Förbud mot obruksanvisad potatisgratäng!

Hälsar på barn. Säger till yngste måg-villbliaren ”Jag lagar mat ikväll.” Han: ”Du?”. Jag: ”Ja?” Han: ”Lagar mat.” Jag: ”Ja!?!” Han: ”Jag menar, vad, öh, hm, vad, ja, vad spännande!” Jag: ”Ja, jag vet. Jag går till butiken och hittar på något nu.”Vad som sedan flög i er utsände i de vidbrända grytornas och sönderstekta köttbitarnas förtappade köksenvironger står skrivet i Michelin-stjärnorna ity, plötsligt!, på plats i fina butiken, köpte denne de finaste köttbitarna och en bytta potatisgratäng. Hem. Steker köttbitarna med oväntad framgång. De blir så lyckade att de på sina håll är välstekta, mycket välstekta rent av, för den som gillar det, medan de på andra håll mer är att betrakta som blodiga eller åtminstone råa. Med andra ord något för alla, och det gäller varenda en av köttbitarna. Paul Bocuse hade inte gjort det bättre. Framgång! Lycka!Men så var det det där med potatisgratängen. Tror ni inte att den förbannade fina affären packat sitt halvfabrikat i någon slags aiuminiumlåda utan vidare instruktioner. Låt det sjunka in… Utan instruktioner. Vad göra när köttbitarna  håller på att krympa ihop i det fräsande smöret i stekpannan och det är hög tid att rädda dem om det alls ska bli kött till middag??? Inspirerad av en kär, gammal kollega tog man vad man hade och lade upp de mosaik-stekta köttbitarna på tallriken och kletade på lite potatisgratäng vid sidan om.Det stod ganska snart klart att måltiden inte var en succé. Yngsta dottern: ”Pappa, det är jättegott, men vanligtvis äter man potatisgratängen varm eller åtminstone lite ljummen. Inte kall. Tror du tänkt på potatissallad.” Nederlag. Misslyckande. vinifierat kräver ett omedelbart och till hårda straff knutet förbud mot försäljning av potatisgratäng utan bruksanvisning eller annan handhavandemanual!  

Musik.

Tignanello 2010: Det perfekta matlagningsvinet

Hustrun ställer ut. En vecka. I Cagnes-sur-Mer. En knapp timme bort. Pendlar. Kommer hem sent. Ergo: Ni vet vem som får träda in och stå för matlagningen. Och trots att det är outhärdligt för alla inblandade håller de masken. Dock: Efter en veckas lidande och maskhållande är det dags för Le Grand Finale! Veckan är avklarad och den sista måltiden ska tillredas. Äntligen!

Kocken tänker ut en plan. Först maten. Karboniserad Carbonara, Påstortellini eller Sönderstekta ägg och bränt bacon? Det finns grader i helvetet. Det blir Carbonara. Och till den Tignanello 2010. Som plåster på såren. Ett alldeles fantastiskt vin och bara såå gott idag.Hustrun, som redan vet att maten i bästa fall går att äta, blir också glatt överraskad av den tilltalande flaskan på bordet då hon intar sin plats och väntar på att bli serverad. Häller upp lite vin i väntan på maten. Blir sittande med flaskan i handen och ser fundersam ut. ”Lars, varför är det så lite vin i flaskan?”. Kocken funderar lite och säger ”Matlagningsvin, vet du, lilla gumman.” Hustrun: ”Va? Har du hällt Tignanello i maten?!” Kocken: ”Nej, i kocken.”

Musik.

Tips: Ny, revolutionerande köksattiralj!

En ny, revolutionerande köksattiralj har sett dagens ljus! Det är en alldeles fantastisk maskin som lagar mat nästan helt på egen hand. Det enda du som kock behöver göra är att gå till butiken och köpa din påse med tortellini, ta med den hem och hälla dess innehåll tillsammans med rikligt med vatten (glöm inte vattnet!) i maskinen och sedan, Hokus Pokus Filiokus!, är det klart! Och tydligen gäller detta förfarande oavsett maträtt. Ergo: Läs receptet, köp hem ingredienserna, häll dem i maskinen och sätt dig med armarna i kors!Fotnot: Lite till kvinns och mans undrar vi säkert alla hur den här robotiserade tortellinin smakar. Det ska vi be att få återkomma till så snart vi listat ut hur maskinen startas och, om det skulle tarvas manuellt handhavande för detta, stängs av.

 

Torsdagstext på tisdag

Förspelet

Hustrun: Jag vet att du inte provat på det här förut, och att det skrämmer dig…

Mästerkocken: Mhm.

Hustrun: Men du kommer gilla det. Jag lovar.

Mästerkocken: Jag vet inte, jag…

Hustrun: Det är inte farligt. Jag lovar!

Mästerkocken: … det känns inte helt okej för mig det här.

Hustrun: Vare sig du gillar det eller inte så är du en vuxen man och vuxna män gör sådant här.

Mästerkocken: Så där säger du alltid. Alltid. Och sedan är det betydligt mer krävande, och farligare, och otäckare, än du ens antytt i de få brasklappar du lägger in mellan allt det där ”tycka om”, ”enkelt” och ”alla kan göra det”.

Hustrun: Ibland blir jag såå trött på dig.

Mästerkocken: Värst är det där med att alla vuxna män gör det.

Hustrun: Suck, jaja, du gör som du vill. Jag åker på affärsresa nu och förmår du inte läsa innantill på en burk så får du väl göra samma gamla påstortellini som alltid! Men kom ihåg att det är av omtanke och med kärlek som jag köpt burkarna med ärtsoppa i ett vad det verkar fåfängt försök att få dig att i någon mån variera din kost när du är på tumanhand med dina egon.

img_2464

 

Akten

Ärtsoppa. Hur gör man ärtsoppa? Läs på burken, sa Hustrun. Det är tveklöst ett gott råd som er utsände bland de puttrande grytornas förrädiska värld fylld av grynnor och misstag härmed skickar vidare till alla HR:are. Skulle någon mot förmodan och bättre vetande trots allt skrida till verket utan att ha läst på burken, vill den nyss nämnde varna för att det då kan hända att denne någon som en vettvilling agerande bara häller upp ärtsoppburkens innehåll i en gryta på spisen och brassar på med värme i kraftfulla doser och det som då händer är att det snart börjar osa bränt och att delar av ärtsoppan görs oätbar genom att den förvandlas först till klister och därefter till ett med grytans botten.

img_2462

Så hur gör man för att göra rätt? Ja, som sagt: läs på burken och agera utifrån de upplysningar som där står att finna. Till exempel är textens förslag att blanda ner en halv burk vatten i grytan, där ärtsoppburkens innehåll ligger och törstigt trånar efter sällskap, ett bra förslag och definitivt något som är värt att ta fasta på. Vill i samband med det tillägga att soppan inte som tvåtaktsolja för utombordare, gräsklippare och motorcyklar är självblandande, vilket man givetvis lätt kan få för sig. Således hjälper det inte att ställa en gryta med ärtsoppburksinnehåll och vatten på plattan i orört sällskap. Det enda som kommer hända är att vattnet bubblar och fräser medan burkinnehållet agerar på samma sätt som nämndes i förra stycket.

fullsizerender

Med andra ord är det bara halvrätt att hälla vatten i grytan. Hemligheten, som vi nu på ett närmast filantropiskt vis delar med oss av till våra trogna HR:are och som kanske kan förvåna en och annan, är att konstant och bestämt röra om i grytan med en slev, eller, om slev saknas i hushållet, ett slevliknande föremål, så att ärtsoppburkens innehåll effektivt beblandar sig med vattnet. När detta skett antar allt en slags soppliknande konsistens och det är den, inte vattnet runt de orörda öarna av ärtsoppbruksinnehåll i stycket ovan, som bubblar och fräser.

img_2466

Låt puttra ett tag under vildsint omröring – ett litet mått av desperation är på sin plats här och den som fått kassera två brukar för att nå hit har vett att inse vikten av att det inte skiter sig en gång till. När det börjar ryka och puttra antar soppan en varm form och det är, såvida inte ärtröran äts direkt ur grytan, dags att servera. Häll då upp röran i en skål, tillsätt lite senap och njut hämningslöst. Därför att vi är värda det!

img_2467

Present Tense.

