Kategoriarkiv: Definitivt reklam

Påskvinstips

Publicerat av
2

Lite sent ute med årets påskvinstips, men bättre sent än aldrig. Först några viner som dessvärre ofta måste beställas så lycka till med dem – å andra sidan smakar de bra även efter påsken…

Inleder med de tre vinerna i ”min” nya vinserie Maison Renard. Alla tre ok att dricka nu, men alla vinner också på lagring. Inte direkt några ”pratviner”men däremot ”matviner” och ganska allround sådana, har till och med testat Maison Renard Bordeaux till så kallad Ottolinghe-mat, som jag inte alls vet vad det är, men det var vad de andra kallade det, själv såg jag en slottsstek eller ett par biffar på älgfärs framför mig när jag tänkte mat till det vinet. Hursomhelst funkar alla tre till grillat på bred front: Maison Renard Bordeaux 2022, nr 54497, 119kr; Maison Renard Lirac 2022, nr 70599, 135kr; Maison Renard Bordeaux Malbec 2022, nr 53875, 179kr.

Ett stående tips till påsklammet är Muga Reserva 2019, nr 73711, 235kr. Måste sannolikt beställas precis som det här likaledes spanska alternativet till lammet, Rioja Bordòn Reserva 2016, nr 2726, 149kr. Vitt som nog måste beställas, först det synnerligen personliga ”måste-vinet”för var sann vinälskare, Bordón Viña Sole reserva 2017, nr 73994, 199kr, sedan det nästan lika personliga och i allra högsta grad högklassiga Chateau Montelena Chardonnay 2020, nr 71649, 775kr.

 

 

Viner som funkar bra till påskens olika läckerheter och som förhoppningsvis finns i butik: Les Lauzeraies, nr 2724, 149kr (”Fruktig smak med inslag av granatäpplen, körsbär, jordgubbar, hibiskus, vattenmelon och blodapelsin. Serveras vid 8-10°C som sällskapsdryck eller till fisk-eller kycklingrätter, gärna sallader.”); La Désirée Chardonnay 2022, nr 6321, 109kr (”Fruktig, ungdomlig smak med inslag av päron, honungsmelon, örter, persika och citrus. Serveras vid 8-10°C till vegetariskt eller till rätter av fisk eller skaldjur.”); Clotilde Davenne Aligoté 2022, nr 51929, 129kr (”Fruktig, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, färska örter, persika och citrus. Serveras vid 8-10°C som aperitif eller till rätter av fisk eller skaldjur, gärna sallader.”); Les Sorts Selecció, nr 70217, 125kr (”Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, plommon, ceder, skogshallon, örter, viol, peppar och vanilj. Serveras vid 16-18°C till rätter av lamm- eller nötkött.”); Al Caleri by Chiara Condello, nr 51901, 129kr (”Nyanserad, kryddig smak med inslag av mörka körsbär, salvia, skogshallon, blåbär och lakrits. Serveras vid 16-18°C till rätter av lamm- eller nötkött.”); Krugscher Hof Pinot Noir, nr 22388, 149kr (”Kryddig, nyanserad smak med inslag av fat, mogna jordgubbar, fransk nougat, sandelträ, skogshallon, blodapelsin och vanilj. Serveras vid cirka 16°C till vegetariskt eller till rätter av ljust kött.”);Muga Reserva Selección Especial 2019, nr 90384, 327kr (”Komplex, kryddig smak med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av plommon, kakao, mörka körsbär, kardemumma, svarta vinbär, kaffe och vanilj. Serveras vid cirka 18°C till rätter av mörkt kött.”); La Fuga 2018, nr 12330, 399kr (”Komplex, kryddig, utvecklad smak med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, pomerans, sandelträ, salvia, choklad, nötter och kanel. Serveras vid cirka 18°C till rätter av mörkt kött.”).

Påskmusik, Easter & ett requiem.

Premiär: Maison (Philippe) Renard

Publicerat av
10

Så här: I över 20 år har olika alkoholkapitalister frågat mig om inte jag vill sätta mitt namn på en etikett så de kan tjäna pengar på det. Med tanke på att tanken alltid varit att även jag skulle få en liten dusör är det bara idioter och sådana som tror att de inte är idioter, alltså dubbelidioter, som tackar nej till sådant där. Men det har jag gjort. Dels då på grund av de mentala gåvorna, med vilka fru Fortuna varit mig onådig, ja rent av gniden, dels på grund av att jag inte tror på idén och dessutom tycker att alla kändisviner, och särskilt som i mitt fall D-kändisviner, är fånerier avsedda att beveka människor som känner sig villrådiga och framförallt ynkliga i sitt närmande till rusdrycker som vin.

