Han Kang: The White Book

Han Kang är geniförklarad av många, bland annat Lisa McInerney, och The Guardian tycker att The White Book är ”brilliant” och som grädde på moset var nämnda verk nominerat till Man Booker International 2018 – ett pris författaren redan vunnit med The Vegetarian. Allt borde alltså vara frid och fröjd och skönhet när du slår upp den här vackra boken och börjar läsa Han Kangs korta betraktelser över ett barn som bara lever i två timmar, ett syskon (hon själv), modern, liv och livet och en hel del annat och det kan, som bokens omslag föreslår, ses som ”a stunning investigation of the fragility, beauty and strangness of life”.Nåväl. Vissa betraktelser är verkligen så där briljanta. Annat ligger farligt nära pekoralen. Ska införskaffa The Vegetarian och ge författaren en ny chans med den. The White Book känns inte som en nödvändighet för någon av er, med undantag för den som har en väldigt massa tid över och gärna vill använda den tiden till att sjunka in i sig själv och tystnadens djup, där mitt i Livsgåtan.

Musik. Mer musik.

Imperial (Cune) Reserva 1981

I skrivande stund råder överhettning i de nedre regionerna av Provence. Kloka är därför försiktiga med de fysiska utsvävningarna, och de ställer sig definitivt inte att laga mat vid en kokhet spis. Dock höll det igår på att gå riktigt illa för er utsände i de dallrande och kvävande värmeböljornas vågdalar, och detta på grund av att denne undslapp sig ett ”men jag kan laga mat!” väl medveten om att om det är något övriga boende i huset inte tänker låta honom göra så är det just det. Döm om den nyss nämndes förvåning när  Katalanske kockens hustru, gäst i huset, rappt sa ”jamen vad bra Lars, då lägger jag mig i skuggan och läser en bok medan du åker och handlar och fixar krubbet”.Som alla förstår kunde vi inte låta detta ske. Letade därför upp Katalanske kocken, som befann sig på annat håll i huset och därför inget hört, och sa till honom ”Vi har precis kommit överens om att du lagar tapas ikväll, tror du och din hustru behöver åka och handla råvarorna nu, hon ligger på terrassen med en bok.” Då Katalanska kocken är naiv och oskyldig som en orörd nunna och det bästa han vet är att laga mat, misstänkte han inget fuffens utan drog trots värmen snabbt på sig en anständig klädsel och sa glatt åt sin hustru att följa med och handla.Så långt allt väl, även om de där blickarna från Katalanske kockens hustru när hon insåg att hon blivit utmanövrerad i elakt spel var lite otäcka. ”Köp vatten också”, kastade jag förnöjt efter dem och det är då hon säger det, Katalanske kockens hustru, ”Ja men vad bra att det blir tapas ikväll, då kan vi äntligen få den där Imperial 81:an Lars talat så varmt om, ett av hans absoluta favoritviner, en flaska kvar, visst var det så?”. Hon säger det där vänd till Hustrun, som genast undslipper  sig ett ”Jamen självklart, klart vi ska ha Imperial 81 till kvällens tapas, eller hur Lars?”. Panik! ”Alltså, jag var nog mer inne på rosé i värmen. Jag har köpt färdiga isbitar som vi kan ha i. Jag vill absolut inte ha ett tungt rödvin i värmen.” Hustrun… ”Vad bra, Lars, jag har en flaska rosa från kooperativet i Lorgues, de säljer ut vinerna från 2017 just nu, oerhört prisvärda, och om du lägger is i drygar du ut volymen ändå mer, bra tänkt där, och så blir det lite mer rött att dela på för oss andra. Härligt!”

Sorgesam musik.

Systemkollapsen: Allt färre gatgamla!

Gamla nuförtiden är inte gamla på riktigt. De är inte gamla som gamla var gamla förr. Då var de gamla födda på 1800-talet. Kanske hade de till och med upplevt 1800-talet. De hade åtminstone ett hum om svältåren under Första världskriget och de visste vad barkbröd var. Nu är de ”gamla” knappt ens födda på 1920-talet och talar man om krig kan vi glömma allt före Vietnamkriget. Kanske minns någon en reminiscens av Biafra-kriget. Kanske. Händer till och med att 1930-talister framhärdar i att de är gamla fast de naturligtvis inte är det. Och sedan, värst av allt, kommer fyrtiotalisterna och kräver pension. Undra på att Leif Östling och vi med honom är på väg mot en systemkollaps. vinifierat kräver fler gamla på riktigt. Nu!

Musik. Mer passande musik.

Förbud mot att borda via comfortzoner

Bland många irriterande och vad som borde vara förbjudna typer på resor, torde personen som bordar genom att trycka upp sin ändalykt i fejan på intet ont anandes medresenärer vara den värsta. I väntan på att den tillträdande Riksdagen ska fatta beslut om en lämplig förbudslag och där till hörande, hårda, straff, skall flygbolagen förse välartade resenärer med en kraftfull elpistol, vilken de nyss nämnda kan fyra av upp i ändalykten på människor, om det nu går att kalla dessa ociviliserade ändalyktsinnehavare för det, som envisas med att borda via andras comfortzoner och det alldeles obeaktat hur länge de burit samma byxor.

Musik.