Hål i väggen i Bdx & Hole

I samband med årets stora vinmässa i Bordeaux, Vinexpo, krävde Clotilde Davenne och Françoise Feuillet-Juillot vinifierats närvaro i ett litet hål i väggen någonstans mitt i staden och närmare bestämt på krogen Soléna på 5 rue Chauffour och som er utsände bland de välljudande locktonerna sällan är nödbedd när sirenerna sjunger hastade densamme dit för att ta del av vad de hade att bjuda på för dagen och det hade de och för att inte göra ett kort inlägg längre än det behöver vara och redan är vill er favoritblogg rekommendera Bordeaux-resenären lill-krogen Soléna. Bra, vällagad mat, rimliga priser, okej vinlista med dito priser. Hole.IMG_1140

Montagny & Montagny 1er Cru

Noterar i senaste Allt om Vin att lillvinet 2012 Montagny ”Les Crèts” (nr 73009, 139 sek) från Françoise Feuillat-Juillot förses med en välförtjänt fyndstämpel. Samtidigt kan man fråga sig varför det inte fått fynd hela tiden sedan det lanserades i Sverige. Svaret är rimligtvis att bedömningen görs utifrån hur pass utvecklat vinet är i den stunden det provas. Detta är sannolikt också skälet till att storasyskonet 2013 Montagny 1er Cru ”Les Coères” (nr 2812, 169 sek) ”bara” får ”Bästa köp”. Prisskillnaden mellan de två i Sverige motsvarar inte det verkliga förhållandet. Normalt kostar Cru-vinet betydligt mer än så, varför det om något borde vara ”fyndet”.Françoise Feuillat-Juillot

För egen del dricker jag mer än gärna årgången 2013 redan nu även om jag är väl medveten om att den kommer växa till sig en hel del de kommande åren. Med andra ord ett vin både för den som vill dricka nu och den som vill ha lite vitt på lagring i källaren. Samtidigt kommer det inte att dröja särskilt länge förrän ”Les Coères” byter årgång till 2014. Orsaken är den försvinnande lilla skörden 2013. Volymen är redan slut. Som tur är är 2014 en exceptionellt bra årgång i området. Öppen redan nu, men också laddad med en lagrings- och utvecklingspotential som heter duga. Ett tips kan vara att lägga undan lite 2013 och köpa 2014 för konsumtion när den kommer.Montagny - vingårdar

När vi är inne på ämnet Montagny 1er Cru ”les Coères”, för övrigt ett vin som vinifierat rankar som ett av de mest prisvärda på Systembolaget*, måste nämnas den mismatch som flaskan och Systembolagets ”kvalitetshyllor” är. Bolaget envisas med att stoppa in flaskorna i någon slags metallhyllor som är så beskaffade att lite bredare buteljer icke göre sig besvär. Nu går det ändå att forcera in en ”Les Coères” i de där hyllorna men med resultatet att etiketten skadas. Nu kanske inte en skamfilad etikett påverkar den sanna vinälskaren men helt bra är det inte ity tveklöst finns det sådana som avstår från köp om etiketten är skadad, även i så pass höga prisklasser som vi här talar om.bild

Systembolaget har inte för vana att ta hänsyn till vare sig sina leverantörer eller vinbönderna – att Françoise Feuillat-Juillot kämpar för att överleva med sina fjuttiga 14 ha spelar ingen som helst roll – och lär inte förbättra den här flaskans position, alltså placera den så att etiketterna inte förstörs. Däremot lär företaget uppmana leverantören att byta flaska. Något som faktiskt nu också sker, men med tanke på vad glasflaskorna kostar i inköp måste Françoise först göra slut på buteljerna hon redan har i lager varför hon sitter i en moment 22-situation här. Vill därför uppmana er som har hjärtat i vit Bourgogne och som tycker om den lilla (vin)bondens kamp för överlevnad att stötta Françoise med ett köp av ”Les Coères” i sommar.

*Prisvärt var det ja. Ta er tid att dofta och smaka på det här vinet i lugn och ro och ordentligt. Med tanke på Françoise släktskap med ek-gurun professor Feuillat (min gamla lärare f ö!) är det kanske ingen tillfällighet att hon blivit rent överdjävlig på snygg ekning. Montagny 1er Cru ”Les Coères” är ett skolboksexempel i diskret ek som bygger vinet både i doft och smak. Låtom oss imponeras. BOA.

Restaurante Tienda Area de Boceguillas & Paco de Lucia

Någonstans mitt i smeten vid sidan om vägen Madrid-Burgos, som för övrigt är densamma som Burgos – Madrid, vilket innebär att den, vägen, går åt och på två håll och kan användas såväl för södergående som norröveråkande trafik, där ligger Restaurante Tienda Area de Boceguillas i höjd med lilla byn Boceguillas, det sista torde för vakna läsare framgå av namnet. Här tillverkar någon hemgjorda, runda brödkakor typ, som fylls med diverse godis som hackat kött eller grönsaker eller skinka eller ost. Stället är gigantiskt och har flera matsalar men den norr- eller södergående resenären hamnar förmodligen i baren eller på terrassen med en sådan där rund brödkaka eller lite tapas eller någon mer omfattande rätt och, inte minst, en flaska Alhambra, denna sydliga bira som på outgrundliga vägar hittat till just Restaurante Tienda Area de Boceguillas. Paco de Lucia.bild

La Monteria, Madrid & Luigi Boccherini

Låt oss gå rakt på sak: La Monteria på Lope de Rueda 35 i Madrid är en liten pärla. Fin, lagom omfångstrång bar ut mot gatan och en inte alltför omfattande matsal därbakom. Schysst vinlista med skogstokiga priser som 29 € för Muga Reserva Especial, 45 € för Alion, ändå mindre för Aalto och dryga 30 € för Viña Todonia blanco. Den som tar i så den kräks hamnar på dyrast av det dyraste och det är Flor de Pingus för 120 €. Och så maten. Prova Menu Classico för 35 pengar. Strålande. Morgonmusik från Madrid.La Monteria

Romain Puértolas: Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett Ikeaskåp

Okej, erkänner, en sådan titel borde avhållit mig från inköp. Det är rödflagg lång väg på den. Men ni som till exempel tycker att en passage som den här är kul (när fakiren befinner sig på ett Ikea-varuhus) ”… Fakiren höll sig på den gula linjen på första våningen i tron att furumöblernas kungar placerat ut krypskyttar på skåpen för att förhindra flyktförsök och attDen fantastiska berättelsen om fakiren som de som plötsligt greps av frihetslängtan riskerade att genast bli nedskjutna” eller att det här är kul ”… och kusinen Ashmati (uttalas Astmatisk)…”, ja, alltså ni som tyckte att det var himla kul med de där infantila, usla passagerna i Nuet i ”Hundraåringen…”, ni kommer att tycka om också ”Den fantastiska…”. Med andra ord är humornivån så låg att man måste ha en skämskudde till hands vid genomläsningen. Samtidigt försöker boken förklara tragedin som utspelas med dem som försöker fly Afrika och andra ställen för att komma in i EU. Just det måste vara skälet till att boken alls kommit ut, men allt är så taffligt och omoget att det hela faller platt till marken. Har jag sagt att jag inte rekommenderar den här boken? Vi lyssnar på lite vintage-punk istället.

Kockdomare på TV & The Cooks

Har tänkt mycket på det här med allt grillande och tävlande i mat och annat på TV. Grundinställningen är fortsatt att det borde förbjudas och allra mest borde de förnumstiga små barnen som springer runt och lagar mat istället för att ha en barndom förbjudas och deras föräldrar skickas på uppfostringsanstalt. Detta till trots kan er utsände i de intill koma trista TV-köken tänka sig att ställa upp som kock-domare om TV ringer och frågar och betalar bra.

Tänker så här. Kan det mesta om påstortellini, om hur man steker ägg och bacon och vikten av att inte lita på förpackningen och ställa den i mikron och tro att allt är frid och fröjd bara för att det inte finns en varning för att påsen kan explodera. Sådant kan jag.James CookJag vet också, vilket säkert sådana som han Mannerström inte riktigt har koll på, att det kan vara skillnad på en häll och en häll och att det faktiskt inte är ett skämt att det finns keramikhällar – låt vara att dessa är obegripliga, ser inte ut som keramik alls, å andra sidan ser inte råbiff ut som biff heller, allt för att förbrylla och förleda i köksregionen. Och talar vi raw food så har jag, om uttrycket tillåtes, råkoll. Kort sagt öppnar man påsen och äter tortellinin som den är. Snabbt, enkelt, modernt, smalt, nyttigt, PK, hipstertangerat.Putte KockNågon kanske invänder att det väl inte gick så bra med middagen som tillreddes åt Hustrun häromsistens. Det stämmer, men just det gör att jag är rätt person att gå runt där och uppmuntra de tävlande. När de är som nervösast kan jag dyka upp och säga lugnande saker som ”du ser helt bortkommen ut, är det tjockspisen som bekymrar dig? Tänkte väl det, men det är bara att vrida på de där rattarna så kommer värmen” eller ”du, det där är en induktionshäll, du måste vara magnetiskt för att få den att fungera” eller ”äh, skit i Leif, kör påsvarianten istället, det gör alltid jag”. Jag skulle vara en slags kockdomar-Florence Nightingale-Moder Theresa och skänka värme och lugn åt de tävlande och försätta hela tävlingen i en mer harmonisk sinnesstämning. Mindre tävla. Mer briljera. Polska!Florence Nightingale

Tignanello 1996

Uppfylld av då ytterst behaglig hybris lät jag slinka ur mig något i stil med ”Äh, tänk inte på maten, älskling, den fixar jag!”. Efter de senaste framgångarna i köket och med full insiktIMG_1151 om att det finns olika slags spishällar tyckte jag väl att jag kunde kosta på mig att vara både storsint och spontan. Någon halvtimme senare när kycklingen badade, eller kanske snarare kokade, i den olivolja jag i, måste erkännas, alltför frikostiga mängder skänkt i stekpannan och när påsrisotton inklusive tillsatt grädde och parmesanost satt fast i den andra stekpannans botten, var det inte lika muntert längre, inte minst som jag, som ni vet, är lite rädd för Hustrun. ”Vad ska hon säga nu?” tänkte jag innan tanken snabbt for iväg till vinkällaren och jag efter den. Hittade en Tignanello 1996, det säkraste bland säkra kort. Fyllde ett glas. Smög iväg från köksenvirongerna och gav Hustrun glaset och sa ”I väntan på maten!”. Hustrun sniffade och sippade och sa, en aning avmätt, ”Hm, det gick inte så bra med maten, va?”. Dire Straits.

Skräpvin & kronkursen

Få funderar väl i vardagslag på hur kronkursen påverkar priset på det vi köper, eller hur den som säljer varorna på export till Sverige påverkas. Likväl har kronkursen genomslag både i smått och stort. Störst genomslag har den där marginalerna är som minst och som det är vinifierat du läser just nu så har du redan förstått att vi då talar om skräpvinerna.

Som tidigare framgått på vinifierat arbetar den som säljer billigt vin med små marginaler, ibland så små att det går ut över medarbetare och natur av det enkla skälet att det finns en nedre gräns för när du kan producera vin på ett moraliskt korrekt vis. Om nu ett vin köps upp i euro och kronkursen går ner, är det rimligt anta att priset måste gå upp. Gör det inte det innebär det att någon annan än konsumenten betalar för den förändrade kursen i syfte att behålla positionen på marknaden. Det kan vara importören som väljer att tjäna mindre på varan, kanske därför att den ändå gör en tillräckligt bra affär – importören brukar ha en betydligt bättre marginal än producenten på lågprisvinerna – eller därför att den anser det vara värt att knappt gå runt på varan i väntan på bättre tider vilket kan betyda starkare kronkurs igen eller att producenten övertalas gå ner ytterligare i pris. I det sistnämnda fallet är det uppenbart att i de fall någon redan inte är helt korrekt behandlad i sammanhanget så blir det inte bättre nu.

Bortsett från det ovan sagda gäller det också komma ihåg att vin som köps in första gången till Systembolaget (SB) förvisso högst sannolikt hamnar rätt i marginal även då det köps in under en period då kronkursen är svag, men vi får då mindre för pengarna. Rent krasst innebär det att när SB efterfrågade ett vin för 59 sek/butelj då en euro kostade 8,50 sek så fick producenten drygt 1 euro för sin flaska (kanske 1,10 €) – inkluderande vinet, flaskan, korken/kapsylen, etiketten, kartongen och administrationen – medan den nu får mindre än 1 € och snarare 0,90 € per pava  när kronan fallit till > 9,25 sek/euro. Samtidigt medför kronans läge att marginalerna minskat på befintliga produkter jämfört med då kursen var 8.50 €.

(Ett vin som vid kursen 8,50 sek/€ kunde få kosta 1,60 € och ändå hamna under 69 sek/but bör nu inte vara dyrare än 1,40 €. Båda fallen optimistiskt räknat, kanske handlar det snarare om 0,80 respektive 1,30 €/but.)

Går du upp i pris på ditt vin är genomslaget av kronkursen avsevärt mindre om än alls icke negligerbart. Samtidigt är det här vanligare att importören i samförstånd med producenten helt enkelt höjer priset för att hantera fluktuationerna på penningmarknaden. På samma sätt tvingas importör och producent ibland agera när det varit missväxt. Något som till exempel drabbade delar av Bourgogne framförallt 2013 och i några fall även 2014. Det är alltså ingen tillfällighet att många viner från det området gått upp i pris det senaste året. Alternativet är att om möjligt gå ner i kvalitet och/eller minska sin marginal, kanske så mycket att vinsten uteblir varmed affären blir omöjlig.

Det vi som konsumenter i vanlig ordning kan göra är att vara uppmärksamma på de här problemen och i än högre grad sky de billigaste produkterna när kronan är svag samtidigt som vi har förståelse för och stöttar våra mer kvalitetsinriktade favoriter när de genomlider svåra tider och priset ökar i hyllan.

Notera att texten ovan handlar om relationen kronan-euro. Även mot USD har kronan kraftigt försvagas under den senaste två års-perioden, varför även viner som handlas i dollar inte sällan blivit dyrare eller gått ner i kvalitet.

Kontentan av detta är att den vakna konsumenten håller koll på kronkursen och inser att när vår valuta försvagas då finns det extra stora skäl att undvika de billigaste vinerna, som då vanligtvis blivit en ändå sämre affär för producenten. Vad gäller SB har det aldrig tagit hänsyn till kronkursen i sitt offertarbete. Vill det ha ett vin för 59 sek/flaskan vill det det även om euron kostar 11 sek (vilket den gjorde för några år sedan, utan att på något vis påverka offertarbetet). Garbage.Garbage

Skräpvin fördummande!

Okej, det är lite kvällstidningshårddragning över rubriken, men så här: Den som aldrig lär sig något förblir okunnig och det kan allt som oftast jämställas med att vara dum i hôvvet som vi säger i Skaraborg. Andra lär sig något men mestadels sådant som är av fördummande art. Resultatet bir tragiskt nog detsamma: personen blir dum i hôvvet. Medan vi kan anta att skräpmusik är måttligt fördummande, kanske rent av inte fördummande alls utan bara dumt, kan vi utgå från att skräptexter, -filmer och –vänner har en mer eller mindre direkt fördummande inverkan på individen.

Flyttar vi nu vårt resonemang till vinets värld är det med intill visshet gränsande sannolikhet så att den som köper och dricker skräpvin gör det av okunskap, vilket är illa nog, men riktigt farligt blir det om individen dricker sin förkastliga smörja utan att förstå att den kan bli akut dum i hôvvet. vinifierat vill därför med ovanstående rubrik inte bara fästa omvärldens uppmärksamhet på att skräpvin kan ha en fördummande inverkan på en redan känslig individ, vinifierat vill också att alla HR hjälps åt att sprida den här kunskapen, vilket de facto är ett sätt att se om sig själv och sin egen vardag. Stina Nordenstam. Infected Mushroom.Stina Nordenstam