Bort med mitt namn alltså. Men kan det inte vara bra med en serie viner som ger en viss garanti för konsumenten, som, handen på hjärtat, nästan alltid är lite borttappad? Och kan då inte jag stå som garant för den garantin? Jo, förutsatt att jag får oinskränkt makt avseende urval och annat väsentligt. Det fick och har jag. Bara att köra alltså. Fast det har tagit ett par år från beslutet till lanseringen av serien och de första vinerna i den. Men nu är vi där!

Först namnet: Ja, något ska det ju heta. Och det ska vara ett samlingsnamn för ett halvdussin franska viner, som drivs som vilket annat franskt vinhandelshus (”negociant”) som helst. Himla svårt. Blev till sist Maison (heter ofta negociant-firmor) Philippe (franskt) Renard (visst betyder räv, men i det här fallet talar vi om det gamla navigationsinstrument ”renard”, en kompass som fransoserna behagade segla efter en gång i tiden). Nu struntar vi i namnet för det kan aldrig bli riktigt bra, även om det ändå låter ganska bra: Maison Renard (Philippe används bara ibland, blir lite långt). Uttalas Mäsong Rönar eller Majson Renard, det går också bra.

Så vinerna: Maison Renard arbetar uteslutande med franska viner. Det är en ”bussole du monde du vin Français”, en kompass som hjälper oss att navigera i den franska vindjungeln, fylld av obegripliga och outtalbara ord. Nu lanseras de första vinerna, om en månad kommer ett till och fram i vår ytterligare något. Och så där håller det på. I alla fall till dess ”bas-portföljen” är på plats – den består för övrigt av (högst) sex viner i prisklassen 119-149kr. Ovanpå det kommer vinhuset Renard då och då släppa mer exklusiva viner i små volymer. Det första slika vinet presenteras härunder.

Garantin: Ja, det är som vilken annan meningslös garanti som helst som ni betalar för när ni köper en mobiltelefon eller tar en treårs-försäkring på en konsumtionsvara som kommer paja inom 11 månader på grund av ett fel som inte täcks av garantin, som ni för övrigt måste betala avtalstiden ut. Det är alltså jag som letat upp Maison Renards viner och i förekommande fall blendat, kanske rent av vinmakat, dem. De är med andra ord fullständigt nedkladdade av min vinmakarhand. Och det ska vara en garanti för er… Det är kanske lite tunt men bättre än inget, och jag skulle inte släppa på ett vin om jag själv inte tyckte att det nådde de överdrivet högt ställda kriterierna jag hittat på att Maison Renard måste leva upp till (något som för övrigt försvårat min vardag avsevärt och är något jag ångrar djupt).

Vinstilen: Tanken är att Maison Renard ska arbeta med i första hand franska klassiska vinområden, och att vinerna, på gott och ont, väl ska avspegla sitt ursprung. Och de ska vara rena och hellre strama än flabbiga. Vin för vuxna.

Först ut: Är två viner, beställningsbara på Systembolaget sedan nu.

1.Maison Renard Bordeaux 2022, nr 54496, 119kr. Ett ursprungstypiskt vardagsvin från Bordeaux, förhoppningsvis med både områdets typiska strävhet, stringenta struktur och lätta oginhet parad med ett mer modernt inslag av tillgänglig frukt. Till söndagssteken och varje gång vintarmen skriker Bordeaux samtidigt som plånboken lyser röd av varningslampan som säger att det är långt till lön. OBS! buteljerades sista veckan i november, kan behöva ett par månader för att hitta tillbaka till sig självt efter den omtumlande upplevelsen (för att inte tala om transporten).

