Förbud mot obruksanvisad potatisgratäng!

Hälsar på barn. Säger till yngste måg-villbliaren ”Jag lagar mat ikväll.” Han: ”Du?”. Jag: ”Ja?” Han: ”Lagar mat.” Jag: ”Ja!?!” Han: ”Jag menar, vad, öh, hm, vad, ja, vad spännande!” Jag: ”Ja, jag vet. Jag går till butiken och hittar på något nu.”Vad som sedan flög i er utsände i de vidbrända grytornas och sönderstekta köttbitarnas förtappade köksenvironger står skrivet i Michelin-stjärnorna ity, plötsligt!, på plats i fina butiken, köpte denne de finaste köttbitarna och en bytta potatisgratäng. Hem. Steker köttbitarna med oväntad framgång. De blir så lyckade att de på sina håll är välstekta, mycket välstekta rent av, för den som gillar det, medan de på andra håll mer är att betrakta som blodiga eller åtminstone råa. Med andra ord något för alla, och det gäller varenda en av köttbitarna. Paul Bocuse hade inte gjort det bättre. Framgång! Lycka!Men så var det det där med potatisgratängen. Tror ni inte att den förbannade fina affären packat sitt halvfabrikat i någon slags aiuminiumlåda utan vidare instruktioner. Låt det sjunka in… Utan instruktioner. Vad göra när köttbitarna  håller på att krympa ihop i det fräsande smöret i stekpannan och det är hög tid att rädda dem om det alls ska bli kött till middag??? Inspirerad av en kär, gammal kollega tog man vad man hade och lade upp de mosaik-stekta köttbitarna på tallriken och kletade på lite potatisgratäng vid sidan om.Det stod ganska snart klart att måltiden inte var en succé. Yngsta dottern: ”Pappa, det är jättegott, men vanligtvis äter man potatisgratängen varm eller åtminstone lite ljummen. Inte kall. Tror du tänkt på potatissallad.” Nederlag. Misslyckande. vinifierat kräver ett omedelbart och till hårda straff knutet förbud mot försäljning av potatisgratäng utan bruksanvisning eller annan handhavandemanual!  

Musik.

Tignanello 2010: Det perfekta matlagningsvinet

Hustrun ställer ut. En vecka. I Cagnes-sur-Mer. En knapp timme bort. Pendlar. Kommer hem sent. Ergo: Ni vet vem som får träda in och stå för matlagningen. Och trots att det är outhärdligt för alla inblandade håller de masken. Dock: Efter en veckas lidande och maskhållande är det dags för Le Grand Finale! Veckan är avklarad och den sista måltiden ska tillredas. Äntligen!

Kocken tänker ut en plan. Först maten. Karboniserad Carbonara, Påstortellini eller Sönderstekta ägg och bränt bacon? Det finns grader i helvetet. Det blir Carbonara. Och till den Tignanello 2010. Som plåster på såren. Ett alldeles fantastiskt vin och bara såå gott idag.Hustrun, som redan vet att maten i bästa fall går att äta, blir också glatt överraskad av den tilltalande flaskan på bordet då hon intar sin plats och väntar på att bli serverad. Häller upp lite vin i väntan på maten. Blir sittande med flaskan i handen och ser fundersam ut. ”Lars, varför är det så lite vin i flaskan?”. Kocken funderar lite och säger ”Matlagningsvin, vet du, lilla gumman.” Hustrun: ”Va? Har du hällt Tignanello i maten?!” Kocken: ”Nej, i kocken.”

Musik.

Tips: Ny, revolutionerande köksattiralj!

En ny, revolutionerande köksattiralj har sett dagens ljus! Det är en alldeles fantastisk maskin som lagar mat nästan helt på egen hand. Det enda du som kock behöver göra är att gå till butiken och köpa din påse med tortellini, ta med den hem och hälla dess innehåll tillsammans med rikligt med vatten (glöm inte vattnet!) i maskinen och sedan, Hokus Pokus Filiokus!, är det klart! Och tydligen gäller detta förfarande oavsett maträtt. Ergo: Läs receptet, köp hem ingredienserna, häll dem i maskinen och sätt dig med armarna i kors!Fotnot: Lite till kvinns och mans undrar vi säkert alla hur den här robotiserade tortellinin smakar. Det ska vi be att få återkomma till så snart vi listat ut hur maskinen startas och, om det skulle tarvas manuellt handhavande för detta, stängs av.

