Torsdagstext på tisdag

Förspelet

Hustrun: Jag vet att du inte provat på det här förut, och att det skrämmer dig…

Mästerkocken: Mhm.

Hustrun: Men du kommer gilla det. Jag lovar.

Mästerkocken: Jag vet inte, jag…

Hustrun: Det är inte farligt. Jag lovar!

Mästerkocken: … det känns inte helt okej för mig det här.

Hustrun: Vare sig du gillar det eller inte så är du en vuxen man och vuxna män gör sådant här.

Mästerkocken: Så där säger du alltid. Alltid. Och sedan är det betydligt mer krävande, och farligare, och otäckare, än du ens antytt i de få brasklappar du lägger in mellan allt det där ”tycka om”, ”enkelt” och ”alla kan göra det”.

Hustrun: Ibland blir jag såå trött på dig.

Mästerkocken: Värst är det där med att alla vuxna män gör det.

Hustrun: Suck, jaja, du gör som du vill. Jag åker på affärsresa nu och förmår du inte läsa innantill på en burk så får du väl göra samma gamla påstortellini som alltid! Men kom ihåg att det är av omtanke och med kärlek som jag köpt burkarna med ärtsoppa i ett vad det verkar fåfängt försök att få dig att i någon mån variera din kost när du är på tumanhand med dina egon.

img_2464

 

Akten

Ärtsoppa. Hur gör man ärtsoppa? Läs på burken, sa Hustrun. Det är tveklöst ett gott råd som er utsände bland de puttrande grytornas förrädiska värld fylld av grynnor och misstag härmed skickar vidare till alla HR:are. Skulle någon mot förmodan och bättre vetande trots allt skrida till verket utan att ha läst på burken, vill den nyss nämnde varna för att det då kan hända att denne någon som en vettvilling agerande bara häller upp ärtsoppburkens innehåll i en gryta på spisen och brassar på med värme i kraftfulla doser och det som då händer är att det snart börjar osa bränt och att delar av ärtsoppan görs oätbar genom att den förvandlas först till klister och därefter till ett med grytans botten.

img_2462

Så hur gör man för att göra rätt? Ja, som sagt: läs på burken och agera utifrån de upplysningar som där står att finna. Till exempel är textens förslag att blanda ner en halv burk vatten i grytan, där ärtsoppburkens innehåll ligger och törstigt trånar efter sällskap, ett bra förslag och definitivt något som är värt att ta fasta på. Vill i samband med det tillägga att soppan inte som tvåtaktsolja för utombordare, gräsklippare och motorcyklar är självblandande, vilket man givetvis lätt kan få för sig. Således hjälper det inte att ställa en gryta med ärtsoppburksinnehåll och vatten på plattan i orört sällskap. Det enda som kommer hända är att vattnet bubblar och fräser medan burkinnehållet agerar på samma sätt som nämndes i förra stycket.

fullsizerender

Med andra ord är det bara halvrätt att hälla vatten i grytan. Hemligheten, som vi nu på ett närmast filantropiskt vis delar med oss av till våra trogna HR:are och som kanske kan förvåna en och annan, är att konstant och bestämt röra om i grytan med en slev, eller, om slev saknas i hushållet, ett slevliknande föremål, så att ärtsoppburkens innehåll effektivt beblandar sig med vattnet. När detta skett antar allt en slags soppliknande konsistens och det är den, inte vattnet runt de orörda öarna av ärtsoppbruksinnehåll i stycket ovan, som bubblar och fräser.

img_2466

Låt puttra ett tag under vildsint omröring – ett litet mått av desperation är på sin plats här och den som fått kassera två brukar för att nå hit har vett att inse vikten av att det inte skiter sig en gång till. När det börjar ryka och puttra antar soppan en varm form och det är, såvida inte ärtröran äts direkt ur grytan, dags att servera. Häll då upp röran i en skål, tillsätt lite senap och njut hämningslöst. Därför att vi är värda det!

img_2467

Present Tense.

10 svar på ”Torsdagstext på tisdag

  1. Det utlovas extra fläskkött. Hur förhåller det sig med den saken? Svårt att se på bilderna.

    • Du menar alltså att ärtsoppa inte är en vegetarisk rätt??? Snacka om falsk marknadsföring… För övrigt var nog de där konstiga bitarna med misstänkt o-ärtigt utseende fläskbitarna då. Skönt att veta för jag undrade just vad det var… Dock kan vi inte uttala oss om huruvida det var extra fläskkött eller inte då vi inte vet hur en ärtsoppa med inte extra fläskkött ser ut och är.

  2. Det är knorr på svaret. Fast, hen = HR uppmanas flertal gånger att ”läs på burken” men som vanligt den uppenbara texten, budskapet går inte fram. Men frågan kvarstår och bör utredas: Hur mycket extra fläskkött har burken fyllts med? Var går gränsen mellan extra och mycket extra? Finns det ett ”extra mycket” mått förvarat i Paris som hen kan kalibrera burken mot?

    • Om vi utgår från de kända och de mindre kända standardmåtten i Paris kan vi tämligen snart slå fast att själva måttet ändrats allteftersom det, får man anta, rågats och tiden ansetts mogen för en ny kalender eller en ny meter. Detta gör att vi för att veta vad en meter mer exakt är verkligen måste komma överens om vad en meter mer exakt är. På samma vis förhåller det sig, visar det sig, med måttet mycket, som finns att tillgå i sin mest exakta och konkreta form på Les Archives i Paris. Åtminstone är det så det brukar heta. Den som gör sig besväret att ta sig till Les Archives för att se hur mycket, eller litet, mycket är, blir emellertid besviken ity mycket, enligt Les Archives, är följande, vilket, för den som tagit sig till avdelningen för mycket på Les Archives, står att läsa på en skylt: ”Mycket är mer än mindre och mycket och mycket är mindre än mycket och mindre”.

      Med andra ord är det hart när omöjligt att på ett exakt vis svara på frågan om ärtsoppebruken innehöll/er mycket fläskkött. Däremot torde det vara möjligt att svara på hur mycket i det att det de facto går att väga det tillsatta köttet och få fram ett mått i form av en vikt. Med det måttet skulle det vara enkelt att överbevisa Knorr i händelse av en rättegång om huruvida företaget far med otillbörlig marknadsföring eller på annat vis drar konsumenten vid näsan på ett osmakligt och direkt ohemult vis då det påstår att det tillsatt extra mycket fläskkött till sina ärtsoppebrukar.

      Å andra sidan bör Knorr med hjälp av en duktig advokat kunna använda samma kött-mått för att leda i bevis att det handlar om mycket kött i varje burk enär det köttet både är mycket och mer i jämförelse med inget.

      Slutligen frågan om huruvida det är fråga om extra mycket kött. Hm, här tror jag både vetenskapen och juristen kör huvudet i väggen och vi måste utgå från Knorrs goda vilja och heder och tro på att det är extra mycket kött och inte bara mycket kött. Klart är att det fanns en hel del ärtor i burken, rent av mycket i förhållande till köttet, som, om en nu ser så på saken, måste sägas ha förekommit i mindre utsträckning och därför knappast kan sägas ha varit mycket. Jag hoppas det här rett ut begreppen och saken.

      • Tack mycket uttömmande. Vill dock bara inflika att hade det nu varit extra mycket fläskkött i soppan i relation till ärtorna så att dessa små ärtor befinner sig skuggan av fläskberget, har vi ju inte längre någon ärtsoppa utan en fläsksoppa med extra mycket ärtor.

        • Tror du inte att det där kan vara en produktidé för Knorr? Fläsksoppa med extra mycket ärtor – en ärtsoppa för köttätare. Och i syfte att skapa buzz kring produkten utger Knorr i samband med lämpligt förlag, kanske Carlsen-Bonniers, ny-sagan ”Prinsessan på fläsket”.

  3. Intressant här är vilka oförmågor man kan SKRYTA med. Om du berättat att varannan gång du makar vin så blir det vinäger hade det knappast funkat. Måste gälla sysslor man egentligen ser ned på…

    • Tror du har alldeles rätt i det, men vill förtydliga att det nog snarast då gäller min egen matlagning, inte t ex Hustruns (skulle jag f ö aldrig våga även om jag inte så förbehållslöst respekterade och älskade den).

      • PS Vill tillägga att det där med att aldrig skämta om eller se ner på Hustruns matlagning inte bara handlar om respekt, kärlek och rädsla, det handlar också om visdom. Man biter inte den hand som föder en.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *