Glöggkonnässören vet precis vad klockan är slagen idag: det är glöggpremiär och dags att inhandla årets ranson. Varför? undrar den infantila glöggklåparen och får här svar på tal: Jo, därför att nu säljs restlagret från ifjol ut och all välgjord glögg blir bättre med ett års lagring. Ergo: Passa på, handla nu, och låt klåparna köpa de nyss blandade och tappade primörerna om ett par veckor. Mitt köptips är i år som ifjol: Tomtemors Starkvinsglögg, nr 31312, 96 sek (så långt lagret räcker, sedan blir det årets tappning, nr 30746, 96 sek).Den här finglöggen görs av ingen mindre än Solveig Sommarström, som var med och kvalitetssäkrade den svenska glöggen redan på 80-talet. Klart hennes egen version är hur bra som helst när hon nu bestämt sig för att göra en egen glögg. Hemligheten? Ett bra basvin, väl avvägd kryddning och skickliga smaklökar.
Något från Obscured By Clouds och något från The Endless River samt Rock ’N’ Roll Lullaby och Falling Down.
Etikettarkiv: Glögg
Stoppa Blexit!
En ytterst olycklig situation har uppstått sedan Livsmedelsverket och Systembolaget med flera enligt uppgift med gemensamma krafter vantytt och som Djävulen läser Bibeln läst förordningen EEG nr 1601/91 och kommit till slutsatsen att glögg inte längre med självklarhet är glögg, i alla fall inte om sädessprit hälles i den samma. Detta fick Edward Blom att gå i taket och med bestämda steg ta sikte på den resoluta väg som leder ut ur EU. Nu en minut i tolv har konstaterats från sådana som har bättre koll, som Johan Wullt på EU-kommissionens representation i Sverige, att inget har förändrats avseende regelverket för glögg. Med andra ord håller vi i Sverige på att förlora allas vår Edward Blom helt i onödan! Som alla inser vore det ett hårt slag mot vår gemensamma vardag om pladderpellen nummer ett helt sonika bara tog sin Mats ur skolan och bosatte sig i Norge eller Indonesien eller något annat land utanför EU och slutade att i skrift och tal speedpladdra i våra gemensamma medier. Bara en sådan sak som att glöggens störste tillskyndare och beskyddare skulle gå oss ur händer! Nej, vi måste stoppa Blexit medan tid är! Vi behöver vår Blom här, i Sverige!
PS Och du, Blom, betänkt att i Indonesien, till exempel, finns vare sig midsommarstänger, sill eller oxrullader, eller glögg för den delen, så du gör allt bäst i att hålla dig hemmavid och genast sluta upp med de här Blexit-dumheterna.
Årets företagsjulklapp!
Årets företagsjulklapp är tveklöst den ännu outgivna romanen ”Kronos väv”. Denna utkommer officiellt 20 september och är framemot jul en blott tre månaders baby och som sådan en fröjd att skåda för var människa med hjärtat på rätta stället. Detta inte minst som den, till skillnad från en del andra tremånaders saker, inte direkt kräver något underhåll. Nej, här talar vi om ren och skär glädje för innehavaren! Inget gnäll, inga blöjbyten, inga nattvak. Således, företagare, här följer vad som är både den perfekta julklappen till personalen i år och till dina affärsrelationer: Kronos väv (kan köpas t ex genom att klicka här).Nu kan någon enstaka person som inte är arbetsgivare eller företagare utan snarare anställd eller en affärsrelation värd att smörja eller rent av någon som tycker att den med rätta bör mutas så där lagom mycket, tycka att även om det där måste anses vara årets roman och en inte bara rumsren utan också självklar källa till många härliga stunder i läsfåtöljen och en pålitlig vän på tåget så är det i snålaste laget att så att säga bara ge en bok. Bortsett från att den personen är ute och cyklar så kan det vara klokt att förekomma och addera alkohol till bokgåvan ity den svensk som inte tror sig ha fått himmelriket då den får en skvätt alkohol förefaller inte finnas. Således kan boken kompletteras med – betänk att vi talar juletider – en flaska glögg och då talar vi självklart om Solveig Sommarströms alias Tomtemors Starkvinsglögg, nr 30746, 96 sek (kan beställas här).
Skulle någon nu tycka att glöggen bör bytas ut mot en flaska vin eller rent av att boken och glöggen måste kompletteras med ytterligare en liten gåva då mottagaren är en av dessa individer som aldrig får nog eller bara är girig och allt som oftast sur och tvär. Då är en flaska Rioja Bordon Reserva 2011, nr 2726, 95 sek (kan beställas här), den perfekta pricken över i:et. Varför? Tja, Bordon Reserva är rent allmänt ett alltid välgjort och bra vin i en ren och snygg, klassisk stil, men årgången 2011, det vet alla som kan huset Franco-Españolas, är något utöver det vanliga, och då gäller det att passa på och fylla ladorna, eller i alla fall vinkällarna och garderoberna som understundom tjänar som gömslen och förvaringsplatser för husets käraste ägodelar, näst efter det som står att finna i bokhyllan förstås, då årgången finns tillgänglig. Som nu. (Ja, det är ”fel” vin på bilden, och om du retar dig på det tycker jag att du ska näthata lite om det så du får frid i kroppen igen, petimäterpucko.)
Hela vinifierat bakar!
Det enorma intresse gösreceptet häromdagen mött triggar er utsände i de blivande världsmästarkockarnas illustra skara att raskt gå vidare i sitt självförhärligande och att per omgående ta steget in i de jäsande degarnas varma ugn. Som ett första steg mot trippeltiteln ”Årets konditor, patissière och bagare” presenterar vinfierat här ett fantastiskt och från Tomtemor stulet recept på Lussekatter – dessa gyllenbruna decemberkringlor som med sina gula saffransytor lyser upp när det är som mörkast och finns där för att sprida glädje, väldoft och samkväm i frusna medarbetares fikarum, ångande konditorier med snöslaskiga golv, äldreboendens kaffedoftande korridorer, förskolornas förväntansfulla friskusars vardag och alla andra ställen där lussekatten har sin rätta plats, som Luciatågets upplysta kaffekorg och julmarknadens glöggstånd. Vad man dricker till? Såvitt man har åldern inne och tycker om glögg väljer man lämpligen kompisens, Solveig Sommarström alias Tomtemor, glögg, Tomtemors Starkvinsglögg, nr 30746, 96 kr – om inte annat så därför att jag snott receptet från henne och även om hon får cred här kommer hon inte få ett öre för att jag använder receptet i min kommande bok ”Baka liten kaka – smaken är som baken”.
Lasse Lucidors Lussekatter
200 g smör
5 dl standardmjölk
2 kuvert (1 g) saffran + 1 sockerbit
50 g jäst
1 kryddmått salt
1 – 1,5 dl socker
3 msk ljummet vatten
2 medelstora ägg
16-17 dl vetemjöl
1 – 1,5 dl russin till degen och garnering
200 g mandelmassa
Pärlsocker
Hackad mandel
Smält smör, häll i mjölken och låt det bli fingervarmt 37 grader. Stöt saffran + 1 sockerbit i mortel och tillsätt.
Smula ner jästen i en bunke. Strö över salt och socker och häll på ljummet vatten. Rör om.
Häll den fingervarma saffransmjölken över den lösta jästen i bunken, knäck ner äggen och rör om. (Hm, hur gott låter det, ”den fingervarma saffransmjölken”? inte särskilt…)
Ta undan 1 dl av vetemjölet till utbakningen.
Blanda russin i resten av mjölet och rör ner det i degen.
Arbeta degen kraftigt (vad det nu kan innebära, men det vet förhoppningsvis ni som av någon outgrundlig anledning lägger tid på att baka). Låt den jäsa övertäckt i sin bunke 1 – 1,5 tim (småskum instruktion, om ni vill veta vad jag tycker).
Värm ugnen till 260 grader. Täck två plåtar med bakpapper eller smörj med smör.
Ta några tag i den jästa degen med trägaffel, tippa sedan ut degen på mjölat bakbord och knåda den lätt (det här blir alltmer outgrundligt).
Dela först degen i två delar. Skär sedan varje sådan bit i fyra delar. Dela en fjärdedel i taget i ytterligare fyra bitar (jaha, så nu ska man vara matematiker också !?). Rulla ut varje liten degbit till ex. en S-form.
Lägg de blivande lussekatterna ganska tätt på två plåtar. Garnera med russin som trycks ner ordentligt.
Jäs de utbakade soon-to-be-lussekatterna i 10 min (sanslöst, i min värld brukar en jäsning ta minst tio dagar). Pensla med lättvispat ägg.
Grädda (har a-l-d-r-i-g förstått vad det innebär, förhoppningsvis vet den som försöker baka de här lussekatterna vad grädda betyder, frågar ni mig borde själva ordet ”grädda” förbjudas) ganska högt upp i ugnen i ca 8 minuter. Låt bullarna svalna, väl täckta av en handduk.
Klart!
Glöggsäsongen är här!
Det lackar mot jul och svensken börjar så sakteliga tänka i kletiga glöggbanor kantade av lussekatter och pepparkakor och grönmögelost alltmedan mandlarna och russinen regnar som manna från himlen. Självklart har vinifierat förhanstestat glögg så HR:en inte behöver åka i diket när den kletiga glöggbanan får en beläggning av ischoklad. Föga överraskande blir rekommendationen Tomtemors Starkvinsglögg, nr 30746, 96 sek. Den här högklassiga glöggen görs, som många HR redan vet, av min gamla kompis Solveig Sommarström. En gång i tiden labchef på Vin & Sprit och med en insyn i glöggvärlden som få. Sedan flera år ägnar sig Solveig åt att utbilda, bland annat på Restaurangakademien i Stockholm, och att skapa smaker och dofter åt egna och andras produkter. Och det gör hon med den äran. Enligt Systembolaget kan man förvänta sig en glögg som är ”kryddig, söt smak med inslag av russin, kardeumma, kryddnejlika, kanel och pomerans” och ja, så är det väl. Finns lokalt i Sörmland, måste beställas till övriga landet.
Vid sidan om sin klassiska starkvinsglögg lanserar Tomtemor/Solveig i år också en glögg baserad på rosévin, Tomtemors Roséglögg, nr 30748, 109 sek. Här har Solveig enligt uppgift försök stå kvar i traditionen med en klassisk baskryddning och toppat det med mer frukt (rosévin) och en touch apelsin. Lyckat? Ja, er utsände i de nyskapande smaksättarnas aldrig tidigare skådade än mindre luktade värld tycker det. Så här skriver SB ”bärig, kryddig, mycket söt smak med inslag av hallon, ingefära, apelsin, kardemumma och kanel”.
PS Noterbart är att det är få glöggar som tappas i Sverige nuförtiden. Tomtemors är en av de få som de facto är buteljerade i landet.
Nedslag i Hjo: Svagdrekkeglögg, Sajmon & Walter Larssons orkester
Glögg av den typen som finns på Systembolaget är i mångas ögon i Hjo både fuskigt och fjantigt. Äkta glögg, vet Hjobon, görs på en bas av svagdricka, här, på äktsvenska, kallad svagdrekka. Det hela är enkelt: lite russin, nejlikor, kardemummakärnor, socker och jäst tillsätts svagdrickan, som, lämpligen, befinner sig i en damejeanne. Denna nyss nämnda behållare förses så med ett jäsrör och ställs på ett varmt och säkert ställe – ett rykte, som jag varken kan eller vill vare sig dementera eller bekräfta, gör gällande att var sann Hjobo har en puttrande svagdrekkeglöggdamejeanne stående på en piedestalliknande pall i köket mellan första och sista november varje år. När november månad övergår i december ska den nyjästa svagdrekkeglöggen tappas om varmed den grumsiga bottensatsen avlägsnas. Ett arbete som ska vara avslutat till Lusseafton, då Hjobon avnjuter årets första svagdrekkeglögg, även kalla Svagdrekkeglögg Hjoveau (lokalt vanligtvis ”Hjovå”). Det finns kanske de som skulle påstå att det här är en text i stil med de alster som understundom skrevs av vinifierats tidiga läromästare tillika chefredaktören för Hjo Tidning, Rune ”Sajmon” Simonson aka Morbror Karl i Värsås. vinifierat vill på intet vis neka till att så kan vara fallet och att det i så fall är mer än ett rent sammanträffande, snarare ett rent hommage. Nog av. Hur smakar det då? undrar nu var HR som aldrig vågat se vardagen i vitögat och därför aldrig kommit till Hjo i juletid. Jo, svagdrekkeglöggen har ljusbrun färg och uppvisar en klassisk glöggkaraktär med nejlika, kardemumma och russin (och pomerans och ett uns apelsinskal, tyckte vinifierat, men det finns tydligen inte i receptet så det var nog fel, dock fanns i övrigt det nyss nämnda funna med, så där kan vi nog lita på er svagdrekkeglöggtestares näsa) och detta både i doft och smak. Aningen för söt i dagsläget, men det här är, enligt kunniga källor på området, en produkt som toppar först efter några år på flaskan så vi ber att få återkomma till den här saken tids nog. Vi lyssnar på Johan Johansson från Hjo i Walter Larssons orkesters legendariska version.
