Kockskolan: Kalvsylta

Idag ska vi lära oss sylta. Men vi ska inte tala vilken sylta som helst, vi ska tala om kalvsylta. Det här behöver Du: Ett kalvhuvud med hals, kalvlägg och fötter, hjärta och lungor, vatten, salt, lageblad, kryddpepparkorn, malen ingefära och malen vitpeppar. Gör så här:

Låt jäsa. Klart. Servera!

Köksmusik!

Torsdagstext på tisdag

Förspelet

Hustrun: Jag vet att du inte provat på det här förut, och att det skrämmer dig…

Mästerkocken: Mhm.

Hustrun: Men du kommer gilla det. Jag lovar.

Mästerkocken: Jag vet inte, jag…

Hustrun: Det är inte farligt. Jag lovar!

Mästerkocken: … det känns inte helt okej för mig det här.

Hustrun: Vare sig du gillar det eller inte så är du en vuxen man och vuxna män gör sådant här.

Mästerkocken: Så där säger du alltid. Alltid. Och sedan är det betydligt mer krävande, och farligare, och otäckare, än du ens antytt i de få brasklappar du lägger in mellan allt det där ”tycka om”, ”enkelt” och ”alla kan göra det”.

Hustrun: Ibland blir jag såå trött på dig.

Mästerkocken: Värst är det där med att alla vuxna män gör det.

Hustrun: Suck, jaja, du gör som du vill. Jag åker på affärsresa nu och förmår du inte läsa innantill på en burk så får du väl göra samma gamla påstortellini som alltid! Men kom ihåg att det är av omtanke och med kärlek som jag köpt burkarna med ärtsoppa i ett vad det verkar fåfängt försök att få dig att i någon mån variera din kost när du är på tumanhand med dina egon.

img_2464

 

Akten

Ärtsoppa. Hur gör man ärtsoppa? Läs på burken, sa Hustrun. Det är tveklöst ett gott råd som er utsände bland de puttrande grytornas förrädiska värld fylld av grynnor och misstag härmed skickar vidare till alla HR:are. Skulle någon mot förmodan och bättre vetande trots allt skrida till verket utan att ha läst på burken, vill den nyss nämnde varna för att det då kan hända att denne någon som en vettvilling agerande bara häller upp ärtsoppburkens innehåll i en gryta på spisen och brassar på med värme i kraftfulla doser och det som då händer är att det snart börjar osa bränt och att delar av ärtsoppan görs oätbar genom att den förvandlas först till klister och därefter till ett med grytans botten.

img_2462

Så hur gör man för att göra rätt? Ja, som sagt: läs på burken och agera utifrån de upplysningar som där står att finna. Till exempel är textens förslag att blanda ner en halv burk vatten i grytan, där ärtsoppburkens innehåll ligger och törstigt trånar efter sällskap, ett bra förslag och definitivt något som är värt att ta fasta på. Vill i samband med det tillägga att soppan inte som tvåtaktsolja för utombordare, gräsklippare och motorcyklar är självblandande, vilket man givetvis lätt kan få för sig. Således hjälper det inte att ställa en gryta med ärtsoppburksinnehåll och vatten på plattan i orört sällskap. Det enda som kommer hända är att vattnet bubblar och fräser medan burkinnehållet agerar på samma sätt som nämndes i förra stycket.

fullsizerender

Med andra ord är det bara halvrätt att hälla vatten i grytan. Hemligheten, som vi nu på ett närmast filantropiskt vis delar med oss av till våra trogna HR:are och som kanske kan förvåna en och annan, är att konstant och bestämt röra om i grytan med en slev, eller, om slev saknas i hushållet, ett slevliknande föremål, så att ärtsoppburkens innehåll effektivt beblandar sig med vattnet. När detta skett antar allt en slags soppliknande konsistens och det är den, inte vattnet runt de orörda öarna av ärtsoppbruksinnehåll i stycket ovan, som bubblar och fräser.

img_2466

Låt puttra ett tag under vildsint omröring – ett litet mått av desperation är på sin plats här och den som fått kassera två brukar för att nå hit har vett att inse vikten av att det inte skiter sig en gång till. När det börjar ryka och puttra antar soppan en varm form och det är, såvida inte ärtröran äts direkt ur grytan, dags att servera. Häll då upp röran i en skål, tillsätt lite senap och njut hämningslöst. Därför att vi är värda det!

img_2467

Present Tense.

Gör din egen vägkrog hemma!

Idag ska vi i Köksskolan lära oss att återskapa den omisskännliga känslan av vägkrog hemma i vårt eget kök! Många blir säkert inte bara uppspelta av detta utan också en aning ängsliga: Hur i hela fridens namn kan man återskapa äkta vägkrogskänsla i det egna köket? Svaret är att det inte är snutet ur näven, men den som in i minsta detalj följer anvisningarna nedan kommer att lyckas, och om du känner dig orolig mitt under pågående procedur: Kom ihåg att du har en mästerkock vid din sida!img_2340Så här gör du för att skapa din egen vägkrog:

1.Ställ en stor stekpanna på spisen.

2.Dra på maximal värme.

3.Häll rikligt med matolja i pannan.

4.Skiva snabbt som ögat lite redan kokt potatis som du hittar i kylskåpet och släng potatisbitarna i pannan.

5.Plocka fram ett bacon-paket som du också hittar i kylen, öppna det och lägg baconbitarna i pannan, tillsammans med potatisen. Låt sjuda.

6.Knäck två ägg, ett i taget, och placera innehållet, helst utan skalrester, i pannan, sjud tillsammans med potatisen och baconet.

7.När det börjar lukta vägkrog ställer du fram tallrikar, bestick och glas på köksbordet. Dekorera med en flaska pilsner.

8.När Hustrun (Maken i förekommande fall) kommer hem, gör som hen säger och sätt på köksfläkten och öppna ett fönster.

9.Klart att servera!

Musik!

Stjärnkock bjuder ut sig!

I gårdagens DN ger sig Sanna Blomquist på så kallade stjärnkocksviner. Kort sagt, menar hon, är det för bedrövligt att dessa smakprofiler inte har någon feeling för vare sig känsla eller anständighet när det kommer till viner vilket leder till att stjärnkocksvinerna överlag kan avfärdas som mindre prisvärda produkter etiketterade för att sälja i alla fall.

Det som er utsände i de kommersiellt smarta stjärnkockarnas guldkantade vardag slås av är den bittra insikten att han trots sin numer oomtvistat högst-på-kockpiedestalen-liknande status inte har ett eget kockvin, för matlagning och andra högtidliga tillfällen som förtjänarDN att dränkas i en glömskans dimma. Den tidigare nämnde vill därför be mindre nogräknade svenska importörer med omfattande finansiella muskler att bekosta en PR-byrå samt annonsera och på andra vis marknadsföra in ett icke prisvärt vin i Systembolagets fasta sortiment, att snarast ta kontakt. Märk meddelandet med den årliga summa ni med säkerhet kan utlova i utbyte mot den högst på piedestalen sittande stjärnkockens namn, ja, ni vet ju vem.

Vill sist men inte minst göra hugade affärskontakter uppmärksammade på att en resa med krogbesök och ansenliga mängder alkohol gärna får ingå i dealen, har däremot inga andra krav på vinet än att det är extremt billigt i inköp så det finns utrymme för en rejäl stjärnkocksroyalty trots att vinet kostar under hundringen, vilket gissningsvis måste anses som en psykologisk gräns för den som kan tänkas köpa och bli lycklig av det utan tvekan oprisvärda vinet.

Hoagy Carmichael!

Hela vinifierat bakar!

Det enorma intresse gösreceptet häromdagen mött triggar er utsände i de blivande världsmästarkockarnas illustra skara att raskt gå vidare i sitt självförhärligande och att per omgående ta steget in i de jäsande degarnas varma ugn. Som ett första steg mot trippeltiteln ”Årets konditor, patissière och bagare” presenterar vinfierat här ett fantastiskt och från Tomtemor stulet recept på Lussekatter – dessa gyllenbruna decemberkringlor som med sina gula saffransytor lyser upp när det är som mörkast och finns där för att sprida glädje, väldoft och samkväm i frusna medarbetares fikarum, ångande konditorier med snöslaskiga golv, äldreboendens kaffedoftande korridorer, förskolornas förväntansfulla friskusars vardag och alla andra ställen där lussekatten har sin rätta plats, som Luciatågets upplysta kaffekorg och julmarknadens glöggstånd. Vad man dricker till? Såvitt man har åldern inne och tycker om glögg väljer man lämpligen kompisens, Solveig Sommarström alias Tomtemor, glögg, Tomtemors Starkvinsglögg, nr 30746, 96 kr – om inte annat så därför att jag snott receptet från henne och även om hon får cred här kommer hon inte få ett öre för att jag använder receptet i min kommande bok ”Baka liten kaka – smaken är som baken”.

Närodlat i tiden?

Lasse Lucidors Lussekatter

200 g smör

5 dl standardmjölk

2 kuvert (1 g) saffran + 1 sockerbit

50 g jäst

1 kryddmått salt

1 – 1,5 dl socker

3 msk ljummet vatten

2 medelstora ägg

16-17 dl vetemjöl

1 – 1,5 dl russin till degen och garnering

200 g mandelmassa

Pärlsocker

Hackad mandel

Smält smör, häll i mjölken och låt det bli fingervarmt 37 grader. Stöt saffran + 1 sockerbit i mortel och tillsätt.

Smula ner jästen i en bunke. Strö över salt och socker och häll på ljummet vatten. Rör om.

Häll den fingervarma saffransmjölken över den lösta jästen i bunken, knäck ner äggen och rör om. (Hm, hur gott låter det, ”den fingervarma saffransmjölken”?  inte särskilt…)

Ta undan 1 dl av vetemjölet till utbakningen.

Blanda russin i resten av mjölet och rör ner det i degen.

Arbeta degen kraftigt (vad det nu kan innebära, men det vet förhoppningsvis ni som av någon outgrundlig anledning lägger tid på att baka). Låt den jäsa övertäckt i sin bunke 1 – 1,5 tim (småskum instruktion, om ni vill veta vad jag tycker).

Värm ugnen till 260 grader. Täck två plåtar med bakpapper eller smörj med smör.

Ta några tag i den jästa degen med trägaffel, tippa sedan ut degen på mjölat bakbord och knåda den lätt (det här blir alltmer outgrundligt).

Dela först degen i två delar. Skär sedan varje sådan bit i fyra delar.  Dela en fjärdedel i taget i ytterligare fyra bitar (jaha, så nu ska man vara matematiker också !?). Rulla ut varje liten degbit till ex. en S-form.

Lägg de blivande lussekatterna ganska tätt på två plåtar. Garnera med russin som trycks ner ordentligt.

Jäs de utbakade soon-to-be-lussekatterna i 10 min (sanslöst, i min värld brukar en jäsning ta minst tio dagar). Pensla med lättvispat ägg.

Grädda (har a-l-d-r-i-g förstått vad det innebär, förhoppningsvis vet den som försöker baka de här lussekatterna vad grädda betyder, frågar ni mig borde själva ordet ”grädda” förbjudas) ganska högt upp i ugnen i ca 8 minuter. Låt bullarna svalna, väl täckta av en handduk.

Klart!

Musik!

Kökskolan: råstekt potatis & knaprigt potatissnacks

Idag ska vi lära oss dels att råsteka potatis, dels att göra knapriga potatissnacks.

  1. Ställ en stekpanna på en platta på spisen. Starta plattan. Sätt med ratten för ändamålet på spisen på hög värme.
  2. Klicka i smör i pannan och häll för säkerhets skull olivolja i den också. Det är viktigt att potatisen inte går torr.
  3. Skiva snabbt som ögat några potatisar avsedda att bli råstekt potatis. Gör detta med en kniv och på en skärbräda.
  4. Kasta potatisen i pannan. Låt steka. Rör då och då om i pannan.
  5. När potatisen är gyllenbrun, fiska upp den ur oljan och smörsåsen. Klart!IMG_0026Den som vill skapa ett mumsigt och knaprigt potatissnacks till aperitifen eller kanske till barnens fredgasmys låter bara den råstekta potatisen ligga kvar lite längre och väntar med att fiska upp den tills den antagit en brun färg med svarta kanter. Låt svalna och stelna ordentligt innan den serveras. Den som vill piffa upp snacksen och göra den mer personlig kan med fördel krydda rikligt med Aromat.

vinifierats köksskola – den moderna kockens carl butler!

Vi tar en repa på Reeperbahn samt lyssnar på lite Olle Ljungström och Dan Sundquist.

Matbloggspriset 2015

Genom att Magnus Reuterdahl igår på Fejjan taggat er utsände i en post i ämnet varskoddes den sistnämnde om att vinifierat nominerats till Matbloggspriset 2015. Stolt som en tupp höjde redaktören rösten en aning och skrek till Hustrun: ”Ta mig tusan! Hoppet om mänskligheten är inte ute! De har upptäckt min Karboniserade Carbonara! Jag ska få Matbloggpriset! Äntligen! ”.bildHustrun satt tyst ett tag och spelade en sådan där min i ansikten som hon och andra tar fram när de har att göra med småbarn, ”näämen det förstår du väl lille gubben att…” typ. Hon sa: ”Få se!”. Jag visade henne plattan med den taggade Fejjan-informationen och sa: ”Fattar du? Nu är det jag och Wretman, jag och Ducasse, jag och…”.Aphrodite

”Men Lars”, sa Hustrun, en aning syrligt om sanningen ska fram, ”det står här att vinifierat n-o-m-i-n-e-r-a-t-s, inte vunnit, och det är inte Matbloggspriset vi talar om utan något slags Dryckesbloggspris och det behöver man knappast kunna laga mat för att få…” . ”Äsch!”, avbröt jag, ”det är klart de hört talas om var morgondagens cuisine skapas! Det är inte på larviga restauranger med tokiga menyer och skäggiga kockar, det är här! I vårt kök, gumman! Jag är Ducasse Futurum och jag skapar La Cuisine Futura så det står härliga till och Kalle Svinclööfv ler i sin himmel! Och det är bara en tidsfråga innan jag får Fredspriset också för både judarna och muslimerna älskar mig och min mat för jag tar bort fläsket från Carbonaran! Ja, frågan är om inte grisarna också älskar mig för det och…”. ”Ja, men nu är det ett Dryckesbloggspris du nominerats till. N-o-m-i-n-e-r-a-t-s, det är samma sak som att inte vinna,” snoppade Hustrun, som ibland har en förmåga att väja för verkligheten, av.

Pain is so close to pleasure.

Châteauneuf-du-Pape & flankstek

Okej, det ska med en gång erkännas: har ingen aning om vad flankstek är. Har i det längsta trott att folk säger plankstek. Dock har vanligtvis pålitliga källor försäkrat mig om att det verkligen finns något som heter flankstek och att det ska finnas att köpa i mer eller mindre vanliga matvaruaffärer. Under förutsättning att det stämmer och under förutsättning att vidhängda recept är autentiskt och väl fungerande säger ryktet att flankstek med sparrissalsa och krossad potatis är ett utmärkt ackompanjemang till en klassisk châteauneuf-du-pape och det tror jag det för alla grenache-dominerade viner som inte blivit alltför uppblåsta går till det mesta och är fantastiska allroundmatviner. Nåväl, allt talar för att flankstek existerar och att nedanstående recept är sanslöst gott. Helt säkert är att i Sverige nya Domaine de Nalys, nr 71813, 249 sek (beställningsvara), är en klassisk châteauneuf-du-pape, vilket innebär sjungande grenache-toner istället för 15,5 % och överdådig frukt som tråkar ut en på nolltid och går till inget. Således är detta ett slag för klassisk châteauneuf av bästa sort, och, föralldel, för den mystiska flanksteken. Recept på grillad flankstek med sparrissalsa och krossad potatis (4 port):bild

Flankstek
700 g flankstek (obs använd naturell inte förkryddade varianter)
salt och peppar
1. Tänd grillen
2. Putsa bort eventuella senor och hinnor från flanksteken.
3. Salta och peppra efter smak
Grilla 2-3 minuter på varje sida och låt vila en kort stund innan köttet skärs upp i smala strimlor

Sparrissalsa
1 avokado
50 gr sockerärtor
½ knippe sparris (gärna så späd som möjligt)
1 rödlök
½ gurka
2 msk citronsaft
1½ msk olivolja
1. Salt och svartpeppar
2. Dela, kärna och gröp ur avokadon
3. Finhacka alla grönsaker
4. Blanda med citronsaft och olivolja
5. Smaka av med salt och peppar.

Krossad potatis
16 små färskpotatisar alt små delikatesspotatisar
2 vitlöksklyftor
Timjan
Rosmarin
1 tsk dijonsenap
Saft från ½ citron
0,5 dl olivolja
2 msk finriven parmesan
Havsalt och svartpeppar från kvarn

1. Sätt ugnen på 200 grader
2. Sjud potatisen i en kastrull med välsaltat vatten tills de mjuknat (15-20 min)
3. Dra av timjansblad och finhacka rosmarin så det blir ca 1 msk av varje
4. Finhacka vitlök och blanda med örter, citronsaft och olivolja.
5. Lägg de kokta potatisarna i en ugnsfast form, ringla över lite olivolja och skaka om.
6. Tryck lätt på toppen av potatisarna tills de spricker
7. Fördela kryddblandningen i sprickorna och krydda med salt och peppar
8. Rosta potatisen i ugnen i ca 15 minuter. Ta ut och strö parmesanen över potatisarna och sätt tillbaka in i ugnen. Låt gå ytterligare 10-15 min tills osten smällt och potatisarna är gyllene och knapriga

PS Någon kanske invänder att man inte tänder grillen i oktober. Säg något mer jag inte har en aning om och inte vill veta något om. Vill minnas att vi som barn grillade korv i ugnen och i värsta fall går det väl att steka eller koka den där flanksteken. Eller halstra eller pochera kanske. Inget är omöjligt.

Musik!

Hustrun dissar chokladpudding!

IMG_1527Hustrun hade varit borta på affärsresa. Er utsände i de väntande suktarnas skara gladde sig över hennes återkomst. Gjorde sig till. Fick till finfin spaghetti carbonara med bara lätt vidbrända fläskbitar och tokmycket grädde men i alla fall: Hustrun fick Ornallaia 96 till detta. Succé! Dessutom: dessert! Sa det också ”Inte nog med detta, gullet, det kommer dessert också!”. Hustruns ögonbryn drogs ihop och det flög ur henne ett ”Har du gjort chokladpudding?”. Men, hur kunde hon veta det!? ”Du kan bara skopa upp glass och göra chokladpudding och eftersom du var så till dig måste det vara chokladpudding du gjort. Var den svår att vispa?” sa hon och fortfor ”Det är verkligen gulligt av dig, men jag äter inte chokladpudding, det enda som är värre än Ekströms chokladpudding är Darmagnacs chokladmousse” (Darmagnacs chokladmousse är, för er som inte har koll, en vedervärdig och lokalt lika känd som skydd smörja tillredd av en f d traiteur i Draguignan, Frankrike). Suck! Tungt… Eller, nej då, inte alls, faktum är att det inte kunde vara bättre än så här! Fatta: Hustrun äter inte chokladpudding så vem får allt då? Musik!IMG_1529

Köksskolan: Gör ont vara Plura

Visst ser det mysigt, bohemiskt och naturistiskt och rent av lite rebelliskt och up yours liksom ut när Plura trippar runt där och barmagar sig medan grytorna kokar, sidekicken plockar ackord, Måns blir lite så där lagom homofobiskt på lyset och TV-kamerorna rullar? Ja, det gör det och man vill liksom bli en del av den där SoFo-Woodstock-bohem-grejen. I alla fall ville er utsände i de barmagade kockarnas frigjorda värld det. Således slängde han av sig vad han hade på överkroppen, satte på lite lägereldsbakgrundsmusik, bjöd in ett par vänner som ombads sitta och dricka alkohol och prata om allt mellan himmel och jord medan ni vet vem skulle laga mat iförd endast mässing på den övre delen av kroppen.IMG_1481

Låt oss med en gång konstatera att det gör ont att vara Plura. När äggen studsar runt i olivoljan och den sistnämnda fräser och sprätter åt alla håll och kanter som hade den drabbats av ett besinningslöst bärsärksanfall och i detta nu träffar er barmagade hjälte över snart sagt hela överkroppen, då, gör, det, ont. Om den modige, halvnakne kocken dessutom spänt bågen på så vis att det skvätter matlagningsolja och annat ister från både bacon och råskivad potatis, ja, då har kocken valet att rusa från spisen och hålla sig borta till dess allt kokat torrt eller stå kvar med tårar i ögonen och slåss mot den opålitliga och hala matlagningsoljan som, det måste understrykas, är både urskillningslös och ofattbart brutal i sina brännheta attacker. Med tanke på de inbjudna gästerna valde er kökshjälte det sistnämnda.IMG_1481

Nog av. Kontentan av det ovan sagda är: Det gör ont att vara Plura! Akta er för det! Det finns bara en Plura! Köksskolan kan bara se ett enda undantag från det nyss sagda och det är om någon råkar gå omkring med pansarhud på överkroppen. I annat fall ska vi låta Plura vara Plura. PS De röda prickar som överkroppen bemärks med efter en upplevelse av ovanstående art behandlas med fördel med kylbalsam och after sun lotion.

Musik!