Förbud mot humle- och beskapolluerande mikrobryggerier

I spåren av den folkliga resningen mot fulkapitalets miljöförstöring och undergrävande av de gemensamma möjligheterna till överlevnad för den mänskliga rasen utan att en kolonialisering av Mars blir ett obligatorium, drar nu en våg av folkligt missnöje med världens mikrobryggerier fram. Från Mumbai via Oran till Vancouver framförs krav på ett globalt förbud mot de humle- och beskapolluerande mikrobryggerierna.Enligt ett gemensamt rysk-kinesiskt-amerikanskt förslag som lagts fram för FN:s säkerhetsråd, ska överdrivet humlande och beskande med omedelbar verkan och retroaktivt kunna bestraffas med att ansvariga bryggare och investerare ska sättas på bröd och bävergäll i lämplig jordhåla i en tid som inte får understiga tre år och fyra dagar, medan den som på ett eller annat sätt, må det vara städning, att ha kört ambulans eller att ha sålt verktyg eller ingredienser till smakförbrytarna, ska kunna ådömas tre veckors 7/24 tvångsmatning med bävergäll och röd paprika. Sist men inte minst ska de med avsaknad av självkritik rikligt utrustade och inkompetenta flanarna som kallar sig bryggare trots att de inte kan känna skillnad på Fanta, Pripps Blå och bävergäll likt moderna Lajkor skickas ut i rymden för att utforska snabbaste och enklaste vägen till Mars.

Musik!

Förbud mot minisnablar i maxipåsar!

Cloetta har inte varit nådigt mot oss gottegrisar de senaste åren. Nedläggningar av lönsamma fabriker bara för att man kan och med det, som ett brev på posten på den tiden posten fungerade, ändrad smak på godiset. Det senaste hånet mot oss finsmakare är bluffen med kolasnablarnas paket. ”Maxi” står det på påsen och priset sätts därefter, men när det stackars lurade barnet och den tillika lurade fine finsmakaren sliter upp förpackningen letar hen förgäves efter snablar i påsens övre regioner ity Cloetta/Malaco har bara maximerat påsen. Innehållet är lika litet eller, tycker sig vanegodisätaren se, mindre än tidigare!

vinifierat kräver, såvida inte ett slikt förbud redan finns, ett omedelbart förbud mot överdrivet stora gottepåsar i allmänhet och mot blufförpackade kolasnablar i synnerhet! Godisfabrikörer som bryter mot förbudet ska straffas med att resten av livet gå runt i på tok för stora kläder och skor i storlek 60, oavsett hur små fötter det kriminella elementet har. Dessutom ska hen bära dumstrut på huvudet och en clownnäsa under en tidsperiod som inte får understiga fyra (4) år.

För att göra det här brottets särskilt allvarliga art tydligt för alla skall dessutom börshajar med aktier i bluffande företag samt distributörer och återförsäljare av lurendrejerierna kunna dömas till påföljder att likställa med lagens allvarligaste straff avseende brott inom områdena stämpling, häleri och finansiering av terrorverksamhet.

Musik. Mer musik. Och mer musik. Musik.

April på vårdcentralen i Hallstahammar

“Är det i sin ordning om jag bjuder in några kollegor i samband med att vi går igenom resultatet av undersökningen, ja, utöver den vanliga ronden?”

”Ja, om nu en tennisarmbåge kan vara så intressant så ja, javisst, det går bra.”

”Tack – då kan ni andra komma in!”

”Oj, var det så många, nu blir jag nästan lite generad.”

”Ja, det bör ni vara.”

”Generad?”

”Det vi har här, ska framförallt ni gröngölingar och upp till och med AT-läkarens status veta, är ett flagrant fall av onaniarmbåge.”

”Men va? Jag har tennisarmbåge, vad är det ni står och säger människa?!”

”Tyst nu med er, ni vet inte vad ni talar om, visste ni det hade ni inte behövt söka vård för resultatet av ert skamliga beteende, självbefläckelse i er ålder!”

”Men vänta här nu…”

”Ni lider varken av lateral epikondylit eller olekranonbursit, ni lider av en svårartad och akut tenent masturbationem cubitus, orsakad av, ja av vadå, tror ni gröngölingar?… Nej, jag vill inte höra något fnitter, det här är allvarliga saker, mannen här har runkat sönder sin armbåge, kronisk tenen masturbationem cubitis är inte att leka med, men så kan det gå för den som leker för mycket med sig själv. Redan Linné visste att varna för självbefläckelsens menliga inverkan på såväl psykisk som fysisk status. Ja, ni ser hur patienten är alldeles röd i ansiktet, hur han ger ifrån sig konstiga läten och hur han är ytterst nära, ytterst nära, kan någon av er kraftiga karlar där längst bort komma lite närmare omutifallatt… ja, ytterst nära att bryta ut i Freuds bärsärksdans. Nåväl, redan självbefläckelse någon enstaka gång är en synd och upprepad onani…”

”Men för höge Farao, vad säger ni människa?! Jag har tennisarmbåge, inget annat!”