PS I god Sajmon-anda och till följd av det förbud mot djur i alkoholrelaterade annonser som är påbjudet i Sverige vill vinifierat tydliggöra, att annonsen ovan inte är en annons, att flaskan är tom och innehåller en alkoholfri variant av svagdrekkeglögg och, slutligen att katten är en attrapp.
Vin för de stundande högtiderna: Rosa & Glögg
Klart det går att dricka rosévin, i alla fall vissa roséviner, till maten som väntar om hörnet. Prova med Les Lauzeraies, nr 2724, 109 kr. Vinet som ända sedan det lanserades för fyra år sedan hamnat på pallen när Sveriges vinskribenter utsett ”Årets vinare”. I år kom det tvåa. En färgrik personlighet med vett att ge svar på tal så rulla in julmaten bara, jaja, lutfisken också, har du inte vett att dricka svagdricka till den så funkar det kanske med rosa. Men än viktigare: glögg! Och som den trogne HR:en redan förstått är det Solveig Sommarströms alias Tomtemors Glögg som gäller i år. Lite mer vinig och snyggare och framförallt mer intelligent – precis som Solveig själv: Tomtemors Starkvinslögg, nr 30073, 93 kr (säljs lokalt i Sörmland, men kan beställas styckvis till övriga landet).
Tomtemors Glögg: med vinet i fokus 2.0 & Prefab Sprout
Uppenbarligen är det så att merparten av svenska glöggkritiker bara skriver om de märken som finns allmänt spridda i landet. vinifierat passar därför på att här länka till sin tidigare post om årets bästa glögg – den som är gjord på bättre vin. Ett måste för den glögg-pimplande HR:en. Tomtemors Starkvinsglögg, art nr 30073, 93 kr – direkt från Solveig Sommarströms kompetenta näsa och handlag. Säljs lokalt i Södermanland och kan beställas, även styckevis, till övriga landet. Vi lyssnar på Andromeda Heights, en musikalisk bild av tidig december.
Tomtemors Glögg: med vinet i fokus
När Solveig Sommarström som rena flickebarnet slog omvärlden med häpnad och blev rekordung chef för AB Vin-& Spritcentralens laboratorium i Stockholm anade hon föga att hon skulle sluta som glöggfabrikör i Malmköping, men där sitter hon nu och kallar sig Tomtemor och gör en elegant, prima glögg påpassligt kallad Tomtemors Glögg. I år, kvart över tolv på konsumentlyhördhetens klocka, tycks en trend bland glöggfolket vara att anpassa sig efter konsumentens smak, vilken genom decennier formats av nämnda AB Vin-& Spritcentralen (senare AB Vin & Sprit) och den glögg som så småningom kom att kallas Blossa, då när monopolet föll och det stod klart att ”glögg” var rakt igenom generiskt varför ett varumärke snarast tarvades, vilket blev Blossas upprinnelse. Ett bra namn på svenska folkets referensglögg. När nu konkurrenterna lägger ner sina försök att vara hippa och tro att folket går på skumma koncept som glögg med än den ena än den andra smaken och om inte apar efter referensen så i vart fall tar det lilla lugna med de krystade smakerna, är det intressant att se hur de enskilda utmanarna lyckas och inte minst då hur Solveig, som av självklara skäl kan Blossa bättre än de flesta, lyckas. Klart hon gör det bra.
Efter fjolårets eleganta och uppstramade premiärvariant har hon i år putsat ytterligare på sitt koncept och bytt ut basvinet och en del kryddor. Resultatet är en högklassig glögg som uppvisar mer av vin och russin än både referensen Blossa och de övriga glöggar vinifierat provat. Solveig vet att Blossa måste göras i stora volymer och att traditionen bjuder att basvinet inte är av premier cru-kvalitet. Således har hon valt att satsa lite mer på basen. Att sedan ge glöggen en liten touch av russin håller kvar drycken i vinvärlden när den övriga kryddningen drar iväg helhen mot det det ska vara: glögg.
