På besök hos Luisa Ponzi

Ponzi Vineyards remains a reference point for American Pinot noir with winemaker Luisa Ponzi at the top of her game”, skriver The Wine Advocate och öser tillsammans med Wine Spectator och Wine Enthusiast 90+poäng över Luisa och hennes viner. Uppfödd på familjegården i Oregon och utbildad i Europa tar hon det hela med ro och behåller båda fötterna stadigt förankrade i Willamette Valleys fina vinmarker.

Hit kom mamma Nancy och pappa Dick som grönavågare i slutet av 1960-talet och 1970 startade de, på allvar, det vi idag känner som Ponzi Vineyards. Tidigt blev de och deras viner den där referenspunkten The Wine Advocat talar om. De var inte ensamma om att vara så tidiga, men de tillhörde de första. Och de var bra.

Luisa och syster Maria, chef för företaget sedan många år, har med gemensamma krafter fortsatt utveckla familjeföretaget. Idag äger de runt 90 hektar vinmark och har byggt en modern vinanläggning och ett populärt besökscentrum för de allt fler vinturisterna i Oregon i allmänhet och undersköna Willamette Valley i synnerhet.

Det är värt att lyfta på hatten för systrarna för deras drivkraft och hur väl de fortsatt föräldrarnas bygge. Men det går inte att gå runt det faktum att Ponzi knappast skulle vara vad de är idag utan Luisa och hennes hängivenhet och skicklighet. Det är ett sant nöje att gå runt och prova vinerna i källaren med henne och det är lätt att se hennes grundläggande filosofi och hur hon bygger den komplexitet som inte alltid är given i amerikanska viner.

De egna vingårdarna planterar hon gärna med mängder av kloner, alltså stick i stäv med det som idag är den rådande filosofin, där odlarna oftast nöjer sig med att hitta en eller möjligen två kloner för sin gård. Mångfalden av kloner ökar komplexiteten genom de något varierande smakprofilerna och, inte minst, den varierande mognadsgrad de uppnått vid det gemensamma skördetillfället.

Luisa har inte bara koll på de egna odlingarna, hon arbetar också med lika stor inköpt volym, alltså druvor motsvarande cirka 90 hektar mark. Hon testar varje druvodlare/markbit hon är intresserad av och skriver sedan fleråriga avtal med dem hon ser kan passa hennes blendningsarbete. För det är det det handlar om – ja, bortsett från renhet, balans och stringens: blend.

Från ett ställe hittar hon röd frukt, ett annat mörk frukt, ett tredje syra… till de här olika egenskaperna adderar hon sedan enkla handgrepp som att somligt jäses med hela klasar, annat inte och så vidare och i slutändan sätts allt ihop på ett sinnrikt och noga avvägt vis. Att prova hennes fat är att känna de olika beståndsdelarna utbrutna och rent av lätt förlorade, för på egen hand är de inte alltid höjdare.

Luisa arbetar gärna med ek och inte sällan med lång lagringstid. Å andra sidan är bara tio procent av eken ny, och många av faten är större än barrique, 300 respektive 500 liter. En övervägande majoritet av tunnorna kommer från tillverkare i Bourgogne, som sig bör på den här gården som i första hand arbetar med Bourgogne-druvor och som alltid söker sig mot en stringent rondör i grundstilen.

Utmärkande för Luisas arbete är också att hon i likhet med andra toppvinmakare via varsam hand, skickligt sinne och ren frukt och utrustning använder mycket små mängder svavel. Grundregeln är att arbeta utan tillsatt jäst och den första, lilla svavlingen sker först efter den malolaktiska jäsningen, vilken här kanske inte inträffar förrän sommaren efter skörden. Därefter hålls svavlandet på en minimal nivå. Ett krav på druvleverantörerna är att de ska vara certifierade hållbart, ekologiskt eller biodynamiskt.

Den som tycker sig uppfatta tydliga lie-toner i vitvinerna är inte fel på det. Här är ”stiring” eller som fransmännen säger ”batonnage” snarare regel än undantag, och det under lång tid, ofta flera månader.

Den dominerande druvan är pinot noir, det är också druvan som satt Ponzi på världskartan. Fast i början var det snarare föräldrarnas pinot gris som gjorde gården känd. Idag är pinot gris fortsatt en viktig druva och ett populärt vin från gården, men Luisa är mer intresserad av att utveckla sin chardonnay. ”Pinot noir och chardonnay fungerar nästan alltid på samma ställen och vi får fram en egen stil av chardonnay här, någonstans mellan en amerikansk och en europeisk,” säger Luisa. Något som det är lätt att hålla med om.

Vid sidan om pinot noir, chardonnay och pinot gris gör Luisa några riktigt bra viner på mindre förväntade druvor, och då framförallt dolcetto och arneis. Förmodligen den bästa arneis som görs utanför Italien och vad gäller dolcetton är det frågan om det ens finns en lika bra i Italien. Tyvärr är just de här två svåra att komma över. Bara runt 300 lådor per år och vin görs.

I Sverige hittar vi just nu Ponzi Tavola Pinot Noir 2015, nr 74091, 269 sek, (härlig dörröppnare till Luisa och elegans från Willamette valley), Ponzi Reserve Pinot Noir 2014, nr 73689, 525 sek, (mer kraft och koncentration, vilket möjligen prislappen kan indikera…), 2014 Ponzi Riesling 2015, nr 73886, 219 sek (frisk riesling med elegans och balans), Ponzi Pinot Gris 2016, nr 74876, 199 sek, (snäll utan att vara mesig), Ponzi Chardonnay 2014, nr 77862, 355 sek (som sagt: USA möter Europa i ett entente cordiale).

Julklappstips i magnumformat!

Under förutsättning att mottagaren är över 20 år, vinintresserad och dricker måttligt är vin en utmärkt julklapp. Det kan handla om ett vin att lagra länge, ett vin att lära av eller bara ett vin att njuta av snarast möjligt. Kanske är det extra roligt att få en magnumbutelj? Tveklöst tycker i alla fall er utsände i de glada givarnas gediget genompräktiga gråzon av gåvoalkohol att det är roligare att ge en magnum än en halvmagnum eller ändå värre en lillflaska. Därför följer här tips på ett antal magnum att sprida glädje med över de stundande fröjdefulla helgerna i allmänhet och på självaste Julafton i synnerhet.Julbild - tannebarum, Drei Kronen

Clotilde Davenne Chablis 2014 magnum, nr 6307, 329 sek (ung, men naggande god från vad som kanske är Clotilde Davennes bästa Chablis-årgång någonsin, drick nu eller spar många år, friskt, fräscht, mineraligt, ursprungstypsikt både för området och producenten).Clotilde Davenne ChablisClotilde Davenne Saint Bris Vieilles Vignes 2008 magnum, nr 780274, 399 sek (unikt vin från den lilla byn* i distriktet Chablis som envisas med att odla sauvignon blanc och därför gör vin som snarare drar åt Sancerre än Chablis, här ett smått unikt tillfälle att prova en Saint Bris som fått några år på nacken, ett vin för vinklubbsmedlemmen och den som vill komma med något som inte alla andra tror sig veta vad det är, *Saint Bris).Clotilde-Davenne1Ponzi Riesling 2014 magnum, nr 75634, 499 sek (rykande färsk till Sverige, släpps i beställningssortimentet i december, för er som vill testa det inte alltid kända och för er som gillar syrligt friska viner, vinner på lagring).Maria Ponzi, Ponzi

Girard Old Vine Zinfandel 2013 magnum, nr 74672, 425 sek (succé-zinfandeln från Girard finns nu på magnum-butelj, i likhet med 75:an ett vin som går att njuta ed en gång eller lagra några år om man så önskar, snygg hästspark från Napa inte helt utan uppstramande elegans, sopar banan med det mesta som det står ”zinfandel” på i Sverige).Girard, öppen spis

Barolo La Tartufaia 2010 magnum, nr 74025, 649 sek (från ”Barolo girl” Giulia Negri, för första gången fick vi nu i november en magnum från henne till Sverige, okej konsumera på studs men vinner på lite lagring). (Giulias nya ”cru”, Barolo Serradenari, nr 74393, 349 sek, förlänades Cinque grappoli i Bibenda 2016 härom dagen och utsågs till ett av Italiens bästa viner)Giulia Negri

Prado Enea Gran Reserva 2004, magnum, nr 74613, 749 sek (klassiker från en av Riojas bästa producenter, Bodegas Muga, underbart god i klassisk stil att njuta nu, men går fortsatt lagra för den som i framtiden vill impa med uråldrigt vin).Prado Enea Gran ReservaMunter julvisa. Mindre munter men längre julvisa.

Go West: amerikanska viner & Jimi Hendrix

För den som inte är inne i den svenska vinsvängen är det omöjligt att uppfatta hur omfattande denna är. De svenska vinskribenterna har kort sagt ett större utbud än de klarar av även om de arbetar övertid. Provningar, producentmöten, winemaker’s dinnerar och annat avlöser varandra i en aldrig sinande ström. Skälet till detta är bland annat att många producenter satsar på att bearbeta marknaderna på plats och att importfirmorna å sin sida också måste ligga i. En viktig faktor är de evenemang som arrangeras av exportorgan och producent-sammanslutningar av olika slag, inte sällan i samarbete med landets ifråga ambassad. Igår, fredag, ordandes i Stockholm något som kallades Go West och föga överraskande för den som kan skilja väst från öst handlade det om viner från USA: Kalifornien, Oregon och Washington.bild

Enligt uppgift dök inte mindre än 700 vinintresserade svenskar upp och förgyllde utställarnas fredag med muntra tillrop, positiva kommentarer och intresserade frågor. I dessa tider då dollarn stärks i rasande takt varmed också jänkarvinerna blir allt dyrare är det viktigt för producenterna att få möta marknaden på det här viset och förklara varför det blir dyrare och kanske också visa nya årgångar och viner under utveckling och annat som kan öka uppmärksamheten för de här produkterna.bild

