Känsla, Hjo – spansk galenskap i Skaraborg

Som bekant har svensk mat- och dryckeskultur de senaste 30 åren utvecklats åt det bättre hållet å det bestämdaste. För egen del kan jag jämföra min gamla hemstad Hjo Då och Nu. Utbudet idag är såå mycket bättre och i en positiv spiral ses alltfler äta ute och äta och, inte minst, dricka bättre. Vill idag passa på att särskilt nämna krogen Känsla. Inte bara därför att jag känner en och annan inblandad eller ens därför att personalen är synnerligen trevlig och maten god och trevligt prissatt utan framförallt därför att Känslas vinsatsning förtjänar att lyftas fram.bild

Det är ingen självklarhet att hålla sig med omfattande och exklusiva vinlistor på vischan och i småstäderna, ja, det är ingen självklarhet ens i storstäderna. Därför är det en skyldighet för oss vintillskyndare att lyfta fram beundransvärda satsningar när vi ser dem. Det som är så speciellt med Känsla i Hjo är måhända inte att vinlistan är synnerligen omfattande – snarare är den välkomponerad i sin naggande goda, lilla storlek – utan att allt är så sympatiskt prissatt. Snudd på att någon där konkurrerar med Den galne sommelieren i Valencia och dennes osedvanligt korkade vinpriser till all lycka för oss konsumenter. Vad sägs till exempel om Baltos och La Corte del Pozzo Valpolicella för 290 sek på krogen? För att nu inte tala om Andeluna Chardonnay för 230 sek! Eller Krug’scher Hof Riesling Kabinett trocken för 290 sek och Giulia Negris fina Barolo La Tartufaia för 425 sek. Ja, så där håller det på vinlistan igenom. På frågan om de inte borde höja priset åtminstone lite svarar de ansvariga att de hellre har nöjda gäster och förhoppningsvis säljer en och annan extra butelj. Hatten av för det.bild

Den som nu känner sig manad att snarast bege sig till Hjo för att stötta Känslas galna sommelier och den beundransvärda vinsatsningen kan hålla i minnet att vi för dagen vill rekommendera nyprovade bookmakern, Filé trio på planka och Känslas hemgjorda burgare (att fisken, som inte smakades av den här gången, i denna Vätterns pärla, alltså Hjo för er som har svårt att hänga med, är utmärkt, är en självklarhet). Och just det, missa för allt i världen inte desserten Känslig – något för alla med känsla för feeling i det annars så ofta onödigt tillkrånglade dessertträsket.bild

PS Särskilt plus för att krogen håller sig med Gramona Imperial (för pinsamt låga 380 sek, så billigt att det gör ont; smakar som tur är bra trots att det känns som att någon skinnflås just då vinet beställs in). Boston.bild

Bästa vinet till pulled pork, Roger Waters & en briljant Jeff Beck

Eller nja, bästa vinet till pulled pork, det kräver en rejäl provning och vin från alla håll och kanter. Nu var det lilla Terrific Wines som fick för sig att göra det här testet och som av en händelse blev det då tre viner ur den egna portföljen som gick direkt till final. Å andra sidan har testet ändå sin betydelse då stilen på de tre vinerna var och är tämligen olika. Baltos, ett snarast kraftfullt och mencia-märkt vin från Bierzo, Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva, typiskt rödtjut från Chile med rejäl cassis-skjuts i doft och smak, El Rey Old Vine Garnacha, tacosvinernas tacosvin som skriker höghöjdsgarnacha så decibelmätaren i Konserthuset först blinkar, sedan lyser rött för att så småningom explodera i ett lika rött som krasande moln.pulled pork-test Bortsett från att skillnaden är stor, vilket gör att resultatet ger en färdriktning för alla som ska inhandla sitt fredagsvin, är de tre vinerna vad som torde gå att betrakta som ”vardagsviner”, det vill säga inte svindyra och sådant som många kan tänka sig ha hemma till fredagens pulled pork. Resultatet, för bövelen! skriker nu, irriterande nog, några hetsiga och otåliga HR:are och, ja, här är vinnaren och vi citerar nu Terrific Wines: ” … Efter en lång, krävande och framförallt god provning så står det nu klart att även om El Rey och Baltos bjöd upp till hård kamp så fick de till slut vika ner sig för sin överman Perez Cruz CabernetRoger waers Amused to the death Sauvignon. Trots att det var internationella Grenache/Garnacha dagen igår och att flera av deltagarna på förhand tippade El Rey som den solklara vinnaren så upplevdes den som lite eldig till den heta salsan som serverade som tillbehör. För den som däremot håller sig undan de allra hetaste tillbehören så är El Rey ett ypperligt val. Baltos föll i från något tidigare av lite samma anledning som El Rey. Nej, kvällens vinnare var som sagt Perez Cruz Cabernet. Den generösa frukten, balanserade ekfatskaraktären och den spänstiga syran satt som en keps till såväl själva pulled porken som till dessJeff beck tillbehör. Vi gratulerar oss själva till resultatet och ber att få önska alla andra en trevlig helg!” Jaja, tjöta, det där sista är ju lite sent påtänk nu. Roger Waters med hjälp av en, som alltid, briljant Jeff Beck, som får oss hobbygitarrister att rodna så vi antar nyanser i höjd med Konserthusets decibelmätares just då den brast vid doften av El Rey (se ovan).

Seriöst & oseriöst vin, Robert Plant & The Magic Numbers

Fick, efter inlägget ”Uppgraderad Perez cruz…”, en fråga från en HR om vad som är ett seriöst respektive oseriöst vin och vad som gör ett vin ”seriösare”. Klurig fråga, inte minst som svaret styrs av vem som svarar. Mitt svar är, att ett populistiskt, tillrättalagd, kanske rent av pimpat vin inte är särskilt seriöst. Ett sådant vin har en för sitt pris stor, endimensionell doft och en kraftfull smak som utmärks av en upplevd sötma och framföralltBaltos avsaknaden av sträva element – däremot kan det mycket väl bjuda på en del beska, som den som sväljer fort inte känner. Ett seriöst vin är allt utom det nyss nämnda. Doften är mer än endimensionell, oavsett prisläget, och smaken kan mycket väl bjuda på lite motstånd i form av en viss strävhet, framförallt i röda viner, och en frisk syra i vita och rosa viner. Den som vill prova ett enligt mina preferenser oseriöst vin kan ställa landets bäst säljande vita respektive röda vin – båda billiga boxar för övrigt – mot till exempel rejält seriösa verk som Clotilde Davennes Bourgogne Blanc 2012 och Francoise Feuillat-Juillots Montagny ”Les Crèts” 2010 på den vita sidan och Dominio de Tares Baltos 2010 och Miguel Merinos och min MDLVX 2010 på den röda sidan. Det som i det tidigare inlägget menades med att vinet blir mer seriöst är, att det genom en liten ändring i mixen av druvfält och ekfat blir mindre omedelbart men däremot mer mångdimensionellt på näsan samtidigt som det får en betydligt stramare och mer spännande smak. Robert Plant. The Magic Numbers.Pablo Neruda om vin

Grillvinstips! & Black Sabbath

Som vinifierat tidigare påpekat finns det egentligen ingen som tycker om att sitta ute och frysa och inte känna smakerna på grund av av köld igentäppt näsa och kringblåsande dofter från gräsmattegödning och grannens barbequeparty. Likväl envisas svensken i Baltosgemen med att ”grilla”, som det kallas när man sitter ute och försöker skydda sig mot kylan och myggen och snyter sig med jämna mellanrum för att kunna känna någon annan doft än de ovan nämnda. Kort sagt behövs tämligen karaktärsfulla viner för att nå igenom den svenska sommarkvällen och dess plågor bland vilka flintasteken bara är toppen på isberget. För er som tilläventyrs accepterar en inbjudan till ett grillparty följer här några tips på viner ni bör ta med er till spektaklet i fråga och detta för att ni i alla fall ska ha någon form av behållning av kvällen. 1. Man kan tänka sig vitt, men kör hellre ett rejält rosévin till den grillade fisken och grönsakerna, vårt tips är roséregenten Les Lauzeraies från Tavel (varunr 2724), för 95 sek slipper ni sötsliskig jäststamsskräp, felsyrade nyavärldenförsök och lika blekfisiga som smaklösa modeviner som inte räcker långt när midnattssolen står i zenit. 2. El Rey (varunr 2260) för fjuttiga 65 sek är inte bara perfekt till tacosmiddagen, det orkar trots sin ringa uppenbarelsen med sommarmörkret. Den nya årgången är för närvarande lite stramare i väntan på att växa upp och lär därför vara extra bra grillvin i sommar. 3. Den som vill ha lite mer tryck i smaklökarna tar sig anGirard Old Vine Zinfandel Baltos (varunr 79246), 89 sek. Mencia-druvan från Bierzo, bara det, dessutom både den luktar och smakar gott och orkar med det mesta, till och med grannens trädgårdsgödsel och kvällskylan. 4. Den som nu vill ha både livrem och hängslen slår till på en Girard Old Vine Zinfandel (varunr 22337), ja, visst, det är lite för mycket av allt och det är just det som är grejen, i alla fall när det, som här, hänger ihop. Kostar 159 sek och det kanske någon tycker är dyrt att kasta på vännernas grillparty men denne någon ska då veta att man inte får tag i en mygg-, kyla-, och tristessdödare tillika smaklöks-, grillaftons- och humörförhöjare utan att det kostar och det här är ett säkert sätt att säkerställa att det lika smak- som meningslösa påhittet med en grillafton i alla fall inte blir helt smaklöst. Känner att det här kräver liter mörk musik och med tanke på att Tony Iommi skrivit en låt till årets Eurovisionsschlagerfestival får det bli Black Sabbath.