2.Maison Renard Bordeaux Malbec 2022, nr 53875, 179kr. Att säga att en ren malbec från Bordeaux är något ursprungstypiskt är kanske att ta i, och det är det som gör Maison Renard så spännande, för vem annars håller vinnördarna med en ren malbec från Bordeaux? Nej, just det. Finns dock ett aber: volymen är begränsad; Maison Renard Bordeaux Malbec är ett av de där vinerna som ovan nämns som bara lanseras då och då och i en mindre volym, ett slags tillfälligt sortiment i vinhandelshuset. Nog av. Maison Renard Bordeaux Malbec bjuder både på ”bordeaux” och renast tänkbara ”malbec”. En tämligen unik företeelse på flaska. Det här är så violmumsigt att det går bra, rent av är svårt att inte, trycka i sig vätskan pronto, men det kommer, förstås, vara ändå bättre till det grillade våren och sommaren 2024. Fast då kommer det vara slutsålt. Sedan länge. För i motsats till vad som ovan kan antydas i övertydligaste laget är inte konsumenten i gemen dum i huvudet.

Musik.

Julvinstips

Publicerat av
6

Med utgångspunkt från att det för många blivit kutym att börja fira jul i augusti och påsk i december, kommer här är ett på tok försent tips på viner att ge bort i jul samt på två viner att dricka när ölen och snapsen börjar få ett drag av slentrian över sig.

Virginie de Valandraud blanc 2020, nr 54289, 449kr: Julklappsviner blir ofta röda och ibland både röda och söta som i port. Detta då många fått för sig att vitt inte duger för lagring och är det något ett julklappsvin helst ska ha så är det lagringspotential. Att det är på det här viset är inte lätt att veta men torde bero på den okunskap som råder på de högsta vinhästarna och de vilda kill- och tjejgissningar som där tas för ovedersäglig sanning. Så en gång för alla: det går utmärkt att lagra vitvin, särskilt om det är ett välgjort, högkvalitativt bordeaux-vin som odlats, vinifierats och lagrats efter konstens alla regler. Ett vin som, särskilt av nekrofiler, i sin ungdom kan uppfattas som väl tufft och som behöver tid för att fullt ut komma till sin rätt. Notera att här talar vi inte om ett par-tre år i vinkällaren utan snarast ett par decennier. Medan de här finfina bordeaux-vitingarna håller lääänge kan de ibland störas av att lagras med naturkork, en förslutning som efter 20-30 år har en förmåga att ge vinet en murken ton som blir mer störande i vitt än i rött. Med andra ord bör ett kanonvin som Virginie de Valandraud helst lagras stående – håll bara koll på korken så den inte torkar ihop, gör den det står flaskans ägare inför valet att dricka upp vinet eller byta ut korken eller försegla med vax.

Le Lucciole 2018, nr 78345, 525kr: Får ofta frågan hur man blir en bra vinkapitalist, det vill säga hur man hittar vinerna som ökar mest i värde. Ogillar skarpt det där. Vin ska älskas, vårdas och drickas, inte kapitaliseras. Å andra sidan är det en skön konst att hitta en producent och dess viner innan de sticker iväg i pris, att se potentialen. Den som följde rådet att tidigt köpa in Chiara Condellos viner, och då särskilt Le Lucciole, kan redan nu konstatera att det var billigare förr. Men grejen är den att det fortfarande finns tid att hoppa på Chiara-tåget, för hennes rykte och därmed priset på hennes viner fortsätter bara öka. I år har Chiara, som var så gott som okänd för fem år sedan, utsetts till Italiens bästa vinmakare under 35 år. Bland annat. Och Le Luccciole har, förstås, förärats Tre Bicchieri. Med mera. Så passa på. Det kommer bli dyrare. Och vinet  mår bra av lagring. Den som vill få lite Chiara utan att hiva upp stora plånboken är förhoppningsvis medveten om att vi i Sverige numer hittar hennes instegsvin Al Calieri 2021, nr 51901, 129kr.

Torre Muga 2019 (magnum), nr 92297, 1400kr: Det är svårt att säga vem som är Riojas bästa vinproducent och vi har alla våra preferenser. Tveklöst tillhör Muga topproducenterna som aspirerar på titeln bäst-i-klassen. Torre Muga är ett högkvalitativt vin som förenar traditionellt och modernt Rioja-vinmakeri och det har en utmärkt förmåga att låta sig lagras och till och med utvecklas över tid. Ett sådant här toppvin på magnum är kanske den perfekta gåvan till vinnörden som måhända drar sig för att punga upp 1400 pix för en flaska vin.

Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Extra Brut (magnum), nr 77741, 399kr : På tal om magnum och vitt som kan lagras, här har vi både och. I motsats till vad många tror är Clotilde Davennes rena och syradrivna viner som gjorda för att lagras, och det gäller inte minst hennes bubbel. Testa gärna att lagra ett tiotal år. Extra festligt blir det om gåvan kommer som magnum. Och på tal om Clotilde Davenne: om det förbigått någon så finns hennes fina Bourgone Aligoté 2022, nr 51929, 129kr – ett vin som av La Revue du Vin de France utsetts till bäst-i-klassen (129kr är faktiskt snudd på gratis för det vinet) – sedan en tid i välsorterade systembolagsbutiker och det kan beställas till övriga.

De två vinerna  att dricka då, när öl- och snapsslentrianen sätter in? En bra tumregel är att ju fler smaker och bryggor som hamnar på bordet desto enklare vin. Med det ska inte förstås ett enkelt vin i betydelsen dåligt, utan ett välgjort, rent och snyggt vin med en disciplinerad smak- och arombild som inte kräver att få stå i centrum. Två utmärkta viner i den här kameleont-stilen är familjen Couillauds Désirée-viner: La Désirée Chardonnay 2021, nr 6321, 105kr och La Désirée Pinot Noir 2022, nr 54602, 115kr. Medan det förstnämnda finns i de flesta systembolag måste det sista beställas, och ni som gör det, tänkt på att detta är ett ljust, lätt vin som fördel serveras aningen kylt.

Jag gör finbib

Publicerat av
2

Eller, bib som bib – finns det verkligen finbib? Eller finburk eller finpet? Njaee. Kort sagt bjuder inte förpackningarna in till några större åthävor avseende innehållet. Men. Det finns grader i helvetet och så länge man undviker de billigaste skikten och därmed bokstavligen talat genom sitt handlande visar respekt för naturen och dem som varit inblandade i produktionen är det väl okej och ibland till och med rent och gott (låt vara att det sällan inträffar).

Det jag nu hursomhelst gjort är ett försök till någon form av finbib. Med det ska förstås en box med ambitionen att vara ren, snygg, välbalanserad och snarare elegant och sval än högljudd och pimpad och, för den delen, förtjänstfullt i avsaknad av ett hittepånamn som Dunka-dunken eller Falu rödvin, namn som torde diskvalificera den som tycker det är görkul från både rösträtt och fortsatt frigång i samhället utan förmyndare. Kort sagt ett okej och prisresonabelt vardagsvin att smutta på till tisdagspastan och fredagstacosen, eller servera från karaff till lördagskvällens lite mer sofistikerade påhitt. Och ja, den är klart drickbar. (Les Sorts) Serra Catalana, nr 55637, 279kr (3l).

PS Varken socker eller arabiskt gummi eller annat tjafs har använts eller tillsatts, bara friska druvor – vilket är ett bättre fungerande alternativ till fix och trix, som annars inte är ovanligt i viner som siktas mot den stora massan. Utmärkt partner i arbetet har Celler Masroig i Montsant varit – där har jag för övrigt även satt ihop syskonvinet Seleccio (båda med familjenamnet Les Sorts), nr 70217, 125kr.

Musik.

Jag gör extra fin glögg

Publicerat av
5

Alltså, glögg är inte min grej. Aldrig varit. Inte förstått produkten. Ett skräpvin som kryddats och sötats till vad producenten måste hoppas på är oigenkännlighet. Fast traditionen är svår att inte omfamna. Oerhört mysigt med ett glöggparty i decembermörkret. Och med en skvätt bättre sprit i blir det nästan drickbart.

Så varför är jag inblandad i ett glöggprojekt? Ja, bortsett från pengarna.

Jo, ifjol blev jag av glögghandlaren mm Tegnér & Son tillfrågad om jag kunde tänka mig att sätta ihop ett supervin till en superglögg. När jag mumlade om att det rent spontant känns som att vi då borde arbeta med ung premier grand cru från Bordeaux – detta dels därför att jag var övertygad om att det var rätt väg att gå, dels därför att jag väl egentligen inte hade lust och ingen är väl så dum att den gör glögg på premier grand cru från Bordeaux –, svarade min i samma stund svaret kom nya uppdragsgivare ”kul idé, vi kör, vad behöver du?”. Så ja, vilket projekt. Fruktansvärt kul, och resultatet, som ytterst få fått smaka på då vi bara gjorde en handfull, relativt dyra måste man nog säga, premier grand cru-glöggpavor, gick inte av för hackor.

Men det där var i alla fall för mig mest en kul grej, även om det också gav lätt blodad tand. När så Tegnér & Son tidigt i år kom tillbaka och undrade om jag kunde sätta ihop ett synnerligen extraordinärt basvin för glögg, om än inte riktigt på samma nivå som ifjol, hoppade jag genast på uppdraget.

Efter en del mixtrande med olika viner och glöggkryddningar liknande dem kocklandslaget satte ihop för den superexklusiva glöggen 2022 och en hel del dialog med magkänslan – vinmakarens viktigaste arbetsredskap, om ni frågar mig –   kom jag fram till att jag borde åka till italienska Veneto. Där finns allt från lättare bardolino via valpolicella och ripasso till amarone; allt från lättast tänkbara frukt till rena hästsparken och däremellan en massa fin struktur.

Sagt och gjort. Kontaktade den ekologiska pionjärfamiljen Fasoli Gino, som jag haft att göra med vid flera tillfällen och under många år och vars arbete jag i högsta grad respekterar. Inga problem, sa de, och lät som att det var det dummaste de hört, blanda ihop finfint vin bara för att sedan krydda sönder det. Men ett vin blev det, och jag vet att även familjen Fasoli Gino var och är synnerligen nöjda med resultatet, för det här specialgjorda basvinet har visat sig vara så pass tal- och drickbart att det kanske kommer dyka upp i lite andra sammanhang också, då utan tillsatt krydda.

Glöggen då? Jo, den finns nu att beställa på Systembolaget. Tegnér & Son Extra Fina Starkvinsglögg, nr 55081, 249kr. Upplagan är begränsad så kanske bra att inte vänta till Lucia med beställningen. Om jag kommer dricka den? Ja, faktiskt, och det med glädje. Är förvisso part i målet, men det här är riktigt bra. Rent och snyggt. Inga konstiga aromer eller smaker bakom kryddorna och sockret, och inte vare sig överdrivet kryddat eller sötat. Här behövs ingen sprit tillsättas. Skillnaden, vågar jag påstå, på en sådan här glögg gjord på finfint basvin och de mer traditionella glöggerna gjorda på de traditionella skräpvinerna är enorm. Avgjort större än prisskillnaden.

Psilocybin & Ketamin & Herdedikter & Mord

Publicerat av
Svara

Fåraherdarna utanför Riensac har vetat det hela tiden. Kanske visste beatlarna något om det också och den amerikanska ursprungsbefolkningen. Och Cary Grant. Men det är först nu som psilocybin och ketamin hamnat i envars svamprisotto. I alla fall om man får tro svampprofessorn och sommarprataren Hanna Johannesson och Svenska Dagbladet. Till exempel. För egen del lyssnar jag förvisso gärna på Johannesson och läser Malin Ekmans artikel i Svenskan, men vem har bättre beskrivit de magiska svamparnas värld än författaren till Herdedikter & Mord? En bok som inte bara Johannesson och Ekman bör läsa utan alla som håller ett öga på samtiden. En klart psykedelisk bok av någon som bara äter kantareller, murklor, champinjoner och karljohan. Men lyssnar på Magma. Till exempel.

Mer musik.

Sommar, vin & litteratur

Publicerat av
2

Lite tips på bra sommarläsning och -dricka och hur detta lämpligen kan kombineras för den som inte har något bättre för sig och det, låt vara att vi här killgissar lite, har knappast någon.

  1. Anakolut 2.0 och Dominio de Tares Godello 2021, nr 72451, 199kr. Boken en nyutgåva av det postmoderna verket Anakolut (mm) från 1986, nu med förord av litteraturvetaren Erik van Ooijen och flera tillskrivna för- och efterord. Vinet en pärla på druvan godello från Bierzo, har funnits i sortimentet i över tio år men upptäckts av en lite bredare nördgrupp först nu. Lär, lika lite som boken lär bli en bok för alla, blir ett vin för alla. Därmed inte sagt att inte alla med huvudet på skaft och smaklökarna i trim faller pladask både för vin och bok, och den som inte gör det får skämmas, trots att vi på intet vis vill sätta oss till doms över folks mediokra sinne för en god bok och ett gott vin.

  1. Herdedikter & Mord och El Paisano de Tares 2022, nr 52337, 125kr. Här har vi ett burleskt verk av Guds nåde och ett lika oemotståndligt och lätthinkat vin från, återigen, Dominio de Tares och Bierzo. Den här gången ett ljust och fruktdrivet rött, eller rosa, om detta tvistar de lärde, vin på druvan mencia. Då boken innehåller såväl mord som herdedikter och tokigheter å det grövsta kan kanske ytterligare ett vin tarvas, också det i den ljusa, bäriga och lätta skolan: det egenhändigt (ja, av mig alltså) vinmakade Ergo Bibamus 2022, nr 52569, 149kr.

  1. Bränna vass och ett av följande roséviner: Muga Rosé 2022, nr 92242, 125kr; Mart (Gramona) 2022, nr 56307, 159kr; Domaine Comte Peraldi Rosé 2022, nr 53178, 215kr; Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Rosé, nr 70576, 199kr. Bränna vass är en fin liten novellsamling, som gjord för att avnjutas på balkongen, i hammocken, på terrassen, på verandan eller på stranden eller när sommarregnet sakta faller utanför fönstret, för vad passar då bättre än en burlesk bok och ett glas rosé? En burlesk bok och en flaska rosé säger kanske någon och det ska vi låta stå oemotsagt.

  1. Kronos väv och Les Sorts Seleccio 2021, nr 70217, 119kr. Kronos väv, denna rappakalja av ingående miljöskildringar blandade med historiska fakta och hitte på och en massa folk och antropofager och tokerier som ingen annan än författaren har förstått sitter ihop som en allegori över mänskligheten och dess tillkortakommanden, finns inte längre att inhandla i tryckt form, varför den, förutsatt att någon läser högt, lämpar sig synnerligen väl för avlyssning via den e-bok den fortsatt existerar som, och det gör den till den perfekta boken för den som går och sippar på grillvinet Les Sorts medan den förbereder kvällens grillfest utan att ta hänsyn till den orgie i antropofagi boken de facto är. Om det nu var Strindberg eller någon som sa det först: Det är synd om människorna.

  1. Flaubert & Brooke och Al Calieri by Chiara Condello 2021, nr 51901, 129kr. En deckare, skriven tillsammans med Bernt Danielsson. Vinet? Tja, om en italiensk kommissarie dykt upp i boken hade den nog fått heta kommissarie Condello, men inte bara därför: en deckare är som en rebus, en gåta, ett mysterium för den som inte hittat något bättre att ha för sig i livet än att slösa bort sin tid på att läsa deckare och då krävs ett vin som det går att sitta och suga på och då är Al Calieri by Chiara Condello rätt.

  1. Vinifiktioner och Clotilde Davenne Bourgogne Aligoté 2022, nr 51929, 129kr. Vinifiktioner är en samling noveller som alla, på något vis, handlar om vin. Skriven tillsammans med Bernt Danielsson, som i likhet med medförfattaren var en förtappad vinnörd. Redan titeln, en lek med fiktion och vinifikation, ger en signal om vart det bär hän i denna lättlästa och underhållande novellsamling. En aligoté från Clotilde Davenne känns rätt som ackompanjemang, men då boken är så klart indränkt i vin på alla sätt och vis fungerar det med en rad andra viner också, till exempel något av dessa fem: Domaine Comte Peraldi 2019, nr 56610, 239 (den blå druvan sciaccarellu, eller sciacarello för att förenkla saken, känns helrätt i sammanhanget); Virginie de Valandraud blanc 2021, nr 54289, 399kr; Savigny-les-Beaune ”Les Goudelettes” (Domaine Guyon) 2020, nr 58020, 345kr; Chateau Montelena Chardonnay 2019, nr 71649, 599kr; Mullineux Granite Syrah 2018, nr 93185, 699kr.

Får någon för sig att läsa en bok annan än någon av dem som anges ovan går vårt tips till Fernanda Melchor och hennes senaste, grymt välkomponerade och väl berättade (och av Hanna Nordenhök lika fint översatta) Paradais och då sitter väl en busgrogg på billig rom, fentanyl och ett kändisvin som en smäck (ber Melchor och Nordenhök om ursäkt för detta, men man får ligga som bäddar och det är ju ingen hejd på hur folk kolkar i sig i Paradais). Den som vill ha en drogfri upplevelse av Paradais ska veta att man kan ha kul utan droger och att en flaska bubbelvatten också fungerar till den här skönheten.

