Den kärleksfulle brevskrivaren

Det första kärleksbrevet måste ha kommit redan för ett år sedan. Han mindes inte exakt. Däremot kom han ihåg att det var en varm dag. Om han hissat upp persiennerna hade han mötts av en bländande sol i zenit, grannhusets slammade 60-talsfasad och innergårdens ödslighet dallrande av hetta.

Han kom att tänka på en varm dag, Förmodligen när han gick i skolan. Det var kanske fiskafänge på gång. Metning. En fiskeväska med drag. Ett metspö. Nej. Inget av det där kan stämma. Guppande vågor. Mot stenar. Glittrande sol. Kortbyxor. En begagnad cykel utan pakethållare och uppåtböjd framskärm. Sommarlov. Avgaser med bly. Buller och bång, näää… Men allt gick åt helvete. I alla fall. Så mycket var klart. Dåliga betyg. Obegripliga lektioner. Fattigdom och elände och marginalen. Fast inte hade de varit fattiga. Egentligen. Han hade framtiden för sig, men det var så det var! Det var framtiden som sket sig! De var inte fattiga och eländiga eller marginaliserade, inte ens… Det var bara framtiden som blev skit, som försvann, som blev fel, som helt enkelt jävlades och vems fel var inte det om alla som fångat framtidens? Och de som nästan fångat framtidens. Alla som inte bommat den och nu satt där och flinade och ljög.

Sommar! Det måste ha varit sommar! En kvavt dallrande dag mitt i värmeböljan. Den där dagen han inte längre riktigt minns, eller blandar ihop med annat. Annars var nog det mesta sig likt. Disk och röra på diskbänken. Lägenheten inrökt och smutsig. Ölburkar i stora lass. Smutstvätt. Lätt ångest och något som skaver i magen. Fett och stripigt hår. Oborstade tänder i dåligt skick. Fast så var det nog inte heller då. Så hade det blivit på grund av den förbannade framtiden som lurat honom på tiden och livet.

Då hade han blivit förvånad. Rent av chockad. Fast mest sårad. När framtiden blåste honom. Varför ville någon honom så ont? Vem gjorde han förnär här i världen? Han levde ju sitt liv vid sidan om vardagen. En icke-medborgare, som samhället säkert gärna hade varit utan. En kostnad vida överstigande vad han själv bidragit med. En minuspost i samhällets bokföring. En av parasiterna. Det var han medveten om, och han skämdes, fick ångest av att tänka på det, men hur han är försökte, ville, fick han inte tummen ur, hade aldrig fått tummen ur, det fanns alltid en morgondag och en ursäkt idag. Fast kanske inte nu längre. Den satans framtiden! Nu var det nog kört. Det visste han och han ville bara göra en sak till: Ställa allt till rätta. Göra så att det som blivit fel blev rätt. Sätta dit dem som gjort honom så ont. Som förstört hans liv. Tagit chanserna, framtiden, ifrån honom. För så var det ju egentligen: Det var inte han som misslyckats, det var politikerna, regeringen, kulturmupparna, etablissemanget!, som förstört allt för honom. Tagit hans liv ifrån honom. Vänt upp och ner på tiden och livet. Tagit tryggheten från honom. Han ville ge tillbaka till alla som förstört hans liv. Som förstört det samhälle han minns från sin bekymmerslösa barndom.  Vad var det för fel med det? Ont föder ont föder hat.  Därför skrev han hatbrev och lade ut dem på Twitter och Facebook. Där hade han vänner. Riktiga vänner. Sådana som tyckte som han. Om han skrev

Lägg ner  jävla stadstelvisjonen särskilt Tv 3!

svarade andra. Hans vänner. De var så många. Hundratals. Tusentals. Alla tyckte likadant.

Inte en dag för tidigt!

Skrev de. Och

Ställ de ansvariga inför rätta!

Och

Riksrätt, de ansvariga måste dömas!

Det tyckte han var bra, men allra bäst var inlägg som

Landsförrädare! Och var är statsministern som gömmer sig under stenar istället för att agera!

Skottpengar på den!

Politiker = parasiter, media = lögnare

Tack vare vännerna på nätet vet han att han har vänner, att det finns många som han, att det är de som är det egentliga samhället, inte etablissemanget och alla andra som går runt och smilar och solar sig i sin egen glans där ute på stan och i skolan och på teve. Flest vänner får han varje gång han skriver om Greta Thunberg. Skriver han

Hon är barn skulle vara skolan

 Följer massor av kloka inlägg från sådana som har koll på läget

Jag har en vän som är professor och expert på aukustiska barn, han sägeratt Gretas föräldrar borde ställasinför rätta.

 Och

Riksrätt! Landsförrädare! Barnmisshandlare!

Ibland får han mothugg

Björn Borg for världen runt och spelade tennis när han var 16. Var det också föräldrarnas fel, skulle han också gå i skola?

Då vet han inte vad han ska göra riktigt, brukar skriva något i stil med

Du är så dum kommer rök ur öronen haha idjot

 Det är då vännerna visar sig, de riktiga vännerna, de vräker ut fakta och hot och hat mot den som skrivit så dumt, nätet exploderar av saker som

Haha Borg spelade tennis dumhuvud, tennis, han var inte atistisk och behövde särskola

Och

Ja, vadå, hur gammal var Karl XII när han blev kung tror du?

Just det där har han ingen aning om men det är nog ett bra svar för det kommer från ”Wolfhunter” och det är ett cool namn och man ser tydligt på hans bild att han har jättestora muskler och han brukar skriva tuffa saker som

Skenhelig filantrop

Hur cool är inte det? Muskler och hjärna. Och han skriver saker som

Statsministern och etablissemanget störtar landet i fördärv, de har noll koll, vi står på randen till avgrunden, vårt stolta tusenåriga arv är borta, sålt till etablissemanget, judarna och muslimerna, men folket ska resa sig och avrätta landsförrädarna och låta parasiterna brinna i helvetet!

Det är både lite skrämmande och väldigt tufft, tycker han, och rätt. Det är så rätt. Varför ska inte alla som förstört hans liv brinna i helvetet?

Det är sällan han går ut. Ibland måste han göra det. Gå till affären och köpa öl och så. Det slår aldrig fel. Alltid står det någon med fel hudfärg, konstiga kläder eller en krokig näsa eller en smilfink i kostym och provocerar honom. Utmanar honom med sitt vara. Då blir han så arg så han skakar. Och lite rädd. Det vet man hurudana de där är och det är inte för inte det sker fler mord än någonsin och brinner fler bilar och är mer kaos än någonsin och snart har väl inte soc några pengar kvar att betala honom med. Nej, det är allt bra mycket åt helvete med det mesta.

Han mindes inte det första brevet i detalj. Men de var alla ungefär likadana, breven. Brevskrivaren gjorde det tydligt för honom att han inte alls var fullständigt dum i huvudet, att han egentligen var en fin människa, fylld av kärlek. Till djuren, naturen, Greta Thunberg, regeringen, politikerna, media, till och med sig själv, trots att hans jag svämmade över av hat och galla och han visste inte vad han hade gjort för att bli måltavla för den där kärleken och hur kunde brevskrivaren något om hans hatiska budskap till världen? Såvitt han visste hade han ännu inte publicerat några av sina tankar. Inte ens nämnt dem för kontakten för soc. Eller ja, jo, det var förstås de där inläggen i sociala medier, men där fanns ju bara hans vänner. Och den där idioten som svamlade om Björn Borg. Idiot. Men vem var det älskade honom, som skrev alla kärleksbreven? Var någon av hans vänner på nätet så mesiga att de skrev kärleksbrev?

