Ästad Vingård: Efterlängtat vinsläpp & blendning årgång 2021

Drygt tio efter att Daniel Carlsson och jag träffades på Arlanda flygplats för att prata om Ästads satsning på att bli vinproducent, är det nu äntligen snart dags att släppa gårdens första ”riktiga” vin. ”Riktiga” därför att hittills har alla viner som lanserats varit biprodukter och resultat av det intensiva FoU-arbete som bedrivits under snart tio år. Även om sättet gården kommit att arbeta på till största delen överensstämmer med de ursprungliga teorierna och tankarna, har otaliga varianter testats. Detta i syfte att säkerställa att vi inte haft fel eller om det funnits/finns andra sätt att göra det ändå bättre.Bland saker som testats kan nämnas olika typer av stilla vin – Ästad Vingård producerar mousserande viner, det var den ursprungliga tanken och den kvarstår –, olika typer av jäsningskärl, ögonblicket för att tillsätta svavel, test för mest effektiva ryttling och mycket, mycket annat. Men nu, äntligen, efter många års utvecklingsarbete och i det här fallet 36 månader på jästfällningen, är det alltså dags att visa upp det första riktiga vinet, ett årgångsbetecknat, mousserande vin från 2018. Brasklapp: När jag säger ”nu” menar jag fram i höst/slutet på året. Vinet ska nu degorgeras och sedan vila ett halvår sisådär innan det kan börja säljas (dessvärre bara till gårdens restauranggäster).

Hur det smakar? Hur det är? Ja, om vi inte vore nöjda skulle vi inte släppa det som första ”riktiga” vinet. Vad kan man förvänta sig av det? Man kan förvänta sig ett friskt, rent, elegant och läskande vin med lätta anslag av gul frukt och citrus och en läcker lie-karaktär. Värt att nämna är att vinet, trots att det är 100% solaris, inte dras med druvans baktunga sida, den som alltför ofta gör sig påmind och drar ner vinets kvalitet.

Vad väntar nu? Det kommer att komma fler årgångsbetecknade viner framöver. Tanken med dessa är dels att maxa året, dels att skapa en historiebok över svenskt vin och dess årgångar (åtminstone i Halland). Då själva idén är att släppa fram årets enskilda uttryck kommer de här vinerna att skilja sig åt en del. Vid sidan om årgångsvinet kommer det, så småningom, finnas ett ”non vintage”-vin, där tanken snarare är att  hålla en mer kontinuerlig stil över åren, bland annat genom att blanda olika årgångar. Gemensamt för vinerna kommer vara kravet på frisk syra och renhet utan att förfalla till standardiserade önolog-viner, alltså själlösa viner utan personlighet.Ovanstående, beslutet om när årgången 2018 ska släppas, stod också på programmet när jag i veckan var på Ästad för att blenda årgången 2021. Om det sistnämnda, årgång 2021, kan i all korthet sägas att Ästad nu är på väg in i nästa steg som vinproducent. FoU-arbetet kommer fortsätta (många år…) men det finns nu en vettig och tydlig bas att stå på för arbetet, samtidigt som volymerna ökar, dels tack vare äldre stockar, dels nyplanteringar. Rent krasst innebär detta för Claes, Leonard och Vanessa i Ästads produktion och för Daniel som projektledare och mig som konsult att vi har andra volymer att arbeta med och därmed betydligt lättare att både toppa toppvinet och stabilisera non vintage-vinet.  Det kommer ni konsumenter få känna av när ni i sinom tid får tillfälle att möta de här vinerna. Men först ska de jäsa en andra gång på flaska och lagras i mellan 18 och 36 månader.

Vinakademiens Pris 2019 tilldelas Murre

Svenska Vinakademiens pris 2019 tilldelas Murat ”Murre” Sofrakis. Motiveringen lyder  ”För att med monumental envishet och övertygelse ha gått i bräschen för svensk vinodling i svår snålblåst och i den gärningen stöttat branschkollegor med öppenhet och uppriktigt god vilja”.För er som inte har riktigt koll på vem Murre är ska motiveringen utläsas som att han får priset därför att han var med i vad som var den första seriösa och utskrattade vågen av knäppgökar som trodde sig kunna göra vin i Sverige och han var mer målmedveten än någon annan och utbildade sig och planterade och jäste och misslyckades och lyckades mer än någon annan och när den andra vågen kom var han där och delade med sig av sina kunskaper och bistod den som ville ha hans hjälp. Nu när den svenska vinindustrin går in i sin tredje våg är Murre med där bland de bästa producenterna och han är fortsatt villig att dela med sig och stötta.Att Svenska Vinakademien ger sitt pris till en svensk vinodlare är ett erkännande till den svenska vinindustrin som nu vuxit ur koltåldern och kanske till och med hunnit fram till de tidiga tonåren. Detta innebär att vi idag kan hitta ett och annat bra vin från vårt land och att kvaliteten överlag kraftigt förbättrats. Även om mycket återstår att göra har näringen utvecklats enormt och i mycket snabb takt. Och i detta har Murre haft en avgörande betydelse. Vi gratulerar.

Musik!

2017

Ni har säkert redan läst att 2017 är ett rekordår avseende liten skörd. Minsta sedan 61, säger en del och menar kanske 59, andra säger 45 och menar kanske något annat av krigsåren. Dåligt år, sammanfattar producenter inte sällan. Vad tycker du? frågar mig många. Jag tycker det är ett jättebra år. Visst, skörden är liten, och det kan innebära katastrof för enstaka odlare som drabbats av både frost och hagel – året utmärktes på många håll i Europa av mycket varm förvår och vår, då knopparna sköt fart ovanligt tidigt bara för att brutalt bringas av daga av en rejäl frostknäpp som svepte fram över stora delar av Europa i slutet av april, precis som 1991 (samma datum till och med , 21 april!) och när odlarna återhämtat sig från det slog haglet till och sedan regnade det och sedan blev det kruttorrt. Mest elände. Och ändå så bra.

År 2014 var, som tidigare återgetts här (och här) ett fantastiskt år för vitt och rosé. 2015 påminde i stora stycken om varma och torra 2003 men med mindre torka och fler odlare som kunde hantera den varma skörden. Ett år med, särskilt i de naturligt varma lägena, läckra och lättillgängliga rödviner och inte riktigt lika bra vitt och rosé (om man inte bara är ute efter kraft och rondör, men det stadiet har vinifierats HR:are passerat med råge så det vill ni inte veta mer om). 2016 är mer att betrakta som ett ”normalt” år med bra till hyfsade viner över hela linjen. Och 2017… 2017 lovar enormt mycket!

Vissa år står somliga druvaromer som kvastar ur provningsglasen och är så påtagliga att de hotar spränga tankarna de lagras i; som nystungna Tjuren Ferdinand i vätskeform far de runt inuti tanken och kräver att snarast få bli lössläppta så de kan förgylla världens vinkonsumenters såväl vardag som liv i sus och dus. Det händer ibland, och, som sagt, någon eller några druvsorter i stöten. 2017 står det kvastar ur anmärkningsvärt många glas med årets vin. Ser jag till Domaine de Brescou, som jag har koll på sedan 2006, har vi aldrig varit med om ett år då vi öppnar en provningskran på en tank och det flyger ut en vätska som fullkomligen skriker saker som ”syrah!!!”, ”grenache!!!”, ”mourvèdre!!!”… ja, till och med de redan blendade tankarna av vårt nya vita ”Château-vin” vrålsjunger som en Lemmy som ska bli en svan något i stil med ”grenache blanc roussanne marsanne clairette bourboleeeeenc!!!!!” för hur skulle det smaka om inte så som det gör 2017?

Kort sagt: köp vin från 2017. Även inkompetenta idioter lär lyckas få till ett eller annat drickbart glas detta år. Är det då långtidslagrare vi talar om? Det låter vi vara osagt än så länge, kanske, eller kanske, nog, inte, så bara köp och drick och fundera inte så förbannat mycket.

PS På Ästad Vingård, som jag också konsultar för sedan några år, blev det ett besvärligt år och skörden är mycket liten, dock återstår att se om den inte är riktigt riktigt bra å andra sidan.

Lemmy!

Gårdsförsäljning på G?

 

Enligt Mikael Mölstad i dagens SvD planerar Alliansen en motion om att tillåta gårdsförsäljning i Sverige. Stämmer detta är det ett smått sensationellt genombrott. Hittills har alla försök från odlarnas sida att få ens ett enda parti att till fullo ställa sig bakom en sådan motion varit utsiktslös. Enskilda ledamöter har förvisso argumenterat för saken, men aldrig ett parti. I alla fall inte fullt ut. Således ett stort steg framåt och även om det finns en massa ”om” är det inte otänkbart att en sådan motion kommer leda till att gårdsförsäljningen blir tillåten. På tiden i så fall (och knappast något hot mot vare sig folkhälsan eller Systembolaget, vilket ibland lyfts fram som argument mot det tämligen självklara i att en bonde/producent ska få sälja sina varor och bidra till att det lokala näringslivet utvecklas).

Ästad Solaris Mousserande

I dagarna lanserar Ästad Vingård sitt första mousserande vin. Understrykas ska, att det fortsatt handlar om ”prototyper”. Möjligen kan det halvtorra vin som tidigare lanserats – ett från 2014 och ett från 2015 – ses som ett någorlunda färdigt dito. Avseende det torra, ekade vinet och det/de mousserande är det en bra bit kvar. Bara en sådan sak som att det ännu står skrivet i stjärnorna hur lång tid vinet bör få på mage, alltså tid för andra jäsningen och den därefter följande lagringen tillsammans med jästen. Vinet som nu släpps har fått något år men försök pågår fortsatt och kommer pågå upp till gissningsvis fyra år med andra delar av årgången 2014. Ja, ni har förstått: det här tar tid.IMG_1697Nog av. Hur är vinet som nu släpps? Sanningen att säga har vi i dagarna provat det vinet – ett torrt, mousserande, utan ek – och ett par varianter av det, i olika grad ekade. Utan att gå händelserna i förväg kan jag väl avslöja att hågen just nu står åt en av de varianter som gjorts vid sidan om huvudspåret. Dessutom är det inte otänkbart alls att tiden på mage måste/bör vara längre. Med andra ord är det nya, mousserande vinet inte liktydigt med det som komma skall. Oavsett det är det så klart ett mycket intressant vin att prova.IMG_1693Många försöker bygga på sina solaris- och andra hybridviner så mycket de kan. Här har vi snarast gjort motsatsen och om ni frågar mig, som förstås har ett egenintresse i detta, är det rätt väg att gå. Framöver ska det mousserande undan för undan byggas på tills det hittar en form som ger mer utan att elegansen och finessen försvinner. En svår balansgång, som, det är jag övertygad om, vi, eller rättare sagt gården, kommer lyckas med.FullSizeRenderDet första mousserande vinet som släpps från Ästad Vingård är rent, snyggt och elegant. Frisk syra som ger bra tryck i gom och svalg utan att på något vis sakna balans, dock inget för lipsillar och sockerdrickadrickare. Ett vin för vuxna. Svårt tro det är solaris eller att vinet gjorts i Sverige. Hygglig frukt och kropp. Ett måste för vinnörden i allmänhet och för den som vill följa utvecklingen av vin i Sverige i synnerhet. Spännande också att se hur vinet utvecklas på flaskan de kommande två-tre åren. Och än mer spännande att prova de versioner som i skrivande stund får mer tid på mage och de årgångar som ligger framför oss. Kom ihåg att Ästad hittills haft att arbeta med unga stockar och inte haft ett enda ”normalt” år. På tal om det så ser 2016 okej ut även om de på plats gnäller över liten skörd, men inget ont utan att det har något gott med sig.

