Mina skördar 2013 & Neil Young

En intressant effekt av den kalla och nederbördsrika våren i år är att båda ”mina” gårdar i Languedoc uppvisar sen mognad på de gröna druvorna medan de blå mer eller mindre är i fas – låt vara att de är en aning efter förra året på Domaine d´Escapat i Minervois. På Domaine de Brescou i Languedoc-Pezenas/Côtes du Thongue börjar vi på måndag med den första av två skördar av Viognier – vi plockar i omgångar för att kunna fånga bådeDom de Brescou skylt fräschör och fenolisk mognad, något som i princip är omöjligt att pricka med en enda skördeomgång när vi talar Viognier i södra Frankrike. Därefter blir det rött mest hela tiden, till dess vi kan ta in andra omgången Viognier och all Chardonnay. Jag ser mycket positivt på den här effekten och jag tror att det kommer ge oss vitviner med både fräschör och bra aromer. Avseende de röda återstår det att se. Mognaden förefaller i dagsläget vara bättre i lite varmare lägen som Pezenas. Återkommer om detta. I Italien, på Pietra Pinta i Lazio, börjar vi med Chardonnay på måndag. Här har vädret också varit svalare och mer nederbördsrikt än vanlig, vi fick till och med den första hagelattacken på 30 år i juli. Just nu är temperaturen lägre än normalt men mognadsprocessen tycks fortgå normalt. Återkommer senare även om detta. I USA (Hedges Family Estate)och Rioja (Bodegas Miguel Merino/MDLVX) är vi ännu en bit från skördestarten. Harvest Moon.

Mina viner i Sverige & George Harrison

Då och då frågar en och annan vilka av ”mina” viner som finns att köpa i Sverige. Inte särskilt många. De vinmakaruppdrag jag för tillfället har är förlagda till Pezenas-MDLVX 2009Languedoc, Minervois, Rioja, Red Mountain, Varberg och, senaste tillskottet vad det verkar, Lazio. Uppdrag jag haft de senaste åren men nu avslutat har bland annat varit förlagda till Provence, Krim, Assenovgrad, Mendoza och Struma Valley. Tydligen är en del viner från uppdraget hos Hedges, Red Mountain, Washington State, på väg in i höst, men bortsett från de vinerna är de enda ”Lars-påverkade” produkterna att tillgå i Sverige följande: Tre årgångar Mazuelo de la Quinta Cruz, tre viner från Domaine de Brescou (dessvärre inga vita för tillfället, bör snart komma in igen) och ett knippe produkter från Château L’Arnaude, som såldes för en tid sedan varmed också mitt uppdrag där upphörde. Vid sidan om de här vinerna finns ett vin som jag blendat för den svenska marknaden, El Rey Old Vine Garnacha, en budget-Garnacha från norra Spanien som är bra mycket bättre än sitt larviga pris och det säger jag bara delvis därför att jag satt ihop vinet och därför att jag har ett intresse i företaget som importerar det till Sverige. Avslutningsvis finns också några viner från Leon Dormido-projektet i Rioja, ett projekt där jag ibland blendar vinet, understundom kommer med vinmakar-råd och då och då inte är inblandad alls. I övrigt kan jag inte komma på något ”Lars-vin” i Sverige just nu. Å andra sidan är jag i högstaelrey2011 grad inblandad i att leta producenter och viner för Terrific Wines så i den portföljen finns, förstås, massvis av godis som jag varit med och rotat fram. Vad det gäller de sistnämnda vinerna är grundidén med TW att arbeta med viner från 80 sek och uppåt och bara med viner och, inte minst, människor som både er man i importträsket och dennes kollega tillika TW:s VD och ende anställde tycker om och har kul med. Visst var det här ett ganska tradigt inlägg och jag får väl stå för det även om jag egentligen tycker att det är orsakat av alla strutnyfikna som kommer med förvetna frågor. George Harrison.

