Test: Beaujolais Nouveau 1987

Vad vore vinvärlden utan vinifierat.se? Frågan är förstås retorisk för ingen annan tar på sig vad som närmast måste betraktas som självmordsuppdrag. För vinifierat är dock de här uppdragen självklarheter. Står man på mänsklighetens sida i striden mot historiens gång så gör man, trots att mänskligheten gör sitt bästa för att få slut på historiens gång. Man är inte mer än människa ju. Men det var nu inte det det skulle handla om utan ett test av en Beaujolais Nouveau från 1987. För om det är något vi lite till kvinns och mans går runt och funderar på så är det väl just hur ett snart 40 år gammal primörvin smakar. Vi har svaret:

Bah, inget vidare. Men vi överlevde testet. Vinet var mycket ljust i färgen; doften, och smaken, hade ett tydlig inslag av kork, alltså smak av korken – flaskan har lagrats liggande hela tiden och som vinet inte var dyrt från start kan vi utgå från att naturkorken inte var av bästa sort – inte korkdefekt, en fin anstrykning av madeira och barkis i doften, mycket lätt i smaken, som för övrigt var ungefär som doften men ett kryddigt och påtagligt anslag av lukten från Vin&Sprits Falkenbergsfabriks beredningsavdelning, ja, ni som vet hur det luktade där vet nu precis, ni andra svävar i okunskap, men det gjorde ni å andra sidan innan ni började läsa också, så ingen större skada skedd, sist men inte minst en mycket kort eftersmak med inslag av jäst.

Slutsats: Vi kan inte rekommendera våra HR att lagra sina Beaujolais Nouveau i 40 år.

Bonustest: I samband med ovanstående självmordsuppdrag testades även en Barolo från 1982 – fråga inte varför, kan bero på att vi gillar att leva farligt. När vinet såldes bedyrade dåtidens vinskribenter och försäljare, att bara man sparade vinet i 30 år eller helst mer skulle den där bittra nebbiolo-strävheten och det sura bottensanslaget ge med sig. Det gjorde det inte. Det enda som hänt på drygt 40 år är att vinet fått ett tydligt inslag av nylagt gips, och det har inte gjort saken bättre.

Slutsats: Vin som är surt, dumsträvt och fruktlöst från start är det i än högre grad 40 år senare.

Musik!

Beaujolais Nouveau: Il est arrivé! &TAPP

Snart sagt varje fransk bybar och supermarché, stor som liten, pryds den tredje torsdagen i november med budskapet ”Il est arrivé!”, Det är här!. Möjligen skulle det stå ”Il est retourné!”, Det är tillbaka!. För så är det: lika älskade som hånade Beaujolais Nouveau kommer tillbaka varje år, ända sedan 1950-talets början!Beaujolais Nouveau

Upprinnelsen till företeelsen är ett förbud från 1951 att sälja appellationsvin före den 15:e december. När vissa områden och vinbönder protesterade mot detta med hänvisning till den uråldriga traditionen att prova av årets skörd så snart den jäst klart, försågs regeln med undantag för, slarvigt översatt, ”viner i sådana omständigheter att ett undantag kan bli aktuellt”. De som mest och bäst tagit fasta på det där undantaget är vinbönderna i Beaujolais, vars Nouveau är överlägset mest framgångsrikt i klassen, inte minst kommersiellt, och därför lika hånat som älskat.Beaujolais Nouveau

Invändningarna handlar om att det ”inte är ett riktigt vin” (urbota dumt påstående), ”smakar illa” (ganska urbota dumt påstående), ”är ett kommersiellt skämt” (utstött ur surmagade personer utan feeling för fest och med bristande helhetssyn på företeelsen). Med andra ord är det svårt att se varför vinet är värt hån. Däremot kan den som vill vara sur och trubbig, eller rätt och slätt tycker hela grejen är strunt, avstå. Vi som är mer positivt inställda till små festligheter i vardagen och rent av menar att livet är så eländigt att det måste firas, tycker det här är låt vara fånigt men kul och ungefär som att fuldansa. Det ligger i primörvinets natur att vara enkelt och lättdrucket. Den som försöker sig på låt säga en Château Latour Nouveau stöter sannolikt på en del problem i konsumentmötet.Beaujolais Nouveau

Till att börja med såldes Beaujolais Nouveau lite som det passade vinbonden. 1967 infördes 15 november som första försäljningsdag och så var det ända till 1985 då regeln ändrades till den tredje torsdagen i november. Mest hysteriskt i Sverige, och länder som England, var det väl då, under några år på 1980-talet. Det var då krogar i London tävlade med helikopter för att vara först med vinet, och i Sverige rusade kustjägare mot en ö-ligt belägen krog inte med AK4:or utan Beaujolais Nouveau i famnen. Aaah, minnen, svunna tider, partaj. Men varför hänga läpp och gräva ner sig i det förgångna?Beaujolais Nouveau

Fördelen med dagens Beaujolais Nuveau är att banantonerna från det sena 80-talets jästnouveautéer verkar ha sett sina bästa dagar och vi börjar åter se de mer hallondrivna tonerna från de klassiska primörvinerna. Årets Systembolagsutgåva utgör inget undantag. Vinet kommer från P Ferraud & Fils (Beaujolais Nouveau, nr 5481, 79 kronor) och uppvisar Nouveau-vinets alla klassiska kännetecken. Man må tycka vad man vill, det är så här Beaujolais Nouveau ska smaka. Helst varje år. The Alan Parsons Project.