Ästad april 2016

Precis i tid för att glädjas med Frölunda anlände er utsände i de västsvenska tassemarkerna först till Göteborg och därefter till Varberg och Tvååker och rätt som det var låg Ästad Vingård där som en hägring i Åkullas naturreservat – Ästad Vingård, platsen där den tidigare nämnde skulle inställa sig för tjänstgöring.IMG_1094Sagt och gjort. Hann knappt anlända förrän en provning av några av gårdens första provviner och ett gäng kollegor från Sverige stod uppdukade. Utan att förlora sig i detaljerna konstaterade vi att Ästads halvtorra viner från 2014 och 2015 och det torra från 2015 står sig bra i den inhemska konkurrensen.IMG_1099

Dagen därpå började det egentliga arbetet med en utvärdering av det mesta som gjorts så här långt. Som torde ha framgått av andra stycket ser det på det stora hela bra ut. Gårdens tredjevin, ett halvtorrt, som gjordes 2014 och 2015 ligger i och med den senare årgången ungefär där det ska ligga. Vi talar om ett okomplicerat, lättillgängligt och friskt vin som fungerar både i bersån och till sushin.IMG_1101

Gårdens andravin är en torr, lätt ekad uppenbarelse. Den gjordes 2014 men inte 2015 av den enkla och tråkiga anledningen att couluren tog blommorna under blomningen och därmed uteblev volymerna. Vid en ”normal” coulure ryker kanske 20 och högst 40 procent av totalen, här gick nästan allt förlorat, varför fokus 2015 var att alls få till förstavinet, och det som blev över fick användas för trejdevinet, det halvtorra ovan. Nog av. Torra vinet från 2014 är idag ett vin att prova på plats och till någon av de rätter köket specialkomponerat för drycken. Ni blir inte besvikna. Och vi, vi återkommer förhoppnings nästa år med ett finfint, torrt, lätt ekat vin från 2016.IMG_1104

Sist men inte minst Ästads mousserande! Det här är förstavinet och det är inte fel alls att säga att Ästad producerar mousserande vin – de stilla är mer att betrakta som spännande komplement. Att förstavinet görs bubblande enligt den traditionella metoden med en andra jäsning på flaska gör att det tar lång tid att producera. Årgången 2013 lärde vi oss mest hur de nya maskinerna på gården fungerar. Men redan 2014 fick vi till det riktigt bra. Inte exakt där vi vill vara – det tar förmodligen ytterligare 30-40 år – men redan om fyra-fem år vet vi nog ganska väl hur slipstenen ska dras. Är då 2014 inte bra alls? Tvärtom! Det är bättre än vi vågat hoppas och verkligen inget att skämmas för. Men det tar tid att hitta rätt. Nu har vi kommit så långt att vi kunnat jämföra olika degrogeringsdatum upp till 12 månader. Det innebär att vi bara har två år kvar på den utvärderingen… Samtidigt är våra 12 månaders bäbisar så bra att fler bör få tillfälle att smaka på dem. Hur det blir med den saken ligger i Ästads egna händer så om detta kan vi bara hoppas.IMG_1098

Årgångar & skörden i Sverige 2015

Årgången eller snarare dess rykte, har ofta en avgörande betydelse för priset på ett vin. Det finns flera skäl till att det är så. Bortsett från att år kan vara mer eller mindre gynnsamma, kan missväxt av olika slag både sänka och höja priser högst påtagligt.IMG_1663Till hjälp för konsumenten finns årgångstabeller av olika slag. Gemensamt för dessa är att vanligtvis att de senaste årgångar högst sällan är klassade som direkt usla, snarare är de bra till exceptionella. Äldre, slutsålda årgångar brukar undan för undan hamna i skymundan och ibland till och med få se sitt betyg sänkas. Som konsument gäller det att se upp med det där och ta de första omdömena med en nypa salt. Såvida man inte är på plats och med egna sinnena kan göra bedöma årgången.IMG_1651Samtidigt kan konsumenten med lätthet informera sig om sådant som kan komma påverka både volymen och kvaliteten. Detta gäller framförallt hur året de facto är rent vädermässigt. Regn och kyla under blomningen kan leda till att denna misslyckas, och följden av det blir ofrånkomligen en liten skörd och därmed ett sannolikt högre pris. Samtidigt kan den lägre volymen resultera i god kvalitet.IMG_1662Andra år går allt som smort fram till några veckor före skörden och alla räknar med att det ska bli en både stor och bra (och billig) skörd. Då drabbas gården eller området av ett hageloväder och i ett slag ändras förutsättningarna radikalt. Skadade druvor kan leda till sämre kvalitet. Helt säkert bli volymen liten. Och det utan att kvantiteten blir bättre eftersom ”gallringen” skedde försent för att ha någon effekt. Högst sannolikt blir priset högre.Brescou pressSlutligen kan allt gå åt skogen under skörden. Det kan vara något så trivialt som att skördemaskinen går sönder och producenten inte får in sina druvor i tid varför de börjar ruttna. Återigen sämre kvalitet och lägre volym och högre pris.bildMedan det väl går an att betala mer de där åren då skörden blir liten men bra, som i Chablis och Bourgogne 2013, känns det mindre kul att betala mer ett år då skörden blir liten och dålig, som Champagne 2003. Sedan kan så klart priset gå upp, eller ner, därför att en årgång får rykte om sig att vara särdeles god eller usel, jämför gärna Bordeaux 1982 och 1984. Noterbart är att man de ”dåliga” åren, som 2002, kan göra rejäla fynd om man tar sig tid att söka guldkornen.Jäsande fatÅrgången 2015 i Sverige lär gå till historien som året då de svenska vinodlarna lärde sig vad colure och felslagen blomning är för något. Överlag har volymerna blivit små efter den misslyckade blomningen. Däremot är det fortsatt osagt hur vinerna kommer bli. Året som sådant var inte alls uselt och vi kan hysa vissa förhoppningar om att få se en del bra viner från Sverige årgången 2015. Bakslaget ligger snarast i att många odlare går miste om intäkter och att många tvingas skjuta upp försök och utvecklingsarbete man tänkt göra, vilket så måtto innebär ett förlorat år.

Harvest moon.

(Vinbacken) Björk 2015

Så var det dags igen för en ny årgång av Vinbackens björkvin. Enligt uppgift från entusiasterna på Vinbacken har vinet i år gjorts ungefär på följande vis:Björk 2015Ett tjugotal björkar, i Bassholma, tappades på sav i mitten av april då saven står som högst och smakar bäst. (Saven blir besk om man väntar för länge på våren.) Till detta sattes ekologiska citroner och skållade, ekologiska russin samt lite vinsyra. Detta fick sedan dra en tid innan lite (med betoning på lite) svavel och ekologiskt strösocker tillsattes. Sedan saven fått sig en omgång jäst fermenterade den i en dryg månad varefter björkvinet drogs om till nya glaskärl innan det någon månad senare buteljerades. Inalles gjorde man 80 st 75 cl-flaskor som, hör och häpna, inte kommersialiseras utan erbjuds ”nära och kära” och, ytterst lovande för oss som inte tillhör innersta kretsen, ”intresserade”.Sav

Bör man då alls vara intresserad av detta? Ja, det bör man och att vinifierat är det har väl framgått via de många inlägg som gjorts de senaste åren då ett par årgångar testats och till och med långtidstestats – nu senast efter ungefär ett år i öppen pava. Vi har allt fler som gör vin i Sverige med ambitionen att göra det så bra att produkten går att sälja. De flesta arbetar med hybriddruvor eller rent av vitis vinifera, andra försöker med bär, frukt och björksav. Den som är intresserad, eller i vart fall den som är nördig, har all anledning att följa den här utveckling och vad Vinbacken anbelangar gör de det väldigt bra.HällaÅrgång 2015 av Björk är ljus och klar i färgen, doften är ren, frisk och uppvisar en diskret ton av sav/björk och ett fräscht inslag av citrus, faktum är att den här doften placerar Björk 2015 bland de mest väldoftande svenska vinerna, vilket måste sägas vara imponerande med tanke på att björksav med självklarhet inte utmärks av fräschör, smaken är kraftfullare än merparten druvviner från vårt land och här kommer ursprunget i kapp utan att på något vis göra vinet ”sav-tungt”, en liten upplevd sötma balanserar mot en fräsch syra, litet inslag av ostbåge (mindre än t ex 2014). I sin genre mycket bra!Björk 2015

Musik!

Istället för rondellhund: Luna Café, Lysekil

I en ful rondell utanför fina Lysekil ligger ett ganska fult och oansenligt hus och alldeles därintill växer vinstockar som om hade de gått vilse någonstans i höjd med Koblenz och nu fattar nada men tycker det väl är lika så gott att gilla läget och växa på som om inget konstigt inträffat. På samma sätt har en spanjor, vars hela namn är höljt i dunkel men som tycks lystra till Javier, och hans vad vi förmodar svenska och i informationen helt säkert namnlösa kollega installerat ett stycke Spanien i det till det yttre ganska fula och oansenliga huset och dess närmaste omgivning.bildSåledes kan den hugade när vädret så tillåter stiga in i en trädgårdsservering som har lika lite med Västkusten att göra som den utmärkta spanska maten och de dito vinerna som serveras där. Eller varför inte äta inomhus, där samma förflyttning söderut sker innan du hinner säga hola. Tydligen managerar det ambitiösa krögarparet flera verksamheter i Lysekil. Sköts resten lika väl och med lika stor personlighet, servicekänsla och bravur i köket som Luna Café är det bara att lyckönska Lysekil och dess besökare.bildPS ”Javier” är inte bara krögare och spanjor utan också sommelier och, i viss mån, vinproducent. Den hugade kan därför ta sig en svängom i Luna Cafés vinodlingar – solaris och pinot noir – och kanske någon gång i framtiden också få tillfälle att prova husets i bokstavlig mening eget vin.bildKlicka här för spanska bomber!

Första vinet från Ästad!

Efter en del tankemöda, research och planerande planterade Ästad Gård, numer Ästad Vingård, fyra hektar med solaris-plantor 2011. En första experimentskörd kunde genomföras 2013 och förra året gjordes en liten, mer ”normal” skörd, då teorierna kring möjliga vintyper på stället togs till sin spets. En tes har hela tiden varit att i första hand satsa på ett mousserande vin. Den som arbetar i ett svalare klimat har alltid en syra att hantera och antingen blir man vän med den eller så måste man försöka bekämpa den. Ästad har valt det förra och det finns ingen vintyp där man har så stor glädje av syra som den mousserande.bildVid sidan om bubblet har två möjliga vintyper testats eftersom det alltid blir lite ”spill” för den som går all in i en medveten kvalitetssatsning. I det här fallet har spillet resulterat i ett halvtorrt, stilla vin och ett lätt ekat, stilla vin. Det förra lanserades för någon månad sedan, och det senare kommer lanseras om någon månad.bildI och med att Ästad inte bara är en vingård utan också en tämligen stor konferensanläggning med en ambitiös restaurang kommer vinerna tillsvidare bara att finnas att prova på plats. På sikt är det möjligt att detta kommer ändras, men sett till årets problem med millerandange i såväl Ästads odling som andra svenska vingårdar blir skörden liten också i år, så liten att det helt enkelt inte kommer finnas tillräckligt för att sälja till andra än gårdens gäster. På sikt är dock målet att kunna göra 20 000 flaskor om året.bildMen vänta nu, vart tog primadonnan, det mousserande vinet vägen, det som allt egentligen handlar om? Jodå, det är på gång, men det tar tid att skapa nya viner och alldeles särskilt mousserande som får sin andra jäsning på butelj. Som konsulterande vinmakare kan jag dock meddela att allt ser bra ut – men det lär dröja minst ett år till innan det första bubblet får möta konsumenten.

bild