Dricka och bo i Predappio

Idag, fredag 5 oktober, släpps för första gången i Sverige ett vin makat av talangen Chiara Condello. Hon är en av de där få utvalda vinmakarna som har en fingertoppskänsla utöver det vanliga. De flesta önologer och vinmakare går genom livet utan att aldrig få till det i meningen att de prickar Bull’s eye, eller nästintill. Ibland vet de inte att Bulls’s eye finns, kanske vet de det men vet inte hur de prickar det, eller så bryr de sig inte. De gör hablia hantverk och det är bra med det. För vinprovaren som själv inte gör vin, för att inte tala om konsumenten i gemen, är det hart när omöjligt att känna vinets egentliga potential. Det som hade kunnat bli men inte blev.

Gissningsvis tillhör också Chiara de där som på minuten när prickar bästa blend utifrån en given uppgift. Andra kan hålla på en hel dag utan att lyckas bättre. Nog av. Budskapet är tydligt: här har vi en vinmakare värd att följa framöver. Hennes viner är redan exemplariska men vi kan anta att med mer erfarenhet lär de bli ändå bättre.

Chiara är förvisso född med silversked i mun. Hennes pappa, som gjort sig en rejäl hacka i finansvärlden, köpte för många år sedan upp en mängd små vingårdar belägna i ett närmast paradisiskt landskap utanför staden Forli i Emilia-Romagna och omfattad av den coola appellationen Predappio. Här regerar sangiovese-druvan. Den gamla ”Predappio-klonen”, Sangiovese di Predappio, men också nymodigheter som hämtats in det senaste halvseklet eller så. På familjeegendomen, Condé, hittar vi alla de här klonerna och dessutom lite infall från det glada 80-talet då allt skulle vara merlot och annat franskt. Sedan Chiara för några år sedan tog över ansvaret för egendomen råder ingen tvekan om att Condé = sangiovese. Och helst då Sangiovese di Predappio.

Vinerna Chiara gör marknadsförs under två olika namn. Dels det lilla ”Chiara Condello” (5 ha) med toppvinet ”Le Lucciole”, dels övriga egendomen Condé (70 ha) med toppvinet Raggio Brusa. Vid sidan om det sistnämnda finns pappsens stolthet merlot-vinet Massera, ett typiskt powervin i Parkers anda, långt från dotterns subtila vinmakeri. Man behöver inte vara en liten Einstein eller ens Nostradamus för att förutspå att vi inom kort kommer få se fler viner från Chiara Condello och Condé i Sverige.

Men nu är Condé inte bara en vingård anförd av en av Italiens mest spännande vinmakare. Stället är också ett hotell som heter duga. Och ett spa. Och två restauranger, en fin och en rustik. Ett stopp på vägen till Adriatiska havet och badorterna med Rimini i spetsen. Kanske. Eller målet för en romantisk helg. Eller målet för vad som skulle kunna ha varit en romantiskt helg om inte ena parten i paret förlorat sig i vinmakeriets hemligheter och vingårdarnas skönhet istället för sin moatjés företräden och intressen (OBS! Talar inte av egen erfarenhet här!).

Fotnot: Torsdagen den 25 oktober kommer Chiara och hennes likaledes synnerligen begåvade kompis, Giulia Negri, till Vinkällaren Karlberg i Stockholm, och två dagar senare, lördagen den 27 oktober, uppträder de båda tillsammans med sina viner på Villa Långbers i Tällberg. Missa inte det om ni har möjlighet att delta.

Självklart måste vi ha lite lättlallad larvrock’n’roll från Italien på detta!

 

 

Blixtar & dunder, spisa i Pisa

Pisa, denna gamla universitetsstad som tronar med sitt torn i nordvästra utkanten av Toscana, staden som såg Galileo Galilei födas, staden med världskulturarvet Piazza dei Miracoli och området däromkring, Europas äldsta botaniska trädgård och det felkonstruerade tornet som Galileo inte släppte kanonkulor från, där befann sig er utsände i de sökande vinälskarnas illustra skara med målet att med öppna armar ta emot sin Twoson-kollega då denne landade med flyg från Stockholm – detta som en del av ett projekt som gick ut på att hitta nya viner till Twoson Club, den exklusiva vinklubb den nämnde utsände och kollegan plägar driva tillsammans.

Av detta blev det dock intet ity just som Twoson-kollegan skulle landa brakade helvete lös där uppe i den lägre atmosfären, Tor slungade Mjölner och Bröderna Herrey tog i från hälarna och hördes mellan åskknallarna och över det likt en överhettad KSP smattrande regnet i vinden vråla ”Blixtar och dunder! Magiska under! Diggi-loo diggi-ley! Himlen öppnade sig!” smått atonalt och på repeat och det så till den milda grad att piloten som körde Twoson-kollegan fann för gott att åka till Venedig istället. Med andra ord, övergiven i Pisa.

Vad göra? Äta så klart. Hittade en utomordentligt rejäl krog. Oerhört trevlig och tillmötesgående personal, utmärkt kök, familjärt (visst en del skräniga ungar, men italienska ungar på krog är mindre äckliga än barn i allmänhet och på det stora hela taget okej, och om man ser dem som en del av inredningen, alltså något som förstärker intrycket av att det här är en krog dit ursprungsbefolkningen gärna själv går och äter, kan de rent ses som en tillgång), fantastisk vinlista och som grädde på moset ett tämligen välstämt piano en glad resenär kan spela boogie woogie på eller möjligen Fröken Johansson. Rekommenderas: Ristorante Hostaria Le Pubbliche Marinare.

(Den som vill bo nära krogen, ifall det blir sent, eller, som i det här fallet, himlen står på vid gavel och läcker som ett trasigt såll, kan Hotell Bologna rekommenderas.)

Dino!

Bo i Toscana: Borgo del Cabreo

Säg Cabreo och vinvännen tänker på vingården Cabreo och säkert också det smått imponerande rödvinet Cabreo Il Borgo (årgången 2013 finns i BS i Sverige, nr 74166, 325 sek, rekommenderas varmt). Men Cabreo är mycket mer än så. Till exempel ett synnerligen vackert och inbjudande boutique-hotell.

Borgo del Cabreo, som hotellet heter – jajo, här leker vi fritt med det kända vinets namn –, öppnade för bara några veckor sedan och är inget annat än ett måste för den som känner för att vräka sig i lyx på ett ställe med så få som elva rum, vilket torde garantera att inte så många andra hittar hit eller får plats om de gör det.

Rummen har inretts i de gamla arbetarbostäderna, som ligger samlade kring en ”gård” och med en slående utsikt. Frukosten lämnar inget i övrigt att önska och matsalens terrass bjuder både på en magnifik vy över poolen och, för att tala allvar, landskapet som böljar från Cabreo till den medeltida byn Montefioralle.

Dyrt? Njaee, inte för vad som erbjuds, och den som kan pricka in ett datum med ett ”pris-erbjudande” betalar inte mer, rent av mindre, för en förstklassig natt på Borgo del Cabreo än ett trist stadshotell i Stockholm.

Hög tid för lite PFM på den här bloggen.

Dear Lisbon: charmigt värre

Har tidigare tipsat om bland annat York House i Lissabon. Nu är turen kommen till tveksamt namngivna Dear Lisbon Charming House. Nämnda Dear kan vara olika ställen, och vi tar fokus på Dear Lisbon Charming House på Rua Marcos Marreiros i Sta Catarina-kvarteren, en backe eller så från Bairro Alto (ingen fara med backen, 28:ans språvagn går i princip utanför dörren, och där hittar den som så vill också en liten enkel fiskkrog som är fina fisken, Zapata heter den och ovanför backen ligger vinbaren The Mill, och nästan mitt emot den ligger ett parkeringshus och går man in i det och tar hissen till våning fem och stiger ur där så kommer man smått oväntat till en takterrass med magnifik vy och fulladdad bar, och den heter Park, och om någon undrar så läser jag just nu en bok med en massa och, åck åck).Hursomhelst, det här lilla boutique-hotellet, Dear Lisbon Charming House på Rua Marcos Marreiros, kostar inte skjortan, är synnerligen trevligt och har en finfin frukost och kan därför rekommenderas och bilderna nedan är från stället i sig och dess närmaste omgivningar.

Kalas & Kultur & Kronos väv i Tällberg i Trettonhelgen

I Trettonhelgen arrangerar Villa Långbers i Tällberg ”Kalas & Kultur”. Under tre dagar bjuds tillresta och bofasta på föredrag och diskussioner och får tillfälle att möta ett antal kulturpersonligheter som Daniel Sjölin, Ann Victorin, Dick Harrison, Jerker Virdborg och Björn af Kleen. Som om nu inte detta skulle räcka kommer dessutom legendaren Hans Börjesson på Greenverket berätta om sitt konstsamlande och om Pablo och alla andra gamla polare, förläggarna på Printz Publishing och Novellix dyker upp och, bäst av allt, er utsände i de finkulturella salongernas skitnödiga men understundom ack så trevliga environger finns där som en gudasänd liten amorin, redo att sprida ljus över inte bara de tillresta och de bofasta utan också den nya romanen Kronos väv, andra egenförfattade alster samt kanske redo att också säga ett och annat om vinet som en fattig författares enda chans till dagligt bröd.img_2233Den som är på och har ett uns av kulturell resning i kroppen kommer så klart till Tällberg i Trettonhelgen. Ni andra nöjer er med att genast beställa min senaste roman Kronos väv och mörkar att ni inte var på plats. Då. På Trettonhelgen. Och ni skäms åtminstone fastetiden ut.nominerade-dryck-matbloggsp

Juluppladdning.

Clotilde öppnar gite

IMG_2818Gite är franska och betyder ungefär ”stuga att hyra”. Vanligtvis ingår ett litet kök och sällskapsutrymme utöver sovrummet och badrummet. Det är inte ovanligt att vinodlare och andra bönder och lantisar ställer i ordning ett gite, som de sedan drygar ut dagskassan med. För oss brukare innebär det allt som oftast bra, personligt boende till rimliga priser. Nu sällar sig drottningen av Chablis, Clotilde Davenne, till vinodlarna med gite. Hon har precis ställt i ordning en lägenhet med två sovrum, ett sällskapsutrymme, badrum och kök. Den som är intresserad av att stanna en natt eller kanske rent av en vecka får veta mer via den här länken. (Clotilde Davennes gård heter Les Temps Perdus och ligger i lilla byn Préhy mitt i vinområdet Chablis)IMG_2850Tips på Clotildes viner i Sverige: Bourgogne Blanc 2014, nr 5562, 129 sek. Chablis 2014, nr 6307, 159 sek. Chablis Premier Cru ”Montmains” 2012, nr 72879, 325 sek. Chablis Grand Cru ”Les Preuses” 2010, nr 74000, 499 sek.IMG_2826

Bonusvin från Clotilde: Crémant de Bourgogne, nr 7725, 139 sek. Samt magnumbuteljerna: Crémant de Bourgogne, nr 77741, 299 sek. Chablis 2014, nr 6307, 329 sek. Saint-Bris Vieilles Vignes 2011, nr 70274, 399 sek.

Nääs fabriker

Vad som förefaller vara i alla tider har textilfabriken och dess tegelbyggnad legat där vid E20 (gamla E3) mellan Alingsås och Göteborg. Ganska sant är nu det nyss sagda i och med att fabriken verkligen legat där i hundratals år, och vi kan väl gissa att vägen gått ungefär där den går under lika lång tid.IMG_1684

Sedan några år är dock fabriken ingen fabriken längre, låt vara att det fortsatt heter Nääs fabriker. Nu är det ett utmärkt, trevligt och väl fungerande konferenshotell, som passar lika bra för den som vill ha en tuttinuttveckända eller kanske tillbringa morgondagen på Liseberg som för den som är ute på tjänsteuppdrag och vill genomföra det i en tilltalande miljö med bastu, kallbad och bra krog. (Den intilliggande ”outleten” är inte mycket till outlet och inte lika mycket att yvas över som resten av konceptet Nääs fabriker.)IMG_1685

Nez!

