Köksskolan: varning för vin & grönsakssoppa & Leevi & The Leavings

Vi köksauktoriteter och Årets kock-ämnen har ett ansvar att ta i så måtto att vi måste lära er andra vad som går för sig och, framförallt, vad som inte går för sig när det kommer till det här med att tricksa i köket. Er utsände i de stjärnbeströdda köksenvirongerna vill därför varna för att det här med att hälla vin i maten inte alltid är den bästa lösningen. Härförleden testade den nyss nämnde att slå en deciliter finfint och väl kylt vitvin i en liter konstig grönsakssoppa från Knorr och inte nog med det: för att utöka testet för allas vårt bästa tillsatte den tappre testpiloten några sprut citronsaft och en obestämd mängd grädde. Mellan varje tillsats avsmakades soppan och det står utom allt tvivel att den blev allt sämre ju mer som tillsattes. Slutsatsen är glasklar och Köksskolan utfärdar härmed en varning för att hälla vin, grädde och citronsaft i Knorrs konstiga grönsakssoppa. För att alla ska förstå allvaret i detta kan vinifierat avslöja att den tappre testpiloten efter försöket tvingades hälla ut soppan som blivit så till den milda grad oätlig att den gav upphov till kväljningar hos den finkänsliga människa testpiloten i själ och hjärta och näsa och gom är. Vi avslutar med lite käck matlagningsmusik levererad av Leevi And The Leavings. (PS Bilden nedan ljuger, den där vita grejen finns inte med i tetrabriken från Knorr) IMG_1480

10 svar på ”Köksskolan: varning för vin & grönsakssoppa & Leevi & The Leavings

    • Jag tror inte att kockar per automatik är bra på att göra och blenda vin och jag tror inte att vinmakare per automatik är bra på att laga mat. Däremot kryllar det av mindre självinsiktsfulla personer som tror att de kan laga mat eller göra vin, eller för den delen sätta ihop parfymer, på en högre nivå bara för att de kan något av det övriga, ja, det förekommer till och med en uppsjö folk som tror de kan laga mat, göra parfym eller maka vin bara för att de skriver om ämnet i fråga. Sannolikheten för att de faktiskt kan göra något av det där är oftast ungefär lika stor som att en musikrecensent faktiskt kan komponera en symfoni eller fylla Globen med framgång.

      Med detta inte sagt att t ex jag inte kan bedöma en maträtt utifrån dess smaker och till och med ha synpunkter på vad som skulle kunna göras bättre rent smakmässigt. Däremot har jag högst sannolikt ingen aning om hur det ska gå till eller ens vad som egentligen tarvas för att uppnå min idealbild av rätten.

      Lite grann som att se en bild och känna att något fattas här, men det är först när den kunnige designern dyker upp som den där sista pricken som fattades hamnar rätt.

      Vad gäller det där med att maka vin är det nog i sig som att laga mat. På en lägre nivå är det bara att följa receptet och använda de tekniska kunskaper man införskaffat. Rent krasst kan vem som helst göra detta. På en högre nivå finns inga recept och allt är fråga om känsla. Spörsmålet är då i slutändan om du har den känslan eller inte. (Utgår här från att det är en självklarhet att allt görs rätt i vingården och att frukten som frambringas är så perfekt den kan vara – noterbart är att även en vingård kan skötas med mer eller mindre känsla; varje år gäller det att avgöra när grönskörden ska påbörjas, kunna avgöra om ett uppbindningssystem kanske bör förändras, förstå det du odlar mellan raderna osv, ställningstaganden som inte alltid sker utifrån ren kunskap)

      Utan att förhäva mig själv har jag, bortsett från början då erfarenheter saknades, vanligtvis alltid gått på känslan (därmed inget sagt om hur väl det går/gått, men rent objektivt vågar jag drista mig till att säga att det fungerat och fungerar hyggligt eller rent av bra) och de vinmakare jag själv uppskattar är de som inte tuggar på om allt de gör eller, i än högre grad, vad de inte gör – comme il faut bland dem som säljer in sig själva som ovanligt naturälskande vinmakare – utan bara gör. Så snart någon börjar snacka för mycket brukar det handla mer om att försätta lyssnaren i en stämning därför att produkten faktiskt inte håller vad babbelmakaren just står och lovar och/eller därför att vinmakaren faktiskt inte är en fena egentligen.

      Senare tiders bästa svar jag fått från en vinmakare, då jag själv iklätt mig rollen som skribent, är från Marie Menger-Krug som, sedan jag avfyrat sju-åtta snabba, suckade och bad om ursäkt ”Jag är ledsen, jag har inga svar på dina frågor, jag antecknar ingenting och vet aldrig i förväg hur jag ska agera, allt går på känsla” – detta är beundransvärt (naturligtvis under förutsättning att vinerna utifrån sina egna förutsättningar är bra). Ingen kan gå från köket till vingården och klara det tricket, lika lite som i alla fall jag kan gå från vingården till köket och jobba på känsla så som de stora gör.

      Sedan kan man, som Hustrun, med en suck korrekt konstatera att mina tillkortakommanden i köket ytterst beror på ett fundamentalt ointresse. Jag förstår helt enkelt inte varför jag ska laga mat när jag istället kan lyssna på musik, spela gitarr, läsa eller skriva lite. Men jag är oerhört glad att andra, som Hustrun, gärna gör det omvända.

      • Det där hade lätt platsat som ett ordinarie blogginlägg och inte bara som ett svar på en kommentar. Synnerligen väl skrivet!

        • Tack! Ja, det får kanske bli ett blogginlägg framöver då – det är nog få av bloggens besökare som läser kommentarerna, gissar jag.

  1. Instämmer helt med ovanstående skibent om blogginlägg!

    Samt:

    ”.. Så snart någon börjar snacka för mycket brukar det handla mer om att försätta lyssnaren i en stämning därför att produkten faktiskt inte håller vad babbelmakaren just står och lovar och/eller därför att vinmakaren faktiskt inte är en fena egentligen…”

    Påminner mig om att Miles Davis lär ha sagt:
    ”If they act too hip, you know they can’t play shit. ”

    En sak till. Jag tycker väldigt mycket om Hr Torstensons användande av det svenska språket. Det är så oerhört långt från ordinarie internetsvenska att man bara blir glad i själen. Faktiskt lika glad som jag blir när jag läser Hr Artbergs blogg.. :-D

    Tnx!

    ;-p

  2. …och det finns naturligtvis ett hantverk i själva ordsmidandet också. Någon gång skrivs det till och med i Guldskrift!

    ”somewhere west of Laramie…”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *