Förbud mot obruksanvisad potatisgratäng!

Hälsar på barn. Säger till yngste måg-villbliaren ”Jag lagar mat ikväll.” Han: ”Du?”. Jag: ”Ja?” Han: ”Lagar mat.” Jag: ”Ja!?!” Han: ”Jag menar, vad, öh, hm, vad, ja, vad spännande!” Jag: ”Ja, jag vet. Jag går till butiken och hittar på något nu.”Vad som sedan flög i er utsände i de vidbrända grytornas och sönderstekta köttbitarnas förtappade köksenvironger står skrivet i Michelin-stjärnorna ity, plötsligt!, på plats i fina butiken, köpte denne de finaste köttbitarna och en bytta potatisgratäng. Hem. Steker köttbitarna med oväntad framgång. De blir så lyckade att de på sina håll är välstekta, mycket välstekta rent av, för den som gillar det, medan de på andra håll mer är att betrakta som blodiga eller åtminstone råa. Med andra ord något för alla, och det gäller varenda en av köttbitarna. Paul Bocuse hade inte gjort det bättre. Framgång! Lycka!Men så var det det där med potatisgratängen. Tror ni inte att den förbannade fina affären packat sitt halvfabrikat i någon slags aiuminiumlåda utan vidare instruktioner. Låt det sjunka in… Utan instruktioner. Vad göra när köttbitarna  håller på att krympa ihop i det fräsande smöret i stekpannan och det är hög tid att rädda dem om det alls ska bli kött till middag??? Inspirerad av en kär, gammal kollega tog man vad man hade och lade upp de mosaik-stekta köttbitarna på tallriken och kletade på lite potatisgratäng vid sidan om.Det stod ganska snart klart att måltiden inte var en succé. Yngsta dottern: ”Pappa, det är jättegott, men vanligtvis äter man potatisgratängen varm eller åtminstone lite ljummen. Inte kall. Tror du tänkt på potatissallad.” Nederlag. Misslyckande. vinifierat kräver ett omedelbart och till hårda straff knutet förbud mot försäljning av potatisgratäng utan bruksanvisning eller annan handhavandemanual!  

Musik.

Tips: Ny, revolutionerande köksattiralj!

En ny, revolutionerande köksattiralj har sett dagens ljus! Det är en alldeles fantastisk maskin som lagar mat nästan helt på egen hand. Det enda du som kock behöver göra är att gå till butiken och köpa din påse med tortellini, ta med den hem och hälla dess innehåll tillsammans med rikligt med vatten (glöm inte vattnet!) i maskinen och sedan, Hokus Pokus Filiokus!, är det klart! Och tydligen gäller detta förfarande oavsett maträtt. Ergo: Läs receptet, köp hem ingredienserna, häll dem i maskinen och sätt dig med armarna i kors!Fotnot: Lite till kvinns och mans undrar vi säkert alla hur den här robotiserade tortellinin smakar. Det ska vi be att få återkomma till så snart vi listat ut hur maskinen startas och, om det skulle tarvas manuellt handhavande för detta, stängs av.

 

Köksskolan: Dessert-recept!

Er utsände bland de storslagna matkreatörernas onktuösa köksenvironger fyllda av kreativitet, vällust och fartfylld framåtanda och en och annan tatuering och könspiercing, har hittat en ny dessert! En dessert värd att ställas vid sidan om chokladpuddingen. Voilà! Carambar dessert – seg och uthållig som en fjälljägare på amfetamin.IMG_1178

Gör så här:

1.Gå till närmaste matvarubutik.

2.Fråga efter Caramabar dessert. Har de den inte, beställ hem. Har de den, köp.

3.Tillred à la minute: När det är dessertdags, öppna påsen, plocka ut carambarerna, skala dem och placera tre-fyra stycken på en för ändamålet anpassad assiette. Garnera med röd paprika. Klart!

Los chichos!

 

Förbud mot bristfälliga pizzaomslag!

Här ska man göra sig till och värma pizza till Hustrun och vill ha ett handfast och tydligt ”Gör så här” i punktform, alltså 1. Öppna förpackningen 2 Värm ugnen till 200 C… Men icke! Det enda den förbenade pizzan, som dessutom påstods vara italiensk, instruerade via sitt omslag var, att, hör och häpna, den skulle värmas tills osten smalt och degen antog en gyllenbrun färg! Men hur tänkte inte pizzatillverkaren där? 1. Hur ska den ensamme, utsatte kocken veta vilken temperatur som är lämplig? (Jag provade med 100 C och höjde efter 20 min till 250 C) 2. Hur gör man om osten smälter långt innan degen blir gyllenbrun? 3. Hur gör man om osten börjar torka och så småningom småryka alltmedan ena sidan av pizzan svartnar i väntan på att resten av degen ska bli gyllenbrun? Nej, det är klart att det inte går! Det är väl det den där förbaskade lurendrejarpizzatillverkaren vet, att den säljer en pizza som är omöjlig att värma, eller baka som det så fint heter på köksitalienska. vinifierat kräver förbud mot uppvärmningspizzor utan vettiga instruktioner samt förbud mot pizzor som inte värms upp samtidigt med hela sig själv!Deep Purple Burn

Lämplig musik.

Kockdomare på TV & The Cooks

Har tänkt mycket på det här med allt grillande och tävlande i mat och annat på TV. Grundinställningen är fortsatt att det borde förbjudas och allra mest borde de förnumstiga små barnen som springer runt och lagar mat istället för att ha en barndom förbjudas och deras föräldrar skickas på uppfostringsanstalt. Detta till trots kan er utsände i de intill koma trista TV-köken tänka sig att ställa upp som kock-domare om TV ringer och frågar och betalar bra.

Tänker så här. Kan det mesta om påstortellini, om hur man steker ägg och bacon och vikten av att inte lita på förpackningen och ställa den i mikron och tro att allt är frid och fröjd bara för att det inte finns en varning för att påsen kan explodera. Sådant kan jag.James CookJag vet också, vilket säkert sådana som han Mannerström inte riktigt har koll på, att det kan vara skillnad på en häll och en häll och att det faktiskt inte är ett skämt att det finns keramikhällar – låt vara att dessa är obegripliga, ser inte ut som keramik alls, å andra sidan ser inte råbiff ut som biff heller, allt för att förbrylla och förleda i köksregionen. Och talar vi raw food så har jag, om uttrycket tillåtes, råkoll. Kort sagt öppnar man påsen och äter tortellinin som den är. Snabbt, enkelt, modernt, smalt, nyttigt, PK, hipstertangerat.Putte KockNågon kanske invänder att det väl inte gick så bra med middagen som tillreddes åt Hustrun häromsistens. Det stämmer, men just det gör att jag är rätt person att gå runt där och uppmuntra de tävlande. När de är som nervösast kan jag dyka upp och säga lugnande saker som ”du ser helt bortkommen ut, är det tjockspisen som bekymrar dig? Tänkte väl det, men det är bara att vrida på de där rattarna så kommer värmen” eller ”du, det där är en induktionshäll, du måste vara magnetiskt för att få den att fungera” eller ”äh, skit i Leif, kör påsvarianten istället, det gör alltid jag”. Jag skulle vara en slags kockdomar-Florence Nightingale-Moder Theresa och skänka värme och lugn åt de tävlande och försätta hela tävlingen i en mer harmonisk sinnesstämning. Mindre tävla. Mer briljera. Polska!Florence Nightingale

Tignanello 1996

Uppfylld av då ytterst behaglig hybris lät jag slinka ur mig något i stil med ”Äh, tänk inte på maten, älskling, den fixar jag!”. Efter de senaste framgångarna i köket och med full insiktIMG_1151 om att det finns olika slags spishällar tyckte jag väl att jag kunde kosta på mig att vara både storsint och spontan. Någon halvtimme senare när kycklingen badade, eller kanske snarare kokade, i den olivolja jag i, måste erkännas, alltför frikostiga mängder skänkt i stekpannan och när påsrisotton inklusive tillsatt grädde och parmesanost satt fast i den andra stekpannans botten, var det inte lika muntert längre, inte minst som jag, som ni vet, är lite rädd för Hustrun. ”Vad ska hon säga nu?” tänkte jag innan tanken snabbt for iväg till vinkällaren och jag efter den. Hittade en Tignanello 1996, det säkraste bland säkra kort. Fyllde ett glas. Smög iväg från köksenvirongerna och gav Hustrun glaset och sa ”I väntan på maten!”. Hustrun sniffade och sippade och sa, en aning avmätt, ”Hm, det gick inte så bra med maten, va?”. Dire Straits.

vinifierat go kock eller Ägg & bacon: Så här gör du!

vinifierat går från klarhet till klarhet och kommer inom kort dyka upp i en kocktävling på youtube med mera. Skälet till detta är dels att kocktävlingar är det som gäller i vår samtid, eller ja det var en kocktävling eller en variant av Paradise Hotel som gällde och då kändes det ändå som att kockandet var mest aktuellt, dels att högst densamme känner sig närmast oslagbar efter att idag ha stekt både ägg och bacon så det stod härliga till och det dessutom på ett sätt som gjorde såväl ägg som bacon ätbara. Visst, det smakade lite bränt om baconet och äggen var så att säga lite styva och frasiga men ändå: i skrivande stund känns Årets Kock inte avlägset på något vis. Hur gör man då för att, med framgång, steka ägg och bacon?Ägg Så här: tag en stekpanna, sätt den på en varm platta typ fullt fjös på plattan, skär upp en rejäl smörbit och lägg den i pannan, när smörbiten börjar glida omkring knäck två ägg, ett i taget, utan att få med alltför mycket skalbitar i pannan i samband med knäckandet eller då äggets innehåll hälls i pannan, vilket är vad du gör sedan du knäckt ägget, alltså häller innehållet i pannan, låt steka och fräsa till dess den genomskinliga vätskan runt det gula blir vit och frasig, lossa det frasiga ägget från pannan och flytta stekägget till en tallrik,Bacon i stekpannan lägg några baconbitar i pannan nu när den är tom men fortfarande kletig av smör och annat, brassa på till dess baconet krymper ihop, avvakta tills det börjar lukta bränt men så snart så sker måste du snabbt avbryta stekningen genom att återigen fatta stekspaden och hiva baconet ur pannan och ner i tallriken där ägget ligger och trånar efter sällskap. Om du är på det humöret eller TV är där och filmar: garnera med en tomat och en persiljekvist*. Klart! Eggstone.

* Bra namn för övrigt i dessa hittepånamns-tider, Per Siljekvist eller rent av, typ, Pontus Persiljequist.