Château de Berne

Numer säljs det vin från Château de Berne i Sverige, eller i vart fall från slottets negociant-firma – det är vanligt att producenterna härnere, precis som en gång i tiden Domaine Rabiega, sätter upp vinhandelshus och säljer inköpt och omblendat vin med ett namn snarlikt en fysisk plats. Gissningsvis köper många Berne-flaskorna för den fyrkantiga buteljen, precis som de köper andra Provence-producenters konceptviner och tror att de dricker egendomsproducerat. Inget ont i det. För egen del måste jag dock erkänna att det är få Provence-producenter som övertygar mig med sina roséviner idag – att kategorin gått från noll till att totalt dominera rosémarknaden i Sverige är en gåta vars svar möjligen kan hittas i en följa strömmen-mentalitet och en förmåga att inte ledsna på jästboostad grapefrukt och svavel. Med det sagt ska vi nu hylla Château de Berne.IMG_2588

Château de Berne köptes för ett 30-tal år sedan av en tät investerare och snart började ett resmål värt sitt namn växa fram, men det var först sedan den nuvarande, likaledes täta, ägaren för ett decennium sedan tog över som saker började hända på allvar. Den tidigare hyggligt skötta vinverksamheten fick en ny skjuts och massvis med både mark och andra gårdar – som Domaine des Bertrands och Château des Launes – köptes in. Idag är ”Château de Berne” en av de största producenterna i Provence och med en verksamhet som via slottsproduktionen, andra egendomars produktion och vinhandelshusets produkter säljer över hela världen. Och allt är mycket bra gjort (utom möjligen då vinerna, där kvalitetskraven inte alltid är där de bör vara i en så pass här omfattande satsning). Allra bäst är det lyxhotell, det spa och den stjärnkrog som etablerats på själva Château de Berne.IMG_2587

Det finns många gårdar värda att besöka i Provence idag. De senaste åren har allt fler spektakulära anläggningar byggts upp och även om vinerna sällan står i paritet till de nya byggnaderna, konsten i parkerna och maten på restaurangerna är flera av dem mer än väl värda att besöka. Och kanske är Berne allra mest värt att besöka. Den som tycker att Benjamin Collombats stjärnkök blir för dyrt – allt är relativt, dyrt är det för den som inte har råd, priserna i sig finns inget att säga om – kan prova på hans lite enklare kreationer i bistron/bakfickan och den som i likhet med vinifierat kanske inte går igång i 180 på gårdens viner har en hygglig vinlista att välja från. Rekommenderas.FullSizeRender-4

Käck sommarsång!

La Camera dal Ponte, Dolceacqua

Egentligen handlar det här om Mariella och Bar California, där du får hämta ut nycklarna om du hyr av Mariella och som ligger just där till vänster när du kör in i Dolceacqua och missar det därför att du tittar på den välvda bron snett fram till höger, den som ligger alldeles under rummen Mariella hyr ut, alltså själva ”La Camera dal Ponte”, insprängda i det gytter som är den gamla, egentliga byn, den från 1200-talet, där de strävsamma byborna dragit in el och vatten och till och med fått till fungerande avlopp, en upplevelse, och rummen som Mariella hyr ut är oerhört rara, för att nu inte tala om hur rar hon själv är, hon som arbetat nästan hela sitt liv, i alla fall sedan hon var nio år, på Bar California och som undan för undan byggt ut sin rumsuthyrning och som för 85 € dubbelrummet är billigt med tanke på vad du får i form av rart rum, strålande utsikt, 1200-talskänsla, fantastisk frukost (ingår) tillredd av Mariella och dem som tar order av henne och massvis av värme av denna underbara dam som behandlar dig som du vore hennes barn fast hon rimligtvis och rent biologiskt faktiskt inte kan vara din mor då hennes 61 år inte är tillräckligt långt från din egen ålder för göra ett mirakel möjligt och skulle du vara äldre än Mariella behandlar hon dig likväl som sitt barn, det hände med paret vid frukostbordet intill, och är du yngre, ja då är det snarare så att hon ser sig som din gammalmormor eller något sådant, men det var inte det jag skulle tala om, jag skulle tala om Bar California och då säger en bild mer än tusen ord.IMG_2280

California-musik!

Domaine de la Baume & BFE

En gång bodde konstnären Bernard Buffé här. Nu, sedan något år, är Domaine de la Baume ett table d’hôte, som bjuder på fantastisk miljö, underbara byggnader och en oslagbar vy, där det ligger inbäddad i järnekar, cypresser och annan grönska och blickar ut över nejden från höjderna runt Tourtour. Trevlig service, bra mat, fantastiska priser (ex två rätter inkl vin, kaffe och vatten, < 50 €). Här finns även rum för den trötte och en pool för den som vill lägga sig i blöt. Upptäck den här pärlan innan den hinner bli alltför chic – priserna kommer inte att ligga på den här nivån om några år. Ny musik från BFE.Domaine de la Baume