 

TV-kockens Jultortellini

(Hurtfrisk intro-muzak) Välkomna! Välkomna! (Text i nederkanten: ”TV-kocken Lars ordnar julbordet”) Det lackar mot jul! (Den hurtfriska muzaken övergår i smetig jul-muzak, där älskade julsånger står att känna igen för den som tar sig igenom det halvhöga tempots sirap) Och därför ska vi göra något riktigt gott till julbordet! Vi ska göra härliga jul-tortellini! Och till det lite kanel och lite socker och lite risgryn och lite julskinka! Det fina med det här är att det enda du behöver är lite härlig julmust och lite frasig påstortellini och lite ketchup och lite härligt nykokt skinka från Mamma Scan och smakrik senap och allt det, allt!, finns i snabbköpet om hörnet! Och där finns kanel och socker också! Redo?! Då kör vi! (Musiken ökar i volym och tempo för en liten stund för att få alla med sig)Öppna påsen! Häll innehållet i en kastrull med vatten! Koka en stund! När tortellinin faller isär är de överkokta! Häll upp tortelliniröran i en terrin! Tillsätt julröd ketchup! Plocka en skinkbit från skinkpaketet och lägg det på ett fat! Smeta på senap! Den som vill få ändå mer jul tillsätter kanel och socker och äter jultortellinin med grötsleven! God jul! (Text: ”Receptet finns på tevekocken.se”)(Ny text i rutans nederkant: Dryckestips: Billig och obalanserad prosecco och dyrt naturvin som är rejält funky och orent – använd vid behov julmust som groggvirke.)

Låt muzaken förgylla julen!!

Torsdagstext på tisdag

Förspelet

Hustrun: Jag vet att du inte provat på det här förut, och att det skrämmer dig…

Mästerkocken: Mhm.

Hustrun: Men du kommer gilla det. Jag lovar.

Mästerkocken: Jag vet inte, jag…

Hustrun: Det är inte farligt. Jag lovar!

Mästerkocken: … det känns inte helt okej för mig det här.

Hustrun: Vare sig du gillar det eller inte så är du en vuxen man och vuxna män gör sådant här.

Mästerkocken: Så där säger du alltid. Alltid. Och sedan är det betydligt mer krävande, och farligare, och otäckare, än du ens antytt i de få brasklappar du lägger in mellan allt det där ”tycka om”, ”enkelt” och ”alla kan göra det”.

Hustrun: Ibland blir jag såå trött på dig.

Mästerkocken: Värst är det där med att alla vuxna män gör det.

Hustrun: Suck, jaja, du gör som du vill. Jag åker på affärsresa nu och förmår du inte läsa innantill på en burk så får du väl göra samma gamla påstortellini som alltid! Men kom ihåg att det är av omtanke och med kärlek som jag köpt burkarna med ärtsoppa i ett vad det verkar fåfängt försök att få dig att i någon mån variera din kost när du är på tumanhand med dina egon.

img_2464

 

Akten

Ärtsoppa. Hur gör man ärtsoppa? Läs på burken, sa Hustrun. Det är tveklöst ett gott råd som er utsände bland de puttrande grytornas förrädiska värld fylld av grynnor och misstag härmed skickar vidare till alla HR:are. Skulle någon mot förmodan och bättre vetande trots allt skrida till verket utan att ha läst på burken, vill den nyss nämnde varna för att det då kan hända att denne någon som en vettvilling agerande bara häller upp ärtsoppburkens innehåll i en gryta på spisen och brassar på med värme i kraftfulla doser och det som då händer är att det snart börjar osa bränt och att delar av ärtsoppan görs oätbar genom att den förvandlas först till klister och därefter till ett med grytans botten.

img_2462

Så hur gör man för att göra rätt? Ja, som sagt: läs på burken och agera utifrån de upplysningar som där står att finna. Till exempel är textens förslag att blanda ner en halv burk vatten i grytan, där ärtsoppburkens innehåll ligger och törstigt trånar efter sällskap, ett bra förslag och definitivt något som är värt att ta fasta på. Vill i samband med det tillägga att soppan inte som tvåtaktsolja för utombordare, gräsklippare och motorcyklar är självblandande, vilket man givetvis lätt kan få för sig. Således hjälper det inte att ställa en gryta med ärtsoppburksinnehåll och vatten på plattan i orört sällskap. Det enda som kommer hända är att vattnet bubblar och fräser medan burkinnehållet agerar på samma sätt som nämndes i förra stycket.

fullsizerender

Med andra ord är det bara halvrätt att hälla vatten i grytan. Hemligheten, som vi nu på ett närmast filantropiskt vis delar med oss av till våra trogna HR:are och som kanske kan förvåna en och annan, är att konstant och bestämt röra om i grytan med en slev, eller, om slev saknas i hushållet, ett slevliknande föremål, så att ärtsoppburkens innehåll effektivt beblandar sig med vattnet. När detta skett antar allt en slags soppliknande konsistens och det är den, inte vattnet runt de orörda öarna av ärtsoppbruksinnehåll i stycket ovan, som bubblar och fräser.

img_2466

Låt puttra ett tag under vildsint omröring – ett litet mått av desperation är på sin plats här och den som fått kassera två brukar för att nå hit har vett att inse vikten av att det inte skiter sig en gång till. När det börjar ryka och puttra antar soppan en varm form och det är, såvida inte ärtröran äts direkt ur grytan, dags att servera. Häll då upp röran i en skål, tillsätt lite senap och njut hämningslöst. Därför att vi är värda det!

img_2467

Present Tense.

Gör din egen vägkrog hemma!

Idag ska vi i Köksskolan lära oss att återskapa den omisskännliga känslan av vägkrog hemma i vårt eget kök! Många blir säkert inte bara uppspelta av detta utan också en aning ängsliga: Hur i hela fridens namn kan man återskapa äkta vägkrogskänsla i det egna köket? Svaret är att det inte är snutet ur näven, men den som in i minsta detalj följer anvisningarna nedan kommer att lyckas, och om du känner dig orolig mitt under pågående procedur: Kom ihåg att du har en mästerkock vid din sida!img_2340Så här gör du för att skapa din egen vägkrog:

1.Ställ en stor stekpanna på spisen.

2.Dra på maximal värme.

3.Häll rikligt med matolja i pannan.

4.Skiva snabbt som ögat lite redan kokt potatis som du hittar i kylskåpet och släng potatisbitarna i pannan.

5.Plocka fram ett bacon-paket som du också hittar i kylen, öppna det och lägg baconbitarna i pannan, tillsammans med potatisen. Låt sjuda.

6.Knäck två ägg, ett i taget, och placera innehållet, helst utan skalrester, i pannan, sjud tillsammans med potatisen och baconet.

7.När det börjar lukta vägkrog ställer du fram tallrikar, bestick och glas på köksbordet. Dekorera med en flaska pilsner.

8.När Hustrun (Maken i förekommande fall) kommer hem, gör som hen säger och sätt på köksfläkten och öppna ett fönster.

9.Klart att servera!

Musik!

Köksskolan: Dessert-recept!

Er utsände bland de storslagna matkreatörernas onktuösa köksenvironger fyllda av kreativitet, vällust och fartfylld framåtanda och en och annan tatuering och könspiercing, har hittat en ny dessert! En dessert värd att ställas vid sidan om chokladpuddingen. Voilà! Carambar dessert – seg och uthållig som en fjälljägare på amfetamin.IMG_1178

Gör så här:

1.Gå till närmaste matvarubutik.

2.Fråga efter Caramabar dessert. Har de den inte, beställ hem. Har de den, köp.

3.Tillred à la minute: När det är dessertdags, öppna påsen, plocka ut carambarerna, skala dem och placera tre-fyra stycken på en för ändamålet anpassad assiette. Garnera med röd paprika. Klart!

Los chichos!

 

Varning för råstekt potatis!

Först som sist vill vinifierat be sina HR om ursäkt för det lika ogenomtänkta som livsfarliga tipset från 29 oktober 2015 då vi uppmanade hugade att göra råstekt potatis genom att ”Skiva snabbt som ögat några potatisar avsedda att bli råstekt potatis. Gör detta med en kniv och på en skärbräda”. Vi vill nu å det bestämdaste varna för just det tillvägagångssättet och vi vill varna för att tillverka råstekt potatis överhuvudtaget!IMG_0026

Huruvida ett förbud är möjligt vet vi inte men det är definitivt en tanke att ta med sig in i nästa valrörelse för rättvisetänkande politiker med trygghet och medborgarnas bästa för ögonen. Fördelarna med ett förbud mot råstekt potatis är många. Till att börja med skulle oskyldiga kockvillbliare, ingen nämnd ingen glömd, slippa skära av sig fingertoppen inte bara en gång utan två gångar under pågående skivning i enlighet med instruktionen ovan med den påföljden att allt blir blodigt och matlagningen till slut måste avbrytas då det helt enkelt inte går att servera råstekt potatis som vore det en överstekt, blodig biff. Dessutom skulle vården spara grova pengar på att slippa sy ihop skadade fingertoppar och hustruar och andra avskrädesplatser för pipiga mäns klagovisor skulle få åtminstone en pipvisa mindre att stå ut med.IMG_0873Råstekt potatis är inget annat än blood, sweat and tears.

Hela vinifierat bakar!

Det enorma intresse gösreceptet häromdagen mött triggar er utsände i de blivande världsmästarkockarnas illustra skara att raskt gå vidare i sitt självförhärligande och att per omgående ta steget in i de jäsande degarnas varma ugn. Som ett första steg mot trippeltiteln ”Årets konditor, patissière och bagare” presenterar vinfierat här ett fantastiskt och från Tomtemor stulet recept på Lussekatter – dessa gyllenbruna decemberkringlor som med sina gula saffransytor lyser upp när det är som mörkast och finns där för att sprida glädje, väldoft och samkväm i frusna medarbetares fikarum, ångande konditorier med snöslaskiga golv, äldreboendens kaffedoftande korridorer, förskolornas förväntansfulla friskusars vardag och alla andra ställen där lussekatten har sin rätta plats, som Luciatågets upplysta kaffekorg och julmarknadens glöggstånd. Vad man dricker till? Såvitt man har åldern inne och tycker om glögg väljer man lämpligen kompisens, Solveig Sommarström alias Tomtemor, glögg, Tomtemors Starkvinsglögg, nr 30746, 96 kr – om inte annat så därför att jag snott receptet från henne och även om hon får cred här kommer hon inte få ett öre för att jag använder receptet i min kommande bok ”Baka liten kaka – smaken är som baken”.

Närodlat i tiden?

Lasse Lucidors Lussekatter

200 g smör

5 dl standardmjölk

2 kuvert (1 g) saffran + 1 sockerbit

50 g jäst

1 kryddmått salt

1 – 1,5 dl socker

3 msk ljummet vatten

2 medelstora ägg

16-17 dl vetemjöl

1 – 1,5 dl russin till degen och garnering

200 g mandelmassa

Pärlsocker

Hackad mandel

Smält smör, häll i mjölken och låt det bli fingervarmt 37 grader. Stöt saffran + 1 sockerbit i mortel och tillsätt.

Smula ner jästen i en bunke. Strö över salt och socker och häll på ljummet vatten. Rör om.

Häll den fingervarma saffransmjölken över den lösta jästen i bunken, knäck ner äggen och rör om. (Hm, hur gott låter det, ”den fingervarma saffransmjölken”?  inte särskilt…)

Ta undan 1 dl av vetemjölet till utbakningen.

Blanda russin i resten av mjölet och rör ner det i degen.

Arbeta degen kraftigt (vad det nu kan innebära, men det vet förhoppningsvis ni som av någon outgrundlig anledning lägger tid på att baka). Låt den jäsa övertäckt i sin bunke 1 – 1,5 tim (småskum instruktion, om ni vill veta vad jag tycker).

Värm ugnen till 260 grader. Täck två plåtar med bakpapper eller smörj med smör.

Ta några tag i den jästa degen med trägaffel, tippa sedan ut degen på mjölat bakbord och knåda den lätt (det här blir alltmer outgrundligt).

Dela först degen i två delar. Skär sedan varje sådan bit i fyra delar.  Dela en fjärdedel i taget i ytterligare fyra bitar (jaha, så nu ska man vara matematiker också !?). Rulla ut varje liten degbit till ex. en S-form.

Lägg de blivande lussekatterna ganska tätt på två plåtar. Garnera med russin som trycks ner ordentligt.

Jäs de utbakade soon-to-be-lussekatterna i 10 min (sanslöst, i min värld brukar en jäsning ta minst tio dagar). Pensla med lättvispat ägg.

Grädda (har a-l-d-r-i-g förstått vad det innebär, förhoppningsvis vet den som försöker baka de här lussekatterna vad grädda betyder, frågar ni mig borde själva ordet ”grädda” förbjudas) ganska högt upp i ugnen i ca 8 minuter. Låt bullarna svalna, väl täckta av en handduk.

Klart!

Musik!