En förmiddag på Stockholms Centralstation

OBS! Känsliga läsare varnas. Redaktionen frånsäger sig allt ansvar för nedanstående frosseri i allt som kan kallas undermåligt, puerilt i sin värsta form och dålig smak.

En förmiddag på Stockholms Centralstation

”Är min herre medveten om att det står kuk i hans panna?”

”Står det kuk i min panna?”

”Ja, det står kuk i hans panna.”

” K, u, k? Kuk? Som i kuk?”

”K, u, k, kuk som i kuk.”

”Nej, det tror jag då inte.”

”Likväl står det kuk i hans panna.”

”Jamen, jag är ingen kåkfarare. Ingen sjöman. Inte ens rockmusiker. Jag har aldrig haft en tatuering.”

”Likväl har han en i pannan.”

”Jamen, titta på mig! Kostym…”

”Kavaj och udda byxor, min herre. Det är skillnad. Men visst. Han är proper. Slips och allt. Och hatt. Det är lite rocker över det. Han skulle kunna vara en autoproklamerad singer songwriter som hamnat på kontor.”

”Jaja, men inte ser jag ut att ha en tatuering!?”

”Jo, faktiskt. Han har ju en i pannan.”

”Jag har ingen tatuering i pannan. Ni driver med mig. Och om jag haft en tatuering i pannan hade det varit, ja, jag skulle nog färga pannan blå, ganska ljust blått, kanske nyanser, lite ljusare nertill, om perspektivet tillät det, och så en liten öde söderhavsö mitt i. Med en palm på. Och ljus sand.”

”Ja, men nu har han texten kuk intatuerad i pannan eller, vänta, får jag titta närmare på hans tatuering?”

”Ni kan titta närmare på min panna så kanske ni blir varse att där finns ingen tatuering.”

”Aah, nu ser jag! Är det möjligen så att han åkt tåg här på morgonen?”

”Ja, hur vet ni det…”

”Vi är på en tågstation trots allt.”

”Ja, just, jo, jag kom nyss med morgontåget från Borlänge.”

”Ja, jag hör ju att han talar brett dalmål, men nu min herre, måste jag fråga honom om han möjligen föll i sömn, rent av djup sömn på tåget hit?”

”Ja, nu när ni säger det. Jag sov som vore jag bedövad, tror jag visst.”

”Där har vi det, min herre! När min herre låg och sov som en bedövad passade någon ligist, och det finns många ligister i Borlänge och säkert också på tåget mellan Borlänge och Stockholm, ja, då på tåget passade någon ligist på att skriva med tusch, ja tusch, min herre!, skriva kuk i hans panna. Går det för sig att jag tar en bild av hans panna och visar honom?”

”Ja, jo, kör i vind för det.”

”Här! Titta, ser han? Kuk!”

”Nej dra mig baklänges på en skottkärra fylld med singelgrus! Det står kuk i min panna!”

”Jag beklagar.”

”Sabla sabotörer!”

 

 

Tattoo music.

Våraktigt

Så bra då

Jadå, jadå

Solen skiner och

vinden den viner

Jadå, jadå

Så bra då

Sånt sa de till varann

mens snön bara försvann

På det hela taget var det nämligen vår

eller, rättare sagt, det var vår så gott det går

sådär mitt i mars när solen skiner

mens vinden envist viner,

gör plus till minus och natten

kommer som något som släpats in av katten

Det är varmt och skönt

allt spirar ungdomligt grönt

Så bra då

Jadå, jadå

Men så kommer ett nytt bakslag

ja, inte varendaste dag,

 men ofta nog, och det stör

för var gång lägger sig våren ner och dör

Brunt gräs bränt av vinter och snö

så efterlängtat när det väl kommer tö

Översvämmade bäckar

hemvända tranor som häckar

Det spritter i naturen och porlar

det kvittrar i buskar och det sorlar

Tussilago, snödroppar och krokus

värmen vid söderväggen på vårt hus

Näsan i vädret möter solen

vi domnar bort i stolen

Väcks kanske av bekant fågelsång

jojo, våren den är allt ändå på gång

Så bra då

Jadå, jadå

Sånt sa de till varann

mens snön bara försvann

Hon dinglade med benen

han kliade sig i grenen

Usch! sa hon om hans man spread

Han, han ville snarare ha cred

för att han hållit vintern stången

var gång han skottat rent gången

och skrapat frosten av rutan,

kort sagt en kille hon inte kan vara förutan

Således sprider han ut benen

och kliar sig i grenen

Det är då Putte Kock,  gårdens bock,

uppkallad efter just Putte Kock

placerar sin envisa skalle mitt i grenens centrum

Han blir förskräckt, alldeles stum

Smärta, smärta, smärta

och förtvivlat lite hjärta

En bock som heter Putte Kock och stångas

kan orsaka en smärta som får hjärnan att förångas

Eller så känns det i alla fall

för den som försöker stå pall

Så kan det gå,

Jadå, jadå

Sitter du där och fläker ut dig

och blottar juvelerna inte bara för mig

utan för alla här hos oss

blir du snart varse vem som är boss

Håller du som jag ihop benen

stångar ingen dig i grenen

säger hon bara så där

Han pekar i grenen, lipar ont här

Så kan det gå

Jadå, jadå

Men hur kan du mitt i denna unga vår

inte se min tårar, mitt sår?

Jag har väldigt ont i grenen

och vet inte hur jag ska kunna komma på benen

Det kommer nog att gå ska du se

du kommer att återfå väl och ve

och kanske har du lärt dig hålla ihop benen

och skydda juvelerna i grenen

för inte ens våren min vän,

har jag på känn,

skyddar den som sprider benen vind för våg,

det var ju det du gjorde och Putte Kock såg

Så gick det som det gick

och du fick det du fick

Så kan det gå

Jadå, jadå

I denna ystra tid

då sol, ljus och värme tar vid

Du blev allt lite paff

men ett bockhuvud i grenen

är ett lämpligt straff

för den som spretar illa med benen