Fylld av farhågor vinkade vi av Hustrun, på väg ut på en av sina affärsresor. Där stod vi, hundarna och er utsände i de övergivna männens desperata och illusionslösa vardag fylld av vidbränd mat och obehagliga överraskningar för den kräsmagade, och vinkade och oroade oss. Å andra sidan fanns det inget annat att göra än att ta tag i vår nu så innehållslösa vardag. Således begav vi oss till köket och stekte bacon till oigenkännlighet och ägg tills de var så hårdstekta att de kunde stå för sig själva, och bäst av allt: vi råstekte potatisskivor så de blev bruna och fina. Sedan åt vi. Lite grann. För det vara ganska oaptitligt det hela. Hundarna föredrog sitt torrfoder och er ovan nämnde utsände tröståt lite nötter och kokosbollar. Sedan var det sängdags.
Mitt i den rasande mistralen tyckte sig så Hovawarten höra något som inte borde höras i den annars så ljudliga vinden med allt sitt vinande och sina slående fönsterluckor och knakande tak. Med andra ord gav han sig till att skälla. Detta gjorde han så bra att hela huset vaknade och er utsände hjälte insåg att det enda att göra nu, klockan 04.45, var att släppa ut hundarna så de fick rasa av sig en stund i trädgården. Sagt och gjort.
Efter en kvart var de tillbaka och alla kunde gå till sängs igen. Men. Vad var det som luktade? Taxen! Den förbenade Taxen stod där på golvet med svansen gåendes som en propeller på speed… och luktade… vedervärdigt! Kanske hade Hovawarten väckts av ett djur med förmågan att åstadkomma extremt illaluktande exkrementer, och nu hade Taxen glatt rullat sig i det onämnbara. Kanske hade den lille koprofagen till och med mumsat på det där nyss inte närmare nämnda. Nu kom huvudvärken. Och paniken. In med Taxen i duschen, där han betedde sig på att sådant vis att inte något annat stod till buds än att hoppa in i duschen med honom.Nog av. Efter detta kunde inte så mycket mer hända, tänkte somliga av oss och gick och lade sig igen, medan Taxen trippade ner till köket och tog sats på mattan han brukar pinka på när han är synnerligen upprörd och förorättad av något.
Var glad trots allt.
När förorättad brukade min tax också pinka inne. Efter att hoppat upp. I min säng.
Haha, hemskt!
😂 man brukar ju säga” akta sig för små korta män.. med tanke på historiens despoter.. Inget slår en kortbent ras av typen tax…😅
Vågar inte drista mig till att dra paralleller mellan Taxen och historiens despoter, detta både av rädsla för Taxen och hans mattar, men så mycket kan jag säga som att om Taxen vore en människa skulle han inte vara Florence Nightingale.
Otaxsamt. Borde upptaxera hundparken.
Taxam för dina värdefulla synpunkter.
Tips. Finns ju även olagad mat. Svårt att sabba en ost- och skinkmacka.
(Men det är klart, vidbränner man tevattnet är allt möjligt…)
Japp, min gräsänklingsmelodi är knäckebröd (lätt att lagra, mindre fallenhet för att mögla jämfört med färskt mjukbröd) och kaviar och andra hållbara och tubförpackade pålägg och till detta, som en doakör från Tamla Motown, ett härligt friskt glas vatten.