Summasummarum har vi en glögg som är elegantare än det mesta, förmodligen allt, i genren. Kall strålar det klassisk julglögg ur dess glas, doften är stor och bjuder på russin, kardemumma, nejlika, vin och pomerans, smaken är som i annan glögg väl söt då drycken avsmakas kall utan tilltugg, men tack vare en frisk syra klarar den att gå upprätt även då kylan biter i dess kapsyl och vinden sliter i etiketten. Men det är förstås varm den här drycken ska avnjutas. Då sitter sötman perfekt och alkoholen som redan i den kalla provningen är väl integrerad blir här den ryggrad som håller upp bygget. Mycket snyggt. Hatten av för min kompis Solveig som helt klart tagit steget in i tomtarnas värld och gjort det med den äran. Dessvärre finns hennes glögg bara att köpa i tio butiker runtomkring Malmköping, men den kan beställas till övriga landets alla Systembolag och utlämningsställen, låt vara att man då måste köpa sex flarrer men de går väl snart åt i dessa stundande jultider? PS OBS! Glöm det där med sex flarrer, enligt uppgift från Tomtemor går det bra att beställa styckvis buteljer även i övriga landet, utan extra kostnad! Tomtemors Starkvinsglögg, art nr 30073, 93 kr.
Gustibus Finglögg igen & Allt är förstört
Det mest seriösa och långsiktiga forskningsprojekt som genomförts av vinifierat är uppföljningen av Gustibus Finglögg och de därefter följande varianterna av samma produkt. Testet av Gustibus Finglögg 2.0 löpte över mer än två år. Det främsta skälet till att just det forskningsprojektet blev så långt, djuplodande och insiktsfullt var att produkten bara gjorts i en upplaga om cirka 50 halvflaskor. Detta, konstaterade vinifierade, innebar, under förutsättning att alla mottagare av en butelj slöt upp kring det gemensamma målet att öka den redan unika produktens unicitet intill det smått absurda genom att inte låta någon annan smaka på den, att högst 50 människor i hela världen – upprepar: blott 50 människor i hela världen (för er som har nollkoll och tror att 40 000 euro är miljaders miljarder så bor det miljarders människor i världen och 50 är en extremt liten andel av miljarders) – skulle komma ha provat denna då extremt efterfrågade och helt säkert med ikon- och legendarstämpelförsedda glögg, vilket borde medföra en liknande ikonstatus för de få utvalda, typ ”Åh, titta där går en av glögglegendarerna! Ooh, den som ändå hade fått prova en av de där sjukt unika buteljerna, vilken fantastisk människa även jag då hade varit” eller, typ, ett telefonsamtal från Jan Eliasson som på uppdrag av Ban Ki-Mon bara kollar om man skulle kunna tänka sig att hoppa in några år som generalsekreterare i FN när Ban lämnar posten, vilket han för övrigt mer än gärna skulle göra på stört om något så fantastiskt skulle kunna inträffa som att någon av oss utvalda 50 skulle kunna tänka sig att axla ansvaret för världsfreden. Men allt det där är nu historia. Döm om min förvåning när glöggens skapare – en person som fram till det snart nämnda ögonblicket hade världen för sina fötter – igår hivade upp en panna Gustibus Finglögg från 2008 inför en alldeles för stor skara alltför storögda deltagare i Svenska Vinodlarföreningens årsmöte på Ästad Gård, Varberg – en handling som kändes som om någon ryckte undan mattan under vinifierats fötter, som ett knytnävsslag i magen, som om någon precis raderat ut vinifierat från Jordens yta – och det med ett inställsamt och tomtelikt leende alltmedan folk strömmade till från när och fjärran i den väl tilltagna lokalen, ditlockade av den slående doften av jul i form av grön kardemumma, ingefära, nejlika och annat smått och gott som stod som ett bakvänt aromfall ur de upphällda glasen som lika ivriga som giriga och säkert kladdiga fingrar i en förfärande hastighet slöt sig kring samtidigt som, är vinifierat övertygad om, alla nollor som fram till den stunden stått utanför De Utvalda 50:s skara, med självgoda, lätt överlägsna miner utsmetade i sina nunor stjälpte i sig glöggen i stora klunkar samtidigt som de med de nyss nämnda minerna inte för en sekund släppte vinifierats likbleka ansikte med blicken.