Varning för råstekt potatis!

Först som sist vill vinifierat be sina HR om ursäkt för det lika ogenomtänkta som livsfarliga tipset från 29 oktober 2015 då vi uppmanade hugade att göra råstekt potatis genom att ”Skiva snabbt som ögat några potatisar avsedda att bli råstekt potatis. Gör detta med en kniv och på en skärbräda”. Vi vill nu å det bestämdaste varna för just det tillvägagångssättet och vi vill varna för att tillverka råstekt potatis överhuvudtaget!IMG_0026

Huruvida ett förbud är möjligt vet vi inte men det är definitivt en tanke att ta med sig in i nästa valrörelse för rättvisetänkande politiker med trygghet och medborgarnas bästa för ögonen. Fördelarna med ett förbud mot råstekt potatis är många. Till att börja med skulle oskyldiga kockvillbliare, ingen nämnd ingen glömd, slippa skära av sig fingertoppen inte bara en gång utan två gångar under pågående skivning i enlighet med instruktionen ovan med den påföljden att allt blir blodigt och matlagningen till slut måste avbrytas då det helt enkelt inte går att servera råstekt potatis som vore det en överstekt, blodig biff. Dessutom skulle vården spara grova pengar på att slippa sy ihop skadade fingertoppar och hustruar och andra avskrädesplatser för pipiga mäns klagovisor skulle få åtminstone en pipvisa mindre att stå ut med.IMG_0873Råstekt potatis är inget annat än blood, sweat and tears.

vinifierats matkasse snart här!

Nu är det dags: vi lanserar vinfierats matkasse! Eller, vi går ut med en marknadsundersökning som på djupet kommer undersöka om det finns ett behov av ännu en matkasse. Övertygade om att så rent generellt är fallet tar vi ändå det säkra före det osäkra och skapar ett nytt och befriande kassekoncept, ett där vi befriar konsumenten från rysliga rotfukter, gredelina grönsaker, fula frukter, konstiga köttbitar och felfiléad fisk. Istället levererar vi Enkelhet. Ärlighet.King Crimson In the wake of PoseidonSåledes kan en typisk matkasse från vinifierat innehålla sju påsar tortellini, en för varje veckodag, färdig att, sedan tortellinin tagits ut ur påsen (som sedan den tömts kastats i soporna), slängas i kokande vatten varuti den ska svälla några minuter varefter det hela är färdigt! (Ja, lite mer tricks är det förstås med att separera tortellinin från vattnet, men för detta kommer enkla instruktioner finnas med – kort sagt har vi tänkt på allt.) Vi rekommenderar, förhoppningsvis i likhet med Socialstyrelsen, en påse tortellini om dagen, och det är upp till konsumenten att variera genom att servera den till frukost, lunch eller middag, eller kanske som ett mellanmål eller ett spännande och oväntat inslag på kakfatet till elvakaffet.King Crimson In the wake of Poseidon

Livet är nu inte bara påstortellini och klackarna i taket. Därför kommer varje kasse också innehålla sju olika Knorr-soppor. Färdiga att hälla i en kastrull och värma på en för ändamålet avsedd spis. (Exakt hur detta går till framgår av tydliga och lättförståeliga instruktioner i kassen) Sopporna kan i likhet med påstortellinin serveras till frukost, lunch eller middag – dock ej på kakfatet vid elvakaffet, däremot kan man tänka sig att hälla lite Knorr-soppa i en äggkopp, tillsätta rikligt med socker och servera den som dessert. Imodium kommer ingå för den som har svårt att i längden gå på Knorr.Socialstyrelsen loggaVidare kommer kassen innehålla sju Skogaholmslimpor, en per dag, att servera till frukost, lunch, middag, mellanmål och då andan faller på. Prickig korv och någon form av ister att breda på limpan medföljer också. Dryck kommer inte att ingå, där rekommenderar vinfierat kranvatten, som vid behov kan kokas för att lättare extrahera de sju gånger hushållets medlemmar tepåsar som ingår i kassen.King Crimson In the wake of PoseidonJa, konceptet är lysande. Detta har även aktörer som Findus och Felix insett varför de just nu påstås jaga er utsände i de kommersiella kassarnas komprimerade korridorer. vinifierats kasse snart i ett trapphus nära dig!