Han blev trött av all tankeverksamhet. Av alla känslorna. Av att vanka av och an i den lugubra lägenheten, att vara utan öl, att vara föremål för kärlek, att… till slut lade han sig att sova en stund i fåtöljen framför teven, där Hanna Öberg skidade mot nya framgångar och det gjorde också ont, satans unge, varför fick hon när inte han fick han skulle minsann…

Teven fortsatta mala och Öberg kom i mål medan han utan att riktigt vakna steg upp och gick till sin gamla burk till dator där den stod och sov på soffbordet framför den luggslitna soffan, rörde vid musen och väntade tills skärmen kom till liv. Så skrev han.

Älskade, älskade du, du duger, du är fin, du är ett naturens under och har ett hjärta som rymmer hela världen, tänk på det, ditt hjärta rymmer hela världen, bara du öppnar det.

Med av sömn mer än halvt slutna ögon läser han igenom vad han skrivit, nickar nöjt, skickar mailet till sig själv och lägger sig att sova i soffan medan teven fortsätter mala nonstop.

Musik. Musik.

Ukrainska vittofflor nu på Brescou!

Döm om er utsändes i de ukrainska vittofflornas vitkalkade och osolkade och ljust vitt lysande värld när denne vid sin senaste konsultresa i västerled steg in i köket på Domaine de Brescou och tog gårdsägaren på bar gärning då denne muntert nynnandes lallade runt i nyss nämnda environg med ett fat buloter, eller valthornsnäckor som de eventuellt heter på svenska, i ena handen och ett gäng lammkotletter i den andra och ett stort, förnöjsamt leende i fejan, som tydligt indikerade att han var nöjd med kvällens måltid redan nu, och som pricken över i och grädde på moset ett par ukrainska vittofflor på fossingarna! Och där dansade han runt, ägaren, med sina vita fotsmycken som vore det den mest naturliga saken i världen. Djupt imponerade av mannens eventuellt goda smak och definitivt stora mod ställde vi oss handfallna att med stora ögon studera den vita köksdansen innan vi fick ur oss ett ”Får jag prova?” men se det fick vi inte och även om vi fått det var det fel storlek på de legendariska pjucksen så där vi fick stå och sukta och drömma som vore vi en styvsyster och ägaren Askungen.

Lemmy går fel. Och DJ Marky går fel. Elvis Costello går också fel. Till och med Bowie går fel. Men Emmylou går rätt.

Ät & se London från ovan

Slå två flugor i en smäll: ta en titt på London från ovan och ät gott. Var? undrar HR:en medan den mer nervöst lagde HR:en undrar Var? Var? Varvar? Var?!. Jo, på Sushisamba i London.IMG_0751Det där sistnämnda kan tyckas överflödigt som information då det ligger i sakens natur att det underlättar att vara på plats i London om man ska ta sig en titt på staden, även om det, som här, påstås ske från ovan. Dock är det så att Sushisamba även finns i några andra häftiga städer så det gäller att åka till rätt Sushisamba för den som både vill äta på Sushisamba och se London från ovan. Nog av! Adressen är 110 Bishopsgate eller som man också kan säga mitt i smeten. Ja, i London då.IMG_0753

Sushisamba bjuder på utsökt mat som hämtat sin inspiration i Japan, Brasilien och Peru och det är så gott så gott. Dessutom väldigt professionell och trevlig service och viner i de flesta prisklasser.IMG_0754

Jo, just det: Sushisamba ligger på våning 38 och hissen dit upp låter dig se ut över London, eller, om du skulle föredra det, den försvinnande gatan nedanför, medan du i rejäl fart skjuter iväg upp till våning 38. Bara det värt besöket. Rekommenderas synnerligen varmt för den äventyrlige finsmakaren.IMG_0761

