Ukraina, korruption & Mykola Yermolenko

Vad är det som får så många att se världen i svart och vitt? Som om gråskalorna inte fanns och som om det alltid är en kamp mellan de goda och de onda. Och vad får så många att tro att X är god bara för att X säger sig vilja tillhöra västsfären? Det som händer i Ukraina är oerhört tragiskt, men kanske nödvändigt – hur ska annars en förändring komma till stånd? Å andra sidan: i motsats till vad många tycks tro har det ukrainska folket i realiteten haft att välja mellan pest och kolera. I förra valet, liksom i valet före det och i alla andra ”demokratiska” val i Ukraina. Med andra ord ett val mellan korrupta regimen X eller korrupta regimen Y. Och på Majdan blandas uppriktiga demokrater och de som verkligenUkraina vill se en öppning och positiv utveckling mot ett modernt, öppet, jämlikt och rättvist samhälle med brunskjortor, vars agenda knappast är bättre än sittande regims. DN menar i dagens tidning att den enormt framgångsrike proffsboxaren och oppositionsledaren Vitalij Klytjko är en politisk mellanviktare, därför att han ”saknar kontakter man måste ha för att nå framgång i ukrainsk politik”. Läs det en gång till. Det är just Klytjkos utanförskap som gör honom till ett möjligt alternativ till de etablerade, genomruttna partierna, de som sitter på kontakterna, som rent av är kontakterna – de och alla oligarker, som styr i bakgrunden med sina högst omoraliskt tillroffade förmögenheter. De vänner jag fick under åren jag arbetade i Ukraina är uppgivna inför etablissemanget. Ingen av dem ser Janukovytj, Tymosjenko och de andra etablerade som något annat än en fortsättning på Ukrainas eländeshistoria. Några av dem såg den då, för några år sedan, ganska obetydlige politikern Klytjko som ett alternativ, en som inte gett sig in i det korrupta spelet i Kiev eller som slickade stövlarna på oligarkerna. Kanske är han det, kanske snärjs han snart också in i korruptionens nät om han får verklig politisk makt. Ett är dock klart och det är att inget av de etablerade alternativen förtjänar vårt stöd. Slutligen: alla som menar att Europa skulle få slut på stridigheterna i Ukraina, annat än genom politiska påtryckningar: Exakt hur skulle det gå till? Genom en militär intervention i strid med gällande internationella lagar? Ta till vapen mot en låt vara korrupt men folkvald regim? Eller skulle EU ha böjt sig för Janukovytj korrupta regims krav för att det skulle bli ett utökat samarbetsavtal mellan EU och Ukraina? Rimligtvis vill vi alla se en fredlig lösning på konflikten, en lösning som leder mot ett Ukraina där orden frihet, jämlikhet och broderskap har ett verkligt värde, men dit är vägen lång, mycket lång och inget blir bättre av att vi är naiva eller att vi ser konflikten som en kamp mellan bara de goda och de onda, mellan svart och vitt. Så enkelt är det inte. Mykola Yermolenko.

3 reaktion på “Ukraina, korruption & Mykola Yermolenko

  1. Intressant post. Fler och fler människor börjar ana att vi alla har att välja mellan olika typer av ”förtryckare” vare sig de står bakom ”synliga” grupper som politiker, makthavare, organisationer, stater m.fl. till ”insynsskyddade” nätverk som har egna långsiktiga agendor (behålla rikedomar, inflytande, konformitet OCH makt) inom och utanför dessa grupper. Vi är alla ”slavar” inom olika system (t.ex. utbildningssystem) som formar oss relativt ”snävt”. Det största ”slaveriet” är dock att vara omedveten om detta och tro att vi är fria. En ”stor” tänkare sa en gång ”Den som tittar utåt sover. Den som tittar inåt vaknar”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *