Test: Beaujolais Nouveau 1987

Vad vore vinvärlden utan vinifierat.se? Frågan är förstås retorisk för ingen annan tar på sig vad som närmast måste betraktas som självmordsuppdrag. För vinifierat är dock de här uppdragen självklarheter. Står man på mänsklighetens sida i striden mot historiens gång så gör man, trots att mänskligheten gör sitt bästa för att få slut på historiens gång. Man är inte mer än människa ju. Men det var nu inte det det skulle handla om utan ett test av en Beaujolais Nouveau från 1987. För om det är något vi lite till kvinns och mans går runt och funderar på så är det väl just hur ett snart 40 år gammal primörvin smakar. Vi har svaret:

Bah, inget vidare. Men vi överlevde testet. Vinet var mycket ljust i färgen; doften, och smaken, hade ett tydlig inslag av kork, alltså smak av korken – flaskan har lagrats liggande hela tiden och som vinet inte var dyrt från start kan vi utgå från att naturkorken inte var av bästa sort – inte korkdefekt, en fin anstrykning av madeira och barkis i doften, mycket lätt i smaken, som för övrigt var ungefär som doften men ett kryddigt och påtagligt anslag av lukten från Vin&Sprits Falkenbergsfabriks beredningsavdelning, ja, ni som vet hur det luktade där vet nu precis, ni andra svävar i okunskap, men det gjorde ni å andra sidan innan ni började läsa också, så ingen större skada skedd, sist men inte minst en mycket kort eftersmak med inslag av jäst.

Slutsats: Vi kan inte rekommendera våra HR att lagra sina Beaujolais Nouveau i 40 år.

Bonustest: I samband med ovanstående självmordsuppdrag testades även en Barolo från 1982 – fråga inte varför, kan bero på att vi gillar att leva farligt. När vinet såldes bedyrade dåtidens vinskribenter och försäljare, att bara man sparade vinet i 30 år eller helst mer skulle den där bittra nebbiolo-strävheten och det sura bottensanslaget ge med sig. Det gjorde det inte. Det enda som hänt på drygt 40 år är att vinet fått ett tydligt inslag av nylagt gips, och det har inte gjort saken bättre.

Slutsats: Vin som är surt, dumsträvt och fruktlöst från start är det i än högre grad 40 år senare.

Musik!

Dryckestips till dina frukostflingor

När novellsamlingen ”Bränna vass” släpptes för några år sedan roade jag mig med att göra dryckesförslag till berättelserna. Förslagen utsattes för flera hårda test i samband med läsningar/provningar med vinklubbar respektive läsecirklar på lite olika håll i Sverige. En kul övning som gav mersmak och i några fall även utökades med utvald musik och mat till novellerna. Dryck, musik, mat, text. Blev riktigt bra, eller åtminstone kul, ibland. Andra gånger blev det, tja, mer långsökt. Hursomhelst är det en kul tanke det där med att kombinera texterna med dryck och här kommer ett förslag på just det till min senaste bok, ”Frukostflingor (vi ska ändå snart dö)”.  Boken är uppdelad i åtta delar, där varje del behandlar en mer eller mindre existentiell fråga, och så här lyder dryckestipsen:

  • ”Ouverture”: Smakrik champagne dominerad av pinot noir.
  • ”Information”: Friskt vitvin typ vinho verde.
  • ”Moder Jord”: Hälsojuice med ingefära.
  • ”Intermezzo”: Doppa tungan i bävergäll eller svep ett shot Bäverhojt.
  • ”Ålder”: Tre årgångar av samma högkvalitativa vin, som dricks i ordningen yngst först och äldst sist.
  • ”Krig”: Extremt rökig whisky eller annan onödig dryck.
  • ”Död”: Vintage port av god kvalitet.8.0 ”Hopp”: Frisk champagne blanc de blancs med zero dosage.

Musik.