Mexikansk musik!

Sthlm

Publicerat av
Svara

Tunnelseenden

förlorade i
skärmar upplysta
av en parallell

värld med andra jag

de den det vi dom

En trygg flykt undan

vardagen och här,

och egentligen

allt det som faktiskt

betyder något,

såväl nu som snart

Allt förlorat i

en parallell värld,

bortom den egna

verkligheten och

nog också bortom

det fantastiska

 

Vintips.

Två nya ikonvinmakarviner i BS

Publicerat av
2

Det finns sådana som gör vin. Och så finns det sådana som verkligen gör vin. Som kan variera sig inte bara beroende på de geografiska, klimatologiska och årsspecifika förutsättningar, utan också i rödaste rappet; som kan tänka en slutprodukt och göra den: som är skickliga nog att ha en egen stil, ett eget, omisskänneligt avtryck, som konnässören noterar ungefär som den kan höra vem som spelar den och den versionen av det klassiska stycket eller sjunger den och den arian eller spelar det och det gitarrsolot. Och precis som i så många andra världar – pugilisternas, musikernas, dansarnas… – handlar det om att antingen vara tekniskt skicklig eller att också kunna utföra sitt uppdrag med känsla och elegans.

Föga förvånande är det inte särskilt vanligt med Nacka Skoglundar och Muhammad Aliar vare sig i fotbollen, musikens eller vinets värld. Men visst finns de. Begåvningarna. De som kan joxa med trasan, dansa undan när motståndaren sluggar loss i vilda krokar och uppercutar eller spela saxofon som Jorja  Chalmers och Claes Carlsson. Exakt vilka de här spelarna varit i vinhistorien är hart när omöjligt att få koll på. Inte sällan dväljs de i skuggan av sin arbetsgivare, alltså gårdens ägare, som (alltför) ofta ensam får all ära.

Om inte Clotilde Davenne startat eget i början av 2000-talet hade hon kanske försvunnit i skuggan av sin arbetsgivare, Brocard, vars viner hon såg till att styra upp rejält under 1990-talet. Men nu köpte hon ruckelgården Les Temps Perdus i Chablis och startade sin egen verksamhet. Sannolikt mot många rådgivares kloka invändningar om den ekonomiska risken och den sannolikt lilla sannolikheten att hon skulle lyckas med sitt osannolika vågstycke.

Gudarna, särskilt Bacchus, vet att livet inte alltid varit en dans på rosor för Clotilde. Det har frost och hagel och annat elände sett till, och så klart alla som klappat henne på huvudet istället för att ta henne på allvar. Men nu är det annat ljud i skällan. Clotilde är sedan länge en etablerad och högst respekterad producent och vinmakare, som får all cred för sina viner och sitt vinmakeri. Specialiserad på stilla och bubblande vitt gläder hon oss år efter år med alltid lika stringenta, rena och fräscha viner. Att gå och prova tankar hos henne efter skörden innebär att gå från klarhet till klarhet. Aldrig en bom, allt är bra, och med hennes tydliga avtryck. En ikonvinmakare. En av de få. Och nu i maj släpps ett nytt vin från Clotilde Davenne i beställningssortimentet, och det är inte vilket vin som helst utan en Bourgogne Aligoté (äntligen!) för ett i sammanhanget löjligt pris. Ska vi gissa att Clotilde Davenne Bourgogne Aligoté 2022, nr 51929, 129kr, kommer bli sommarens vitvin för några av er som läser detta?

Hur vet man om man alls kan göra vin? Och även om nu alla borde kunna göra vin, för grundrecepten är universella och allom bekanta, hur vet man att man är en undantagsvinmakare? Mitt tips är att den som ”har det” är medveten om det. Och vackert är det när sådana personer står kvar med fötterna på jorden – vilket för övrigt förefaller vara en förutsättning för att fortsatt kunna tillhöra undantagen. Gissningsvis fattade Chiara Condello redan första året hon fick ta sig an en liten del av famijegården Borgo Condé i Predappio att hon har det. Och hennes föräldrar förstod det också. Idag är hon överöst med fina utmärkelser och priser, har tagit över gårdens alla 70 hektar och trollar med Borgo Condés sangiovese-druvor inte bara i de dyrare skikten utan också på en, prismässigt, mer vardaglig nivå. Till lycka för oss som uppskattar en perfekt vinmakad, elegant – ja, här dansar Muhammad Ali undan från en arg och frustrerad Sonny Liston och Ronaldinho skruvar in frisparken på England VM-02 – sangiovese med fräschör, stramhet och blygt flörtande frukt till ett vardagspris, släpper nu Chiara sin Al Calieri i beställningssortimentet. Nr 51901, 129kr. Skål!