Musik!

Matbloggspriset 2015

Genom att Magnus Reuterdahl igår på Fejjan taggat er utsände i en post i ämnet varskoddes den sistnämnde om att vinifierat nominerats till Matbloggspriset 2015. Stolt som en tupp höjde redaktören rösten en aning och skrek till Hustrun: ”Ta mig tusan! Hoppet om mänskligheten är inte ute! De har upptäckt min Karboniserade Carbonara! Jag ska få Matbloggpriset! Äntligen! ”.bildHustrun satt tyst ett tag och spelade en sådan där min i ansikten som hon och andra tar fram när de har att göra med småbarn, ”näämen det förstår du väl lille gubben att…” typ. Hon sa: ”Få se!”. Jag visade henne plattan med den taggade Fejjan-informationen och sa: ”Fattar du? Nu är det jag och Wretman, jag och Ducasse, jag och…”.Aphrodite

”Men Lars”, sa Hustrun, en aning syrligt om sanningen ska fram, ”det står här att vinifierat n-o-m-i-n-e-r-a-t-s, inte vunnit, och det är inte Matbloggspriset vi talar om utan något slags Dryckesbloggspris och det behöver man knappast kunna laga mat för att få…” . ”Äsch!”, avbröt jag, ”det är klart de hört talas om var morgondagens cuisine skapas! Det är inte på larviga restauranger med tokiga menyer och skäggiga kockar, det är här! I vårt kök, gumman! Jag är Ducasse Futurum och jag skapar La Cuisine Futura så det står härliga till och Kalle Svinclööfv ler i sin himmel! Och det är bara en tidsfråga innan jag får Fredspriset också för både judarna och muslimerna älskar mig och min mat för jag tar bort fläsket från Carbonaran! Ja, frågan är om inte grisarna också älskar mig för det och…”. ”Ja, men nu är det ett Dryckesbloggspris du nominerats till. N-o-m-i-n-e-r-a-t-s, det är samma sak som att inte vinna,” snoppade Hustrun, som ibland har en förmåga att väja för verkligheten, av.

Pain is so close to pleasure.

Karboniserad Carbonara: så här gör du!

Sonen flög in från det stora landet i öster, Hustrun utflugen på sitt håll, slog till på stort och satsade på en hemgjord Spagetti Carbonara. Dels för att jag blivit en sådan fena i köket nu, dels för att minna sonen om svunna tider.IMG_1887

Han sa ”Va? Ska vi inte gå ut och äta?”, jag sa (med ett leende) ”Nej, jag ska laga en Carbonara!”, han sa (med en rynka mellan ögonen) ”McDonalds? Pizza? Inte ska du behöva laga mat…”, jag sa (med ett ändå bredare och, förhoppningsvis, faderligt leende) ”Inga problem, det gör jag så gärna för din skull!”. Sonen suckade och drog sig tillbaka. Jag skred till verket. Och skapade storverk. Nämligen tidernas första karboniserade Carbonara. Det vill säga en Carbonara utan bacon eller andra fläskliknande tillsatser. Om man så vill en tillsatsfri Carbonara. Så här gjorde jag:IMG_18861.Häll vatten i en stor kastrull, ställ denna på en platta på spisen och sätt på högsta värme. Kasta i lite pasta när vattnet kokar och låt koka den tid det står att det ska koka på påsen som pastan levererades i.