Baltos & Bierzo åter köpbart

Bierzo heter ett litet vinområde strax norr om den portugisiska nordgränsen. Ibland ses detBaltos som Galiciens sjätte distrikt, D.O., men så ser de själva inte på saken. Kort sagt, menar de, är Bierzo Bierzo. Och som Bierzo de facto inte tillhör Galicien gör de alldeles rätt i det. Nu har det här puttefnaskdistriktet i ett huj utvecklats till att vara så inne något bara kan vara bland vinvärldens så kallade early adaptors, ni vet de där som är rätt på det långt före, nästan, alla andra.  Föregångare skulle man kunna kalla dem på svenska, men priset för att göra det är att den där internationella management-feelingen då försvinner. Kanske ligger Bierzo de tidiga adaptatorernas (ja, ni upplevde precis lite språkligt nyskapande) hjärta så nära tack vare de inte för alla helt välkända druvorna Godello och Mencia (”Va, vadå? Har du inte koll på Godello?”). En annan orsak torde vara det uppenbara: plötsligt kommer det en massa spännande viner härifrån. vinifierat har tidigare flaggat för Dominio de Tares Godello och flaggar här för den igen (okej, ni som fortfarande intet fattat hur det fungerar: klicka på en understruken textsnutt och något händer, klickar ni, till exempel, på ”flaggar här för den igen”, stod att läsa alldeles nyss, just före parentesens början, kommer ni till ett ställe där ni eventuellt kan beställa Dominio de Tares Godello) – förmodligen ”tillfälligt slut” för här har ni ett vin som, på kort tid, blivit så populärt att producenten säljer slut på det på nolltid; ni som följt vinifierats, i det här fallet, såvälGodello bokstavligt som bildligt talat, goda råd, har haft och har koll och missar inte en årgång, eller hur? – men huvudskälet till denna, till varuinformation lätt förklädda, skamlösa och ogenerade marknadsföring är, att succévinet Baltos nu gjort comeback i Systembolagets beställningssortiment. Vinet fanns inne i Systembolagets ”tillfälliga sortiment” perioden november 2012 – februari 2013. Sedan försvann det. I likhet med Godellon ovan står den utmärkta producenten Dominio de Tares och den synnerligen skickliga vinmakerskan Paula F Trabanco bakom vinet. vinifierat lyfter på hatten, gläds och ber er som redan upptäckt det här pinsamt billiga, 89 pix!, smakprovet på utmärkt Mencia från Bierzo notera, att vinet nu alltså går att beställa i Sverige och ni som ännu inte har koll: klicka här och fundera på om inte ni också ska försöka hänga med lite. PS Här kan man för övrigt klicka för att se ett inlägg på en annan blogg, där Dominio de Tares dels nämns, dels visas vinmakerskan Paula F Trabanco på bild (t v, med glasögon på bilden) tillsammans med Laura Vazquez (följaktligen t h och utan glasögon) VD för Dominio de Tares.