”Jo, det är så det brukar heta, men ni är mycket medveten om att ni spelat på er köttflöjt åtskilliga gånger varje dag, är ni inte? Jag vill upplysa er om att det här är en mycket allvarlig åkomma som är svår att göra något åt och om vi ska kunna hjälpa er måste vi vara helt säkra på vår i och för sig uppenbara diagnos. Så, nu frågar jag, som er läkare och någon som vill hjälpa en medmänniska i nöd: Är det inte så att ni har självbefläckat er på ett frekvent vis?”

”Suck, jo, visst har det hänt någon gång.”

”Förlåt, nu hörde jag inte?”

”Jo, så är det!”

”Ja, och hur ofta då?”

”Kanske någon gång varje dag.”

”Någon gång varje dag, hörde alla det? Notera också att mannen är över 40 år. Fråga till patienten: Var ni en lika flitig flöjtist som ung?”

”Ja, det var jag.”

”Förlåt”

”Ja, det var jag!

”Ja, det var ni, men då drabbades ni inte av tenent masturbationem cubitus?”

”Nej, jag var ju yngre då.”

”Ja, det var ni, men sanningen att säga har ni missat att det är första april idag och jag bara står här och hittar på, klart ni har en tennisarmbåge, tokiga människa!”

Musik.

 

GOD JUL!

I midvinterns kyla är det synd om den som glömt sig skyla och den som fått skorna fulla av modd har nog svårt att göra sig förstådd, när den lipar över blöta raggsockor och är redo att dela ut verbala smockor, desto bättre då med en påpälsad och välhälsad tomtefar som med sig säcken har, och som ger mig massor av klappar, hårda, mjuka, stora, små ja till och med Haribos nappar: Det är en sådan jul jag vill ha för det är så det ska va’. God Jul alla kära HR:are, må Julens spöke vara er nådiga.

Julmusik.

Låt stå!

Först som sist: Intelligenta, mogna och känsliga personer varnas.

Fråga: Är ett blomsterstånd det samma som ett praktstånd? Fakta: När ett tillstånd är överståndet ökar avståndet från det till det bestående. Fråga: Inte behöver vi väl vare sig tillstånd eller anstånd för att gå in i ett bestående tillstånd? Fakta: Politiken och Sverige har utarmats över tid, förr fanns fyra stånd och ståndsrepresentation och ståndsriksdag och vi talade rent av om ett ståndssamhälle. Fråga: Om det äkta ståndet är det enda ståndet som nu återstår, vad exakt innebär det? Fakta: Ståplatsbiljett gäller som entré på ståplatsläktaren, där det händer att åskådarna får ståpäls och vanligtvis inte har något att göra med så kallade ståuppkomiker. Fråga: Exakt vad innebär ordern ”Håll stånd!”? Fakta: Styvfader är en plastpappa, inte en katolsk präst. Fråga: Om en föreståndare uppvisar sitt bestånd av ståndare och gör sig lustig över dessa, ”När ska bröllopet stånda hehehe”, är denne då att betrakta som ståndaktig eller snarare oförståndig? Fakta: Ståndort är en växtplats, inte en plats för ståndrätt, ståndskall eller ett gruvarbetarens intima krypin. Fråga: Om en utställare inte vill vidstå sitt eget stånd på mässan, kan den då ställa sig själv på stand by? Fakta: Ett bokstånd är ett slags välstånd. Fråga: Är det nattståndet att fråga om Mink De Ville på sin tid räknades in i minkbeståndet? Fakta: Vattenståndet bryr sig inte om tillstånd. Fråga: Är tillståndet priapism en form av stillestånd? Fakta: Till skillnad från morgonståndet inträffar solståndet mitt på dagen.Fråga: Vad står på? Fakta: Det här puerila inlägget förtjänar verkligen inga stående ovationer.

Bob Marley. Ricky Nelson. Led Zeppelin.

Förbud och varning för ensidig kost!

Den bedrövade och övergivne men också tappre gräsänklingen  scannar av livsmedelsaffärens hyllor. Rader av obegripliga produkter som förefaller ha det gemensamt att de borde vara förbjudna eller åtminstone belagda med åldersgräns och att de bara skulle få saluföras i särskilda statsfinansierade butiker med begränsade öppettider och tydliga varningssignaler till desperata gräsänklingar. Varningssignaler och -skyltar som skriker ut ”Varning för ensidig kost!” och liknande.

Nog av. Den utlämnade men tappre går där mellan raderna av produkter och blir alltmer alienerad ända tills, Gud vare tack!, det i frysdisken dyker upp ett paket ”Brandade de morue parmentier” från Tipiak! En tydlig och lättbegriplig tillredningsinstruktion medföljer på kartongen. Inte helt enkel att genomföra, tillredningsinstruktionen, men er utsände i de ömkansvärdas ynkliga och lugubra köksenvironger lyckas efter visst funderade göra som det står. En med bravur genomförd handlingskedja som HR:en inte ska tröttas med då den är tämligen omfattande och bland annat innefattar handhavande av ugn samt äggklocka. Samtidigt.

