Ästad Solaris Mousserande

I dagarna lanserar Ästad Vingård sitt första mousserande vin. Understrykas ska, att det fortsatt handlar om ”prototyper”. Möjligen kan det halvtorra vin som tidigare lanserats – ett från 2014 och ett från 2015 – ses som ett någorlunda färdigt dito. Avseende det torra, ekade vinet och det/de mousserande är det en bra bit kvar. Bara en sådan sak som att det ännu står skrivet i stjärnorna hur lång tid vinet bör få på mage, alltså tid för andra jäsningen och den därefter följande lagringen tillsammans med jästen. Vinet som nu släpps har fått något år men försök pågår fortsatt och kommer pågå upp till gissningsvis fyra år med andra delar av årgången 2014. Ja, ni har förstått: det här tar tid.IMG_1697Nog av. Hur är vinet som nu släpps? Sanningen att säga har vi i dagarna provat det vinet – ett torrt, mousserande, utan ek – och ett par varianter av det, i olika grad ekade. Utan att gå händelserna i förväg kan jag väl avslöja att hågen just nu står åt en av de varianter som gjorts vid sidan om huvudspåret. Dessutom är det inte otänkbart alls att tiden på mage måste/bör vara längre. Med andra ord är det nya, mousserande vinet inte liktydigt med det som komma skall. Oavsett det är det så klart ett mycket intressant vin att prova.IMG_1693Många försöker bygga på sina solaris- och andra hybridviner så mycket de kan. Här har vi snarast gjort motsatsen och om ni frågar mig, som förstås har ett egenintresse i detta, är det rätt väg att gå. Framöver ska det mousserande undan för undan byggas på tills det hittar en form som ger mer utan att elegansen och finessen försvinner. En svår balansgång, som, det är jag övertygad om, vi, eller rättare sagt gården, kommer lyckas med.FullSizeRenderDet första mousserande vinet som släpps från Ästad Vingård är rent, snyggt och elegant. Frisk syra som ger bra tryck i gom och svalg utan att på något vis sakna balans, dock inget för lipsillar och sockerdrickadrickare. Ett vin för vuxna. Svårt tro det är solaris eller att vinet gjorts i Sverige. Hygglig frukt och kropp. Ett måste för vinnörden i allmänhet och för den som vill följa utvecklingen av vin i Sverige i synnerhet. Spännande också att se hur vinet utvecklas på flaskan de kommande två-tre åren. Och än mer spännande att prova de versioner som i skrivande stund får mer tid på mage och de årgångar som ligger framför oss. Kom ihåg att Ästad hittills haft att arbeta med unga stockar och inte haft ett enda ”normalt” år. På tal om det så ser 2016 okej ut även om de på plats gnäller över liten skörd, men inget ont utan att det har något gott med sig.

Nytt vin från Ästad Vingård!

I somras lanserade Ästad Vingård sitt första vin någonsin: ett halvtorrt, stilla vin, som rankas som gårdens ”tredjevin”. Häromdagen var det så dags för ”andravinet” att möta marknadens ljus. Vi talar nu ett torrt, stilla vin med en lätt anstrykning av ek. Något helt annat än vinet som lanserades i somras alltså. Precis som med övriga Ästad-viner kommer det här bara att säljas på gårdens restaurang och i vinbaren – den som vill prova måste alltså bege sig till Ästad utanför Varberg.IMG_0808Hur är det då med ”förstavinet”, gårdens egentliga vin, det som fås att bubbla med hjälp av en andra jäsning i buteljen? Jodå, som tidigare meddelats på den här bloggen tar det tid att göra mousserande med ambitioner och vi får vänta ytterligare något år på det vinet – så här långt har dock allt gått planenligt. När vi är inne på ämnet Ästad några ord om årets skörd: Som bekant har sommaren inte varit den bästa i år och en rejäl omgång coulure minskade per automatik uttaget för många av landets odlare inklusive Ästad Vingård. Således har skörden blivit betydligt mindre än planerat men inte mindre än att det går göra några viner och därmed fortsätta utvecklingsarbetet. Återkommer med mer om skörden 2015 när det bubblat färdigt i jäskaren.

Clem Clempson. Clem Clempson. Clem Clempson.

Första vinet från Ästad!

Efter en del tankemöda, research och planerande planterade Ästad Gård, numer Ästad Vingård, fyra hektar med solaris-plantor 2011. En första experimentskörd kunde genomföras 2013 och förra året gjordes en liten, mer ”normal” skörd, då teorierna kring möjliga vintyper på stället togs till sin spets. En tes har hela tiden varit att i första hand satsa på ett mousserande vin. Den som arbetar i ett svalare klimat har alltid en syra att hantera och antingen blir man vän med den eller så måste man försöka bekämpa den. Ästad har valt det förra och det finns ingen vintyp där man har så stor glädje av syra som den mousserande.bildVid sidan om bubblet har två möjliga vintyper testats eftersom det alltid blir lite ”spill” för den som går all in i en medveten kvalitetssatsning. I det här fallet har spillet resulterat i ett halvtorrt, stilla vin och ett lätt ekat, stilla vin. Det förra lanserades för någon månad sedan, och det senare kommer lanseras om någon månad.bildI och med att Ästad inte bara är en vingård utan också en tämligen stor konferensanläggning med en ambitiös restaurang kommer vinerna tillsvidare bara att finnas att prova på plats. På sikt är det möjligt att detta kommer ändras, men sett till årets problem med millerandange i såväl Ästads odling som andra svenska vingårdar blir skörden liten också i år, så liten att det helt enkelt inte kommer finnas tillräckligt för att sälja till andra än gårdens gäster. På sikt är dock målet att kunna göra 20 000 flaskor om året.bildMen vänta nu, vart tog primadonnan, det mousserande vinet vägen, det som allt egentligen handlar om? Jodå, det är på gång, men det tar tid att skapa nya viner och alldeles särskilt mousserande som får sin andra jäsning på butelj. Som konsulterande vinmakare kan jag dock meddela att allt ser bra ut – men det lär dröja minst ett år till innan det första bubblet får möta konsumenten.

bild

Ästad Vingård mars 2015: läget & King Crimson

Passade i samband med TWWD på Ästad Vingård på att stanna kvar en dag och sköta mitt uppdrag som konsulterande vinmakare där. Senast jag var där var strax före jul. Sedan dess har mycket hänt. Kort sagt börjar vinerna kännas färdiga, eller rättare sagt så färdiga de kan kännas vid den här tiden. Nu ska ”basvinet” dras över på butelj för andra jäsningen och en framtid som svenskt mousserande vin – skulle gärna skriva svenskt skumvin men det gör inte vinet rättvisa. Samtidigt ska olika ”batchar” vid sidan om huvudspåret tas om hand. Bland annat arbetar vi på en halvtorr, stilla variant som senare i år kanske kommer visas upp inom ramen för utvecklingsarbetet. Det ”riktiga” vinet, alltså det mousserande, ligger fortsatt långt fram i tiden – det tar tid att skapa bra bubbel. 21st Century Schizoid Man. In the wake of Poseidon. Asbury Park.bild

Ästad: en lägesrapport från den halländska myllan & Erik Satie

”Men! Hur går det på Ästad då? När får vi se några viner därifrån?”, tankar inte olika irritationstruddelutterna som håller den sanne HR.en vaken om nätterna och får hen att kasta sig fram och tillbaka i feberliknande frossa och badande i närodlad svett. Lugn, kära ni! vinifierat har, trots Julens och Nyårets frestelser och påfrestningar, inte glömt bort er och här kommer en liten lägesrapport, som bör få er att sova gott till dess det är dags att prova gårdens produktion lite längre fram på vårkanten.

image Det torde vid det här laget vara allom bekant, att huvudvinet på Ästad kommer bli ett bubbel. Bortsett från att man i normala fall får räkna tre skördar för att komma någorlunda rätt på det, måste producenten i bubbelvinernas skummande värld lägga till tid för buteljjäsning och – lagring. Med andra ord kan det med lätthet bli så att utvecklingstiden fördubblas. Detta har Daniel Carlsson & co på Ästad till fullo insett och accepterat. Således står vi ännu långt ifrån den stunden då det färdiga vinet kan presenteras. Men. Det kommer alltid fram små kul och tillfredsställande mellantider i ett sådant här distanslopp. Till exempel går det idag konstatera att det verkligen var rätt att satsa på mousserande på Ästad, att mycket av det som gjordes år ett var rätt och en hel del möjliga vägar/metoder kunnat väljas bort; kort sagt går ett sådant här utvecklingsarbete till så att man hela tiden måste hålla sig till ett tydligt program, som tar sin början i en så avskalad version som möjligt, därefter byggs egenskaper på allteftersom producenten hittar rätt i sin odling och sin hantering av druvan. imageSåledes finns det ganska intressanta viner att prova från både 2013 och 2014, trots att inga av dessa ens är i närheten av att vara färdiga med sin buteljvistelse. Mer spännande för dagen är försöken med stilla viner, som görs vid sidan om huvudspåret. Tanken är dels att kunna ta till vara på alla druvor på bästa sätt, dels att bredda gårdens utbud samt, sist men inte minst, självklart också göra ett hyggligt stilla vin om det låter sig göras. Exakt vilken väg som är den rätta där är för tidigt att säga, men det som förefaller så pass lovande att det sannolikt kommer att erbjudas gårdens gäster redan den här sommaren är ett halvtorrt, stilla vin. Rent, snyggt, elegant och med en välgörande sötma som balanserar den påtagliga syran från de relativt tidigt skördade solaris-druvorna. Så, nu vet ni. Exakt hur det blir med det halvtorra och hur det kommer smaka får ni veta om några månader. Till dess kan ni lyssna på Erik Satie, till exempel.

 

Vinskörden 2014 & Tonbruket

Hur går det då med årets skörd och hur ser det ut ute i världen? undrar vi nog lite till hens i skrivande stund och för att HR:n åtminstone ska slippa bekymra sig för den saken har er utsände i de dygdiga och djupsinniga druvplockarnas vederkvickande och volymfyllande värld lite intressant information att bibringa de undrandes svarssökande skara. IBrescou, ostron södra Frankrike är Domaine d’Escapat i Minervois igång sedan ett par veckor och såvitt går bedöma så här långt förlöper allt väl. Bra skördeväder och mognad som infinner sig allteftersom. En bit åt ostnordost skördas det för fullt på Domaine de Brescou. Vi sparkade igång för några veckor sedan och nyss hemkommen därifrån kan jag rapportera om strålande skördeväder – sol, +30 dagtid, +18 nattetid – och läcker mognad. Med det sista menar jag en mognad ungefär som den ifjol och sprungen ur mer svalka och nederbörd än ett normalt år. Skillnaden mellan 2014 och 2013 är dock dels att 14 föregicks av ett annat lite svalare år, dels att druvorna är helt rena i år, m a o inga problem med angrepp överhuvudtaget. Det gör att man kan vänta in det perfekta skördetillfället utan att behöva oroa sig för röta och annat. De vita var igårAbdyika vingård inne i de sista skälvande minuterna av den alkoholiska jäsningen och såväl chardonnay- som viognier-tankarna uppvisade tydliga och för området fräscha druvaromer. Vi blockerar den malolaktiska jäsningen i år också och hoppas på så vis bevara vinet friskt och fräscht utan att tillsätta syra – något som jag f ö i alla lägen försöker undvika. Rosévinet, Fleur d’Eté får i år 30 procent pinot noir – brukar variera mellan 25 och 40 – och det känns perfekt: vinet uppvisar allt som det ska uppvisa så här mitt i jäsningsprocessen; rätt färg, rätt syra och rätt aromer, känns mycket lovande. Domaine de Brescou har investerat mycket i omplanteringar de senaste åren och ett resultat av det ser vi i år i vår syrah, som för första gången förenar kraft och koncentration med frukt och finess – förr fick vi nöja oss med att försöka få fram hälften av de sakerna då klonen var mer inriktad på volym än kvalitet. Sist men inte minst har vi plockat in den största delen av druvorna som ingår iTonbruket prestigevinet ”Château de Brescou”, grenache och en skvätt syrah. Känns perfekt med sin medelfylliga komplexitet – målet här är att göra ett vin som vilar mer på komplexitet och elegans (och grenache) är kraft och koncentration. Vi har i år också adderat fler 600 literstunnor till fatparken som används för ”Château-vinet”- tidigare försök har tagit oss från barrique till 500 liter, gissningvis fortsätter vi ytterligare ett steg från 600 litersfaten och installerar ett par foudre/liggare i framtiden. Återkommer med lite fakta om skörden i södra Bulgarien om en vecka då jag är där. På Red Mountain, Wa; ser allt bra ut men det kommer finnas mer att rapportera om några veckor och samma sak gäller Rioja. Tonbruket. PS På Ästad utanför Varberg startade skörden i fredags.

Ästad Gård – en kort lägesrapport & Puccini

Det magnifika vinkällarbygget på Ästad Gård är på väg in i sin avslutningsfas. Som det är HR:en bekant är produktionslokalerna sedan länge klara – ja, alltså, det hade, typ, varit svårt att vinifiera skörden 2013 i lokalerna annars – men nu talar vi om allt det övriga: vinbarer, konferenslokaler och andra för vinproduktionen ointressanta men för besökaren ack så spännande och inbjudande påhitt. Fram i maj ska allt vara i bruk, enligt byggchefen Daniel Carlsson. Kul. Det ryktas sedan om en officiell invigning i början av september, just före skörden. Ett evenemang som såväl den som är mer inne i den svenska

Vin i vardande

Vin i vardande

vinodlarvärlden som den som är road av vin i största allmänhet eller som tycker om tokiga kulturgärningar inte får missa. Hur är det då med vinet? undrar nu alla de som suttit och retat ihjäl sig på tomgångspratet ovan. Jo tack, det är riktigt bra. Inte så att någon någonsin ska vara nöjd med första försöket, men det är tillåtet att tycka att det som uppnåtts är okej utifrån förutsättningarna och det gör vi, väldigt mycket så till och med. Det vi tror oss kunna se är att vi kan stryka somligt som vi velat stryka från det dagliga arbetet med skörden medan vi tycker oss ha fått svart på vitt redan år ett att somligt av det vi valt att göra är huvudet på spiken. Bland annat lutar det mesta kraftigt åt att gårdens huvudvin kommer att bli mousserande. Detta har förvisso varit ett av projektets ursprungliga antaganden, men det är först nu när buteljjäsningen kommit en bit på vägen vi tror oss veta lite mer om det vi självsäkert uttalar oss om så snart någon är vänlig nog att kasta åt oss en fråga likt ett köttben åt den utsvultna besten i löplinan. Om något i texten ovan är otydligt vill vi förtydliga, att ja tack, allt ser väldigt bra ut på Ästad och vi är mycket nöjda med arbetet och vinet så här långt och tror oss kunna presentera något riktigt snyggt och bra inom en inte alltför avlägsen framtid, samtidigt är vi ödmjuka inför den inte orimliga tanken att det kommer ta sisådär 50 år att komma på hur vinet ska göras. Madame Butterfly.

Dan före dan före dan före Vinets Dag 2014 & St Vincent spelar för oss

Vinets Dag instiftades förra året som en manifestation för Vinet och dess plats både i (kultur)historien och på dagens matbord. Tanken är att alla som arbetar med vin eller bara älskar vin, ska göra något extra vinigt av den 22:a januari, Sankt Vincents, vinodlarnas skyddshelgon, dag. Att alla HR öppnar en särdeles god flaska just den dagen ochSt Vincent försöker bjuda så lite som möjligt av den är en självklarhet, likaså att alla krogar och barer med självaktning ser till att framhålla att det är Vinets Dag både på sina svarta tavlor och genom extravaganta erbjudanden om glasvis finvin. Och ni som ägnar er åt att blindprova vin och på riktigt tycker det är kul, ja ni kanske till och med tror att ni är bra på det, varför inte kolla med Munskänkarnas kansli om det fortfarande går att anmäla sig till historiens första SM i blindprovning, som går av stapeln på onsdag. Bara en sådan sak. Har någon av er möjlighet att komma till Ästad Gård utanför Varberg firas dagen rejält där med föredrag om mat och vin, minivinmässa, förevisning av gårdens urläckra vinkällare, föredrag om Rioja och en del annat samt, sist men inte minst, en winemaker’s dinner på kvällen inriktad på Rioja och med besök av bland annat Miguel Merino från Bodega Miguel Merino. Innan vi rundar av med lite lämplig musik – från St Vincent så klart! – vill vinifierat utslunga en förbannelse över er som inte gör något vinigt av Vinets Dag: ve er avhållsamhetens kollaboratörer! St Vincent. St Vincent ”Live”.