Nero Buono (di Cori) för dummingar & Nine Horses

Den som är vinifierat-HR har redan dragit slutsatsen, att vinifierat skapat ytterligare ett nytt svenskt ord, eller, snarare, ett nytt användningsområde för ett gammalt ord. Nygammalt helt enkelt, och håll med om att dummingar är bättre än det för gemene dummingNero Buono obegripliga dummies. Nog av, till saken. Det finns idag inget som tyder på att Nero Buono är en epokgörande, återfunnen druva i utkanterna av Rom, eller, allt det där är sant, förutom ”epokgörande”, men, eftersom det övriga är sant skulle det inte förvåna om Nero Buono plötsligt blir en modedruva som flitigt bollas runt i, kanske främst, sociala medier och av den komplexfyllde stackare som vill framstå som den som har råkoll. För att säkerställa HR:ens status över dummingens for vinifierat till Lazio, eller Latium, där väst, sydväst och söder om Rom, nedanför Toskana, och närmare bestämt den urgamla orten Cori, äldre än staden Rom för er som verkligen vill ha koll. Cori är hemstaden för Nero Buono eller i vart fall Nero Buono di Cori, vilket även för dummingen torde framgå någotsånär tydlig av namnet. Det sägs finnas lite Nero Buono också på annat håll i Lazio, men enligt folket i Cori är det endast tre producenter i just Cori som seriöst odlar druvan och detta sedan den regionala forskningsstationen i Velletri tillika underavdelningen till Università Conegliano Veneto tagit tag i saken och upptäckt att sorten, sannolikt, övergavs därför att den gav vin som saknade både frukt och färg, vilket, får man förmoda, var en aning pinsamt då den de facto heter Nero. Emellertid hade det vakna och raskaCori, Lazio forskarteamet på forskningsstationen i Velletri upptäckt, att allt berodde på att druvan viniferats vid för hög temperatur ity över 27+ tappar den både färg och frukt och förr i världen saknades dagens temperaturkontrollerande verktyg. Sedan detta konstaterades har alltmer Nero Buono planterats. Enligt Cori-folket, C(h)oristerna, om vi får tillåta oss att kalla dem det, finns idag cirka 100 Ha Nero Buono i området, men bara tre producenter, låt vara att en av dessa är traktens kooperativ varför odlingarna är spridda på fler än tre handpar. Återplanteringen påbörjades runt sekelskiftet och fortsätter i oförminskad skala. Kort sagt tror alla på både druvan och affärsidén Nero Buono och, som ovan framgått, lär en massa skribenter skriva så pennan glöder så länge de tror de är först med att ha upptäckt, och smakat, något ingen annan känner till. Ett skäl till att det finns så lite fakta om druvan är sannolikt att ampelografigurun Pierre Galet inte hade med den i sina epokgörande verk,Stolpe, modell seriös varför inte heller alla som… öh, inspirerats… av honom, som Jancis Robinson, heller har med den i sina böcker. Hur är då druvan, vill ni att jag som har råkoll berättar. Ja, alldeles fantastisk förstås. Men omutifallatt någon av er snart kommer över en pava så ska nog tilläggas, att det går sannolikt att göra schyst vin av Nero Buono, men inte utan ett rigoröst arbete i vingården, ett pricksäkert vinifierings- och lagringsprogram och en klok blend. Skulle någon av er få tillfälle att rikta sig till riktiga dummingar ska personen ifråga, såklart, dra på rejält med att detta anser många, i likhet med den kände vinmakarkonsulten dottore Caronelli, är nästa modedruva och om inte annat så måste det finnas ett skäl till att vinmakarna i Napa Valley vallfärdar till Cori i skrivande stund. För den händelse en riktig dumming läst så här långt vill vinifierat förtydliga att det finns inga belägg för det sistnämnda och inte heller känner vinifierat till dottoren ifråga. Här en spännande presentation av ett Nero Buono-vin. Här en länk till Nine Horses.