Var? undrar HR:en medan den mer nervöst lagde HR:en undrar Var? Var? Varvar? Var?!. Jo, på Sushisamba i London.IMG_0751Det där sistnämnda kan tyckas överflödigt som information då det ligger i sakens natur att det underlättar att vara på plats i London om man ska ta sig en titt på staden, även om det, som här, påstås ske från ovan. Dock är det så att Sushisamba även finns i några andra häftiga städer så det gäller att åka till rätt Sushisamba för den som både vill äta på Sushisamba och se London från ovan. Nog av! Adressen är 110 Bishopsgate eller som man också kan säga mitt i smeten. Ja, i London då.IMG_0753

Sushisamba bjuder på utsökt mat som hämtat sin inspiration i Japan, Brasilien och Peru och det är så gott så gott. Dessutom väldigt professionell och trevlig service och viner i de flesta prisklasser.IMG_0754

Jo, just det: Sushisamba ligger på våning 38 och hissen dit upp låter dig se ut över London, eller, om du skulle föredra det, den försvinnande gatan nedanför, medan du i rejäl fart skjuter iväg upp till våning 38. Bara det värt besöket. Rekommenderas synnerligen varmt för den äventyrlige finsmakaren.IMG_0761

Londonmusik: 1, 2, 3, 4, 5.IMG_0772

Rioja & Climax

När gamla, ärevördiga Bodegas Franco-Españolas viner återlanserades i Sverige för några månader sedan var gensvaret fantastiskt. Så förvånansvärt var nu inte det. Vinerna är bra i sin genuint klassiska (och rena) stil och vinkonsumentens intresse har inte bara i Sverige utan också globalt flyttats från uppblåsta muskelpaket till viner med personlighet och tydligt ursprung. Kort sagt älskar vinkonsumenten återigen att botanisera och att känna skillnad.12647231_607818489359226_6397712921749853816_nBland många som snabbt lyfte fram Franco-Españolas viner fanns magasinet Munskänken. När en tidning hajpar ett vin kan det ha väldigt olika effekter. En del hissar så många produkter att genomslaget av ett fynd uteblir. Andra är mer sparsmakade och då händer det desto mer när fyndstämpeln plockas fram. Munskänken tillhör den senare kategorin och när magasinet fyndade tre av fyra viner och gav det fjärde ”mer än prisvärt” lät inte reaktionerna vänta på sig och närmast per omgående tog vinerna slut i det svenska lagret och nästan lika snabbt var det jul, vilket innebar att det tog lite tid innan lagren kunde fyllas på. Men nu är det gjort! Och för att fira denna tilldragelse har importören Terrific Wines bett de slipade ynglingarna på Pinyin Studio i Peking att sätta ihop en slags annons, som publiceras härintill.12647231_607818489359226_6397712921749853816_n

Vinerna? 1. Rioja Bordón Reserva 2009, nr 2726, 95 sek (klassisk reserva i högform till en prislapp som tarvar en skämskudde om man ska kunna säga det högt). 2. Rioja Bordón Gran Reserva 2006, nr 86815, 155 sek (mer vinklassicism, Rioja-kvintessens på butelj som tar dig rakt in i den spanska vinhistorien och det än en gång till ett skamligt lågt pris, kort sagt ett stycke vinhistoria och ursprung du inte har råd att sitta utan). 3. Viña Soledad Tete de Cuvée Reserva 2005, nr 75639, 149 sek (en livfull, vit tioåring för 149 pix? seriöst? det är som att stjäla godis från spädbarn! synnerligen intressant och personligt vitvin som stammar från den gyllene epoken när vitviner av det här slaget kunde se dagens ljus och med framgång lanseras på en lika häpen som förtjust världsmarknad).

Två sidor av Climax Blues Band: Å ena sidan, å andra sidan.

Rosévinets färg

När Sverige för några år sedan träffades av den internationella rosévinsvågen kom utbudet att domineras av inte sällan obalanserade, orena och kraftigt färgade viner med röd eller blåröd nyans. Vinerna kom från Nya världen och snart sagt hela Europa utom Provence, rosévinets hemvist före alla andra. Några av oss ropade då på renare produkter med balans och inte minst fler ljusa roséviner med mer elegans och så klart rosé från Provence. Efter några säsonger fyllda av rödrosédrickande blev vi bönhörda. Men nu slog pendeln åt andra hållet. Plötsligt var det bara ljus rosé som gällde, det påstods till och med att färgen avgör ett rosévins kvalitet: ju ljusare desto bättre. Ack, man tar sig för pannan!IMG_21321. Rosévinets färg kan skapas på många vis. Den som väljer att arbeta med färgrika druvor och att låta dem macerera med skalen får mer färg än den som arbetar med mindre färgrika druvor som pressas direkt som ett vitvin.IMG_2138

2.Direktpressning kan resultera i önskad färg eller inte. Vinet kan rent av bli för ljust. Sker det måste det balanseras med en skvätt mörkare vin. Omvänt kan den som macererar hårt behöva göra sitt vin ljusare. Det sker med hjälp av ett ljusare vin eller hårt filtrering, kanske rent av klarning med aktivt kol.IMG_2129

3. Vad blir bäst? Helt klart sitter inte vinets kvalitet i färgen. Det finns bra och dåliga roséviner i alla kulörer. Jag skulle säga att bäst blir de roséviner som är minst krystade och påverkade. Därför är det bra att ha en plan för hur just ditt vin ska göras och hur det ska bli. Inte sällan har man druvor med olika mycket färg att arbeta med, de är också olika lätta att laka aromer ur och som om inte det vore nog varierar färgens beteende från år till år. I de lägena väljer den vakne producenten att macerera en del av skörden och direktpressa resten och sedan sätta ihop de olika delarna. Kvalitetsroséer görs oftast på det viset. Kanske är en liten del av volymen dessutom jäst i ekfat. Ingen enskild enkel jäst tillåts dominera såvida den inte är tämligen neutral och släpper fram druvan. Enskild karakteristika skapas med hjälp av rätt druvmix. Ett exempel: ta ett klassisk ”Rosé de Provence” på grenache och cinsault och tillsätt 20 procent syrah och du får ett helt annat driv i frukten och på gott och ont en annan stil på ditt vin.IMG_2132

4. I rosévinernas Mecka, Tavel, säger regelverket att ett rosévin inte får vara för ljust. Har precis varit och tittat till Les Lauzeraies från 2015. Det är den ljusaste varianten sedan 2010. Och det ligger på gränsen till att vara för ljust enligt regelverket – men det är inte särskilt ljust jämfört med ett Rosé de Provence.IMG_2129

Titta på bilderna i det här inlägget, av dem framgår färgskillnaden mellan 2015 och 2011, mellan olika roséviner från samma producent (Les Vignerons de Tavel). Skälet till att just Les Lauzeraies blivit ljusare är i grunden att vinet sedan skörden 2014 är ekologiskt. Det har gjort att vi fått byta ut vissa fält som vi tidigare arbetade med och att druvkompositionen ändrats en aning (lite mer gröna druvor i mixen nu – och ja, gröna druvor ingår till del i de flesta kvalitetsroséviner). Resultatet är ett på naturlig väg ljusare vin med betydligt mer mineralitet samtidigt som vi lyckats behålla den tilltalande frukten (se ovan om syrah…).IMG_2138

5. Säger nu de här färgskillnaderna i bildbevisen något annat än att vinet blivit ljusare? Nej. Man måste smaka på vinet för att upptäcka den ökade mineraliteten och att vi åter dragit vinet mot mer elegans och en lite stramare frukt som samtidigt lösgörs tidigare på säsongen genom den aningen ändrade druvmixen – detta med det tidiga lösgörandet är inget vi medvetet sökt men som underlättar för konsumenten eftersom Les Lauzeraies traditionellt haft en tendens att visa sin bästa sida första halvvägs eller längre in i den nya säsongen. Att vinet nu öppnar sig lite tidigare gör att den svenska importören bestämt sig för att släppa på den nya årgången redan i april i år. (Årgången 2014 är annars på Tavel-vinernas speciella vis fortsatt utmärkt så här i inledningen av andra året efter skörden: finns här.)IMG_2140

Sist men inte minst. Den glada damen på bilden heter Vanessa Riou och är vinmakare på Les Vignerons de Tavel och vinet hon viftar med är Les Lauzeraies från 2015 – snart i en butik nära dig, bärandes på ett löfte om sol, vår och sommar.

Beck & Hammer.

Äntligen! En ukrainsk vittoffel!

Efter år av sorgesamt sökande har er utsände i de ukrainska vittofflornas bländande vardag äntligen åter fått känna glädjen av att stå öga mot öga, eller nåja öga mot doja, med en tvättäkta ukrainsk vittoffel – till råga på allt dessutom en ny slags sporttoffla! Denna lyckliga tilldragelse skedde i en flygplatsbuss som tog passagerarna från terminalen i München till det väntande planet. Självklart infann sig osökt en obetvinglig lust att tala med toffelns herre. Dock visade toffelhjälten att han inte var på prathumör och även om han var det talade han ett obekant tungomål varför gesten att le, tala och peka på tofflorna blev aningen fel. Icke desto mindre förty: en ukrainsk vittoffel var det, till råga på allt i ett tidigare aldrig skådat, modernt sportsnitt. Vi tackar toffelguden för denna gåva!IMG_0694Gerry Leonard.

Förbud mot nya godisrecept!

Nu har det igen! Den här gången är det Basset’s som pådyvlar oss godiskonnässörer ett av oss icke efterfrågat nytt recept innebärande att smågodiset ändrat karaktär och tagit av i en riktning som går stick i stäv med vi konsumenter vill ha. Kort sagt har Basset’s förstört sina vingummin.IMG_0698 Förra gången var det Malaco som körde sina snablar i botten och nu är det alltså Basset’s som ödelägger sina vingummin. Det måste bli ett slut på de här övergreppen på god smak och de här angreppen på allt som heter ordning och reda! viniferat kräver ett omedelbart förbud mot nya godisrecept! Den som vill förändra smaken på ett godis ska vara tvungen att först få till en folkomröstning som måste utfalla till producentens fördel för att denne ska få ändra på ett existerande godis – undantag från detta kan få förekomma i ömkande fall som lakritsbåtar utan stuns och alltför syrliga, gula tabletter i Piggy eller Skittles som den utrikiska kopian så korkat kallas. Den som bryter mot det nya förbudet och ändrar ett recept utan föregående seger i en folkomröstning ska efter lämplig tid på tukthus dömas till tre års samhällstjänst varefter den kan anses ha sonat sitt brott. Ett varningens finger dock: återfallsförbrytare på området nya godisrecept ska dömas till livstids tukthus på vatten och stunslösa lakritsbåtar.PiggyKC. PG. DB. Samt sorgesam förändringsmusik som väl illustrerar känslorna hos den som utsätts för ett oönskat nytt godisrecept.