Brandade tillreds alltså, och det med sådan framgång att den blir stående klassiker för hela gräsänklingsveckan. Efter den första kartongen köps flera in, läggs på lager och tillreds allteftersom klockan slår lunch och middag. I den bästa av världar skulle vi här kunna lämna gräsänklingen lycklig i sitt hus med sin brandade och sina vänner hundarna, som håller honom sällskap när världen övergivit honom. Men nej! Efter bara några dagar händer det som inte får hända! Magen! Och allt, visar det sig efter ett samtal till Hustrun, på grund av ensidig kost. Förbannade vare livsmedelsaffärerna som inte tar ansvar för sina produkter och sina kunder. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot ensidig kost och livsmedelsaffärer som inte tar sitt ansvar!

Musik.

Byrneing down the Zenith

Alltså Frankrike alltså. Rock-konsert. Agnes Obel som förband. Bara en sådan sak. Och. Vin istället för bira? Sancerre dessutom. Jaa. Och. Det är bara att konstatera. Det är hög klass på stället. Frankrike och Paris är Jordens medelpunkt. Rent kulturellt.

Så här sitter vi och sippar sancerre och låter oss med allt tyngre ögonlock vaggas av Agnes Obel och det är så vackert och… högklassigt, och rätt som det är: Agnes flyger av scenen, fyra gubbar rusar runt i tre minuter och så, Pang!, där kommer David Byrne gåendes i sin grå kostym och så uppenbart barfota att alla håller andan, vinglar till med vinglaset och, men nej, det ligger väl inga häftstift eller annat trams på golvet eller en brusten cellosträng efter Agnes eller… nej, det gör det så klart inte. Vi bara tycker det är kul att han, mannen som skrev Toe Jam,  är barfota och då börjar han sjunga för sig själv och en efter en gör musikerna honom sällskap. Inga fasta positioner. Alla är ambulerande. Tolv pax inalles. Sex slagverkare, som ett statement, ”KC kör med tre jag har sex… ambulerande, hehe”. Och rytmer blir det så klart. Det här är David Byrne!

Med alla tolv väl på plats exploderar Zenith, Paris, i Talking Heads-hits, lite Fatboy Slim, något nyskrivet, en del annat och så en massa David Byrne. Han är måhända inte fullt lika intensivt rörlig under konserterna längre, men han går senior-för fullt konserten igenom och blir inte vid något tillfälle hörbart andfådd eller på annat vis nedsatt. Tvärtom verkar hans närvaro öka ju längre vi kommer i konserten, och då är han ändå högst närvarande redan från start.

Om det är en konsert som du bara måste se? Frågan är varför du ens ställer den frågan. David Byrne, nu som då, är så oändligt mycket mer än bara en artist som ställer sig på scenen och drar igenom sina låtar. Bara en sådan sak som att alla hans medmusikanter går runt med konstanta leenden showen igenom säger en hel del och egentligen allt om hur bra det här är.

Påssav: Slutklämmen, bokstavligen

Den minnesgille har råkoll på att björksaven i påsen som inköptes i Lorgues för ett vetenskapligt experiment enligt försäljaren i hälsokostbutiken borde konsumeras inom tre veckor efter öppnandet, annars skulle den kunna börja smaka örn, eller något liknande.  Således genomfördes test två av saven just efter tre veckor, och resultat gav saven fullt godkänt, doften av kokt ris hade försvunnit och filmjölksinslaget var inte oangenämt för den som gillar filmjölk. Så vad har nu hänt tre veckor efter tre veckor?

Påsen har förvarats i kyl sedan den öppnades för sex veckor sedan. Den har inte provats på snart två veckor. Idag var det dags att klämma de sista dropparna ur påsen.

Noterbart är att saven är mindre klar nu. Snarare lätt grå än genomskinlig som vatten. Dessutom kan en del fällning noteras. Doften är ungefär som för tre veckor sedan, möjligen är filmjölksinslaget starkare. Samma sak gäller smaken: som för tre veckor sedan med ett något förstärkt inslag av filmjölk samt en något förhöjd upplevelse av syra.  Huruvida försökskaninen, alltså er utsände i de dödsföraktande testpiloternas av faror och mer faror och ändå mer hjältemod fyllda värld, mått bättre av att hinka sav dagligen – minns försäljarens välsmorda munläder som  lovade om inte guld och gröna skogar så i vart fall någon form av detox och uppåtgående livskurva – är svårt att sia om, klart är dock att inga påtagliga tecken på att försäljaren inte är en lögnare kunnat skönjas. Däremot ska till protokollet föras, att försökskaninen snabbt vant sig vid saven och nu, efter sex veckor, kan tänka sig att köpa en ny, svindyr påse bara för att det är gott – en ytterst oväntad vändning på det här experimentet.

Dropkick Murphys. Gogol Bordello & Regina Spektor. Gitte Henning.