För de seriösa Zinfandel-producenterna var det också ett tillfälle att visa lite äkta vara och markera avståndet till de billiga skräp-zinfandlarna och inte minst de oäkta ful-zinfandlarna från Italien. Det förtjänar att än en gång påpekas att den som köper de där ”zinfandel”-vinerna runt eller under 100 kronor mycket väl kan göra det, men den bör vara medveten om vad för slags fulviner det handlar om: italiensk primitivo utstyrd i cowboydräkt och/eller druvor från högintensivt jordbruk som pimpats för att ha rätt färg, frukt och rondör. Tips på amerikanska viner med äkta druvuttryck och utan bimbokosmetika: Girard Old Vine Zinfandel, nr 22337, 189 kr; Girard Chardonnay, nr 74963, 175 kr; Cartlidge & Browne Pinot Noir, nr 79245,119 kr; Chateau Montelena Chardonnay, nr 71649, 325 kr; Chateau Montelena Cabernet Sauvignon, nr 71926, 325 kr; Robert Sinskey Pinot Noir, nr 78814, 299 kr; Ponzi Pinot Noir, nr 71890, 299 kr; HFE, nr 70976, 199 kr; Hedges Limited Edition Malbec, nr 73061, 399 kr. Jimi Hendrix.Jimi hendrix2

Ponzi has landed!

Äntligen har vi fått de första Ponzi-vinerna till Sverige. Som jag varit med och smörat för Luisa och Maria Ponzi för att få det dithän. Tre år av förödmjukelse och stövelslickande togPonzi Pinot Noir Reserve det innan de ens började fundera på saken. Men det där är nu glömt för sedan någon dag finns inte mindre än tre Ponzi-viner i Systembolagets beställningssortiment och vinifierat rekommenderar å det varmaste alla tre. Utmärkande för Luisa Ponzis vinmakeri är tydlighet, balans och tillgänglighet. En snudd på omöjlig kombination. Dessutom är vinerna oerhört rena och, med tanke på hur många av deras kusiner från Oregon är, ”oextraherade”. Hatten av. Alla mycket goda, bra att dricka nu eller om några år. Vinerna: Ponzi Pinot Noir 2011 varunummer 7189 pris 279 sek, Ponzi Anniversary Pinot Noir Reserve 2010 varunummer 74967 450 sek, Ponzi Vineyards Riesling 2011 varunummer 72886 pris 179 sek. Musik som bor i Portland.

Prowein 2013 & Radiohead

Charles Perez Mas Bécha

Charles Perez, Mas Bécha

Dags att summera årets upplaga av vinmässan Prowein i Düsseldorf – en mässa som går från klarhet till klarhet och som, även om Vinexpo fortfarande är större, utvecklats till Europas viktigaste ”wine fair”. Cirka 4500 utställare och över 44 000 besökare i år – alla fokuserade på någon form av affärsmässigt utfall; något som inte är självklart på alla mässor, vilka likaMaria Ponzi, Ponzi gärna i första hand kan handla om social gemenskap och relationsbyggande. Mycket bra organisation. Resumé av vad vinfierat sprang på och känner ett oemotståndligt behov av att dela med sig av: Bästa smutten: Comtes de Champagne rosé 2005 (Taittinger). Näst bästa smutten: Comtes de Champagne 2004. Bästa bekräftelsen (är två): 1. Charles Perez och Mas Bécha, ekologisk Côtes-de-Roussillon-villages, mycket alkohol och ändå oerhört fräscht och disciplinerat, 2. Birgit Braunstein, biodynamisk Burgenland, väldigt rena, snygga och eleganta viner, till och med rent qvevrivin som kostar mer än skjortan dock, å andra sidan gör hon en fantatsisk Pinot Blanc för ingenting. Bästa tjatsegern: Maria Ponzi och hennes Ponzi-viner (Oregon) – äntligen kommer vi att få se dem i Sverige (kommer i höst), har tjatat på henne i åratal, men vinerna har alltid varit slut. Bästa måste-bara-till-Sverige-nu: Les Frères Couillaud och deras absolut outstanding, i pytteupplagor gjorda, Muscadet-viner från Château de la Ragotière, har dessutom en utmärkt, billig IGPBirgit Braunstein Magna Mater Chardonnay (!) från området. Bästa upptäckt: Vitt baserat på Roussanne från Clos Bagatelle i Saint Chinian. Bästa nyheten för Sverige: Provade Pircas de Liguai från Perez Cruz, ett nytt, riktigt bra höghöjdsvin gjort på svindyra Liguai-druvor och som i juni kommer att försvinna på en gång när 1200 flaskor släpps för 169 sek, tro mig… Bästa kompisen: Miguel Merino, som krängde inte bara sina övriga viner utan framförallt vårt gemensamma kärleksbarn Mazuelo de la Quinta Cruz (MDLVX) i Rioja-montern. Bara det sista var värt resan. Radiohead.