Londonmusik: 1, 2, 3, 4, 5.IMG_0772

TV-kocken – en mardröm

Kanske berodde det på all julmat som inmundigades från morgon till sen natt under Julaftonens dygn, i alla händelser stod jag plötsligt där i Nyhetsmorgon iklädd ett muntert randat förkläde och med en slags självgodhet som bara kan komma från den som lagat mat och nu ska få stå i centrum med sin mat och säga ord och saker som ”härlig”, ”och till det” och ”jag brukar” och plötsligt gjorde jag det medan Jenny Strömstedt och Steffo Törnquist stod där och såg uppriktig intresserade ut samtidigt som de tuggade på maten jag dukat fram åt dem och rätt som det var var han bara där, Bengt Frithiofsson, och gestikulerade med ena handens spretande fingrar samtidigt som han undslapp sig ett eftertryckligt ”Fy-ra solar!” och då sa jag ”… och till det har jag gjort en härlig salsa…” trots att jag inte vet vad salsa är och att jag avskyr när folk säger saker som ”… och till det har jag gjort en härlig salsa…” och i ett slag insåg jag att jag blivit en TV-kock!NyhetsmorgonNär Elvis Costello och Rolling Stone i dagarna utsett Beatles 100 bästa låtar vann den här.Beatles

Näthatets underbara värld

Ibland kan det kännas frestande att lägga ner det här med att tänka själv. Lägga ner att se flera sidor av saken; att förstå det lilla mer den kan förstå som anstränger sig att följa samtiden det allra minsta. Det måste vara befriande enkelt och bekvämt att ge efter, att sluta tänka och bara stå i en skränande flock och säga vilka dumheter som helst, ju högre desto bättre, ju enklare och fånigare budskap desto större genomslag.

Slogs av detta när jag idag på Facebook hittade följande passus: ”Löfvén var är du ditt jävla as? Folk blir slaktade till höger och vänster och av dig syns inte ett spår. Är du så jävla feg att du inte vågar se det svenska folket i ögonen? Är du så jävla feg att du inte vill ta ditt ansvar för dina egna tillkortakommanden?…”Elvis CostelloBortsett från det faktum att Löfvén till skillnad från skribenten faktiskt ser det svenska folket i ögonen ganska ofta och att han i likhet med alla andra demokratiskt valda politiker i samband med varje val tar ansvar för sina tillkortakommanden kan man inte låta bli att undra hur det är beställt med den som inte bara skriver häpnadsväckande dumheter om de nyss nämnda faktiska förhållandena utan också på något vis gör en fascinerande koppling mellan Löfvén och folk som slaktas till höger och vänster – att Löfvén dessutom tycks ligga gömd någonstans medan detta sker gör texten än mer spännande.Elvis Costello2Nu kan man lätt få för sig att skribenten bakom denna lika mystiska som fascinerande och högljudda text sitter inspärrad någonstans och att orden härrör från en vetenskaplig rapport om stackars sinnesförvirrade hjärnor, men så förefaller inte alls vara fallet och det är väl där det hela blir lätt skrämmande, för den här människan går lös mitt ibland oss och massproduceras via Facebook. Måtte Löfvén komma fram ur sitt gömställe och sätta Säpo och psykvården på denna uppenbart störda och av sjukliga fantasier ridna individen innan den börjar slakta folk till höger och vänster.

Elvis Costello talar om hur det egentligen är.

Årets vin… skribent! & Elvis Costello

Tveklöst är det emellanåt ganska kul med de där topplistorna som Sverige fylls av mot slutet av året och framförallt runt Nyår. Till detta roliga hör också listor på Årets vin av det ena eller andra slaget, framröstade av Elvis Costello This year's girlvinskribenter, vinklubbar, bloggare och så vidare. vinifierat föreslår nu att landets vinimportörer, näthandlare, Systembolaget och ett slumpvis utvalt antal producenter röstar fram ”Årets vinskribent”, ”Årets bloggare”, ”Årets nykomling”, ”Årets vinbild”, ”Årets krönika”, ”Årets smaklösaste gom”, ”Årets bästa reportage”, ”Årets etikettrunkare”, ”Årets podinslag” och en lång rad andra ”Årets” med inriktning på skribenter, bloggare, twittrare, instagrammare, klubbar, podar, nätteve och annat som kan ha med saken att göra. Elvis Costello.