2.Medan vattnet värms och pastan kokar, ställ en stekpanna på en platta, dra på maximal värme. När plattan är ilsket röd och pannan stekhet, kasta i en näve fläskbitar. Låt steka torrt. Starta fläkten när det börjar ryka. Vänta tills fläsket är svart, då är det karboniserat och klart och kan kastas. (Bilden ovan visar fläsket just då karboniseringen ska till att starta, vill alltså understryka att det ännu inte är riktigt genomstekt)

3.När pastan kokat klart i enlighet med påsinstruktionen, häll av vattnet med hjälp av ett så kallat durkslag, som inte har något med en båt att göra, snarare påminner det om en sil och alldeles oavsett det är det viktiga att bli av med vattnet i kastrullen så att pastan inte försvinner med vattnet (den som saknar durkslag, sil eller handlag kan istället göra en spagetti-soppa genom att helt enkelt lämna pastan i vattnet och servera anrättningen i djup tallrik, garnera gärna soppan med en persiljekvist). Den som nu lyckas eliminera vattnet är redo att servera: lägg upp pastaklumparna på en tallrik och servera med en bit röd paprika. Klart!

Johnny Ventura!

Förbud mot bristfälliga pizzaomslag!

Här ska man göra sig till och värma pizza till Hustrun och vill ha ett handfast och tydligt ”Gör så här” i punktform, alltså 1. Öppna förpackningen 2 Värm ugnen till 200 C… Men icke! Det enda den förbenade pizzan, som dessutom påstods vara italiensk, instruerade via sitt omslag var, att, hör och häpna, den skulle värmas tills osten smalt och degen antog en gyllenbrun färg! Men hur tänkte inte pizzatillverkaren där? 1. Hur ska den ensamme, utsatte kocken veta vilken temperatur som är lämplig? (Jag provade med 100 C och höjde efter 20 min till 250 C) 2. Hur gör man om osten smälter långt innan degen blir gyllenbrun? 3. Hur gör man om osten börjar torka och så småningom småryka alltmedan ena sidan av pizzan svartnar i väntan på att resten av degen ska bli gyllenbrun? Nej, det är klart att det inte går! Det är väl det den där förbaskade lurendrejarpizzatillverkaren vet, att den säljer en pizza som är omöjlig att värma, eller baka som det så fint heter på köksitalienska. vinifierat kräver förbud mot uppvärmningspizzor utan vettiga instruktioner samt förbud mot pizzor som inte värms upp samtidigt med hela sig själv!Deep Purple Burn

Lämplig musik.

Köksskolan: Gör ont vara Plura

Visst ser det mysigt, bohemiskt och naturistiskt och rent av lite rebelliskt och up yours liksom ut när Plura trippar runt där och barmagar sig medan grytorna kokar, sidekicken plockar ackord, Måns blir lite så där lagom homofobiskt på lyset och TV-kamerorna rullar? Ja, det gör det och man vill liksom bli en del av den där SoFo-Woodstock-bohem-grejen. I alla fall ville er utsände i de barmagade kockarnas frigjorda värld det. Således slängde han av sig vad han hade på överkroppen, satte på lite lägereldsbakgrundsmusik, bjöd in ett par vänner som ombads sitta och dricka alkohol och prata om allt mellan himmel och jord medan ni vet vem skulle laga mat iförd endast mässing på den övre delen av kroppen.IMG_1481

Låt oss med en gång konstatera att det gör ont att vara Plura. När äggen studsar runt i olivoljan och den sistnämnda fräser och sprätter åt alla håll och kanter som hade den drabbats av ett besinningslöst bärsärksanfall och i detta nu träffar er barmagade hjälte över snart sagt hela överkroppen, då, gör, det, ont. Om den modige, halvnakne kocken dessutom spänt bågen på så vis att det skvätter matlagningsolja och annat ister från både bacon och råskivad potatis, ja, då har kocken valet att rusa från spisen och hålla sig borta till dess allt kokat torrt eller stå kvar med tårar i ögonen och slåss mot den opålitliga och hala matlagningsoljan som, det måste understrykas, är både urskillningslös och ofattbart brutal i sina brännheta attacker. Med tanke på de inbjudna gästerna valde er kökshjälte det sistnämnda.IMG_1481

Nog av. Kontentan av det ovan sagda är: Det gör ont att vara Plura! Akta er för det! Det finns bara en Plura! Köksskolan kan bara se ett enda undantag från det nyss sagda och det är om någon råkar gå omkring med pansarhud på överkroppen. I annat fall ska vi låta Plura vara Plura. PS De röda prickar som överkroppen bemärks med efter en upplevelse av ovanstående art behandlas med fördel med kylbalsam och after sun lotion.

Musik!