Påssav: Slutklämmen, bokstavligen

Den minnesgille har råkoll på att björksaven i påsen som inköptes i Lorgues för ett vetenskapligt experiment enligt försäljaren i hälsokostbutiken borde konsumeras inom tre veckor efter öppnandet, annars skulle den kunna börja smaka örn, eller något liknande.  Således genomfördes test två av saven just efter tre veckor, och resultat gav saven fullt godkänt, doften av kokt ris hade försvunnit och filmjölksinslaget var inte oangenämt för den som gillar filmjölk. Så vad har nu hänt tre veckor efter tre veckor?

Påsen har förvarats i kyl sedan den öppnades för sex veckor sedan. Den har inte provats på snart två veckor. Idag var det dags att klämma de sista dropparna ur påsen.

Noterbart är att saven är mindre klar nu. Snarare lätt grå än genomskinlig som vatten. Dessutom kan en del fällning noteras. Doften är ungefär som för tre veckor sedan, möjligen är filmjölksinslaget starkare. Samma sak gäller smaken: som för tre veckor sedan med ett något förstärkt inslag av filmjölk samt en något förhöjd upplevelse av syra.  Huruvida försökskaninen, alltså er utsände i de dödsföraktande testpiloternas av faror och mer faror och ändå mer hjältemod fyllda värld, mått bättre av att hinka sav dagligen – minns försäljarens välsmorda munläder som  lovade om inte guld och gröna skogar så i vart fall någon form av detox och uppåtgående livskurva – är svårt att sia om, klart är dock att inga påtagliga tecken på att försäljaren inte är en lögnare kunnat skönjas. Däremot ska till protokollet föras, att försökskaninen snabbt vant sig vid saven och nu, efter sex veckor, kan tänka sig att köpa en ny, svindyr påse bara för att det är gott – en ytterst oväntad vändning på det här experimentet.

Dropkick Murphys. Gogol Bordello & Regina Spektor. Gitte Henning.

Björksav vs cream sherry

För en tid sedan redovisades dels ett långtidstest av cream sherry (vs påskmust), dels ett inlett test av björksav på påse. Vid respektive tillfälle utlovades att er utsände i de djuplodande vetenskapsmännens- och kvinnornas outforskade marianergravar fyllda av såväl det förväntande som det oväntade och inte minst insikter så djupa att mänskligheten bara kan buga och bocka och dela ut nobelpriser och annat till dessa vetenskapens Costeauar skulle återkomma med mer info om hur sherryn tog sig ut över ändå mer tid och, inte minst, vad som händer med björksav då påsen öppnats och klockan tickar.

Merito Cream

Låt oss snabbt klara av cream sherryn, en Merito Cream, öppnad i påskas och senast testad för ganska precis en månad sedan. Föga överraskande är halvflaskans bottenskyl fortsatt vid god vigör. Brun färg med orange inslag, lite spritig nu men fortsatt dominerad av nötter (särskilt valnöt), knäck och russin, viss oxidation (såklart!) och allt det där återkommer i smaken, som alltid fin komplexitet, söt och god, lång, fin eftersmak.

Björksav

Björksaven, som kanske inte fick stående ovationer då försöket inleddes, får nu klart godkänt. Fortsatt tämligen neutral; den knappt skönjbara doften och framförallt smaken domineras av ett mycket lätt anslag av filmjölk (borta är det nykokta riset). Inte alls oangenämt för den som gillar filmjölk, sannolikt mindre inbjudande om man inte gör det. Helt okej att ta sig en liten, väl kyld slurk (slurk och slurk, för att följa försäljarens välsmorda munläder och dess väder ska minst ett halvt glas inmundigas och det gör då så klart seriösa vetenskapsmän som ja ni vet vem) i samband med frukostintaget. Med tanke på att både försäljaren och påsens text påtalar att rubbet ska konsumeras inom tre veckor sedan påsen öppnats (det är tre veckor nu, och det smakar bättre än någonsin) måste björksaven vid närmare eftertanke få med beröm godkänt. Huruvida björksaven tillfört något positivt till försöksmänniskan låter vi däremot vara osagt, även om vi tycker oss märka att vi är både en snällare och bättre människa än någonsin, om nu detta alls är möjligt.

 

Test: Björksav på påse

Här i vår lilla sydfranska stad finns en affär som säljer ekologiska (o d) varor. Häromdagen tipsade någon där om björksav. Personen skulle köra en kur, för det skulle vara så himla nyttigt. Exakt varför, förmedlade varken personen eller historien eller expediten. Däremot föddes en brinnande nyfikenhet hos er utsände i de konsulterande vinmakarnas aldrig villrådiga värld där också vin på björksav kan ses rinna förbi då och då. Kort sagt: hur smakar den här produkten?

Således inhandlades en treliters påse à ca 40€ och placerades i kylskåpet (”måste förvaras kallt och konsumeras inom tre veckor sedan påsen väl öppnats,” löd expeditens instruktioner). Öppnades idag. Och testet kunde inledas.

 

”Oklar, ofärgad. Ganska neutral på näsan, inslag av rå kycklingfilé och nykokt ris. Egen smak med ett litet inslag av en vass syrlighet, dock tämligen neutralt. Inte oangenämt. Då björksaven stått upphälld ett par timmar har ett inslag av filmjölk utvecklats, framförallt i smaken, och syran har blivit mer påtaglig (enligt påsens innehållsförteckning och produktinformation kommer en mjölksyrejäsning att ske undan för undan sedan påsen öppnats och så småningom ska smaken degenerera)”.

Vi ber att få återkomma när testet kommit längre (”kuren” är på 21 dagar). Dels med information om produkten i sig, dels om hur konsumenten påverkas av att dricka detta dagligdags (”en skvätt varje morgon!” löd den ännu i öronen ringande förmaningen från expediten).

Musik!

(Vinbacken) Björk 2015

Så var det dags igen för en ny årgång av Vinbackens björkvin. Enligt uppgift från entusiasterna på Vinbacken har vinet i år gjorts ungefär på följande vis:Björk 2015Ett tjugotal björkar, i Bassholma, tappades på sav i mitten av april då saven står som högst och smakar bäst. (Saven blir besk om man väntar för länge på våren.) Till detta sattes ekologiska citroner och skållade, ekologiska russin samt lite vinsyra. Detta fick sedan dra en tid innan lite (med betoning på lite) svavel och ekologiskt strösocker tillsattes. Sedan saven fått sig en omgång jäst fermenterade den i en dryg månad varefter björkvinet drogs om till nya glaskärl innan det någon månad senare buteljerades. Inalles gjorde man 80 st 75 cl-flaskor som, hör och häpna, inte kommersialiseras utan erbjuds ”nära och kära” och, ytterst lovande för oss som inte tillhör innersta kretsen, ”intresserade”.Sav

Bör man då alls vara intresserad av detta? Ja, det bör man och att vinifierat är det har väl framgått via de många inlägg som gjorts de senaste åren då ett par årgångar testats och till och med långtidstestats – nu senast efter ungefär ett år i öppen pava. Vi har allt fler som gör vin i Sverige med ambitionen att göra det så bra att produkten går att sälja. De flesta arbetar med hybriddruvor eller rent av vitis vinifera, andra försöker med bär, frukt och björksav. Den som är intresserad, eller i vart fall den som är nördig, har all anledning att följa den här utveckling och vad Vinbacken anbelangar gör de det väldigt bra.HällaÅrgång 2015 av Björk är ljus och klar i färgen, doften är ren, frisk och uppvisar en diskret ton av sav/björk och ett fräscht inslag av citrus, faktum är att den här doften placerar Björk 2015 bland de mest väldoftande svenska vinerna, vilket måste sägas vara imponerande med tanke på att björksav med självklarhet inte utmärks av fräschör, smaken är kraftfullare än merparten druvviner från vårt land och här kommer ursprunget i kapp utan att på något vis göra vinet ”sav-tungt”, en liten upplevd sötma balanserar mot en fräsch syra, litet inslag av ostbåge (mindre än t ex 2014). I sin genre mycket bra!Björk 2015

Musik!

Test: Osvavlat vin öppet ett år!

Nu har ett osvavlat vitt och ett dito rött stått öppet, i halvfulla flaskor, i ett år. Buteljerna har för säkerhets skull stått på en provencalsk terrass, både vintertid och under sommaren. Det innebär ganska brutala temperaturer, framförallt på sommaren då kvicksilvret varit långt över 30+ vid flera tillfällen och dessutom under lång sammanhängande tid. Vid sidan om de där två vinerna, som vinifierats HR:are kunnat följa i flera bloggposter, har också en flaska Björk lämnats halvfull på terrassen. Nog av. Här är domen:bildDet vita, osvavlade chardonnay-vinet från Languedoc (Domaine de Brescou, årgång 2013) uppvisar efter ett år i öppen flaska en orange färg, doftmässigt står det omedelbart klart att det är vid liv och att det lever gott (!), en hel del frukt åt det sötaktiga till, en del gula plommon, en aning av ostbågemjöl slickat från fingrarna, smaken är en aning avslagen och lätt oxiderad, drar åt sherry oloroso till, återigen lite ostbågefingrar som det slickas på. När glaset fått stå upphällt någon halvtimme har det antagit en doft av lätt oxiderad druvmust.bild

Hustrun, som självklart bjöds in att (blind)prova utgöt sig på följande vis (håll då i minnet att detta är en kvinna som inte har mycket till övers för osvavlade viner, vilka hon anser är en styggelse och ett felsteg i Noaks grönskande vinmarker): ”Luktar vin jaune, mycket sötma i bakgrunden, sherryliknande i smaken”. Närmare ett erkännande än så kommer nog inte ett naturvin som stått i en halvfull pava i ett år på en terrass. Därmed inte sagt att hon kunde tänka sig att dricka vinet.bildPå tal om Hustrun provade hon även det röda, osvavlade vinet (också Domaine de Brescou, 2013, cabernet sauvignon). Här gick det till så att Hustrun doftade på vinet, gjorde en förfärlig grimas, tog sig samman, sa med en aningen ansträngd röst ”Det här känner jag igen”, en ny grimas, lätt sipp, ändå värre grimas, ansträngt ”Tycker inte om”, efter detta ställde Hustrun ifrån sig glaset med ett riktigt surkartsuttryck i fejan och en viftande hand som på halvfransosers vis betyder ”det där var inte att leka med” och, sedan hon också visat tungan samtidigt som hon gjorde den där handgesten och drog ihop fejan, ”uurrk, blää”. Efter detta fick inte Hustrun vara med mer på experimentprovningen, varför hon kördes iväg från provningslokalen (nyss nämnda terrass; vi har fortsatt typ svensk högsommar härnere i södra Provence).bild

Facit för det röda vinet: Helt okej med tanke på vad vi talar om, ingen omedelbar katastrof på något vis. Det här är ett litet, enkelt, robust rödvin med litet inslag av mörka körsbär och en del flyktiga syror, smaken är rustik och rå, sträv och lite volatil, men ändå ganska ren och defektfri. Imponerande. Påminner lite om en del brutala rödtjut från 1980-talet (och senare), då V&S styrde och ställde och såg till så pöbeln inte bara drack sötade budgetviner a la Parador och Merlot Oltina utan också sträva surkart som Coteaux de Languedoc, Chatelet (till vilket tanken framförallt for idag) med flera. Provade häromdagen på Domaine de Brescou samma rödvin från en nyöppnad butelj, det vinet var betydligt mer fruktigt och mindre rustikt och bråkigt.Björk 2014 - 2

Sav-vinet Björk slutligen. Det uppvisar på näsan framförallt trä, gillestuga och träslöjdslokalen i A-byggnaden Hjo centralskola. I smaken dyker något så spännande som rå lax upp parat med ren sav och ostbåge (riktig ostbåge, inte mjöl på fingrarna). Fullt drickbar även om den sett bättre dagar.

Mer Libertines.

Påskvin från Björkprodukter i Åre & Tommy Emmanuel

Lagom till påsk lanserar Systembolaget historiens första påskvin. Det är Björkprodukter i Åre som står bakom produkten. Tidigare har företaget gjort sig känt för sitt mousserandepåskris björkvin Sav Sparkling och sin snaps Sav. I likhet med övriga varor från Åre görs Sav Påsk på en bas av björksav. Denna har jästs tillsammans med unga skott från närodlade fjällbjörkar, färgglada påskfjädrar och påskägg. Det exakta receptet är man förtegen om men vinifierat anar att jäst av typen Paqueomyces pesachis används. Hursomhelst finns vinet att beställa i din butik från och med idag (beställningsvara, Sav Påsk, nr 74456, 125 kr.) Tommy Emmanuel + bonus.

Vertikalprovning av Sav Sparkling, Björk & Sugarcubes

Hallå, har vinifierat gått bärsärk, blivit galen, stoppat hissen halvvägs upp eller vad händer? En vertikal på björkvin? Alla vet att Sav inte är gott! Jodå, och det var också skälet till att er utsände i de susande björkarnas kvalmiga och föga uppskattade värld för några år sedan tackade ja till uppdraget att som konsulterade vinmakare försöka göra vinet så pass drickbart att konsumenten kunde tänka sig att köpa en flaska till.Sav björkar

Därför att det var det som var problemet: alla gillade idén om det 200 år gamla receptet på hur man gör bubblande vin av björksav och storyn om hur ett gäng lokala entusiaster med kemisten Peter Mosten i spetsen gav sig till att tappa Åre-traktens björkar på sav för att sedan jäsa sin skörd inte bara en gång utan två gånger – den andra gången på flaska varmed bubblorna skapas och vinet blir till ett mousserande vin från Jämtland – men, ingen köpte en flaska till. Slutsatsen var enkel att dra: vinet var inte tillräckligt bra, eller konsumentanpassat om man så vill. Således in med en konsult. Sedan dess har vi korrigerat en hel del i hanteringen av allt från saven till den färdiga produkten, och vinet har blivit mycket annorlunda. Kort sagt har vi skalat bort den övertydliga sav-karaktären som fanns där en gång och vi har eliminerat oxidtonerna i ett försök att skapa ett vin som inte skäms för sitt ursprung utan att skrämma bort konsumenten.Sav ryttling

Nu genomförs en rad provningar för att se om produkten håller för en re-lansering, som i så fall kommer att ske efter sommaren vad det verkar. Enkelt uttryckt så får allehanda personer, allt från vin- och matproffs till Svensson-konsumenter, prova de årgångar som gjorts av produkten. Glädjande nog visar alla test hittills att den enda (läs den senaste) årgången som gjorts från A till Ö i enlighet med det något reviderade receptet varje gång är överlägsen vinnare såtillvida att provarna helst dricker den versionen och kan tänka sig att köpa den medan de flesta är mindre entusiastiska över de tidigare årgångarna. Vad jag själv tycker? Jo, att vi kommit en bra bit på väg, den senaste årgången (2012) är tveklöst ett rejält kliv uppåt på kvalitetsstegen och karaktären är nu väl avvägd mellan det personliga och det konsumentvänliga. Några småsaker återstår, som att bestämma den exakta dosagen – 0,1 eller 2 g/l – och om nu re-lanseringen lyckas så finns det några detaljer som går att förbättra ytterligare.Sav en masse

Hur har vi då åstadkommit förändringarna? har många frågat och misstänker fiffel med både jäst, svavel och annat, rent av tillsats av druvvin (!), men nej, inte alls, vi är bara mer noggranna i varje steg. Det kan låta både konstigt och misstänkt enkelt, men faktum är att det är just det som är vinmakandets viktigaste och helt avgörande faktor: att vara tillräckligt noggrann i varje detalj. Björk. The Sugarcubes.

Björk återfunnen! Hustrun! & Det osvavlade vinet & Led Zep

Sedan förra inlägget har följande hänt: Hustrun har via en kommentar på Facebook (!) låtit meddela ”Titta på terrassen”. Såklart springer er utsände i de långvariga äktenskapens samförståndsinriktade värld genast ut på terrassen och finner… Björk! Och. Det osvavlade vinet! Två viner som såväl Hundvakten som hundarna anklagats för att ha druckit upp eller, i värsta fall, hällt ut. Som om detta inte vore nog har vinifierat dessutom uppmanat sina HR att starta en insamling i syfte att förse densamme med en hundvaktsvakt och i samma andetag anklagat Hundvakten för tjyveri. Men det är alltså samma kvinna som gömt vinet som kanske istället för att lämna in sitt gamla, skrotfärdiga fordon vid en bilaffär hellre parkerade, och lämnande (läs övergav), den gamla bilen på en p-plats i Draguignan, sannolikt därför att hon skämdes över det usla skick den gamla bilen befann sig i.

Hursomhelst, vinerna! Björk har nu, alltså, stått öppnad ett par veckor, mestadels på bildterrassen i temperaturer mellan 0 och 14+. Detta märks egentligen inte. Doften är lite bredare än då flaskan var jungfrulig och möjligen beror detta till del på att den lilla mängd svavel som tillsatts kommit att ge upphov till en del kompletterande aromer här. Smaken är som tidigare perfekt balanserad – ni minns kanske att syran annars hade tagit över i glaset som stått på skrivbordet – och eftersmaken lika lång, ren och ursprungstypisk.

Den förlorade dottern, Det osvavlade vinet, som nu varit öppet sedan ett par månader bjuder egentligen inte på några överraskningar, liksom tidigare osvavlade varianter som stått öppna ett par–tre månader håller det här ihop hur bra som helst. Ställer nu ut det på terrassen igen och hoppas på att det får vara i fred där och räknar med att plocka fram det till våren igen.

För övrigt kanske någon nu, rätteligen!, funderar över hurudan Hustrun egentligen är. Kan hon vara lite jobbig? Ja. Är hon elak? Nej. Är hon underbar? Ja. Led Zeppelin.

Björk 2014 av Vinbacken, Hundvakten & John Mayer

Har kommit fram till att vi måste anställa en hundvaktsvakt som ser till så Hundvakten dricker rätt buteljer när hon är här. Nu senast hade jag satt igång ett test av nya Björk 2014 av Vinbacken; öppnat flaskan, provat den kyld och i rumstemperatur och ville så klart fortsätta testet så som sig bör med lite mat och över tid. Hällde upp en skvätt  i ett glas och ställde flaskan i kylskåpet. Kommer hem tolv dagar senare och… Ingen Björk 2014 av Vinbacken i sikte! Borta. Slukad av Hundvakten!

Förhoppningsvis förstår den sanne HR:en under vilka beklämmandeBjörk 2014 omständigheter er utsände framlever sin vardag bland oförstående Hustruar, Hundar och Hundvakter och kanske tar en HR med hjärtat och hjärnan på rätta stället initiativ till en insamling som oavkortat ska gå till en mig fullständigt lojal Hundvaktsvakt (den ska, naturligtvis, också vakta mina flaskor när Hustrun eller Hundarna närmar sig, men för husfridens skull får den heta Hundvaktsvakt, ja, ni förstår).

Nåväl, entusiasternas på Vinbacken nya utgåva av sitt kärleksbarn Björk ”tappades i mitten av april från Bassholmas ståtliga björkar”, under tillverkningens gång har det bland annat tillsatts ett fåtal naturliga produkter som, till exempel, honung, björklövsskott och svavel i små mängder. Inalles har de gjort 107 flaskor à 500 ml (av vilka vinifierats Hundvakt alltså tryckt i sig en). Vinet säljs inte på kommersiell basis utan ”det mesta blir till husbehov, presenter eller liknande”.

Av tidigare bedömningar av björkvinerna från Vinbacken har framgått att vinifierat är tämligen imponerad av arbetet entusiasterna lägger ner och Björk 2014 - 2även över resultatet, som, vill jag understryka för er som aldrig kommer få prova, är riktigt bra. Årgången 2014 är mycket ljus i färgen och har en tämligen diskret doft med inslag av sav/björk/björklövsskott och honung. När vinet serveras kylt och de nyss nämnda dofterna faller tillbaka något, framträder istället ett tydligt inslag av brioche. Smaken är balanserad och eftersmaken lång och ren med ett litet inslag av ostbåge samt ett tydligt avtryck av ursprunget.

När flaskan provades om efter några dagar hade vinet fått ett lätt inslag av Pripps Pilsner, sådan den var förr i tiden, och ostbågen hade förvandlats till ostskalk. Inte så kul. Men. Döm om min förvåning då jag efter min resa provade slatten som stått upphälld i ett glas (på mitt skrivbord och därför undgått Hundvakten i hennes hänsynslösa vinjakt)! Riktigt kul utveckling över två veckor i öppen dager: tydligt inslag av honung i doften och ett starkt intryck av ”vår” och smörblommor, fortsatt fint och rent ursprung (björk) både i doft och smak, syran nu mer påtaglig och kanske väl påtaglig (det var den inte två veckor tidigare). Borde fungera bra till gås- eller anklever.

Avslutningsvis: Vad som för övrigt irriterar mig lika mycket som det faktum att Hundvakten olovandes stjälpt i sig provflaskan är att jag inte vet om hon drog i sig rubbet därför att hon gillade det (förhoppningsvis) eller om hon gjorde som Hustrun brukar göra (öppnade flaskan, smakade och hällde ut om hon inte gillade innehållet) eller som barnenJohn Mayer (öppnade flaskan, smakade och ställde tillbaka den, öppnad och fylld till 90 procent, om hon inte gillade den, men nej, just det kan hon inte ha gjort för flaskan är som framgått ovan borta, som uppslukad av jorden eller, mer sannolikt, Hundvakten, eller hemska tanke! kan Hustrun ha varit på flaskan innan hon några dagar efter mig gav sig iväg på en egen arbetsresa?! nej, aboslut inte, så kan det verkligen vara!, förlåt, verkligen INTE vara!). John Mayer är en fin och förstående man och här hjälper han oss hålla utkik.

PS När glaset som innehållit vinet under ca två veckor stått tomt (och odiskat) tre dagar finns fortfarande doften av honung och björk kvar sa,t ett lätt inslag av nykokt ris, inga oxidtoner.

Vinbacken Björk 2012 & Nicolai Dunger

vinifierat har fått ett varuprov på, och bedömer här och nu, Vinbacken Björk 2012, ett vin gjort på sav från ett 15-tal björkar i Bassholma, mellan Klippan, Örkelljunga och Munkaljungby, som tappats två veckor före lövsprickningen för att, som producenten själv säger, undvika den beska som uppstår om löven hinner komma. Vinet har sedan jästs till 12 % och tillsatts ett fåtal, naturliga, smakämnen. Årgången gjordes det 200 st 50 cl-flaskorVinbacken Björk 2012 – bara en sådan sak: merparten av ni andra kommer a-l-d-r-i-g att få sätta vare sig näsan eller smaklökarna i det här vinet och det får det att smaka extra bra. Hur smakar det då? frågar ni som kan se er i stjärnorna efter det här vinet oss som har provat. Jotack, vid första sniffen ligger lite dum alkohol och väntar på ytan, denna får dock snart välbehövligt sällskap av en doft av fräsch björksav och en lätt fruktighet av för min näsa obestämbar, rund, art, mjukt, balanserad syra, fin, ren smak av sav, lång, ren eftersmak av sav och ostbågar. En lite antydan till svavelväten spelar diskret i bakgrunden och bidrar säkert till vinets rondör samtidigt som det håller igen några av de aromer vi annars skulle känna tydligare. Vinet provades både i rumstemperatur och väl kylt. Tveklöst avnjuts det, som Vinbacken föreslår, bäst väl kylt och, tycker jag, gärna dekanterat/luftat. Den stora frågan är då bara: när dricker man det här? Och för den delen: hur får man folk att dricka detta? I dessa naturvinstider torde den här ”annorlunda” typen av vin ligga mångas näsor och smaklökar nära och som det är mer än en restaurang som försöker hitta spännande kombinationer både genom ”nya”/”nygamla” råvaror och produkter tror vinifierat att det finns en marknad. Både för det här vinet och andra liknande projekt som jämtländska bubbelvinet Sav. Vinbacken själva låter hälsa att vinet går bra till en kantarelltoast och tänk, det låter verkligen som att det skulle kunna fungera. Om ni kan komma över en flaska, förstås. Ganska förskräcklig björkmusik. Nicoali Dunger.