Sommardrinkar

Publicerat av
Svara

För att låta som en av alla dessa ordbajsade introduktioner till innehållslös reklam för vin (OBS! reklamen kommer, till skillnad från en mer professionellt gjord annons, först på slutet, den som väntar på något gott…): När vinden tjuter om knutarna och snön faller över de vakande vid valborgsmässobrasorna är det hög tid att tänka sommar, sol och semester och plocka fram recepten för årets sommardrinkar! Här är årets topp-tre-sommardrinkar:

  1. Kir Royal. Den kanske mest klassiska krogaperitifen i Frankrike, och inte nog med det: en Kir Royal slinker ner också när solen eftermiddagsgassar och parasollet skuggar som bäst. Varför toppar den listan i år? Svaret är Emily in Paris. Lyckligtvis behöver ingen se denna romantiska dramaserie från staterna för att inse att oavsett vad vi tycker om saken så har Emilys parisiska eskapader satt avtryck i årets sommardrinkstrender och den som inte vill vara alldeles fel på det accepterar detta utan vidare diskussion. Kir Royal är för övrigt en bubblande variant av originalet Kir. Medan det senare är en drink gjord på aligotévin från Bourgogne toppat med en skvätt svartvinbärslikör från Dijon, är Kir Royal detsamma fast på en bas av bubblande vitt. OBS! Den som kan sin Kir Royal vet att de franska korgarna och bartendrarna tagit för vana att inte bara spetsa med svartvinbärslikör. Det kan numer lika gärna vara en skvätt björnbärslikör eller passionsfruktsessens eller något annat spetsvänligt i denna den mest franska av alla pruttare. I Sverige kan man kanske rent av tänka sig en lagom tilltagen dos hemgjord saft i kreationen. Serveras kall, men utan is i glaset.

         (PS ”Svenska” Kir, nr 2966, har inget med Kir Royal att göra.)

  1. Hugo. En ganska larvig sommardrink, som dock har den fördelen att den har ett namn som minner om piptobak och att den bjuder en läcker fräschör i värmen. Tillverkas så här (på ett ungefär): Tag ett glas bubbel, tillsätt väl utprovad mängd flädersaft samt saften från ett kläm på en öppnad limefrukt. Toppa med ett myntablad. Serveras kall, gärna med is i glaset.

  1. Aperol Spritz. Jomenvisst. Denna sommarplåga har kommit för att stanna. Spelar ingen roll hur trötta vi tror oss vara på sådant som a-l-l-a andra dricker och hur mycket vi vill vara inne och hellre svepa en Kir Royal: Aperol Spritz är god och det är bara flagellanter som avstår denna mix av bubbel, aperol (eller motsvarande) och bubbelvatten, gärna toppad med en apelsinklyfta och ett par isbitar.

Så till det viktigaste av allt: reklamen. För vad, undrar säkert alla nu, ska en då använda som grund för dessa lättfotade sommargroggar? Finns det ett standardbubbel som går till rubbet? Som inte kostar skjortan? Och som är rent och fritt från skitbeska trots sitt låga pris? Hm, detta är ingen lätt fråga att svara på. Skälet är att majoriteten av de billiga bubblen inte klarar en skärskådning. Kort sagt känns de enkla druvorna, den väl tilltagna svaveldosen och den slafsiga hanteringsprocessen genom bubblorna och sockret. Nu upplever inte alla detta , mer än, kanske, en onödig huvudvärk och besvärande mage eller en utebliven vilja att tycka att vinet i fråga är gott utan att riktigt veta varför. Nåväl, dagens tips på grundbubbel till samtliga ovanstående sommardrinkar är Café de Paris, nr 59638, 89kr. Rent för sitt pris och perfekt att blanda med.

Musik.

(Självklart har jag ett finger med i spelet, det är jag som scoutat det här, Frankrikes tredje mest sålda bubbel, åt den svenska importören, Gamla Stans Vinhandel).