Förbud mot bohagsikeapåsslängande passagerare

Det är svårt att avgöra vad som imponerar mest. Att kvinnan lyckats få ner ett helt bohag i en Ikea-påse eller att hon fått med sig påsen ombord på planet. Som det är en flight från Nice till Stockholm med uppenbart hyggligt bemedlade passagerare och knappast några båtflyktingar, är det i sig smått märkvärdigt att kvinnan använder en Ikea-påse som resväska, och kanske än mer märkvärdigt är att hon tryckt ner ett helt bohag i den. När hon sätter sig snett bakom er utsände i de huvud- och smaklösa resenärernas ociviliserade och av handbagage överfulla värld, anar den nyss nämnde det värsta.Mycket riktigt. Knappt har planet hunnit ta mark i Stockholm förrän kvinnan är på benen, ivrig att få stå upp i den trånga kabinkorridoren och knö med andra hysteriska resenärer som också är rädda att planet ska hinna lyfta igen innan de kommit av. Till råga på allt sträcker hon på sig och försöker slita ut sin bohagsfyllda Ikea-påse så att den inte blir kvar på bagagehyllan ifall planet plötsligt skulle lyfta. Då det inte finns plats för påsen och då hon är för svag för att kunna hantera den i luften faller det sig inte bättre än att påshelvetet landar i huvudet på ja ni vet vem, som i väntan på att dörren till kabinen ska öppnas fredlig och lugnt försöker sitta och vara zen i en ociviliserad värld fylld av i panik agerande allmänfarliga element.När den nämnde hjälten vänder sig om för att se hur fanskapet ser ut som just drog en påse i hans huvud möts han av en fånigt leende kvinna och en lika fånigt leende tonåring, som förefaller vara kvinnans dotter. Leendena säger ”oj, så tokigt det här blev då!”. Nej, det är inte tillnärmelsevis lika tokigt som att ni två får gå runt i samhället och rent av på allmänna kommunikationsmedel utan vare sig tvångströjor eller vårdare.

Musik.

Romain Puértolas: Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett Ikeaskåp

Okej, erkänner, en sådan titel borde avhållit mig från inköp. Det är rödflagg lång väg på den. Men ni som till exempel tycker att en passage som den här är kul (när fakiren befinner sig på ett Ikea-varuhus) ”… Fakiren höll sig på den gula linjen på första våningen i tron att furumöblernas kungar placerat ut krypskyttar på skåpen för att förhindra flyktförsök och attDen fantastiska berättelsen om fakiren som de som plötsligt greps av frihetslängtan riskerade att genast bli nedskjutna” eller att det här är kul ”… och kusinen Ashmati (uttalas Astmatisk)…”, ja, alltså ni som tyckte att det var himla kul med de där infantila, usla passagerna i Nuet i ”Hundraåringen…”, ni kommer att tycka om också ”Den fantastiska…”. Med andra ord är humornivån så låg att man måste ha en skämskudde till hands vid genomläsningen. Samtidigt försöker boken förklara tragedin som utspelas med dem som försöker fly Afrika och andra ställen för att komma in i EU. Just det måste vara skälet till att boken alls kommit ut, men allt är så taffligt och omoget att det hela faller platt till marken. Har jag sagt att jag inte rekommenderar den här boken? Vi lyssnar på lite vintage-punk istället.