Mina memoarer kap 2: Ukraina

Åren 2009-2011 konsultade jag för ett gigantiskt, privatiserat kooperativ i Koktebel på Krim. Odlingsmarken uppgick till 1600 hektar och jag fick, som sig bör i de trakterna, mig tilldelad en bil med chaufför så jag kunde åka runt och titta på ägorna. Sommartid var de där inspektionsrundorna ett nöje, precis som hela Koktebel – en badort som kunde legat på Rivieran på 1950-talet –, men under våren då leran gjorde vägarna svårframkomliga och på vintern då det mest bara var kallt, var de inte lika roliga.

Mindre roliga, om än ganska kul och spännande, var vintertid även byn och hotellen. Ofta var jag enda gästen i byn, där gatlamporna var pålitligt nedsläckta dygnet runt så den som var ute och famlade sig fram längs gatorna oftast inte upptäckte mötande förrän man small ihop. Brukade gå och ha små ljud för mig för att slippa stöta ihop med folk.

Sommarhotellen var stängda under de här kalla och folktomma månaderna. Blott två hotell var öppna. Ett med varma element och varmvatten men likväl kalla rum då dörrar och fönster glipade betänkligt och gav i bästa fall insynsskydd men inte lä, och ett mer modernt med stängbara dörrar, knappt ljumna element och pålitligt kallvatten.

Vid ett tillfälle då jag bodde på det moderna hotellet och hade tagit en iskall morgondusch och suttit och huttrat mig igenom frukosten som avåts i den ej alls uppvärmda matsalen, dristade jag mig till att fråga damen i receptionen, tillika frukostvärdinnan, om det fanns en möjlighet att hon kunde sätta på varmvattnet så man kunde få sig en varm dusch. Den något tunna och bleka damen med ett ändå blekare hår tittade en stund på mig. Så sa hon, med rullande r, ”Are you not a man?”. Varpå hon gick sin väg med besvikna steg. Och med det var det färdigpratat om den saken.

Mina memoarer del 1. Musik.

Bönder beskjuts i Provence! Risktillägg till ni-vet-vem!

Som det säkerligen är HR.en bekant, har er utsände i de vinproducerande böndernas av vädrets makter styrda värld mot bättre vetande åter blivit vinbonde, då denne åtagit sig uppdraget att på konsultbasis leda vingårdsarbetet på Domaine Rabiega utanför Draguignan i södra Frankrike. Alltså ett jobb som den nyss nämnde också skötte mellan februari 1988 och augusti 2006. Fast på den tiden ingick också sysslan som chef för rubbet samt arrendet på Château d’Esclans 1995-2004 och att bygga upp det som var den stora tårtbiten i verksamheten: Rabiega Negociant i Besse/Issole.

Efter 2006 har jag varit runt mest överallt och gjort vin på konsultbasis, men sedan jag lämnade Château l’Arnaude 2013 (ett av mina många konsultuppdrag) har jag inte arbetat i hemtrakterna. Därför har det nu gällt för mig att snabbt hitta tillbaka hem och till min gamla värld. Följaktligen har jag ägnat en hel del tid åt att se hur nämnda värld fungerar idag. Döm om min förvåning när jag slår upp lokaltidningen Var-Matin och ser den alarmerande rubriken om att en vinbonde attackerats med skarpladdat gevär! Knallar och kulhål i traktorn och besprutningsaggregatet vittnar om detta. Orsaken till den besinningslösa attacken tycks vara att den stackars bonden var ute och skyddsbehandlade sina stockar. Låt vara att detta, enligt tidningen, skedde ”mitt i natten” – vilket f ö knappast kan stämma, men det kan ha varit tidigt på morgonen; man brukar vara ute med traktorn i ottan dels för att undvika vinden som alltsomoftast hoppar igång lite längre fram på dagen, dels för att undvika den på de här breddgraderna så här års synnerligen effektiva solen – och att någon sömnig närbo helt enkelt blev förbannad på oljudet. Eller så var det någon som tyckte att vinstockarna och framförallt den attackerande svampen och skadeinsekterna borde få vara ifred och få förstöra druvorna bäst de ville.

Nog av. Beskjuten blev bonden. Beskjuten! Medan den lokala bondeföreningen, också enligt tidningen, redan och synnerligen föredömligt skrivit till presidenten och krävt att all bebyggelse nära odlad mark ska förbjudas, har jag hört av mig till min nya uppdragsgivare och begärt risktillägg. Mitt gamla inte helt riskfria uppdrag i Ukrainas mest avlägsna och vilda delar 2010-11 är intet mot detta!

Musik!

Tvättäkta ukrainsk vittoffel!

I Spanien. Madrid. Barajas. Av alla ställen. Där återser er utsände vittoffeljägare äntligen en tvättäkta ukrainsk vittoffel, utan överliggande luftintag förvisso men ändå! Den där sportmodellen – som moderna människor utan vett kallar sneakers och i förekommande fall rent av klär ut sig i – som vi uppmärksammade för ett par år sedan är ju inte riktigt på riktigt då det är just sneaker-varianter, alltså skor för mindre välbetänkta människor. Men här, som sagt, äkta vara.

Vittoffelmannen, som på ett lätt nonchalant vis förde sig väl medveten om vilka fina skor han hade tryckt ner fossingarna i, tog ingen notis om den smått hysteriskt fotograferande vittoffelpaparazzon i kön som i långsam takt bordade det minimala planet från Air Nostrum, tvärtom föreföll han tycka det var självklart att så fina pjuck förevigades av imponerade åskådare i allmänhet och vittoffeljägare i synnerhet. Dock ville han, fullt förståeligt, inte sälja sina skor.

Emmylou Harris!

Äntligen! En ukrainsk vittoffel!

Efter år av sorgesamt sökande har er utsände i de ukrainska vittofflornas bländande vardag äntligen åter fått känna glädjen av att stå öga mot öga, eller nåja öga mot doja, med en tvättäkta ukrainsk vittoffel – till råga på allt dessutom en ny slags sporttoffla! Denna lyckliga tilldragelse skedde i en flygplatsbuss som tog passagerarna från terminalen i München till det väntande planet. Självklart infann sig osökt en obetvinglig lust att tala med toffelns herre. Dock visade toffelhjälten att han inte var på prathumör och även om han var det talade han ett obekant tungomål varför gesten att le, tala och peka på tofflorna blev aningen fel. Icke desto mindre förty: en ukrainsk vittoffel var det, till råga på allt i ett tidigare aldrig skådat, modernt sportsnitt. Vi tackar toffelguden för denna gåva!IMG_0694Gerry Leonard.

Omvärldsanalys & Black Sabbath

Sverige är ett land petrifierat av en rysskräck som landets utrikesminister och media som Aftonbladet tävlar om att spela på och som sänker garden på mer än en när det gäller att syna vad som verkligen händer i Ukraina, samtidigt som den högst relevanta protesten mot olaglig rysk närvaro på Krim blir till ett indignerat skrik som försvinner i det i största allmänhet höga tonläget och den stämning som piskas upp när den egentligen borde lugnas ner och förklaras. Black Sabbath.

Ukraina, korruption & Mykola Yermolenko

Vad är det som får så många att se världen i svart och vitt? Som om gråskalorna inte fanns och som om det alltid är en kamp mellan de goda och de onda. Och vad får så många att tro att X är god bara för att X säger sig vilja tillhöra västsfären? Det som händer i Ukraina är oerhört tragiskt, men kanske nödvändigt – hur ska annars en förändring komma till stånd? Å andra sidan: i motsats till vad många tycks tro har det ukrainska folket i realiteten haft att välja mellan pest och kolera. I förra valet, liksom i valet före det och i alla andra ”demokratiska” val i Ukraina. Med andra ord ett val mellan korrupta regimen X eller korrupta regimen Y. Och på Majdan blandas uppriktiga demokrater och de som verkligenUkraina vill se en öppning och positiv utveckling mot ett modernt, öppet, jämlikt och rättvist samhälle med brunskjortor, vars agenda knappast är bättre än sittande regims. DN menar i dagens tidning att den enormt framgångsrike proffsboxaren och oppositionsledaren Vitalij Klytjko är en politisk mellanviktare, därför att han ”saknar kontakter man måste ha för att nå framgång i ukrainsk politik”. Läs det en gång till. Det är just Klytjkos utanförskap som gör honom till ett möjligt alternativ till de etablerade, genomruttna partierna, de som sitter på kontakterna, som rent av är kontakterna – de och alla oligarker, som styr i bakgrunden med sina högst omoraliskt tillroffade förmögenheter. De vänner jag fick under åren jag arbetade i Ukraina är uppgivna inför etablissemanget. Ingen av dem ser Janukovytj, Tymosjenko och de andra etablerade som något annat än en fortsättning på Ukrainas eländeshistoria. Några av dem såg den då, för några år sedan, ganska obetydlige politikern Klytjko som ett alternativ, en som inte gett sig in i det korrupta spelet i Kiev eller som slickade stövlarna på oligarkerna. Kanske är han det, kanske snärjs han snart också in i korruptionens nät om han får verklig politisk makt. Ett är dock klart och det är att inget av de etablerade alternativen förtjänar vårt stöd. Slutligen: alla som menar att Europa skulle få slut på stridigheterna i Ukraina, annat än genom politiska påtryckningar: Exakt hur skulle det gå till? Genom en militär intervention i strid med gällande internationella lagar? Ta till vapen mot en låt vara korrupt men folkvald regim? Eller skulle EU ha böjt sig för Janukovytj korrupta regims krav för att det skulle bli ett utökat samarbetsavtal mellan EU och Ukraina? Rimligtvis vill vi alla se en fredlig lösning på konflikten, en lösning som leder mot ett Ukraina där orden frihet, jämlikhet och broderskap har ett verkligt värde, men dit är vägen lång, mycket lång och inget blir bättre av att vi är naiva eller att vi ser konflikten som en kamp mellan bara de goda och de onda, mellan svart och vitt. Så enkelt är det inte. Mykola Yermolenko.

Mina viner i Sverige & George Harrison

Då och då frågar en och annan vilka av ”mina” viner som finns att köpa i Sverige. Inte särskilt många. De vinmakaruppdrag jag för tillfället har är förlagda till Pezenas-MDLVX 2009Languedoc, Minervois, Rioja, Red Mountain, Varberg och, senaste tillskottet vad det verkar, Lazio. Uppdrag jag haft de senaste åren men nu avslutat har bland annat varit förlagda till Provence, Krim, Assenovgrad, Mendoza och Struma Valley. Tydligen är en del viner från uppdraget hos Hedges, Red Mountain, Washington State, på väg in i höst, men bortsett från de vinerna är de enda ”Lars-påverkade” produkterna att tillgå i Sverige följande: Tre årgångar Mazuelo de la Quinta Cruz, tre viner från Domaine de Brescou (dessvärre inga vita för tillfället, bör snart komma in igen) och ett knippe produkter från Château L’Arnaude, som såldes för en tid sedan varmed också mitt uppdrag där upphörde. Vid sidan om de här vinerna finns ett vin som jag blendat för den svenska marknaden, El Rey Old Vine Garnacha, en budget-Garnacha från norra Spanien som är bra mycket bättre än sitt larviga pris och det säger jag bara delvis därför att jag satt ihop vinet och därför att jag har ett intresse i företaget som importerar det till Sverige. Avslutningsvis finns också några viner från Leon Dormido-projektet i Rioja, ett projekt där jag ibland blendar vinet, understundom kommer med vinmakar-råd och då och då inte är inblandad alls. I övrigt kan jag inte komma på något ”Lars-vin” i Sverige just nu. Å andra sidan är jag i högstaelrey2011 grad inblandad i att leta producenter och viner för Terrific Wines så i den portföljen finns, förstås, massvis av godis som jag varit med och rotat fram. Vad det gäller de sistnämnda vinerna är grundidén med TW att arbeta med viner från 80 sek och uppåt och bara med viner och, inte minst, människor som både er man i importträsket och dennes kollega tillika TW:s VD och ende anställde tycker om och har kul med. Visst var det här ett ganska tradigt inlägg och jag får väl stå för det även om jag egentligen tycker att det är orsakat av alla strutnyfikna som kommer med förvetna frågor. George Harrison.

Tymosjenko & joggning i Åre

Måste erkänna att knivbeväpnade 16-åringar i joggingspåret gör att Åre kan mäta sig med löparrundorna på Hammarbyhöjden, fyllda av småbarn och livsfarliga barnvagnsförare, och i de sydprovencalska skogarna, där vildsvinen härskar. Visst sätter det en extra krydda på löpartillvaron i Sveriges alpina centrum, men helt friskt känns det inte. Helt frisk är inte heller Julia Tymosjenko i Ukraina. Det är, förstås, inte trevligt alls och behöver hon stöd från annat håll ska hon få det, men, hur kommer det sig att hon plötsligt hyllas som någon slags icke-korrupt, rättskaffens politiker snart sagt överallt i ”väst”? Sanningen är den att såväl hon som sittande ledare är genomkorrupta.

 

Äntligen! Ukrainska vittofflor på bild

Äntligen har vinifierat.se tagit steget från det spartanskt sparsmakade till det klatschigt kitschiga och för första gången i bloggens historia visas därför här och nu ett par ukrainska vittofflor (storlek 43) på bild. Det är nu inte vilka vittofflor som helst utan ett par med smyckad flärp och dito häl – hälen har dessutom försetts med en praktisk och vacker dragplös – samt lufthål på ovansidan. Spetsen kunde varit mer markerad, men man kan inte få med allt på första bilden. På det hela taget ett snyggt hantverk som tar oss raka vägen till Koktebel.

Ukraina – vad händer?

Ja, vad händer på den ukrainska vittoffelfronten och vad händer med projektet i Koktebel och vad händer med Felix? Det undrar jag också. På senvåren i år hände det som redan hänt en gång tidigare under de ett och ett halvt åren jag arbetat med projektet: en ny majoritetsägare kom in och ändrade företagets inriktning. I det här fallet beslutade den nye majoritetsägaren att avbryta alla investerings- och utvecklingsprogram i företaget och på den vägen är det. Således är såväl jag som projektet stand by. Förhoppningsvis går dock Felix på i vittofflorna, som vanligt.